I'm talking to the ceiling

Att gå den tre kilometer långa vägen från Stora vägen och hem till mig, borde kanske ses som något som alla kan klara av, och kanske till och med nyttigt. Men när det har snöat oavbrutet i fyra dagar så har vägen smalnat av, och mina kängor skyddar inte mig från isfläckar, samtidigt som jag inte har särskilt mycket kläder på mig och har blivit lovad en taxi.
Dock känner jag mig, konstigt nog, inte irriterad på SL. Jag tror jag börjar förstå att det är lönlöst.
Det som egentligen stör mig mest, är att när jag äntligen kommer hem, så går inte ens AFV på tv.
Jag ska leta reda på mina kex, och om det hade funnits mjölk hemma så skulle jag gjort varm choklad till mig själv, men jag antar att jag får ha det innestående till helgens superförortsfika.