I'm talking to the ceiling

Jag sitter på biblioteket jag har hand om helt själv.
Det är ett par timmar kvar till stängningsdags,
men jag kanske stannar kvar och ställer upp lite böcker.
Det är roligt att vara en nörd.
Jag har varit hos Saija idag.
Hon fick mig att nästan börja gråta, det är första gången. Ganska intressant faktiskt.
Jag hade nästan tänkt hoppa över besöket. Det är skönt att jag lät bli.
Det är mer jobb här än jag hade förväntat mig. Saker att göra hela tiden.
Jag vet att jag borde tycka att det är skönt, utifrån mina egna erfarenheter vet jag att jag borde det,
men jag vet inte vad jag tycker.
Kanske vill jag hellre att alla människor ska försvinna ut härifrån så att jag kan försjunka i mig själv.
Kanske.

Igår pratade jag med Sarah.
Jag har inget att göra, sa jag.
Du får komma hit, sa hon.
Det känns bra. Jag ser fram emot att få åka upp till henne.
Kanske kan jag inte längre säga att det ska bli skönt att komma härifrån, jag har ju bara varit hemma en vecka sedan min förra tripp, en ganska intensiv vecka.
Eller intensiv, det var kanske inte det jag menade egentligen. Bara inte mycket tom tid.
Men jag tycker om att ha planer.
Jag tycker om att vi kanske har bestämt när vi ska åka till Amsterdam.
Och jag tror att jag ska tokjobba det här året så att jag får ihop tiotusen till nästa sommar.
Pengar är bra.

En gnällig syskontrio är på besök i mitt bibliotek. Det tycker jag inte om.
En av flickorna bär mitt namn. Det är hon som gnäller högst.

Jag vill åka till naturkabinettet. Det är stängt. Delar av det ingår i utställningen Livets mångfald.
Ingenting står egentligen klart förrän efter sommaren. Jag blir så trött.
Varför kan inte allt vara som jag vill att det ska vara?