She's lost control
"Jag hatar dig"
tänkte jag skriva och göra ett massutskick till hela min kontaktlista.
Någon måste ju förtjäna det.
Någon måste vara beredd att ta på sig skulden för min skull.
Sådant här tänker jag bara för att jag
1 Precis har sett Requiem for a dream
2 Lyssnar på Joy division
Jag har lagt ner fyra saker i min rymdkapsel som ska representera mig, det är en sorlig hög av materiella ting.
Jag har verkligen inga utmärkande personlighetsdrag. Jag pratar inte om originalitet, jag pratar om att faktiskt vara en enskild individ, men jag tror inte att jag är det.
tänkte jag skriva och göra ett massutskick till hela min kontaktlista.
Någon måste ju förtjäna det.
Någon måste vara beredd att ta på sig skulden för min skull.
Sådant här tänker jag bara för att jag
1 Precis har sett Requiem for a dream
2 Lyssnar på Joy division
Jag har lagt ner fyra saker i min rymdkapsel som ska representera mig, det är en sorlig hög av materiella ting.
Jag har verkligen inga utmärkande personlighetsdrag. Jag pratar inte om originalitet, jag pratar om att faktiskt vara en enskild individ, men jag tror inte att jag är det.
I'm insane with anger
Jag har extrem reseångest, och jag ringde till Julia för att hon skulle dämpa den, men hon svarade inte, och jag har inga pengar på min mobil fortfarande, för jag är fortfarande pank och slutar vara det först imorgon och vet inte riktigt hur jag ska klara mig ända dit.
Jag skolkade idag igen.
Jag hatar mig själv när jag gör så, även om jag kanske har en anledning, den här sjukdomen bryter ner mig, trots att det bara rör sig om någon variant av förkylning. Jag tänkte att jag inte skulle orka stanna kvar för att lyssna på när Anders hade föredrag om Marxismen med huvudvärk och väldig trötthet. Jag åkte hem och sov istället, och det skulle jag kunna fortsätta göra tills heaven fall down upon us så att säga, jag tror att det här aldrig kommer att gå över. Men jag hade kraft nog att ligga i soffan och titta på Signs, som är en av mina överlevnadsstrategier. Jag kan inte hjälpa att jag tycker väldigt mycket om den filmen.
Nu lyssnar jag på Regina Spektor och känner att jag inte känner igen mig i den problemlösa stämningen, hon går rakt förbi mig. Men jag har iaf köpt skivan nu, det känns bra, i söndags när det var tjugo procent för allt, och jag fick the special edition för åttio spänn. Dock tycker jag bättre om att köpa film, vilket jag också ha gjort, men inget livsförändrande. Hur ofta får man tag på något sådant? Jag kan inte minnas senast jag såg något som ändrade mitt liv. Eller, inte ändrade mitt liv, en film kan väl inte riktigt stå för det, men ändå på något sätt ändra livsinställningen, åtminstone för en stund. Typ som American beauty gjorde. Jag minns att Ciderhusreglerna gjorde det för mig när jag var tretton, jag har inte sett den sedan dess. Jag minns att Jag är Dina fick mig att känna väldigt mycket. Jag efterlyser mästerverk, tack. Emotional masterpieces.
M. Night Shyamalan will do at the time.
Jag vet inte hur jag ska göra imorgon, kanske stannar jag hemma, sover riktigt länge, vilar ut. Jag är faktiskt hembjuden till Anton på fredag. Och jag skulle behöva jobba på Mitt altare. Än så länge har jag lagt ner två saker i min rymdkapsel. Jag tror jag ska hitta en mindre burk..
Förresten, om jag får hoppa tillbaka till ämnet mästerverk, så måste jag nog gå och se Darjeeling limited igen snart innan jag förgås. Jag saknar tågmästaren med de fina byxorna.
Jag skolkade idag igen.
Jag hatar mig själv när jag gör så, även om jag kanske har en anledning, den här sjukdomen bryter ner mig, trots att det bara rör sig om någon variant av förkylning. Jag tänkte att jag inte skulle orka stanna kvar för att lyssna på när Anders hade föredrag om Marxismen med huvudvärk och väldig trötthet. Jag åkte hem och sov istället, och det skulle jag kunna fortsätta göra tills heaven fall down upon us så att säga, jag tror att det här aldrig kommer att gå över. Men jag hade kraft nog att ligga i soffan och titta på Signs, som är en av mina överlevnadsstrategier. Jag kan inte hjälpa att jag tycker väldigt mycket om den filmen.
Nu lyssnar jag på Regina Spektor och känner att jag inte känner igen mig i den problemlösa stämningen, hon går rakt förbi mig. Men jag har iaf köpt skivan nu, det känns bra, i söndags när det var tjugo procent för allt, och jag fick the special edition för åttio spänn. Dock tycker jag bättre om att köpa film, vilket jag också ha gjort, men inget livsförändrande. Hur ofta får man tag på något sådant? Jag kan inte minnas senast jag såg något som ändrade mitt liv. Eller, inte ändrade mitt liv, en film kan väl inte riktigt stå för det, men ändå på något sätt ändra livsinställningen, åtminstone för en stund. Typ som American beauty gjorde. Jag minns att Ciderhusreglerna gjorde det för mig när jag var tretton, jag har inte sett den sedan dess. Jag minns att Jag är Dina fick mig att känna väldigt mycket. Jag efterlyser mästerverk, tack. Emotional masterpieces.
M. Night Shyamalan will do at the time.
Jag vet inte hur jag ska göra imorgon, kanske stannar jag hemma, sover riktigt länge, vilar ut. Jag är faktiskt hembjuden till Anton på fredag. Och jag skulle behöva jobba på Mitt altare. Än så länge har jag lagt ner två saker i min rymdkapsel. Jag tror jag ska hitta en mindre burk..
Förresten, om jag får hoppa tillbaka till ämnet mästerverk, så måste jag nog gå och se Darjeeling limited igen snart innan jag förgås. Jag saknar tågmästaren med de fina byxorna.
Would you believe me if I told you the truth now
Jag ska förklara situationen i punktform:
1. Det är måndag
2. Jag håller på att bli sjuk, har jag otur är det influensa och har jag ännu mer otur dör jag av min influensa, för jag hörde på radion att två tusen människor i Sverige dör av det varje år och att det är den vanligaste dödsorsaken.
3. Jag missade medicinen igår
4. Jag har haft matte i en och en halv timme
5. Vi har forum idag, vilket betyder att vi inte slutar så tidigt som jag trodde att vi skulle göra
Jag tror att det var allt, faktiskt. Jag fryser och vill åka hem och sova. Jag tänkte i morse att jag skulle stanna hemma, men sedan kom jag på mig själv med att tänka mig sjukare än vad jag är så att jag skulle få en anledning att stanna hemma, men än så länge är jag inte sjuk, vilket betyder att än så länge får jag inte stanna hemma.
Jag har lunch nu, men jag har inte rätt att äta förrän om en halvtimme, jag tror inte att jag ska äta idag, jag orkar inte sitta nere i matsalen med resten av skolan, jag behöver lugnet som rådet här i datorsalen; Jim ligger och sover i soffan och Josephine sitter vid en dator tvärs över rummet, annars är det tomt.
Ikväll ska jag hem och se på de filmer jag inte hann se igår, och duscha väldigt länge.
Förresten, nu kom jag ju på en sjätte punkt, nästan den jobbigaste:
6. Jag har inga pengar på mobilen, och inte heller råd att fylla på den förrän på onsdag.
Två dagar utan mobil är jobbigt. Men imorgon ska jag och Julia äta semlor och gå på gratis bio, och då behöver jag inte skicka iväg så många meddelanden till henne. Jag får nog faktiskt skriva en överlevnadplan.
