Dinosaurier.
hade Sot's dinosaurier
att krama hårt i handen,
så skulle jag nog flytta
ett steg närmare.
They call me free
När tåget stannar på perrongen där jag bor
har det hunnit bli mörkt.
Det är den första belöningen
jag får från den här årstiden.
Vägen hem blir en transportsträcka
mellan mer än
betong vs. familjeliv.
Vägen hem och jag lyssnar på Markus,
för att inte behöva linda in allting i liknelser.
Du och du och du
hör inte till,
inte till den verklighet
jag skapar till mig själv
i mörkret den här årstiden
givit till mig.
The streets are dirty too
What a drag it is
The shape I'm in
Well I go out somewhere
Then I come home again
I light a cigarette
'Cause I can't get no sleep
Theres nothing on the TV nothing on the radio
That means that much to me
"
Nobody
"
Sometimes good's better than bad
Sometimes good's better than bad
Sometimes good's better than bad
Sometimes you're better than me
"
Oförklarliga händelser
något jobbigt håller på att hända,
jag och SOT och Gef
håller på att bli
en och samma person,
för vi tänker samma tankar hela tiden,
det är så att man blir rädd.
Vi kommer dö tillsammans utan synlig orsak,
jag lovar.
Men det kanske är lika bra, kände jag spontant.
Day after tomorrow
och jag kände att det kanske var det enda raka,
att följa hennes exempel.
Men egentligen har jag ingen anledning,
det är inte ens en dålig dag,
vilket jag inte förväntat mig,
och JAG HAR FÅTT MINA PENGAR.
Tack Frallan.
Och jag ska träffa Sot idag,
plus att jag har gått emot alla mina principer.
Det kommer vli en spännande helg.
Jesus.
"Cheer up, it is I, have no fear."
Döttrar.
Ibland ser jag en bil åka förbi vid tågstationen hemma hos mig,
som har samma bokstäver på reg.plåten
som min pappas bil har.
Idag har jag målat mina naglar i den färg
som min pappa köpte till mig
i början av sommaren.
Jag undrar om det är för sent för att ringa,
och jag undrar om jag skulle klara av att ringa utan att börja gråta.
Jag undrar om det spelar någon roll, egentligen.
Jag konstaterar att det var länge sedan jag kände så här.
(jag kommer inte kunna hantera min telefon utan att skava bort nagellacket)
Do you still feel the same way?
Någon natt när jag inte kunda sova,
det kanske var förra veckan,
låg jag och tänkte på musik som jag brukade lyssna på men inte lyssnar på längre.
Detta gjorde det oundvikligt att tänka på Blink 182,
jag kan själv inte förstå vilken djup och lång period jag hade med att lyssna på dem,
men jag lyssnade på dem oavbrutet. Nästan.
Så den här natten förra veckan skulle jag försöka komma ihåg någon av deras låttexter,
men jag mindes aldrig mer än en vers eller refrängen av de låtar jag fick upp i mitt huvud, vilket kändes väldigt konstigt för det fanns verkligen en tid när jag kunde de allihop utantill.
I det liv jag lever nu, känns den tiden förvissor extremt långt borta, nästan som att den aldrig har funnits, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på Here's your letter när jag skulle försöka komma på en låt som passar in på mitt humör just nu.
Fuck I can't let this kill me, let go
I need some more time to fix this problem
I'm talking to the ceiling
My life just lost all meaning
Do one thing for me tonight
I'm dying in this silence
Ungefär så känns det.
Night falls
"
Most shy people I know
are extremely boring.
Either that or they are miserable from all the shit
they've been storing
"
Jens <3
