www.jagharlästenbok.se
Jag blir så extremt trött.
Litteraturen går utför.
All handling har förflyttat sig in i mobiltelefoner och datorer. Något slags desperat försök till att vara modern, ligga rätt i tiden, och framför allt ser man detta på barn- och ungdomshyllorna.
Patetiskt, tycker jag.
Visserligen så går världen framåt. Många förut manuella aktiviteter sköts nu genom datorer, och mobiler har plötsligt blivit..livsnödvändigt. (För mig åtminstone, jag kan inte gå hemifrån utan min mobiltelefon).
Så jag tycker inte att dessa saker är något man borde sträva efter att utesluta ur litteraturen, jag bara blir trött när jag ser att Gunilla Ambjörnssons nya bok har en webbadress som titel.
Jag menar, när man pratar om datorer och ungdomar, kommer man ofta fram till att det är en dålig kombination. Med 'man' menar jag forskare och självutnämda förnuftiga vuxna.
Barn ska inte sitta framför datorerna, i alla fall inte mer än ett par timmar om dagen.
Och även om jag har tyckt att den här Få bort våra ungdomar från datorerna-hypen har varit alldeles för överdriven, så håller jag med. Folk borde syssla med andra saker, som kan tillföra någonting.
Så författarna tänker att de möter upp de unga vid deras intressen, och att det måste vara positivt, men jag är extremt emot det här, kanske av ren princip. Visserligen så vore det konstigt om det inte fanns litteratur för den här gruppen i samhället (nu gav jag mig själv rätt att klassa dem som en egen samhällsgrupp), nästan som att inte ha några böcker om..tja, låt oss säga blyga människor, för att tiga ihjäl dem. Finns det ingen litteratur för blyga, så kanske de kommer på bättre tankar.
Det jag försöker säga är, att jag vill att ungdomsskönlitteratur ska få behålla sin klassiska form. Eller utvecklas (den får gärna utvecklas, hur många ungdomsböcker måste man inte plöja igenom för att hitta en enda som håller måttet?) mer åt människorna. Den nya tekniken är inte viktig i litteraturen.
Jag låter bara bitter.
Det kanske är sant.
Litteraturen går utför.
All handling har förflyttat sig in i mobiltelefoner och datorer. Något slags desperat försök till att vara modern, ligga rätt i tiden, och framför allt ser man detta på barn- och ungdomshyllorna.
Patetiskt, tycker jag.
Visserligen så går världen framåt. Många förut manuella aktiviteter sköts nu genom datorer, och mobiler har plötsligt blivit..livsnödvändigt. (För mig åtminstone, jag kan inte gå hemifrån utan min mobiltelefon).
Så jag tycker inte att dessa saker är något man borde sträva efter att utesluta ur litteraturen, jag bara blir trött när jag ser att Gunilla Ambjörnssons nya bok har en webbadress som titel.
Jag menar, när man pratar om datorer och ungdomar, kommer man ofta fram till att det är en dålig kombination. Med 'man' menar jag forskare och självutnämda förnuftiga vuxna.
Barn ska inte sitta framför datorerna, i alla fall inte mer än ett par timmar om dagen.
Och även om jag har tyckt att den här Få bort våra ungdomar från datorerna-hypen har varit alldeles för överdriven, så håller jag med. Folk borde syssla med andra saker, som kan tillföra någonting.
Så författarna tänker att de möter upp de unga vid deras intressen, och att det måste vara positivt, men jag är extremt emot det här, kanske av ren princip. Visserligen så vore det konstigt om det inte fanns litteratur för den här gruppen i samhället (nu gav jag mig själv rätt att klassa dem som en egen samhällsgrupp), nästan som att inte ha några böcker om..tja, låt oss säga blyga människor, för att tiga ihjäl dem. Finns det ingen litteratur för blyga, så kanske de kommer på bättre tankar.
Det jag försöker säga är, att jag vill att ungdomsskönlitteratur ska få behålla sin klassiska form. Eller utvecklas (den får gärna utvecklas, hur många ungdomsböcker måste man inte plöja igenom för att hitta en enda som håller måttet?) mer åt människorna. Den nya tekniken är inte viktig i litteraturen.
Jag låter bara bitter.
Det kanske är sant.
Kommentarer
Postat av: Andie
du låter inte bitter, du har helt rätt :)
Trackback