I'm talking to the ceiling

Idag är en sådan där dag när jag känner att jag kan börja gråta när som helst.


Och jag vill lägga Leo i en burk som de gör i Kenny Starfighter,
jag tror jag behöver hans färger för att hålla mig lugn,
och jag vet inte om allt det här beror på den lilla detaljen att jag försov mig i morse
och glömde bort att ta med min min musikmaskin och inte har fått lyssna på Jens idag.
Kanske.
Det är en dag av autism och tårar. 
Varma färger.

Och en viss tröst i att det finns sådana som kanske känner likadant.