Do you still feel the same way?
Någon natt när jag inte kunda sova,
det kanske var förra veckan,
låg jag och tänkte på musik som jag brukade lyssna på men inte lyssnar på längre.
Detta gjorde det oundvikligt att tänka på Blink 182,
jag kan själv inte förstå vilken djup och lång period jag hade med att lyssna på dem,
men jag lyssnade på dem oavbrutet. Nästan.
Så den här natten förra veckan skulle jag försöka komma ihåg någon av deras låttexter,
men jag mindes aldrig mer än en vers eller refrängen av de låtar jag fick upp i mitt huvud, vilket kändes väldigt konstigt för det fanns verkligen en tid när jag kunde de allihop utantill.
I det liv jag lever nu, känns den tiden förvissor extremt långt borta, nästan som att den aldrig har funnits, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på Here's your letter när jag skulle försöka komma på en låt som passar in på mitt humör just nu.
Fuck I can't let this kill me, let go
I need some more time to fix this problem
I'm talking to the ceiling
My life just lost all meaning
Do one thing for me tonight
I'm dying in this silence
Ungefär så känns det.