I'm talking to the ceiling

Det var meningen att jag och Jessica och Joséphine och kanske Jonas skulle börja med någon slags improvisationsteater på fredagar,
men jag börjar backa nu.
Vem tycker att det är kul med improteater egentligen?
Dessutom är jag trött på att känna mig äldre än Jessica som är fyra och ett halvt år äldre än mig. Tacka vet jag Patrik, som oturligt nog kanske blir borta från skolan en period, och Niki, som har den skönaste inställningen och som tycker att man kan vara en snäll och god människa fast man frågar om cigg.
Jag märker att jag lyssnar dåligt.
Eller, jag märker att jag glömmer bort vad alla lärare säger.
Jag minns att Anders pratade med oss om världsreligonerna, men jag kommer inte ihåg vad han sa. Jag tror förresten att jag har allting på stencil, jag får kanske läsa på lite under helgen.
För övrigt, om man ska jämföra min nya skola med de andra skolorna jag gått på (fem stycken faktiskt, men vi säger fyra för jag gick bara på Mediagymnasiet i sex veckor), så älskar jag nya skolan. Vi bara diskuterar hela tiden och får jobba med precis vad vi vill under projektarbetet som sträcker sig över en tredjedel av terminen, och vi fyra som stod ute på entrétrappan och kunde citera hela Fucking Åmål tänkte göra en film ihop, vi får se hur det går med det.
Jag tror att jag ska tona ner hela feministgrejen jag håller på med nu. Det är svårt att inte dras med när jag umgås med en tjej som älskar Tiina Rosenberg, men jag orkar inte med att det ska bli min personlighet.
"Du hade väl också en del åsikter?" frågade Jacob mig på samma gamla entrétrappa.
"Vad menar du?" blev jag tvungen att fråga i min tur, för jag kunde inte komma på någonting jag tycker speciellt mycket.
"Ja, du är väl feminist?"
Visst.
Ja.
Självklart.
Men ändå inte.
Jag menar, mer Valerie åt folket, men jag orkar inte med den överdrivna synen på det hela.
Jessica säger att hon får kämpa som fan för att övertyga folk om att hennes homosexualitet inte är fel, och jag vill inte att feminismen ska bli min homosexualitet.
Jessica säger att hennes flcikvän nog skulle tycka om mig.
Jessica säger att hon nog litar på mig på något sätt.
Jessica säger en hel del.
Jag känner inte för att ge respons.
Men jag hör allt. Det är min hemlighet.
Folk tror alltid att man hör mindre än man faktiskt gör, kanske mest för att jag sällan ger respons, och därför kan jag ofta överraska folk med att veta en del saker de aldrig trodde att jag skulle veta.
Hur en stare ser ut till exempel.
Idag fick vi lyssna på ett morgonsnack med Bob Hansson.
Bob är bra, han säger bra saker, man blir glad av Bob.
Han sa att man skulle vara tacksam. Han sa att man borde göra listor över saker man är tacksam över, och listor över saker man inte har som man önskar att man hade, och se till att den första blev längst.
När vi skulle skriva sådana listor kom jag nästan inte på en enda punkt på någon av dem. Tacksam? Tja, det är mörkt när jag går till tåget på morgnarna, det är jag glad över.
Saknar? Tja, nästan ingenting egentligen. Ett par säsonger av House och lite mod kanske.
De båda listorna blev lika långa, sedan gick tiden ut och vi skulle diskutera igen.
Folk är så ärliga på skolan.
Jag har gått fyra dagar och jag vet en hel del saker jag inte förväntade mig att få reda på. Det handlar om missbruk av både alkohol och narkotika, om misshandel och utnyttjning, psykiska problem eller övrig kriminell bakgrund. Bland annat.
Jag känner mig blek i jämförelse.
Nej, jag vill inte ha en kriminell bakgrund. Men bibliotekstjänst i nio månader imponerar bara på Gabriella. Så man får dra till med lite andra saker. Gamla erfarenheter. Av vaddå? Ingen aning. Vad kan jag egentligen? Ingen aning.
Nej, jag är stuck with feminismen helt enkelt.
Jag måste säga så här:
det känns extremkonstigt på ett bra sätt att kunna socialisera med nya människor. Jag har inte träffat nya människor på ett bra tag. Visst, ett gäng medelålders bibliotekarier, som jag gillar skarpt, visserligen, men det är inte sådant umgänge jag har behövt.
Sarah sa att jag inte skulle förvänta mig att träffa intressanta människor, men jag tror att hon hade fel. Allt finns där. Allt. Det kommer ta ett tag att sortera bara.
I've seen you around, I can tell that you are just like me.
Förresten:
jag är tacksam över att det är Antikrundan på tv idag. Oh happy days.
Jag tror att jag ska skriva en krönika om paraplyn.