Jag måste börja på mitt altare också, jag har en superbra glasburk, fast det är tomtar på den, det gör lite ont faktiskt, tomtar passar inte in i mitt altare.
Stop turning the girl into the ground.
Jag orkar inte sitta här och vänta på att Camilo ska logga in.
Idag har inte varit en Billie the vision and the dancers-dag.
Idag har inte varit en popig dag.
Istället har jag lyssnat mycket på Counting crows, ibland får jag för mig att göra det.
Skoldagen har inte varit särskilt minnesvärd. Jessica var tillbaka efter en veckas frånvaro, vilket blir både lite jobbigare och lite tryggare. Den gyllene medelvägen. Jag är Göran i Tillsammans alldeles för ofta.
Vi har pratat lite islam, lyssnat lite på Bob Hansson, jag stack till Farsta över lunchen och missade en lektion, men Jonas sa att den var väldigt flummig så det gör inget, och sedan besökte vi moskén.
Jag tyckte jättemycket om att vara därinne, kanske mest för att tjejen som visade oss runt var väldigt kompetent och sjävlsäker och cool och snabb på svaren.
Sedan hängde jag och Julia på Kulturhuset en timme innan vi gick och köpte jättemycket godis och när jag kom hem tog jag mig faktiskt tid att läsa lite, satte mig med boken som Camilo lånat ut, om Lasermannen, och jag tycker att det är lite jobbigt att låna hem saker från folk jag inte riktigt känner, jag vill gärna lämna tillbaka dem så fort som möjligt och då blir jag alltid stressad och allting blir jättejobbigt. Jag måste sluta känna så.
Imorgon blir skönare, gå till skolan, läsa Svinalängorna i en och en halv timme, träffa min mentor, träffa Kulturgruppen, och sen, okej, måste jag träffa Arne och han har givit oss en värdelös uppgift om pedagogik, det är den jag och Camilo ska göra, men han har stuckit till affären, så jag tycker vi gör det imorgon. Så är det fredag och jag ska pyssla lite, och The Jacket går på fyran mitt i natten som jag tänker sitta uppe och se. Helg är helt underbart, och helgplaner är ännu bättre. Jag har massor av dem.
Nu ska jag sluta skriva, det blir otroligt sakligt. Jag ska gå och äta godis och titta på Animal planet innan jag går och lägger mig.
Idag har inte varit en Billie the vision and the dancers-dag.
Idag har inte varit en popig dag.
Istället har jag lyssnat mycket på Counting crows, ibland får jag för mig att göra det.
Skoldagen har inte varit särskilt minnesvärd. Jessica var tillbaka efter en veckas frånvaro, vilket blir både lite jobbigare och lite tryggare. Den gyllene medelvägen. Jag är Göran i Tillsammans alldeles för ofta.
Vi har pratat lite islam, lyssnat lite på Bob Hansson, jag stack till Farsta över lunchen och missade en lektion, men Jonas sa att den var väldigt flummig så det gör inget, och sedan besökte vi moskén.
Jag tyckte jättemycket om att vara därinne, kanske mest för att tjejen som visade oss runt var väldigt kompetent och sjävlsäker och cool och snabb på svaren.
Sedan hängde jag och Julia på Kulturhuset en timme innan vi gick och köpte jättemycket godis och när jag kom hem tog jag mig faktiskt tid att läsa lite, satte mig med boken som Camilo lånat ut, om Lasermannen, och jag tycker att det är lite jobbigt att låna hem saker från folk jag inte riktigt känner, jag vill gärna lämna tillbaka dem så fort som möjligt och då blir jag alltid stressad och allting blir jättejobbigt. Jag måste sluta känna så.
Imorgon blir skönare, gå till skolan, läsa Svinalängorna i en och en halv timme, träffa min mentor, träffa Kulturgruppen, och sen, okej, måste jag träffa Arne och han har givit oss en värdelös uppgift om pedagogik, det är den jag och Camilo ska göra, men han har stuckit till affären, så jag tycker vi gör det imorgon. Så är det fredag och jag ska pyssla lite, och The Jacket går på fyran mitt i natten som jag tänker sitta uppe och se. Helg är helt underbart, och helgplaner är ännu bättre. Jag har massor av dem.
Nu ska jag sluta skriva, det blir otroligt sakligt. Jag ska gå och äta godis och titta på Animal planet innan jag går och lägger mig.
Miami
Det är inte ofta jag lyssnar på Counting crows' nyare musik.
Men ibland gör jag det, och ibland fastnar jag för de mer banala textraderna, som de här till exempel:
It just gets hard to believe
That god sent his angel to watch over me
Cause my angel
She don't receive my calls
Says I'm to dumb to ...
To dumb to fight
To dumb to save
Well, maybe I don't need no angel at all
Men ibland gör jag det, och ibland fastnar jag för de mer banala textraderna, som de här till exempel:
It just gets hard to believe
That god sent his angel to watch over me
Cause my angel
She don't receive my calls
Says I'm to dumb to ...
To dumb to fight
To dumb to save
Well, maybe I don't need no angel at all
Let's get their priority queer.
Egentligen borde jag leta reda på Jonas, men det känns redan som om jag stalkar honom, så jag tror att jag väntar ett tag.
Jag har ägnat halva lunchen åt att äta äcklig rotfruktslåda, och andra halvan tänker jag sitta här i datorsalen. Jag har skrivit mail till Peter och han kändes långt bort, jag hade svårt att tänka vem det var jag skrev till egentligen. Och så har jag tackat nej till en högre position i Nynäshamns litteraturhus-förening.
Jag vill träffa Anders, jag kan inte låta bli att sakna honom, även om Jonas också är väldigt bra att diskutera film med, förutom att han inte har sett en enda av dem som jag pratar om.
Jag har skrivit om Simone de Beauvoir hela förmiddagen, vi ska läsa mer om existentialisterna nu efter lunch, och sedan börja med en uppgift som heter något så konkret som Mitt altare. Jag tror jag vet hur jag ska göra, även om det kanske kommer att bli lite torftigt, men hellre något som inkluderar en glasburk och några grillpinnar än den vanliga tittskåpsmodellen.
Jag ska träffa Alice och Marianne efter skolan, få lite pengar, och imorgon ska jag sätta in lite pengar till mamma så att jag kan köpa biljetterna till Tallinn, och dessutom ska jag försöka fixa passet imorgon. Jag vet inte hur jag ska hinna med allting, men det gör inget. Jag och Camilo har inte skrivit vårat pedagogikarbete än, men det är helt och hållet hans fel, för han håller inte våra överenskommelser. Så, vad skönt att ha någon att skylla på.
Fem minuter kvar tills lektionen börjar, det är väl lika bra att jag letar reda på var vi ska vara någonstans.
Jag har ägnat halva lunchen åt att äta äcklig rotfruktslåda, och andra halvan tänker jag sitta här i datorsalen. Jag har skrivit mail till Peter och han kändes långt bort, jag hade svårt att tänka vem det var jag skrev till egentligen. Och så har jag tackat nej till en högre position i Nynäshamns litteraturhus-förening.
Jag vill träffa Anders, jag kan inte låta bli att sakna honom, även om Jonas också är väldigt bra att diskutera film med, förutom att han inte har sett en enda av dem som jag pratar om.
