I hate the bridge and the things it makes me think of
Jag lyssnar på
Laakso
på ett seriöst plan för första gången på länge,
och det är märkligt hur det verkar som om
det aldrig passat så bra in på mig som
just nu.
Det verkar som om
I can't stop
är skriven
för just de här ögonblicken just de här dagarna.
Min pappa brukar säga att man inte kan ångra sig för att man alltid gjorde det bästa av situationen som var då, vilket man lätt glömmer när man ser tillbaka på saker man gjort. Men jag ångrar mig verkligen.
Jag och (Sot) har kommit fram till att vi är usla på att läsa tecken, och idag har jag fått så många tecken. Gud liksom verkligen ville att jag skulle göra rätt och ändå lyckades jag göra helt fel. Det är verkligen en prestation.
Finns det en kurs jag kan gå? Kan jag sluta göra mig själv besviken?
Jag vet att jag alltid överreagerar. Jag vet att det kommer kännas bättre vilken dag som helst.
Det hjälper inte ett dugg.