I'm talking to the ceiling

Jag är sjuk.
Igen.
Eller fortfarande, det är svårt att veta.
Jag är bara sjuk hela tiden.

Det är varmt ute. Det gör att det känns som jag har feber, fast det inte är sant.
Tänker på "Halka", fast att det var länge sedan jag lyssnade på Kent;
Lämnar allt jag har
för en timme vackert väder
Släpp mig jag vill ut
det känns som jag har feber
Släpp mig, släpp mig nu
Jag skulle lämna allt jag har för en timme regn.
Jag längtar till hösten med en sådan intensitet att jag nästan skrämmer mig själv. Jag hatar den här årstiden.
Jag har legat i soffan och tittat på Amelie från Montmartre, och Jonas är den enda jag vet som inte tycker om den filmen,
och jag saknar alla de där som jag absolut inte ska sakna,
de som jag alltid saknar,
för att Anders är på semester,
och jag inte hört av Peter sedan vårvintern.

Jag ser på termometern att det är nästan samma gradantal inne som utomhus.
Jag tänker på att om kanske tio dagar åker jag till Danmark, mitt andra hemland, och jag hoppas att det blir regniga promenader längs havet och strövtåg längs gatorna i Köpenhamn, och jag tänker på allt vi brukar göra, och jag känner, att längtan dit är lika intensiv.

Om jag yrar så har det med sjukdomen att göra.