Jag har skrivit om Simone de Beauvoir hela förmiddagen, vi ska läsa mer om existentialisterna nu efter lunch, och sedan börja med en uppgift som heter något så konkret som Mitt altare. Jag tror jag vet hur jag ska göra, även om det kanske kommer att bli lite torftigt, men hellre något som inkluderar en glasburk och några grillpinnar än den vanliga tittskåpsmodellen.
Jag ska träffa Alice och Marianne efter skolan, få lite pengar, och imorgon ska jag sätta in lite pengar till mamma så att jag kan köpa biljetterna till Tallinn, och dessutom ska jag försöka fixa passet imorgon. Jag vet inte hur jag ska hinna med allting, men det gör inget. Jag och Camilo har inte skrivit vårat pedagogikarbete än, men det är helt och hållet hans fel, för han håller inte våra överenskommelser. Så, vad skönt att ha någon att skylla på.
Fem minuter kvar tills lektionen börjar, det är väl lika bra att jag letar reda på var vi ska vara någonstans.
The swedish pop freaks went Hey hey ho
I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters.
And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter.
I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace,
but they say "It's not like on your flat screen TV". It's gotta be like on my flat screen TV.
Jag har suttit och supertittat på House, fyra avsnitt på rad på canal plus.
House är underbar, men inte i sista avsnittet, som för övrigt är sista avsnittet för hela säsongen. Kanske för alltid, fast Jonas säger att det inte är så, men jag litar inte på honom.
Den här helgen har gått fort fast ändå inte. Jag har lagt mig tidigt alla nätter, jag gillar egentligen inte att gå och lägga mig tidigt, jag tycker om att utnyttja nätterna, men ibland orkar jag verkligen inte, som i fredags när jag och Joakim kom hem från bio och jag var optimistisk till att se en film till och somnade sedan i soffan, vilket jag aldrig gör vanligtvis.
Idag är det söndag, då har man rätt att vara trött. Man har rätt att vara lite deprimerad också, eftersom de har flyttat Bingolotto till lördagar, vem har egentligen tid att titta på Bingolotto på lördagar? Söndagar är perfekta Rickard Olsson-dagar, men någon pensionär misstyckte tydligen.
Min farmor ringde precis och frågade om jag hade lust att träffa henne och min faster i stan på onsdag. Visst. Ännu en chans att bli lite bortskämd. Ännu en chans att bida lite tid. Jag behöver det. Vara lite upptagen. Därför känns det bra att jag och Julia har väldigt mycket planer framöver. Teater, bio, kyrkor, eventuella resor. Det känns väldigt bra faktiskt. Särskilt som jag hittade billiga biljetter idag, även om de inte kommer ta oss till Thailand. Vem vill egentligen åka till Thailand?
Anton säger att jag får sova hos honom någon natt den här veckan. Faktumet att man får dra det erbjudanet ur honom gör mig mindre entusiastik, men vissa faktum kvarstår. Han har tre av mina filmer, jag har två av hans, han är skyldig mig pengar. Det gäller att dölja sig under sakliga anledningar. Det brukar hjälpa.
Jag lyssnar på Billie the vision and the dancers och önskar att livet var lite mer som i deras låtar. Men då måste jag börja spela i ett band, och jag kan inte spela några instrument, och inte sjunga heller. Fast i Overdosing with you (se citat i början av inlägget) behöver man inte kunna något av det för att känna igen sig. Vem har inte tittat på amerikanska tv-såpor för att försöka kill the pain? USA är det bästa botet mot ångest. Eller det största upphovet kanske.
And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter.
I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace,
but they say "It's not like on your flat screen TV". It's gotta be like on my flat screen TV.
Jag har suttit och supertittat på House, fyra avsnitt på rad på canal plus.
House är underbar, men inte i sista avsnittet, som för övrigt är sista avsnittet för hela säsongen. Kanske för alltid, fast Jonas säger att det inte är så, men jag litar inte på honom.
Den här helgen har gått fort fast ändå inte. Jag har lagt mig tidigt alla nätter, jag gillar egentligen inte att gå och lägga mig tidigt, jag tycker om att utnyttja nätterna, men ibland orkar jag verkligen inte, som i fredags när jag och Joakim kom hem från bio och jag var optimistisk till att se en film till och somnade sedan i soffan, vilket jag aldrig gör vanligtvis.
Idag är det söndag, då har man rätt att vara trött. Man har rätt att vara lite deprimerad också, eftersom de har flyttat Bingolotto till lördagar, vem har egentligen tid att titta på Bingolotto på lördagar? Söndagar är perfekta Rickard Olsson-dagar, men någon pensionär misstyckte tydligen.
Min farmor ringde precis och frågade om jag hade lust att träffa henne och min faster i stan på onsdag. Visst. Ännu en chans att bli lite bortskämd. Ännu en chans att bida lite tid. Jag behöver det. Vara lite upptagen. Därför känns det bra att jag och Julia har väldigt mycket planer framöver. Teater, bio, kyrkor, eventuella resor. Det känns väldigt bra faktiskt. Särskilt som jag hittade billiga biljetter idag, även om de inte kommer ta oss till Thailand. Vem vill egentligen åka till Thailand?
Anton säger att jag får sova hos honom någon natt den här veckan. Faktumet att man får dra det erbjudanet ur honom gör mig mindre entusiastik, men vissa faktum kvarstår. Han har tre av mina filmer, jag har två av hans, han är skyldig mig pengar. Det gäller att dölja sig under sakliga anledningar. Det brukar hjälpa.
Jag lyssnar på Billie the vision and the dancers och önskar att livet var lite mer som i deras låtar. Men då måste jag börja spela i ett band, och jag kan inte spela några instrument, och inte sjunga heller. Fast i Overdosing with you (se citat i början av inlägget) behöver man inte kunna något av det för att känna igen sig. Vem har inte tittat på amerikanska tv-såpor för att försöka kill the pain? USA är det bästa botet mot ångest. Eller det största upphovet kanske.
If you can spare me som change, I can give you the future in exchange.
Jag har blivit besatt av Billie the vision and the dancers (jag gillar namnet). Det är lite som början av min Laakso-period, man kan inte sluta lyssna när man väl börjat, och när man inte har möjlighet att höra dem så längtar man hela tiden till nästa chans.
Ja, man känner sig smått patetisk, men det gör ingenting.
På deras hemsida finns alla skivorna att köpa för 120 kronor styck. Jag vet att jag måste slå till förr eller senare, för så här kan jag inte riktigt fortsätta.
Ja, man känner sig smått patetisk, men det gör ingenting.
På deras hemsida finns alla skivorna att köpa för 120 kronor styck. Jag vet att jag måste slå till förr eller senare, för så här kan jag inte riktigt fortsätta.
You're so sweet, you cause me caries.
Så idag har varit en skitdag.
Jag skippade föreläsningen och åkte hem tidigare.
Dumt gjort.
Okej, jag ville bara gråta.
Okej, jag kunde inte andas ordentligt.
Okej, jag längtade efter en trygg miljö.
Okej, jag hade en extrem huvudvärk.
Men jag hade klarat av det. Jag hade behövt det.
Imorgon kommer bli en mycket bättre dag. Då är det fredag.
När jag kommer till skolan ska jag ha någon form av improteater. Efter det är det fika, och sen ska jag ha någon form av diskussions och kulturtimme. Sedan är det lunch och sedan är skoldagen slut.
Så ser det ut.
Klockan sex, eller halv sju, jag är osäker, ska jag gå på bio med brorsan. Vad jag ska göra i fem timmar däremellan vet jag inte. Visst, staden är mysig och trevlig och lätt att drunkna i, men på egen hand utan budget så har man inte så mycket att göra av fem timmar på. Jag kanske kan lura med mig någon att fika eller så, men knappast på en fredag.
