I'm talking to the ceiling

vilket känns konstigt eftersom igår var en sådan dålig dag

och jag knappt trodde att jag skulle överleva

men det gjorde jag tydligen

och idag har jag tytt mig till de som jag vet gör allting bättre (de flesta här).

I mina ensamma stunder hann jag också städa upp på mitt rum och skriva en sida

sedan tittade vi på Mäklarna i tre timmar, fyra personer uppkrupna i ett hörn av soffan för man kan aldrig komma för nära bara för långt ifrån.

Mäklarna med Kjell Bergkvist och Cecilia Frode

hjälpte mig igenom en tid, kanske var jag arton år, jag brukade titta på det med Sot

och dåliga dagar kunde vi använda uttryck som "göra en Vilma" (vilket betyder att man löser problem genom att låsa in sig i badrummet).

Egentligen kommer det inte tillbaka till mig,

egentligen lever jag inte på minnen längre.

Nu tänker jag läsa ut en bok, åtadkomma sådant som går att tabellföra.