I'm talking to the ceiling

Det här har varit ett uselt år hittills, jag har rannsakat mig själv efter sätt att få allting att kännas en aning bättre, och idag har jag bestämt mig för att börja fokusera på de fina människorna som faktiskt finns, och de fina saker som de säger
som när Orhan ler stort och säger Hej hej med större inlevelse än vanligt och sedan säger Vi bjuder idag,
eller när Alva säger När du säger någonting lyfter hela diskussionen till en ny dimension,
eller som när Jonas säger Men du verkar väldigt smart när jag har förklarat för honom att jag ofta känner mig väldigt dum. Eller ta något så enkelt som när Sot säger Jag förstår precis vad du menar eller Jag har tänkt precis samma sak innan jag hinner gå in på några detaljer, vilket händer förvånansvärt ofta.

Jag ska titta åt andra hållet när en fet gubbe sätter sig bredvid mig på tåget, eller när ett gäng tonårspojkar luktar öl tolv på dagen en vanlig tisdag, eller när tjejerna i klassen diskuterar om det är bäst med badrock eller handduk.

För att hjälpa det hela på traven funderar jag på att åka till Köpenhamn. Jag får fråga Sot om hon vill vara med. Annars får jag väl åka ensam. Jag kanske kan bo hos Gerda...