I'm talking to the ceiling

"Du ska inte ha så negativa tankar om allt, Lasse"

(jag gillar:)

 - Viva la vida or Death and all his friends
Jag började lyssna på Coldplay's senaste skiva i förrgår och det var precis vad jag behövde. Death and all his friends är en underbar låt och jag har en ny period.

- Klara
"Under det här temat har jag börjat tycka att det är fascinerande att hata män. Jag tycker att det är så härligt". Hon är bra.

- Lov
Visserligen kanske inte alls vad jag behöver egentligen, men att sova ut och träffa min pappa ska bli bra.


"Och du ska inte ha så positiva, Göran"

(jag gillar inte:)

- Att Micke är sjukskriven
Jag kan inte komma hem, äta knäckebröd, läsa tidningen och känna att jag har hela huset för mig själv, för det är alltid någon hemma. Det tycker jag inte alls om.

"Du ska inte ha så negativa tankar om allt, Lasse"

(jag gillar:)

- min lilla hund.
Jag kan inte riktigt klara mig utan honom

- den tröja jag hittade på vinden som min mormor stickat i mitten av sjuttiotalet.
Jag älskar stora varma kravlösa tröjor från sjuttiotalet. Just nu har jag bara en.

- fikadagar med Sot.
Det enda jag kan vara säker på här i livet är att Sot förstår vad jag säger. Det är positivt.

"Och du ska inte ha så positiva, Göran"

(jag gillar inte:)


- folk som inte kan gå i svängdörrar.
Det går liksom inte att misslyckas att gå i svängdörren till Kulturhuset. Men det var verkligen någon som gjorde det idag.

- Ulf
En metafor. Jag förstår precis vad jag själv menar.

Min dator har varit lite ur funktion. Jag kanske har lagat den nu. Eller så har jag lagat den inte. Vi får se hur den ämnar göra med sin framtid, just nu njuter jag bara av att tillfredsställa mitt beroende.
Så här är läget: Jag har massor att göra den här veckan.
Det är inte så ofta jag har något konkret inplanerat varje dag en hel vecka, men den här veckan har jag verkligen det, och även om två av mina och Sots försök till att gå på bio har gått i stöpet och öppnat upp för mer ledig tid känner jag mig fortfarande stressad av alla skoluppgifter jag har, och börjar kanske förstå vad folk som går i normala skolor menar.
Jag går inte i en normal skola och brukar aldrig få uppgifter att göra på icke-skoltid och finner mig själv handfallen när det dykt upp två sådana samtidigt. Det är inte bara så att jag inte vill gå på universitet, jag skulle verkligen inte klara av det.
Men i alla fall är de övriga inplanerade sakerna mest mysiga saker; träffa Andrea för första gången på hundra år, gå på bio med Sot (tredje gången gillt), träffa farmor och bo hos Sarah, som jag träffar ännu mer sällan.

Jag har varit uppe på vinden och hittat underbara saker, som två tröjor min mormor stickade på sjuttiotalet till min mamma, en massa väskor min faster köpt till mig i Bolivia för tio år sedan som jag inte hade användning för då, men kommer sätta i bruk nu, och en hel del broscher från samma del av världen plus hur mycket nostalgi som helst. Jag gillar inte nostalgi. Det kommer för nära. Så jag dumpade över allting som dryper av gamla minnen på min lillasyster för henne att skapa egna. Sedan kan det gå i arv generation till generation, och hamna hos mina barnbarn Leif och Göran.

Jag ska skriva om Valerie.
Det betyder att jag googlar Valerie.
Det betyder att jag snubblar över väldigt många väldigt idiotiska personer med tillika idiotiska åsikter.
Idioti låter för snällt, för gulligt. Jag menar folk med åsikter som får mig att vilja kräkas, gråta, alternativt ge upp det här jordelivet.
Jag vet inte varför jag tar det så hårt. Det är bara svårt att se något hopp för en värld som är full av idioter. Jag vill vara Annika eller Valerie, jag vill ta mitt gevär och bege mig till deras boplats. Jag vill utrota dem. Jag menar det.
Majoriteten är män.
Män som känner sig hotade av feminismen.
Män som tycker att reglerna gäller för alla andra - men inte dem själva.
Män som bygger upp min mansbild, min människobild.
Män som får mig att bli hatisk och våldsam.
Jag hatar manligheten.