Elvis och jag

Just nu läser jag Elvis och jag, Priscilla Presleys biografi. Den är rent utsagt dålig, litterärt sätt helt hopplös, och översättningen en katastrof.
Men det är ju inte därför man läser den, och jag måste erkänna att den är ganska intressant.
Jag har inte mycket till övers för Elvis Presley, och mina argument blir starkare för varje sida jag läser av boken. Han var en helt fruktansvärd man. Kanske inte med de intentionerna, men det blev ändå resultatet.
Samtidigt vet jag att jag hade blivit precis likadan. Om jag hade varit omåttligt berömd och haft några miljoner dollar på banken skulle jag bete mig på exakt samma sätt som Elvis, enligt Priscilla, gjorde.
Jag ser det inte ens som ett nödvändigt ont, att det är så man blir av pengar och kändisskap, jag skulle till och med kunna välja att bli sådan.
För innerst inne vill man vara ett svin. Man vill kunna ta utan att behöva ge tillbaka. Man vill bli kvitt sitt samvete och kunna strunta i människorna omkring en. De kommer tycka om mig ändå. Jag är ju Elvis!
Jag önskar att jag var Elvis. Jag skulle bara vara aningen smartare. Ha lite bättre smak. Annars skulle jag göra om alla hans misstag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback