I'm talking to the ceiling

Min dator har varit lite ur funktion. Jag kanske har lagat den nu. Eller så har jag lagat den inte. Vi får se hur den ämnar göra med sin framtid, just nu njuter jag bara av att tillfredsställa mitt beroende.
Så här är läget: Jag har massor att göra den här veckan.
Det är inte så ofta jag har något konkret inplanerat varje dag en hel vecka, men den här veckan har jag verkligen det, och även om två av mina och Sots försök till att gå på bio har gått i stöpet och öppnat upp för mer ledig tid känner jag mig fortfarande stressad av alla skoluppgifter jag har, och börjar kanske förstå vad folk som går i normala skolor menar.
Jag går inte i en normal skola och brukar aldrig få uppgifter att göra på icke-skoltid och finner mig själv handfallen när det dykt upp två sådana samtidigt. Det är inte bara så att jag inte vill gå på universitet, jag skulle verkligen inte klara av det.
Men i alla fall är de övriga inplanerade sakerna mest mysiga saker; träffa Andrea för första gången på hundra år, gå på bio med Sot (tredje gången gillt), träffa farmor och bo hos Sarah, som jag träffar ännu mer sällan.

Jag har varit uppe på vinden och hittat underbara saker, som två tröjor min mormor stickade på sjuttiotalet till min mamma, en massa väskor min faster köpt till mig i Bolivia för tio år sedan som jag inte hade användning för då, men kommer sätta i bruk nu, och en hel del broscher från samma del av världen plus hur mycket nostalgi som helst. Jag gillar inte nostalgi. Det kommer för nära. Så jag dumpade över allting som dryper av gamla minnen på min lillasyster för henne att skapa egna. Sedan kan det gå i arv generation till generation, och hamna hos mina barnbarn Leif och Göran.