I'm talking to the ceiling

Mannen läser på min tröja.
"Jag ser att du tycker om Håkan Hellström"
Mannen stannar upp, tänker. Noga.
"Ja.. Han kanske inte är så dum"
Jag skrattar till. Nämner ingenting om våran åldersskillnad.
Han skrattar och går sin väg.

Idag är jag väldigt indiepop. Jag hittade min gamla Håkan-t-shirt i garderoben,
och efter de senaste dagarnas intensiva lyssnande kunde jag inte låta bli att ta den på mig.
Och fortsätta lyssnandet.
Han sjunger mycket om regn i låten Kärlek är ett brev skickat tusen gånger (jag vet inte om jag riktigt håller med honom i hans metafor).

Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng,
lyssna till samma regn.

[...]

Vad jag bryr mig om nu,
är att du ligger vaken
i morgontimmen,
när regnet slår mot fönstret.

Igår regnade det. Idag nöjer sig vädret med att vara mulet, kyligt och blåsigt. Det är absolut godkänt.
Men jag skulle hellre vara i Salzburg, med åskregn och lokala blixnedslag. Jag tror att det skulle passa bra till min sinnesstämmning.
Om jag inte skulle komma hem så sent idag,
skulle jag vilja läsa Pär Lagerkvist, kanske Onda sagor, och sedan skulle jag vilja skriva själv. Jag tror att jag vet vad jag ska skriva om.
Men det var som sagt om jag inte skulle komma hem så sent.
Det kanske blir imorgon.