I'm talking to the ceiling

Den här bloggen har sannerligen bara börjat handla om saker jag läser eller ser eller lyssnar på i ren kulturell mening. Vilket kanske borde ses som ett framsteg; att jag har börjat fokusera på annat än på hur otroligt synd jag tycker om mig själv hela tiden. Det är verkligen inte synd om mig nu, livet rullar på väldigt bra och från nu och framåt är min tid ganska planerad - vilket jag tycker om.
Det här är sista veckan jag jobbar här på biblioteket, kanske inte för alltid, men ändå för ett bra tag. Den här sommaren behövs jag inte mer och i höst har jag inte tid. Så efter jobbdagarna, det vill säga på fredag, åker jag upp till Dalarna, för att därifrån - med bil - fortsätta till Danmark. Där skulle jag vara i två veckor. Men jag har inte tid. Så jag stannar en vecka, tar tåget hem, är hemma en dag och drar sedan till Polen.
Efter Polen hinner jag nog visserligen vila i nästan två veckor, men sen börjar mitt nya liv. För jag har kommit in på utbildningen jag sökte i första hand och nu ska det äntligen bli något vettigt av mig.