I'm talking to the ceiling

Hej,
jag är på biblioteket.
Jag har varit här länge.
Jag har suttit och pratat med Anders, jag tror att han är bäst i hela världen.
Vi har suttit och gissat dödsår på kända författare, jag gissade bäst på Jean-Paul Sartre,
men mindes inte vilket år Pär Lagerkvist fick Nobelpriset, jag skäms för det. Jag gissade på 1956.
Rätt svar är 1951.
Det ska jag inte glömma igen.
Innan jag kom hit har dagen varit helkass. Allt är mitt eget fel, kanske, men jag skyller allt på bussarna.
Tänk om saker bara kunde bli som man planerar.
Så jag får inget sommarjobb i år, antagligen, även om jag ska ringa lite senare och claima att jag var sjuk, för sjuk för att komma på intervju, för sjuk för att prova ringa flera gånger.
Men jag får jobba nästa vecka på ett bibliotek i en by där det inte bor några människor, där jag aldrig har varit.
Jag ska dit idag, förresten. Det tar fyrtio minuter att ta bussen dit därifrån jag är nu, och jag har förlagt min ipod. Jag förstår inte, om den inte ligger i väskan, inte på skrivbordet, inte på soffbordet, inte på köksbänken och inte på byrån, så finns det liksom inte några fler platser.
Jag har lånat en Bob Hansson bok. Jag har egentligen aldrig läst Bob Hansson, men han tycker och säger bra saker, så jag ska läsa Gunnar, fast att jag egentligen redan håller på att läsa en bok därhemma, som jag har underprioriterat alldeles för länge.
Jaja.
Jag borde äta någonting, jag borde gå till Fulkatten och köpa en macka för 68 spänn, men jag har ingen lust. Det är för varmt för att jag ska ha lust med någonting överhuvudtaget. Jag hatar det här vädret. Jag hatar solen. Anders är också en höstmänniska. Anders är det bästa jag vet.
Så ligger det till.
Jag hoppas att folk hittar tillbaka hit, fast den varit nere ett tag nu.