Nej, förresten! Nu kom jag ju på att det inte är sant. Jag ljuger. Arne, våran rektor, var in till oss och berättade att vi nya ska åka in till ett bibliotek, jag minns inte var, på studiebsök, halv ett. Som om jag behöver studiebesök på bibliotek. Jag kan allt. (Här gjorde jag en paus för att testa mig själv om jag kan alla signum, och det kunde jag. Jag är stolt över mig själv). Men det blir bra. Slösa bort tiden lite.
Dessutom är Patrik tillbaka i skolan, det är skönt, jag gillar Patrik.
Jag ska försöka att läsa lite, göra lite skolarbeten, jag kan sitta inne på Kulturhuset, det kanske finns någon intressant fotoutställning jag kan titta på. Gratis är gott, det har min farfar lärt mig.
Jag skippade föreläsningen och åkte hem tidigare.
Dumt gjort.
Okej, jag ville bara gråta.
Okej, jag kunde inte andas ordentligt.
Okej, jag längtade efter en trygg miljö.
Okej, jag hade en extrem huvudvärk.
Men jag hade klarat av det. Jag hade behövt det.
Imorgon kommer bli en mycket bättre dag. Då är det fredag.
När jag kommer till skolan ska jag ha någon form av improteater. Efter det är det fika, och sen ska jag ha någon form av diskussions och kulturtimme. Sedan är det lunch och sedan är skoldagen slut.
Så ser det ut.
Klockan sex, eller halv sju, jag är osäker, ska jag gå på bio med brorsan. Vad jag ska göra i fem timmar däremellan vet jag inte. Visst, staden är mysig och trevlig och lätt att drunkna i, men på egen hand utan budget så har man inte så mycket att göra av fem timmar på. Jag kanske kan lura med mig någon att fika eller så, men knappast på en fredag.
Nej, förresten! Nu kom jag ju på att det inte är sant. Jag ljuger. Arne, våran rektor, var in till oss och berättade att vi nya ska åka in till ett bibliotek, jag minns inte var, på studiebsök, halv ett. Som om jag behöver studiebesök på bibliotek. Jag kan allt. (Här gjorde jag en paus för att testa mig själv om jag kan alla signum, och det kunde jag. Jag är stolt över mig själv). Men det blir bra. Slösa bort tiden lite.
Dessutom är Patrik tillbaka i skolan, det är skönt, jag gillar Patrik.
Jag ska försöka att läsa lite, göra lite skolarbeten, jag kan sitta inne på Kulturhuset, det kanske finns någon intressant fotoutställning jag kan titta på. Gratis är gott, det har min farfar lärt mig.
Huvudvärk kan växa till vad som helst.
Jag tänker inte skriva om hur jag känner mig, för jag har redan skrivit om det så mycket, i mer privata sammanhang. Men, jag känner mig dålig, och nu sitter jag i datorsalen istället för att äta lunch, vilket borde tolkas som något negativt, men grönsakssoppa lät så väldigt tråkigt i alla fall.
Jag började andas djupt och snabbt, vilket är en påbörjan av en panikattack, vilket min medicin ska förhindra, och jag tänkte noga efter, men jag är helt säker på att jag inte missat den på väldigt länge. Det känns jobbigt när det blir så enkelt för fienden att helt enkelt klättra över försvarsmuren och ingen är där för att skjuta ner dem. Jag önskar att det bodde en amerikansk actionfilm inuti mig.
Jag gick ut och ringde till Julia.
Hon hade den goda smaken att matcha sin lunch med min lunch,
och det var extremt skönt,
jag tror jag behövde något att luta mig tillbaks på.
Det känns väldigt dumt, eftersom jag tidigare idag bestämt mig för att skippa tryggheten och fokusera på att inte slösa bort min tid, men jag tror att jag är mycket mer beroende av trygghet än jag vill erkänna för mig själv.
Trygghet finns på olika plan. Jag har planer för helgen, det känns är trygghet för mig just nu.
Jag tror att jag ska inrikta mig på den typen av trygghet, den känns enklast att uppnå.
Nu kom den grabbiga attityden in i datorsalen. Vilken annan dag som helst skulle det inte ha stört mig, men idag är en extrem dålig dag, så jag stör mig på allt, ogillar alla.
Jag tror att jag behöver godis. Godis och sällskap och en bra film. Jag behöver vara i en miljö där jag känner mig trygg med människor jag vet, är helt säker på, att jag tycker om. Hemma. Jag vill åka hem. Jag har fyra timmar kvar i skolan, det är övertid idag för det kommer en man hit och föreläser. Jag kanske borde påstå att jag är sjuk.
Jag är sjuk. Jag skulle ändå inte kunna koncentrera mig. Men jag vet att om man börjar försvinna så fortsätter det gärna och det går inte nu, jag behöver min närvaro, jag behöver disciplin i mitt liv, struktur.
Lukas fyller år idag. Jag drack O'boy i morse och tänkte på honom. Jag ska hem och läsa hans dikter och se hans filmer. Nästa år fyller han jämt. Det var väldigt ointressant fakta. Jag tror att jag ska ägna mig mer åt sånt.
Nu orkar inte jag sitta kvar i datorsalen längre, visserligen har den grabbiga stämningen lagt sig, men jag känner mig omringad, studerad. Jag tror att paranoia hör ihop med min påbörjade panikattack, jag väljer att skylla allt på den, och på Jesus.
Jag började andas djupt och snabbt, vilket är en påbörjan av en panikattack, vilket min medicin ska förhindra, och jag tänkte noga efter, men jag är helt säker på att jag inte missat den på väldigt länge. Det känns jobbigt när det blir så enkelt för fienden att helt enkelt klättra över försvarsmuren och ingen är där för att skjuta ner dem. Jag önskar att det bodde en amerikansk actionfilm inuti mig.
Jag gick ut och ringde till Julia.
Hon hade den goda smaken att matcha sin lunch med min lunch,
och det var extremt skönt,
jag tror jag behövde något att luta mig tillbaks på.
Det känns väldigt dumt, eftersom jag tidigare idag bestämt mig för att skippa tryggheten och fokusera på att inte slösa bort min tid, men jag tror att jag är mycket mer beroende av trygghet än jag vill erkänna för mig själv.
Trygghet finns på olika plan. Jag har planer för helgen, det känns är trygghet för mig just nu.
Jag tror att jag ska inrikta mig på den typen av trygghet, den känns enklast att uppnå.
Nu kom den grabbiga attityden in i datorsalen. Vilken annan dag som helst skulle det inte ha stört mig, men idag är en extrem dålig dag, så jag stör mig på allt, ogillar alla.
Jag tror att jag behöver godis. Godis och sällskap och en bra film. Jag behöver vara i en miljö där jag känner mig trygg med människor jag vet, är helt säker på, att jag tycker om. Hemma. Jag vill åka hem. Jag har fyra timmar kvar i skolan, det är övertid idag för det kommer en man hit och föreläser. Jag kanske borde påstå att jag är sjuk.
Jag är sjuk. Jag skulle ändå inte kunna koncentrera mig. Men jag vet att om man börjar försvinna så fortsätter det gärna och det går inte nu, jag behöver min närvaro, jag behöver disciplin i mitt liv, struktur.
Lukas fyller år idag. Jag drack O'boy i morse och tänkte på honom. Jag ska hem och läsa hans dikter och se hans filmer. Nästa år fyller han jämt. Det var väldigt ointressant fakta. Jag tror att jag ska ägna mig mer åt sånt.
Nu orkar inte jag sitta kvar i datorsalen längre, visserligen har den grabbiga stämningen lagt sig, men jag känner mig omringad, studerad. Jag tror att paranoia hör ihop med min påbörjade panikattack, jag väljer att skylla allt på den, och på Jesus.
Of course we made it, we're professional liars.
Egentligen tänkte jag läsa nu, men jag orkar inte.
Idag har varit en skitdag.
Inte av någon speciell anledning.
Om jag hade varit buddhist, skulle jag inte tycka att det varit en skitdag. Jag önskar att jag var buddhist.
Okej, jag försov mig. Jag gör alltid det nätter när jag vaknar klockan fyra och sedan lyckas somna om. Sedan har jag gått runt och varit grymt trött hela dagen, jag har inte haft någon självkontroll, och jag har bara betett mig drygt.
Men jag har kunnat uppskatta några få saker:
1. Miguel bjöd på pennor han köpt i Canada. Jag är kär i min nya penna.
2. Jag och Jonas pratade lite om House och Jonas skrattade för sig själv. Folk borde alltid skratta för sig själva.
Vi var på studiebesök i ett buddhistiskt center, och om jag inte varit så trött så hade jag kunnat lyssna bättre, och jag hade kanske förstått mer, men jag minns saker ifrån min Kina-period för typ fyra år sedan, när jag satt hemma och läste om buddhismen, jag hade bara glömt att det är så bra. Hur kan man tro på något annat när buddhismen bara går ut på väldigt bra saker? Jag måste lära mig att meditera. Jag ska bli buddhist.
Nu har jag varit hemma några timmar, det känns så otroligt skönt att vara hemma. Jag borde läsa lite ur min Jonas Gardell-bok så att jag kan göra mitt skriftliga arbete utifrån den, eller den sista halvan av min Eva Dahlgren-bok så att jag kan låna ut den till Julia (jag kommer tvinga henne att läsa den),
men istället för att vara duktig sitter jag här och lyssnar på Bille the vision and the dancers, det är ungefär det jag orkar, och jag har börjat lyssna mycket på dem, de är verkligen mysiga och jag tycker om att känna mig popig.
Vi fick böngryta i skolan idag. Jag vet att vegetarisk mat bygger mycket på bönor, och ofta är det okej, men vid böngryta gick gränsen, så jag åkte hem till Jessica och åt Daim istället, för Daim kan rädda de flesta situationer.
Förresten har jag inte berättat det värsta än.
Jag glömde mobilen hemma.
Det ska jag aldrig göra igen.
När jag kom hem hade jag tre missade samtal och nio mottagna meddelanden. Julia stod för det mesta.
Det är House ikväll. Antagligen ett avsnitt jag redan sett, men det gör ingenting. Om exakt en timme och tjugoen minuter. House är mitt enda hopp på värdelösa tisdagar. House och lite överblivet julklappsgodis..
I KNOW YOU WANNA MAKE ME SMILE, BUT DON'T
Idag har varit en skitdag.
Inte av någon speciell anledning.
Om jag hade varit buddhist, skulle jag inte tycka att det varit en skitdag. Jag önskar att jag var buddhist.
Okej, jag försov mig. Jag gör alltid det nätter när jag vaknar klockan fyra och sedan lyckas somna om. Sedan har jag gått runt och varit grymt trött hela dagen, jag har inte haft någon självkontroll, och jag har bara betett mig drygt.
Men jag har kunnat uppskatta några få saker:
1. Miguel bjöd på pennor han köpt i Canada. Jag är kär i min nya penna.
2. Jag och Jonas pratade lite om House och Jonas skrattade för sig själv. Folk borde alltid skratta för sig själva.
Vi var på studiebesök i ett buddhistiskt center, och om jag inte varit så trött så hade jag kunnat lyssna bättre, och jag hade kanske förstått mer, men jag minns saker ifrån min Kina-period för typ fyra år sedan, när jag satt hemma och läste om buddhismen, jag hade bara glömt att det är så bra. Hur kan man tro på något annat när buddhismen bara går ut på väldigt bra saker? Jag måste lära mig att meditera. Jag ska bli buddhist.
Nu har jag varit hemma några timmar, det känns så otroligt skönt att vara hemma. Jag borde läsa lite ur min Jonas Gardell-bok så att jag kan göra mitt skriftliga arbete utifrån den, eller den sista halvan av min Eva Dahlgren-bok så att jag kan låna ut den till Julia (jag kommer tvinga henne att läsa den),
men istället för att vara duktig sitter jag här och lyssnar på Bille the vision and the dancers, det är ungefär det jag orkar, och jag har börjat lyssna mycket på dem, de är verkligen mysiga och jag tycker om att känna mig popig.
Vi fick böngryta i skolan idag. Jag vet att vegetarisk mat bygger mycket på bönor, och ofta är det okej, men vid böngryta gick gränsen, så jag åkte hem till Jessica och åt Daim istället, för Daim kan rädda de flesta situationer.
Förresten har jag inte berättat det värsta än.
Jag glömde mobilen hemma.
Det ska jag aldrig göra igen.
När jag kom hem hade jag tre missade samtal och nio mottagna meddelanden. Julia stod för det mesta.
Det är House ikväll. Antagligen ett avsnitt jag redan sett, men det gör ingenting. Om exakt en timme och tjugoen minuter. House är mitt enda hopp på värdelösa tisdagar. House och lite överblivet julklappsgodis..
I KNOW YOU WANNA MAKE ME SMILE, BUT DON'T
Top ten #2
Nu listar jag de bästa filmerna med utomjordingar. Alien-filmer är bäst.
1. Alien - Den åttonde passageraren (Ridley Scott, 1979)
Klassiker som är självklar etta på listan. Ska man bara se en sci-fi i hela sitt liv, ska man se den här.
2. Dreamcatcher (Lawrence Kasdan, 2003)
Den här Stephen King-filmatiseringen blir ofta sågad, men jag håller inte alls med. Snyggt gjord och bra stämning plus intressant story - en film jag gärna ser om.
3. The Faculty (Robert Rodriguez, 1998)
Står ut lite på listan, high school film när det är som bäst. Utomjordingar ungdomar och knark står i fokus i en fråga om vem man kan lita på. En parodi som som mycket väl tjänar sitt syfte.
4. War of the worlds (Steven Spielberg, 2005)
Steven Spielbergs nyinspelning där kanske det rymdiska hamnar lite i skymundan, men ändå är ett mycket påtagligt hot.
5. E.T - The Extra-Terrestrial (Steven Spielberg, 1982)
På en sådan här lista är ET ett måste, vad man än tycker om den. Intressant film, är det enda jag vill säga innan jag sett om den.
6. The Thing (John Carpenter, 1982)
Kryptisk film där paranoia och isolering styr. Mycket välarbetad stämning som fortfarande ger obehag.
7. Signs (M. Night Shyamalan, 2002)
Ännu en film som folk älskar att ge dåliga recensioner, som jag inte alls hålle med om. Signs har det mesta, vilket främst infaller genom ett väl genomarbetat manus och utmärkta skådespelarinsatser från birollsinnehavarna.
8. Mars attacks! (Tim Burton, 1996)
Skickligt gjord satir som skiljer sig från Tim Burtons övriga verk, om hur USA blir invaderat av marsianer.
9. Men in black (Barry Sonnenfeld, 1997)
Men in black var en favorit när jag var yngre, med humor och action, och kanske platsar den mer av nostalgiska skäl än något annat.
