We haven't located ourselves yet
Idag har jag åstadkommit absolut ingenting, ungefär som de andra dagarna jag har varit hemma, dvs hela januari. På kvällen gav det mig lite ångest så jag lyckades slita mig från tv:n och slänga ihop två ansökningsbrev och har nu sökt två jobb. Det känns bra. Jag förväntar mig inte att få dem och jag vet inte ens om jag verkligen vill ha dem, för hur underbart är det inte att göra absolut ingenting? Jag tycker verkligen om det. Jag gör inte ens av med några pengar för jag lämnar knappt huset, förutom när jag pliktskyldigt hänger på arbetsförmedlingen eller hade en enda arbetsadag på biblioteket förra veckan. Det spelar ingen roll att det kanske börjar lukta lite instängt härinne eller att jag blir helt förslöad, vänder på dygnet och skaffar mig konstiga vanor. Det kommer krävas en väldigt god anledning till att få mig tillbaka på banan.
Imorgon till exempel, måste jag ge mig ut på en runda för att uträtta ärenden. Bland annat ska jag sätta in lite kontanter på banken så att jag kan köpa biljetter till Kalmar. För Anton är tillbaka nu, och han säger Du kan ju stanna ett tag, och så bestämmer vi att jag inte ska köpa en hembiljett ännu, för vi ska vänta och se hur länge jag vill stanna. Annars saknar jag inte ens att träffa andra människor nu när jag är ledig. Det är egentligen helt otroligt hur bra jag trivs i mitt eget sällskap. Jag undrar om jag någonsin kommer tröttna på min egen självcentrering. Jag hoppas inte.
Istället drömmer jag oinfribara drömmar, höjer musiken lite, tittar på klockan, bara midnatt, vad ska vi göra resten av natten?
Imorgon till exempel, måste jag ge mig ut på en runda för att uträtta ärenden. Bland annat ska jag sätta in lite kontanter på banken så att jag kan köpa biljetter till Kalmar. För Anton är tillbaka nu, och han säger Du kan ju stanna ett tag, och så bestämmer vi att jag inte ska köpa en hembiljett ännu, för vi ska vänta och se hur länge jag vill stanna. Annars saknar jag inte ens att träffa andra människor nu när jag är ledig. Det är egentligen helt otroligt hur bra jag trivs i mitt eget sällskap. Jag undrar om jag någonsin kommer tröttna på min egen självcentrering. Jag hoppas inte.
Istället drömmer jag oinfribara drömmar, höjer musiken lite, tittar på klockan, bara midnatt, vad ska vi göra resten av natten?
Kommentarer
Trackback