I'm talking to the ceiling

Min handläggare på arbetsförmedlingen ringde när jag brunchade med mig själv vid köksbordet.
Han sa att han ville veta hur jag tänker.
Efter att han presenterat sig själv var det det första han sa och jag läste genast in en negativ underton. Hur fan tänker du egentligen?
Jag bad honom precisera. Hur skulle jag kunna veta vad han menade. Han refererade till det mail jag skickat till honom för någon dag sedan, där jag förklarat hur det går i mitt jobbsökande. Det var ett mycket sparsamt mail och jag var medveten om det för jag vet ärligt talat inte hur mycket jag egentligen har att säga till min handläggare på arbetsförmedlingen.
Det som oroade honom mest var att jag tackat nej till en jobbcoach. Jag hade lovat tänka på det, när jag och min handläggare träffades, kanske i januari, lät han mig inte säga nej men han lät mig tänka på det. I mitt mail skrev jag uttryckligen att jag inte tänker ta hjälp av en jobbcoach. Detta kan min handläggare på arbetsförmedlingen inte tolerera.
Så han ringer upp. Hur fan tänker du egentligen?
Jag har i mitt naiva stilla sinne trott att detta varit ett erbjudande. Vi erbjuder en jobbcoach har jag fått höra, men det har alltid menats något helt annat. Vi kräver att du tar hjälp av en jobbcoach. Min handläggare sa att han inte kan rekommendera mig till jobbgarantin för unga, det vill säga att man får ekonomiskt stöd som ung arbetslös, om jag inte gör allt som krävs för att få ett jobb. Det vill säga, tar hjälp av en jobbcoach.
Jag tillåter mig själv att stödja mig på mina fördomar. Min handläggare på arbetsförmedlingen har nämligen varit i flottan. Jag tänker att han nog är van vid att det bara finns en enda lösning på saker, att följa order, att han inte har lärt sig att vara flexibel och se till individen.
Sen ändrade han sig och sa att det fanns en annan lösning. Att jag hänger på arbetsförmedlingen en dag i veckan och aktivt söker jobb. Där han kan ha koll. På mig. Han uttalade det andra alternativet som om han deklarerade ett straff. Jag tänker att han nog inte är van vid att folk tackar nej till hans erbjudanden.
Han sa, angående ett mail jag skickat, en jobbansökan till ett företag, Har de fått mailet? Jag svarade att det är klart att de fått mailet, jag har ju skickat det och han sa Om jag har sagt någonting, betyder det att du har hört det?
Och jag är tillbaka i skolan. Jag är fjorton år och en hånleende manlig lärare tittar på mig, han är äldre och han försöker sätta dit mig, han säger något spydigt. Han är en man som är van vid att ha makt över andra människor, han var lärare redan på den tiden det var helt okej att slå till en elev och han kan inte hantera, på ett värdigt och mänskligt sätt, att tiderna förändrats, så han har gått över till metoder som inte syns och som inte går att bevisa. Min handläggare på arbetsförmedlingen är inte så gammal. Jag mår illa. Jag lägger på. Jag lägger inte på. Självklart lägger jag inte på. Han kramar mitt fjortnårshjärta i sin hand, han vet precis var han ska trampa, han vet precis vilket tonläge som funkar.
jag låter honom hållas, säger ingenting, vi kommer överrens, jag ska dit på torsdag. Självklart ska jag inte dit på torsdag, jag ska ringa i eftermiddag och skriva ut mig från arbetsförmedlingen.