1. Alien - Den åttonde passageraren (Ridley Scott, 1979)
Klassiker som är självklar etta på listan. Ska man bara se en sci-fi i hela sitt liv, ska man se den här.
2. Dreamcatcher (Lawrence Kasdan, 2003)
Den här Stephen King-filmatiseringen blir ofta sågad, men jag håller inte alls med. Snyggt gjord och bra stämning plus intressant story - en film jag gärna ser om.
3. The Faculty (Robert Rodriguez, 1998)
Står ut lite på listan, high school film när det är som bäst. Utomjordingar ungdomar och knark står i fokus i en fråga om vem man kan lita på. En parodi som som mycket väl tjänar sitt syfte.
4. War of the worlds (Steven Spielberg, 2005)
Steven Spielbergs nyinspelning där kanske det rymdiska hamnar lite i skymundan, men ändå är ett mycket påtagligt hot.
5. E.T - The Extra-Terrestrial (Steven Spielberg, 1982)
På en sådan här lista är ET ett måste, vad man än tycker om den. Intressant film, är det enda jag vill säga innan jag sett om den.
6. The Thing (John Carpenter, 1982)
Kryptisk film där paranoia och isolering styr. Mycket välarbetad stämning som fortfarande ger obehag.
7. Signs (M. Night Shyamalan, 2002)
Ännu en film som folk älskar att ge dåliga recensioner, som jag inte alls hålle med om. Signs har det mesta, vilket främst infaller genom ett väl genomarbetat manus och utmärkta skådespelarinsatser från birollsinnehavarna.
8. Mars attacks! (Tim Burton, 1996)
Skickligt gjord satir som skiljer sig från Tim Burtons övriga verk, om hur USA blir invaderat av marsianer.
9. Men in black (Barry Sonnenfeld, 1997)
Men in black var en favorit när jag var yngre, med humor och action, och kanske platsar den mer av nostalgiska skäl än något annat.
Top ten #1
Satte mig framför Canal + och tittade på nyinspelningen av The hill have eyes, och som vanligt slår det mig hur få bra skräckfilmer det finns. Tänkte lista upp de jag kommer på för tillfället.
1. The Shining (Stanley Kubrick 1980)
Inte bara den bästa skräckfilmen, utan även en av de bästa filmerna överhuvudtaget.
2. Shutter (Parkpoom Wongpoom, Banjong Pisanthanakun 2004)
Thailändsk film som har förstått det här med psykologisk skräck. Snygg och stämningsfull utan blod.
3. Them (David Moreau, Xavier Palud 2006)
Den står under rysare men kan tolkas på flera sätt. Extremt obehaglig med en väldigt intressant intrig.
4. The Others (Alejandro Amenábar 2001)
Mörk, pskykologisk, välspelad, välskriven, intressant i de flesta aspekter.
5. Det spökar på Hill house (Robert Wise 1963)
Lite annorlunda filmsom bygger mest på kuslig stämning i ett öde hus.
6. Psycho (Alfred Hitchcock 1960)
Jag tror inte att det går att sammanställa en skräckfilmslista utan att ha med Psycho. En klassisker även utanför genren som måste ses.
7. The Blair witch project (Daniel Myrick, Eduardo Sánchez 1999)
Den första, och kanske enda, film som verkligen skrämt mig.
1. The Shining (Stanley Kubrick 1980)
Inte bara den bästa skräckfilmen, utan även en av de bästa filmerna överhuvudtaget.
2. Shutter (Parkpoom Wongpoom, Banjong Pisanthanakun 2004)
Thailändsk film som har förstått det här med psykologisk skräck. Snygg och stämningsfull utan blod.
3. Them (David Moreau, Xavier Palud 2006)
Den står under rysare men kan tolkas på flera sätt. Extremt obehaglig med en väldigt intressant intrig.
4. The Others (Alejandro Amenábar 2001)
Mörk, pskykologisk, välspelad, välskriven, intressant i de flesta aspekter.
5. Det spökar på Hill house (Robert Wise 1963)
Lite annorlunda filmsom bygger mest på kuslig stämning i ett öde hus.
6. Psycho (Alfred Hitchcock 1960)
Jag tror inte att det går att sammanställa en skräckfilmslista utan att ha med Psycho. En klassisker även utanför genren som måste ses.
7. The Blair witch project (Daniel Myrick, Eduardo Sánchez 1999)
Den första, och kanske enda, film som verkligen skrämt mig.
I tried not be wrong for her.
Så här är det:
Brad Pitt står i en källarlokal och predikar.
Männen omkring honom höjer knytnävarna och ropar.
Männen skulle kunna tillhöra vilken organisation som helst.
For men only.
Jag hatar att jag vet precis vad Brad Pitt pratar om.
Jag hatar att om jag hade möjlighet skulle jag också spränga alla kreditfirmors huvudkontor.
Vad hindrar mig?
Ingenting.
Ingenting.
All that you wanted,
all that you have don't seem so much -
for you to hold on to,
for you to hold on to
for you to belong to.
Where is my mind?
"
I have no husband
I have no children
I have no reason to be alive
please give me one.
"
I have no husband
I have no children
I have no reason to be alive
please give me one.
"
So you want me to bleed for you?
Det var meningen att jag och Jessica och Joséphine och kanske Jonas skulle börja med någon slags improvisationsteater på fredagar,
men jag börjar backa nu.
Vem tycker att det är kul med improteater egentligen?
Dessutom är jag trött på att känna mig äldre än Jessica som är fyra och ett halvt år äldre än mig. Tacka vet jag Patrik, som oturligt nog kanske blir borta från skolan en period, och Niki, som har den skönaste inställningen och som tycker att man kan vara en snäll och god människa fast man frågar om cigg.
Jag märker att jag lyssnar dåligt.
Eller, jag märker att jag glömmer bort vad alla lärare säger.
Jag minns att Anders pratade med oss om världsreligonerna, men jag kommer inte ihåg vad han sa. Jag tror förresten att jag har allting på stencil, jag får kanske läsa på lite under helgen.
För övrigt, om man ska jämföra min nya skola med de andra skolorna jag gått på (fem stycken faktiskt, men vi säger fyra för jag gick bara på Mediagymnasiet i sex veckor), så älskar jag nya skolan. Vi bara diskuterar hela tiden och får jobba med precis vad vi vill under projektarbetet som sträcker sig över en tredjedel av terminen, och vi fyra som stod ute på entrétrappan och kunde citera hela Fucking Åmål tänkte göra en film ihop, vi får se hur det går med det.
Jag tror att jag ska tona ner hela feministgrejen jag håller på med nu. Det är svårt att inte dras med när jag umgås med en tjej som älskar Tiina Rosenberg, men jag orkar inte med att det ska bli min personlighet.
"Du hade väl också en del åsikter?" frågade Jacob mig på samma gamla entrétrappa.
"Vad menar du?" blev jag tvungen att fråga i min tur, för jag kunde inte komma på någonting jag tycker speciellt mycket.
"Ja, du är väl feminist?"
Visst.
Ja.
Självklart.
Men ändå inte.
Jag menar, mer Valerie åt folket, men jag orkar inte med den överdrivna synen på det hela.
Jessica säger att hon får kämpa som fan för att övertyga folk om att hennes homosexualitet inte är fel, och jag vill inte att feminismen ska bli min homosexualitet.
Jessica säger att hennes flcikvän nog skulle tycka om mig.
Jessica säger att hon nog litar på mig på något sätt.
Jessica säger en hel del.
Jag känner inte för att ge respons.
Men jag hör allt. Det är min hemlighet.
