I'd rather give my ego another push
Så nu sitter jag här med min essä som ska vara skriven till imorgon.
Jag kunde inte vara sämre upplagd.
Det jobbigaste är nästan att jag egentligen tycker att det är roligt, att det skulle kunna bli väldigt bra, att jag har en bra grund, men det kommer aldrig att nå dit för att jag har underprioriterat den alldeles för länge.
Det blir bara ångest.
Jag har haft en dålig dag, som vanligt skyller jag på SL. Det funkar alltid, de är alltid med på ett hörn. Jag är otroligt trött och vill inget hellre än att sätta mig framför Sveriges fulaste hem och äta godis. Om jag nu hade något godis.
Ibland är det verkligen synd om mig.
Istället måste jag kämpa vidare med Charles Manson, världshistoriens vidrigaste människa. Jag försökte lyssna på en av hans låtar idag, han skulle ju bli musiker från början, inte alls hålla på med massmord, men jag kunde inte. Det gick liksom inte att lyssna på den och veta att det var han som sjöng. Jag började må illa och stängde av. Försöker istället visa honom från sin sämsta sida i min text. Om det nu någonsin fanns en bättre sida hos honom.
Det känns ändå bra att ha något att kanalisera ut all sin rädsla och sitt hat på. Listan so far:
- SL
- Charles Manson
De spelar ungefär i samma liga.
Jag försöker tänka att det här är över imorgon. Då får jag sitta framför House och äta hur mycket godis jag vill. Dessutom väntar fler bra saker inom en snar framtid. Till exempel ska jag se Markus Krunegård live på onsdag och även om jag inte lyssnat så mycket på de nya skivorna känns det bra, plus att jag bestämde mig idag för att jag ska hälsa på Sot i Visby nästa vecka. Inte för att jag har biljetter eller ens vet säkert att jag har råd, men jag ska nog se till att det löser sig på ett eller annat sätt.
Så. Jag behövde skriva det här för att ge mig själv en lite mer positiv inställning. Nu är det bara att skriva vidare.
Jag kunde inte vara sämre upplagd.
Det jobbigaste är nästan att jag egentligen tycker att det är roligt, att det skulle kunna bli väldigt bra, att jag har en bra grund, men det kommer aldrig att nå dit för att jag har underprioriterat den alldeles för länge.
Det blir bara ångest.
Jag har haft en dålig dag, som vanligt skyller jag på SL. Det funkar alltid, de är alltid med på ett hörn. Jag är otroligt trött och vill inget hellre än att sätta mig framför Sveriges fulaste hem och äta godis. Om jag nu hade något godis.
Ibland är det verkligen synd om mig.
Istället måste jag kämpa vidare med Charles Manson, världshistoriens vidrigaste människa. Jag försökte lyssna på en av hans låtar idag, han skulle ju bli musiker från början, inte alls hålla på med massmord, men jag kunde inte. Det gick liksom inte att lyssna på den och veta att det var han som sjöng. Jag började må illa och stängde av. Försöker istället visa honom från sin sämsta sida i min text. Om det nu någonsin fanns en bättre sida hos honom.
Det känns ändå bra att ha något att kanalisera ut all sin rädsla och sitt hat på. Listan so far:
- SL
- Charles Manson
De spelar ungefär i samma liga.
Jag försöker tänka att det här är över imorgon. Då får jag sitta framför House och äta hur mycket godis jag vill. Dessutom väntar fler bra saker inom en snar framtid. Till exempel ska jag se Markus Krunegård live på onsdag och även om jag inte lyssnat så mycket på de nya skivorna känns det bra, plus att jag bestämde mig idag för att jag ska hälsa på Sot i Visby nästa vecka. Inte för att jag har biljetter eller ens vet säkert att jag har råd, men jag ska nog se till att det löser sig på ett eller annat sätt.
Så. Jag behövde skriva det här för att ge mig själv en lite mer positiv inställning. Nu är det bara att skriva vidare.
Kommentarer
Trackback