När man längtar.
Jag hatar att längta. Det är inte bara en otroligt krävande känsla, eller sinnestillstånd om man så vill, det är också ett säkert tecken på svaghet. Jag kan inte förlika mig med att jag behöver något annat än det jag själv kan åstadkomma för att må bra. Någon annan.
Samtidigt är det helt omöjligt att låta bli.
När Anton ringer och säger att han ska spela gitarr för mig på kyrkogården medan vi äter pannkakor, då kan jag inte låta bli att längta efter att få vara där, med honom.
Det är därför jag åker till Kalmar imorgon fast jag inte alls har råd.
För att jag längtar bort, och längtar till.
För att det är så lätt att romantisera och tro att allt kommer vara bättre bara man är någon annanstans än just här.
Samtidigt är det helt omöjligt att låta bli.
När Anton ringer och säger att han ska spela gitarr för mig på kyrkogården medan vi äter pannkakor, då kan jag inte låta bli att längta efter att få vara där, med honom.
Det är därför jag åker till Kalmar imorgon fast jag inte alls har råd.
För att jag längtar bort, och längtar till.
För att det är så lätt att romantisera och tro att allt kommer vara bättre bara man är någon annanstans än just här.
Kommentarer
Trackback