Folk tror alltid att man hör mindre än man faktiskt gör, kanske mest för att jag sällan ger respons, och därför kan jag ofta överraska folk med att veta en del saker de aldrig trodde att jag skulle veta.
Hur en stare ser ut till exempel.
Idag fick vi lyssna på ett morgonsnack med Bob Hansson.
Bob är bra, han säger bra saker, man blir glad av Bob.
Han sa att man skulle vara tacksam. Han sa att man borde göra listor över saker man är tacksam över, och listor över saker man inte har som man önskar att man hade, och se till att den första blev längst.
När vi skulle skriva sådana listor kom jag nästan inte på en enda punkt på någon av dem. Tacksam? Tja, det är mörkt när jag går till tåget på morgnarna, det är jag glad över.
Saknar? Tja, nästan ingenting egentligen. Ett par säsonger av House och lite mod kanske.
De båda listorna blev lika långa, sedan gick tiden ut och vi skulle diskutera igen.
Folk är så ärliga på skolan.
Jag har gått fyra dagar och jag vet en hel del saker jag inte förväntade mig att få reda på. Det handlar om missbruk av både alkohol och narkotika, om misshandel och utnyttjning, psykiska problem eller övrig kriminell bakgrund. Bland annat.
Jag känner mig blek i jämförelse.
Nej, jag vill inte ha en kriminell bakgrund. Men bibliotekstjänst i nio månader imponerar bara på Gabriella. Så man får dra till med lite andra saker. Gamla erfarenheter. Av vaddå? Ingen aning. Vad kan jag egentligen? Ingen aning.
Nej, jag är stuck with feminismen helt enkelt.
Jag måste säga så här:
det känns extremkonstigt på ett bra sätt att kunna socialisera med nya människor. Jag har inte träffat nya människor på ett bra tag. Visst, ett gäng medelålders bibliotekarier, som jag gillar skarpt, visserligen, men det är inte sådant umgänge jag har behövt.
Sarah sa att jag inte skulle förvänta mig att träffa intressanta människor, men jag tror att hon hade fel. Allt finns där. Allt. Det kommer ta ett tag att sortera bara.
I've seen you around, I can tell that you are just like me.
Förresten:
jag är tacksam över att det är Antikrundan på tv idag. Oh happy days.
Jag tror att jag ska skriva en krönika om paraplyn.
men jag börjar backa nu.
Vem tycker att det är kul med improteater egentligen?
Dessutom är jag trött på att känna mig äldre än Jessica som är fyra och ett halvt år äldre än mig. Tacka vet jag Patrik, som oturligt nog kanske blir borta från skolan en period, och Niki, som har den skönaste inställningen och som tycker att man kan vara en snäll och god människa fast man frågar om cigg.
Jag märker att jag lyssnar dåligt.
Eller, jag märker att jag glömmer bort vad alla lärare säger.
Jag minns att Anders pratade med oss om världsreligonerna, men jag kommer inte ihåg vad han sa. Jag tror förresten att jag har allting på stencil, jag får kanske läsa på lite under helgen.
För övrigt, om man ska jämföra min nya skola med de andra skolorna jag gått på (fem stycken faktiskt, men vi säger fyra för jag gick bara på Mediagymnasiet i sex veckor), så älskar jag nya skolan. Vi bara diskuterar hela tiden och får jobba med precis vad vi vill under projektarbetet som sträcker sig över en tredjedel av terminen, och vi fyra som stod ute på entrétrappan och kunde citera hela Fucking Åmål tänkte göra en film ihop, vi får se hur det går med det.
Jag tror att jag ska tona ner hela feministgrejen jag håller på med nu. Det är svårt att inte dras med när jag umgås med en tjej som älskar Tiina Rosenberg, men jag orkar inte med att det ska bli min personlighet.
"Du hade väl också en del åsikter?" frågade Jacob mig på samma gamla entrétrappa.
"Vad menar du?" blev jag tvungen att fråga i min tur, för jag kunde inte komma på någonting jag tycker speciellt mycket.
"Ja, du är väl feminist?"
Visst.
Ja.
Självklart.
Men ändå inte.
Jag menar, mer Valerie åt folket, men jag orkar inte med den överdrivna synen på det hela.
Jessica säger att hon får kämpa som fan för att övertyga folk om att hennes homosexualitet inte är fel, och jag vill inte att feminismen ska bli min homosexualitet.
Jessica säger att hennes flcikvän nog skulle tycka om mig.
Jessica säger att hon nog litar på mig på något sätt.
Jessica säger en hel del.
Jag känner inte för att ge respons.
Men jag hör allt. Det är min hemlighet.
Folk tror alltid att man hör mindre än man faktiskt gör, kanske mest för att jag sällan ger respons, och därför kan jag ofta överraska folk med att veta en del saker de aldrig trodde att jag skulle veta.
Hur en stare ser ut till exempel.
Idag fick vi lyssna på ett morgonsnack med Bob Hansson.
Bob är bra, han säger bra saker, man blir glad av Bob.
Han sa att man skulle vara tacksam. Han sa att man borde göra listor över saker man är tacksam över, och listor över saker man inte har som man önskar att man hade, och se till att den första blev längst.
När vi skulle skriva sådana listor kom jag nästan inte på en enda punkt på någon av dem. Tacksam? Tja, det är mörkt när jag går till tåget på morgnarna, det är jag glad över.
Saknar? Tja, nästan ingenting egentligen. Ett par säsonger av House och lite mod kanske.
De båda listorna blev lika långa, sedan gick tiden ut och vi skulle diskutera igen.
Folk är så ärliga på skolan.
Jag har gått fyra dagar och jag vet en hel del saker jag inte förväntade mig att få reda på. Det handlar om missbruk av både alkohol och narkotika, om misshandel och utnyttjning, psykiska problem eller övrig kriminell bakgrund. Bland annat.
Jag känner mig blek i jämförelse.
Nej, jag vill inte ha en kriminell bakgrund. Men bibliotekstjänst i nio månader imponerar bara på Gabriella. Så man får dra till med lite andra saker. Gamla erfarenheter. Av vaddå? Ingen aning. Vad kan jag egentligen? Ingen aning.
Nej, jag är stuck with feminismen helt enkelt.
Jag måste säga så här:
det känns extremkonstigt på ett bra sätt att kunna socialisera med nya människor. Jag har inte träffat nya människor på ett bra tag. Visst, ett gäng medelålders bibliotekarier, som jag gillar skarpt, visserligen, men det är inte sådant umgänge jag har behövt.
Sarah sa att jag inte skulle förvänta mig att träffa intressanta människor, men jag tror att hon hade fel. Allt finns där. Allt. Det kommer ta ett tag att sortera bara.
I've seen you around, I can tell that you are just like me.
Förresten:
jag är tacksam över att det är Antikrundan på tv idag. Oh happy days.
Jag tror att jag ska skriva en krönika om paraplyn.
Dr. Phil says Choose your conflicts, and you agree
Filmen Elephant började på Silver precis när jag zappade dit,
och jag kände att konsten fick mening igen.
Jag har börjat fundera på "mitt altare" som jag ska göra i skolan (dvs. jag har börjat fundera på mina värderingar), och hittills tycker jag bara att det är skönt att ha fått saker att göra.
Jag tror att det ska handla om kvinnor. Altaret alltså. Jag tror att jag ska presentera det hela med en plansch. Men jag ska tänka ett tag till. På lördag ska jag till biblioteket och låna Pär Lagerkvist Barabbas som jag ska hinna läsa på en månad (vilket inte känns helt omöjligt) och struktur är underbart. Ett tag till.
[Förresten fick jag svaren på mina blodprov idag, och allting såg bra ut, vilket kändes asjobbigt eftersom det hade varit mycket lättare om det funnits ett konkret problem som kunde åtgärdas, men nu är det inte så och det finns inga åtgärder för det finns tekniskt sett inga problem.]
och jag kände att konsten fick mening igen.
Jag har börjat fundera på "mitt altare" som jag ska göra i skolan (dvs. jag har börjat fundera på mina värderingar), och hittills tycker jag bara att det är skönt att ha fått saker att göra.
Jag tror att det ska handla om kvinnor. Altaret alltså. Jag tror att jag ska presentera det hela med en plansch. Men jag ska tänka ett tag till. På lördag ska jag till biblioteket och låna Pär Lagerkvist Barabbas som jag ska hinna läsa på en månad (vilket inte känns helt omöjligt) och struktur är underbart. Ett tag till.
[Förresten fick jag svaren på mina blodprov idag, och allting såg bra ut, vilket kändes asjobbigt eftersom det hade varit mycket lättare om det funnits ett konkret problem som kunde åtgärdas, men nu är det inte så och det finns inga åtgärder för det finns tekniskt sett inga problem.]
Vad ska man tro på?
Jag kände för att skriva,
men nu har det försvunnit.
Det har hänt för mycket, jag har känt för mycket.
Idag har jag börjat skolan för första gången på ett och ett halvt år.
Det kändes bra.
There you are.
(Jag saknar Anders.
Jag hatar att sakna människor.
It's a curse. I wanna be cured.)
men nu har det försvunnit.
Det har hänt för mycket, jag har känt för mycket.
Idag har jag börjat skolan för första gången på ett och ett halvt år.
Det kändes bra.
There you are.
(Jag saknar Anders.
Jag hatar att sakna människor.
It's a curse. I wanna be cured.)
The monolgue
Stop looking at the floor,
I need to pour out this expensive dose of words.
I can't explain -
I need to be alone.
[I know the timing isn't great]
I need to pour out this expensive dose of words.
I can't explain -
I need to be alone.
[I know the timing isn't great]
No looking back.
1. Gjorde du något 2007 som du aldrig gjort förut?
Självklart.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag minns inte att jag lämnade några löften, men om jag gjorde det så höll jag dem antagligen inte.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte mig vetandes. Nej.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej
5. Vilka länder besökte du?
De vanliga. Norge, och Danmark tre gånger.
6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Pengar? Adrenalin.
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Jag kommer komma ihåg festivalen, men det andra bleknar nog rätt fort.
8. Vad var din största framgång 2007?
Framgång? Jag vet inte om det finns någon sådan. Men ett år är så långt, det är svårt att minnas.
9. Största misstaget?
Jag trodde att komma tillbaka till biblioteket var ett misstag. Det var det inte.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Massor, men inget livshotande direkt.
11. Bästa köpet?
Oj, jag vet inte.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förhållandevis: film, skulle jag tro. Jag köpte massor av film.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, det hoppas jag. Ett helt år utan att vara riktigt glad låter jobbigt.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Hela Mother am I good looking-skivan.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det har varit hyfsat, men antagligen inte bättre än något annat år.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Utnyttjat mig själv.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Givit upp.
18. Hur tillbringade du julen?
Bättre än väntat.
19. Blev du kär i år?
Det blir jag hela tiden.
20. Hur många one night stands?
Tss
21. Favoritprogram på TV?
House!
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej
23. Bästa boken du läste i år?
Drömfakulteten! och SCUM förstås.
24. Största musikaliska upptäckten?
Laakso.
25. Något du önskade dig och fick?
Jag brukar inte önska mig så mycket.
26. Något du önskade dig men inte fick?
Som sagt
27. Årets bästa film?
The Darjeeling limited utan tvekan.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Var sjuk och tyckte synd om mig själv fast att jag inte hade rätt till det
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja det är klart.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Upp och ner, och mer färgstark än tidigare år.
31. Vad fick dig att må bra?
Jylland. Bra människor. November.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Haha. Regina Spektor tror jag.
33. Vem saknade du?
Jag saknar folk hela tiden, så det är inte ens lönt att lista upp dem. Alla.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Öhm, kan bara komma på att jag har träffat Marcus, och han är bra^^
The truth is I'm too tired to play pretend
Jag tänkte bara säga att
Magnus Betnér
precis har lagts till på min lista över förebilder.
Magnus Betnér
precis har lagts till på min lista över förebilder.
She whisper something in my ear, the message is unclear
Jag hatar mig själv,
det är sant.
Jag hatar mig själv för att jag tycker om människor jag inte borde tycka om.
Därför satt jag inne i badrummet och grät medan de andra satt och tittade på en actionfilm med Jet Li,
men nu sitter jag här och har slutat gråta och lyssnar på Last night, för Justin kan fortfarande känna som jag,
eller om det är tvärtom, jag är osäker.
Jag har varit på bio och tittat på The Darjeeling limited igen,
men inte ens det hjälper när man känner så här.
Jag är ett jävla hopplöst fall.
"I search the whole damn apartment,
from ceiling to carpet,
no sign of the things she use to own.
[...]
I climb the walls for oxygen"
Egentligen har jag lust att lyssna på Here's your letter och krypa upp i ett hörn och tro att vinden ska ta tag i mig, ta mig långt härifrån, kanske till andra sidan fårhagen, där det faktiskt kan vara ganska rofyllt, om det inte finns en jävla massa jobbiga gubbjävlar som ryter Håll koll på hunden och jag vill bara ryta tillbaka Håll koll på dina jävla barn, måste de ha ansiktet mellan min hunds tänder precis när han tänkte bita ihop? Hur jävla klyftigt är det?
Jag köpte Drömfakulteten för pappas pengar bara för att jag älskar Valerie,
och jag ska gå med i SCUM så fort jag får mod till det,
och jag hoppas att jag kan hitta någon som vill leva för adrenalin med mig.
Nu ska jag träffa Dimma. Hon kan inte försvinna.
det är sant.
Jag hatar mig själv för att jag tycker om människor jag inte borde tycka om.
Därför satt jag inne i badrummet och grät medan de andra satt och tittade på en actionfilm med Jet Li,
men nu sitter jag här och har slutat gråta och lyssnar på Last night, för Justin kan fortfarande känna som jag,
eller om det är tvärtom, jag är osäker.
Jag har varit på bio och tittat på The Darjeeling limited igen,
men inte ens det hjälper när man känner så här.
Jag är ett jävla hopplöst fall.
"I search the whole damn apartment,
from ceiling to carpet,
no sign of the things she use to own.
[...]
I climb the walls for oxygen"
Egentligen har jag lust att lyssna på Here's your letter och krypa upp i ett hörn och tro att vinden ska ta tag i mig, ta mig långt härifrån, kanske till andra sidan fårhagen, där det faktiskt kan vara ganska rofyllt, om det inte finns en jävla massa jobbiga gubbjävlar som ryter Håll koll på hunden och jag vill bara ryta tillbaka Håll koll på dina jävla barn, måste de ha ansiktet mellan min hunds tänder precis när han tänkte bita ihop? Hur jävla klyftigt är det?
Jag köpte Drömfakulteten för pappas pengar bara för att jag älskar Valerie,
och jag ska gå med i SCUM så fort jag får mod till det,
och jag hoppas att jag kan hitta någon som vill leva för adrenalin med mig.
Nu ska jag träffa Dimma. Hon kan inte försvinna.
