I'm talking to the ceiling

Någon spelar melankolisk rock högt i datorsalen och jag kände att jag skulle kunna gå sönder i vilket ögonblick som helst.

Första lektionen är inställd, och det är inte nyttigt för mig att få en massa överflödig tid. Nästa lektion är matte. Jag funderar på att förflytta mig ut till Kastellholmen och lyssna på aggressiv musik tills det blir lunch, det är ungefär vad jag orkar med just nu. Det händer att jag känner mig instängd här, jag tror att det har med människorna att göra. Jag vill inte ha dem omkring mig.
Folket på centralen försökte få mig att missa bussen i morse, jag tror att det är en konspiration mot mig. Och jag ville forma Markus ord på mina läppar, men jag var rädd att uppfattas som sinnessjuk, så jag lät bli.
Egentligen vill jag bara ringa till Julia, typ kom och rädda mig. Men det är kanske svårt att sticka svärd i drakar som inte finns, egentligen.
Jag har inte ens träffat Jonas idag, men jag tvivlar på att han skulle kunna göra det bättre, och om det är en dag som Jonas inte kan rädda, då är det en riktigt dålig dag.
Det sitter någonstans i magen. Jag vet inte vad jag behöver. Terapi. Eller förståelse.