I'm talking to the ceiling

Jag tänkte skriva om hur synd det är om mig för att jag inte har kunnat skicka gratis sms på flera dagar. Men nu har jag kommit på bättre tankar. Man ska inte ägna sig åt sådant som bara är irrelevant. Hur mycket jag än tycker om att tycka synd om mig själv kommer jag alltid veta att det inte är sant. Det är kanske det som tillåter mig att ligga kvar lite för länge i sängen. Äta lite för mycket choklad. Sådant jag gör eftersom jag tror att det hjälper.
Imorgon är det slut på självempatin, då kommer möjligheten till gratis sms tillbaka. Fast det är ju inte det jag behöver egentligen. Det är inte choklad jag behöver heller. Och egentligen vet jag precis vad som saknas men jag kan bara inte ta steget. Inte än. Men det kommer.

I lördags var jag uppe på vinden och rotade i några av min mammas kartonger med undanställda saker. Jag har nämligen bestämt mig för att jag måste börja läsa lite mer relevant litteratur, inte bara sådant som står under rubriken Topplistan i Pocketshop, och min mamma har tonvis med böcker undangömda någonstans. Dessvärre hittade jag bara en kartong, jag orkade inte leta igenom hela vinden en gång till, det är trots allt ganska ansträngande att krypa omkring där uppe, så jag fick nöja mig med det lilla. Det jag kanske är gladast att jag fick tag på, om vi ska hålla oss till böckerna, är Kerstin Thorvalls klassiker När man skjuter arbetare, och dens uppföljare. Lagom relevant intressant och lätt att ta sig igenom. Eftersom man nu måste börja någonstans.
Det finns ett underbart förord till åtminstone den utgåva jag har kommit över, ett väldigt kort sådant, och så här står det, jag citerar:

"
Jag skulle vara både ung och gammal, överklass och underklass, sprungen ur enkla förhållanden, nu rik och berömd. Varken fågel eller fisk, människa och omänniska, på andra sidan om passionernas tyranni.
[...]
Jag är alltså ofödd, urgammal, barnlös och utan familj. Ingen gör anspråk på mig. Ingen väntar sig något av mig. Jag gör ingen besviken och är inte skyldig någon något.
"
Hon får allt att låta så enkelt.

"
Det gör inget om jag dör
För nu vet jag vad mina läppar är till för
Och jag vet att det är fel
men det känns så skönt
"

Håkan Hellström - Gråsparven när hon sjunger