Passive manipulation
Så,
mer än halva dagen har gått.
Nu är det bara forum kvar, var vi ska titta på en film om epilepsi i anknytning till religiösa upplevelser, och sedan leka någon 'lek', typ. Jag hoppas att det inte drar ut på tiden bara.
Jag ska träffa Andrea idag,
men först måste jag hämta ut biobiljetterna till på fredag och köpa nya kollegieblock.
Vi fick risotto till lunch, men jag kände mig inte sugen och hoppade över förtäringen, jag antar att det var ett felval, men jag orkar inte tänka på det. Jag vill hem och äta fil och glass. Det får bli ikväll.
Jag har inte tänkt något idag.
Det är helt otroligt att jag överhuvudtaget kunde skriva i morse, men det kanske hör ihop med min oförmåga att forma tankar, man kanske skriver bättre ju mindre man tänker. Det skulle inte förvåna mig.
Jag lyssnade på White stripes på vägen hit, det var länge sedan jag gjorde det. Jag hade en mycket kort White stripes period för ett tag sedan, några månader sedan. Det var synd att jag slutade. Jag är ju faktiskt kär i Jack White. Som i alla andra.
Idag väntar jag post. Framförallt väntar jag brev från min pappa, som jag behöver för att jag ska kunna resa iväg (om precis två veckor!), men min House-box kommer också idag, om jag har tur, eller så får jag vänta en dag till, men det vill inte jag.
Någon sa just att vi har friluftsdag nästa fredag. Jag tycker inte att det verkar vara någon organiserad aktivitet, så man får antagligen ta lite initiativ på egen hand. Jag vet inte vad jag vill göra eller vad jag borde göra eller med vem. Jag hoppas att det löser sig. Jag får prata ihop mig med Jonas, som jag för närvarande har tappat bort, men han lär väl dyka upp snart igen.
- I like your shirt. What kind of shirt is it?
- A white t-shirt.
- I knew it!
mer än halva dagen har gått.
Nu är det bara forum kvar, var vi ska titta på en film om epilepsi i anknytning till religiösa upplevelser, och sedan leka någon 'lek', typ. Jag hoppas att det inte drar ut på tiden bara.
Jag ska träffa Andrea idag,
men först måste jag hämta ut biobiljetterna till på fredag och köpa nya kollegieblock.
Vi fick risotto till lunch, men jag kände mig inte sugen och hoppade över förtäringen, jag antar att det var ett felval, men jag orkar inte tänka på det. Jag vill hem och äta fil och glass. Det får bli ikväll.
Jag har inte tänkt något idag.
Det är helt otroligt att jag överhuvudtaget kunde skriva i morse, men det kanske hör ihop med min oförmåga att forma tankar, man kanske skriver bättre ju mindre man tänker. Det skulle inte förvåna mig.
Jag lyssnade på White stripes på vägen hit, det var länge sedan jag gjorde det. Jag hade en mycket kort White stripes period för ett tag sedan, några månader sedan. Det var synd att jag slutade. Jag är ju faktiskt kär i Jack White. Som i alla andra.
Idag väntar jag post. Framförallt väntar jag brev från min pappa, som jag behöver för att jag ska kunna resa iväg (om precis två veckor!), men min House-box kommer också idag, om jag har tur, eller så får jag vänta en dag till, men det vill inte jag.
Någon sa just att vi har friluftsdag nästa fredag. Jag tycker inte att det verkar vara någon organiserad aktivitet, så man får antagligen ta lite initiativ på egen hand. Jag vet inte vad jag vill göra eller vad jag borde göra eller med vem. Jag hoppas att det löser sig. Jag får prata ihop mig med Jonas, som jag för närvarande har tappat bort, men han lär väl dyka upp snart igen.
- I like your shirt. What kind of shirt is it?
- A white t-shirt.
- I knew it!
Att komma till insikt
Det finns vissa saker man tror att man aldrig ska göra.
Det finns vissa saker man tror att man aldrig ska göra om.
Jag trodde aldrig att jag skulle raka av mig ögonbrynen.
Jag trodde aldrig att jag skulle våga klippa i mitt eget hår igen.
Idag har jag alltså gjort båda.
Raka av ögonbrynen borde alla göra, allting känns mycket bättre.
Klippa i mitt eget hår¨måste jag lära mig att låta bli. Julia..? Hjälp!
Jag skulle vilja lära mig att sminka mig som de gamla egypterna i Stargate, men jag har ingen fantasi.
Och jag skulle behöva någon i skolan som tog över Siw i bildarkivets jobb att varje dag säga att jag har så snygga kläder, för jag behöver höra att det i alla fall finns någon som tycker det eftersom jag själv tycker att jag är värdelös på att klä mig snyggt.
Jag kom till insikt igår.
Det är bara sexton dagar kvar tills jag och Julia åkter till Berlin, och hittills har jag trott att det kommer att gå jättedåligt, men igår vände det, och nu är jag helt säker på att allting kommer gå jättebra. Allt som kan gå bra kan också gå dåligt, men samtidigt är det ju också tvärtom.
Nästa vecka kommer att bli en utmärkt vecka. Jag har väldigt mycket planer. Jag älskar planer.
Jag ska träffa Andie.
Jag ska gå på teater.
Jag ska gå på bio.
Jag ska vara hos Julia och äta semlor.
Dessutom kommer min nya House-box dyka upp hemma hos mig, vilket känns väldigt bra.
Och nya temat börjar.
Ingenting kommer bli fel nästa vecka.
The time always get by
Idag kändes det bra att ha en destination, att vara på väg någonstans, att inte behöva ställa sig mitt i gången till tunnelbanan och undra varför man åkte dit överhuvudtaget.
Det dröjde ett ganska bra tag innan jag upptäckte vilken extrem huvudvärk jag har.
Det här är första dagen jag är i skolan sedan i måndags, jag har förklarat mig själv frisk, detta utan att ha fått varken vaniljglass mjölkchoklad kardemummabullar.
Jag satt i Centralhallen och tänkte att mannen i caféet tittade på mig, när det bara var jag som tittade på honom.
Jag känner att tiden börjar bli knapp. Jag tror att det är den värsta känslan jag vet. Den är helgen har jag inte tid med någonting, men jag vet samtidigt att jag inte kommer göra det enda som jag egentligen har tid med, för det kommer jag inte ha ork med, eller bara tänka att jag kan göra det senare, vilket kommer vara en rak lögn.
Fredagar går i stort ut på att läsa och sedan antingen diskutera film eller se på film. Idag ska vi se på film. Idag gäller även lite privata efterforskningar angående blåvalar. Det är inte det längsta djuret på jorden, det har jag lärt mig efter att ha halvsovit framför Animal planet i tre dagar.
Det dröjde ett ganska bra tag innan jag upptäckte vilken extrem huvudvärk jag har.
Det här är första dagen jag är i skolan sedan i måndags, jag har förklarat mig själv frisk, detta utan att ha fått varken vaniljglass mjölkchoklad kardemummabullar.
Jag satt i Centralhallen och tänkte att mannen i caféet tittade på mig, när det bara var jag som tittade på honom.
Jag känner att tiden börjar bli knapp. Jag tror att det är den värsta känslan jag vet. Den är helgen har jag inte tid med någonting, men jag vet samtidigt att jag inte kommer göra det enda som jag egentligen har tid med, för det kommer jag inte ha ork med, eller bara tänka att jag kan göra det senare, vilket kommer vara en rak lögn.
Fredagar går i stort ut på att läsa och sedan antingen diskutera film eller se på film. Idag ska vi se på film. Idag gäller även lite privata efterforskningar angående blåvalar. Det är inte det längsta djuret på jorden, det har jag lärt mig efter att ha halvsovit framför Animal planet i tre dagar.
Min beskärda del
"Hur är läget?" frågar Niki på väg ner till fikat.
"Det är måndag" svarar jag och rycker på axlarna.
Det märks alltid när det är måndag. Min Miguel-penna tog slut idag. Det skulle aldrig hänt en onsdag.
Vi har matte i en och en halv timme, det händer bara på måndagar. Vi fick ogod mat till lunch, det kan hända när som helst, men det hjälper inte.
Jag fick gå upp halv sju idag, Anton stannade kvar hemma hos mig ett tag och tittade på Billy Elliot, och jag önskade att jag också kunde få stanna, men det fick jag inte.
Första timmarna fick jag ägna åt att skriva haikudikter. Jag har försökt med det förut, det har alltid varit ursvårt, men idag gick det bättre, jag tror att det har att göra med någon slags likgiltighetskänsla i mig, jag bryr mig inte riktigt om om det är bra eller dåligt, kanske är jag inte kapabel att göra en sådan bedömning ens.
Alla mina arbeten, alla två, ska vara klara på onsdag, och eftersom det är semeldagen, fettisdagen, imorgon, så hinner inte jag jobba med dem då, så jag måste fixa allt idag. Då är det bra att jag slutar tidigt, men samtidigt stor risk att jag skjuter fram det till väldigt sent ikväll.
Jag och Anton såg en mysigt töntig sci-fi film igår, Stargate, och de gamla egypterna i den var så otroligt snyggt sminkade, jag vill också se ut så.
Min mobil har laddat ur, det är jobbigt. Fast jag visste att den skulle göra det. Om en stund har jag klassråd, vilket är väldigt tråkigt och ganska onödigt, men jag har lovat mig själv att inte sticka ifrån fler lektioner. Dessvärre håller jag aldrig löften till mig själv, så jag passade på att lova Jessica detsamma.
"Det är måndag" svarar jag och rycker på axlarna.
Det märks alltid när det är måndag. Min Miguel-penna tog slut idag. Det skulle aldrig hänt en onsdag.
Vi har matte i en och en halv timme, det händer bara på måndagar. Vi fick ogod mat till lunch, det kan hända när som helst, men det hjälper inte.
Jag fick gå upp halv sju idag, Anton stannade kvar hemma hos mig ett tag och tittade på Billy Elliot, och jag önskade att jag också kunde få stanna, men det fick jag inte.
Första timmarna fick jag ägna åt att skriva haikudikter. Jag har försökt med det förut, det har alltid varit ursvårt, men idag gick det bättre, jag tror att det har att göra med någon slags likgiltighetskänsla i mig, jag bryr mig inte riktigt om om det är bra eller dåligt, kanske är jag inte kapabel att göra en sådan bedömning ens.
Alla mina arbeten, alla två, ska vara klara på onsdag, och eftersom det är semeldagen, fettisdagen, imorgon, så hinner inte jag jobba med dem då, så jag måste fixa allt idag. Då är det bra att jag slutar tidigt, men samtidigt stor risk att jag skjuter fram det till väldigt sent ikväll.
Jag och Anton såg en mysigt töntig sci-fi film igår, Stargate, och de gamla egypterna i den var så otroligt snyggt sminkade, jag vill också se ut så.
Min mobil har laddat ur, det är jobbigt. Fast jag visste att den skulle göra det. Om en stund har jag klassråd, vilket är väldigt tråkigt och ganska onödigt, men jag har lovat mig själv att inte sticka ifrån fler lektioner. Dessvärre håller jag aldrig löften till mig själv, så jag passade på att lova Jessica detsamma.
So I need this
Jag hatar att försova mig om morgnarna.
Men idag gjorde det inte så mycket att jag kom en halvtimme försent till läsecirkeln, de satt ändå bara och pratade om Joséphines katt, och jag satte mig vid dem, Jonas Jessica E och Joséphine och plötsligt blev det fika och Jonas köpte en macka till mig och eftersom det är fredag har inte jag några normala lektioner idag.
I en och en halvtimme satt jag Jonas och Joséphine och diskuterade film samt planerade för nästa gång, när vi ska titta på Storytelling och jag tycker om fredagar.
Idag är sista gången, troligtvis, som vi nya måste träffa rektorn på fredagseftermiddagar, och jag har sett Camilo idag, han kom med båten efter fikat, men jag har inte pratat med honom, och nu verkar han försvunnen. Niki har också varit här, men jag vet inte var han är, Jessica är sjuk, Linda har köket, Jonas kommer nog snart tillbaka om jag har tur, Amanda har jag inte sett, Elsa har slutat, Charlie är aldrig här, inte Alysha heller. Nu kom jag inte på några fler nya, men det här betyder alltså att...vi kan bli fyra. Tove förresten är här. Okej, vi kan bli fem. Spännande.
Vi får se om Julia spurtar till tåget eller inte, men jag ska i alla fall träffa henne efter skolan, utan planering.
Hade det inte varit fredag idag hade det här varit en riktigt dålig dag. Jag laddade inte mp3:n igår, men tjejen framför mig på tåget lyssnade på Saying sorry väldigt högt och det kändes bra att få höra den. Jag har inte med mig mitt kollegieblock. Det är väldigt sällan jag inte har det, jag förstår inte att jag ens har lagt ur det ur väskan. Puckat.
Mina helgplaner sjönk betydligt igår, men det gör inte så mycket, jag behöver städa och jobba på mitt altare och läsa, det får bli mina helgplaner, plus teatern och eventuellt sova hos Anton. Det är bra.
Jag pratade med min pappa igår, och han har bokat biljetter till London över påsk, det känns bra att veta att jag kommer någonstans i år, förutom till Jönköping då.
Mamma säger att hon vill åka till västkusten. Jag tycker att västkusten är jättetråkig. Jag funderar på att åka någonstans på egen hand. Jag kanske skulle behöva det.
Vi pratade om våran släktgård igår, och mamma sa att vi visst kunde åka dit, men först trodde hon att jag ville åka själv och hon sa att det skulle hon aldrig vilja göra för att huset är så stort, men jag tänkte att det skulle vara jätteskönt att vara där själv, men då skulle jag inte bo i det stora huset utan i lägenheten för där spökar det inte. Jag skulle utmana mig själv och klättra upp på vinden, jag skulle nog kunna skriva väldigt mycket där. Inte just på vinden kanske, men överhuvudtaget. Jag tycker om att tänka på att jag har möjlighet att vara där flera veckor i sommar. Jag vill att det ska bli sommar.
Det värsta med att jag försov mig var att jag fick bråttom i morse, så jag har inga kläder på mig som skulle räknas som kläder, inte i den här kombinationen, jag hade en helt annan tanke från början och det gick jättedåligt, så mest vill jag hem och byta om, men först måste jag dra ut på stan och se ut så här, jag tror jag ska behålla jackan på oavsett situation.
"Har du hund?" var nästan det första Joséphine sa till mig idag, för jag hade inte ens märkt när jag tog på mig mina svarta byxor att ungefär all päls som valpen lossat de senaste veckorna satt fast på dem.
"Ja, hur kunde du veta det?"
Ibland behöver jag göra sådana här saker.
Men idag gjorde det inte så mycket att jag kom en halvtimme försent till läsecirkeln, de satt ändå bara och pratade om Joséphines katt, och jag satte mig vid dem, Jonas Jessica E och Joséphine och plötsligt blev det fika och Jonas köpte en macka till mig och eftersom det är fredag har inte jag några normala lektioner idag.
I en och en halvtimme satt jag Jonas och Joséphine och diskuterade film samt planerade för nästa gång, när vi ska titta på Storytelling och jag tycker om fredagar.
Idag är sista gången, troligtvis, som vi nya måste träffa rektorn på fredagseftermiddagar, och jag har sett Camilo idag, han kom med båten efter fikat, men jag har inte pratat med honom, och nu verkar han försvunnen. Niki har också varit här, men jag vet inte var han är, Jessica är sjuk, Linda har köket, Jonas kommer nog snart tillbaka om jag har tur, Amanda har jag inte sett, Elsa har slutat, Charlie är aldrig här, inte Alysha heller. Nu kom jag inte på några fler nya, men det här betyder alltså att...vi kan bli fyra. Tove förresten är här. Okej, vi kan bli fem. Spännande.
Vi får se om Julia spurtar till tåget eller inte, men jag ska i alla fall träffa henne efter skolan, utan planering.
Hade det inte varit fredag idag hade det här varit en riktigt dålig dag. Jag laddade inte mp3:n igår, men tjejen framför mig på tåget lyssnade på Saying sorry väldigt högt och det kändes bra att få höra den. Jag har inte med mig mitt kollegieblock. Det är väldigt sällan jag inte har det, jag förstår inte att jag ens har lagt ur det ur väskan. Puckat.
Mina helgplaner sjönk betydligt igår, men det gör inte så mycket, jag behöver städa och jobba på mitt altare och läsa, det får bli mina helgplaner, plus teatern och eventuellt sova hos Anton. Det är bra.
Jag pratade med min pappa igår, och han har bokat biljetter till London över påsk, det känns bra att veta att jag kommer någonstans i år, förutom till Jönköping då.
Mamma säger att hon vill åka till västkusten. Jag tycker att västkusten är jättetråkig. Jag funderar på att åka någonstans på egen hand. Jag kanske skulle behöva det.
Vi pratade om våran släktgård igår, och mamma sa att vi visst kunde åka dit, men först trodde hon att jag ville åka själv och hon sa att det skulle hon aldrig vilja göra för att huset är så stort, men jag tänkte att det skulle vara jätteskönt att vara där själv, men då skulle jag inte bo i det stora huset utan i lägenheten för där spökar det inte. Jag skulle utmana mig själv och klättra upp på vinden, jag skulle nog kunna skriva väldigt mycket där. Inte just på vinden kanske, men överhuvudtaget. Jag tycker om att tänka på att jag har möjlighet att vara där flera veckor i sommar. Jag vill att det ska bli sommar.
Det värsta med att jag försov mig var att jag fick bråttom i morse, så jag har inga kläder på mig som skulle räknas som kläder, inte i den här kombinationen, jag hade en helt annan tanke från början och det gick jättedåligt, så mest vill jag hem och byta om, men först måste jag dra ut på stan och se ut så här, jag tror jag ska behålla jackan på oavsett situation.
"Har du hund?" var nästan det första Joséphine sa till mig idag, för jag hade inte ens märkt när jag tog på mig mina svarta byxor att ungefär all päls som valpen lossat de senaste veckorna satt fast på dem.
"Ja, hur kunde du veta det?"
Ibland behöver jag göra sådana här saker.
She's lost control
"Jag hatar dig"
tänkte jag skriva och göra ett massutskick till hela min kontaktlista.
Någon måste ju förtjäna det.
Någon måste vara beredd att ta på sig skulden för min skull.
Sådant här tänker jag bara för att jag
1 Precis har sett Requiem for a dream
2 Lyssnar på Joy division
Jag har lagt ner fyra saker i min rymdkapsel som ska representera mig, det är en sorlig hög av materiella ting.
Jag har verkligen inga utmärkande personlighetsdrag. Jag pratar inte om originalitet, jag pratar om att faktiskt vara en enskild individ, men jag tror inte att jag är det.
tänkte jag skriva och göra ett massutskick till hela min kontaktlista.
Någon måste ju förtjäna det.
Någon måste vara beredd att ta på sig skulden för min skull.
Sådant här tänker jag bara för att jag
1 Precis har sett Requiem for a dream
2 Lyssnar på Joy division
Jag har lagt ner fyra saker i min rymdkapsel som ska representera mig, det är en sorlig hög av materiella ting.
Jag har verkligen inga utmärkande personlighetsdrag. Jag pratar inte om originalitet, jag pratar om att faktiskt vara en enskild individ, men jag tror inte att jag är det.
I'm insane with anger
Jag har extrem reseångest, och jag ringde till Julia för att hon skulle dämpa den, men hon svarade inte, och jag har inga pengar på min mobil fortfarande, för jag är fortfarande pank och slutar vara det först imorgon och vet inte riktigt hur jag ska klara mig ända dit.
Jag skolkade idag igen.
Jag hatar mig själv när jag gör så, även om jag kanske har en anledning, den här sjukdomen bryter ner mig, trots att det bara rör sig om någon variant av förkylning. Jag tänkte att jag inte skulle orka stanna kvar för att lyssna på när Anders hade föredrag om Marxismen med huvudvärk och väldig trötthet. Jag åkte hem och sov istället, och det skulle jag kunna fortsätta göra tills heaven fall down upon us så att säga, jag tror att det här aldrig kommer att gå över. Men jag hade kraft nog att ligga i soffan och titta på Signs, som är en av mina överlevnadsstrategier. Jag kan inte hjälpa att jag tycker väldigt mycket om den filmen.
Nu lyssnar jag på Regina Spektor och känner att jag inte känner igen mig i den problemlösa stämningen, hon går rakt förbi mig. Men jag har iaf köpt skivan nu, det känns bra, i söndags när det var tjugo procent för allt, och jag fick the special edition för åttio spänn. Dock tycker jag bättre om att köpa film, vilket jag också ha gjort, men inget livsförändrande. Hur ofta får man tag på något sådant? Jag kan inte minnas senast jag såg något som ändrade mitt liv. Eller, inte ändrade mitt liv, en film kan väl inte riktigt stå för det, men ändå på något sätt ändra livsinställningen, åtminstone för en stund. Typ som American beauty gjorde. Jag minns att Ciderhusreglerna gjorde det för mig när jag var tretton, jag har inte sett den sedan dess. Jag minns att Jag är Dina fick mig att känna väldigt mycket. Jag efterlyser mästerverk, tack. Emotional masterpieces.
M. Night Shyamalan will do at the time.
Jag vet inte hur jag ska göra imorgon, kanske stannar jag hemma, sover riktigt länge, vilar ut. Jag är faktiskt hembjuden till Anton på fredag. Och jag skulle behöva jobba på Mitt altare. Än så länge har jag lagt ner två saker i min rymdkapsel. Jag tror jag ska hitta en mindre burk..
Förresten, om jag får hoppa tillbaka till ämnet mästerverk, så måste jag nog gå och se Darjeeling limited igen snart innan jag förgås. Jag saknar tågmästaren med de fina byxorna.
Jag skolkade idag igen.
Jag hatar mig själv när jag gör så, även om jag kanske har en anledning, den här sjukdomen bryter ner mig, trots att det bara rör sig om någon variant av förkylning. Jag tänkte att jag inte skulle orka stanna kvar för att lyssna på när Anders hade föredrag om Marxismen med huvudvärk och väldig trötthet. Jag åkte hem och sov istället, och det skulle jag kunna fortsätta göra tills heaven fall down upon us så att säga, jag tror att det här aldrig kommer att gå över. Men jag hade kraft nog att ligga i soffan och titta på Signs, som är en av mina överlevnadsstrategier. Jag kan inte hjälpa att jag tycker väldigt mycket om den filmen.
Nu lyssnar jag på Regina Spektor och känner att jag inte känner igen mig i den problemlösa stämningen, hon går rakt förbi mig. Men jag har iaf köpt skivan nu, det känns bra, i söndags när det var tjugo procent för allt, och jag fick the special edition för åttio spänn. Dock tycker jag bättre om att köpa film, vilket jag också ha gjort, men inget livsförändrande. Hur ofta får man tag på något sådant? Jag kan inte minnas senast jag såg något som ändrade mitt liv. Eller, inte ändrade mitt liv, en film kan väl inte riktigt stå för det, men ändå på något sätt ändra livsinställningen, åtminstone för en stund. Typ som American beauty gjorde. Jag minns att Ciderhusreglerna gjorde det för mig när jag var tretton, jag har inte sett den sedan dess. Jag minns att Jag är Dina fick mig att känna väldigt mycket. Jag efterlyser mästerverk, tack. Emotional masterpieces.
M. Night Shyamalan will do at the time.
Jag vet inte hur jag ska göra imorgon, kanske stannar jag hemma, sover riktigt länge, vilar ut. Jag är faktiskt hembjuden till Anton på fredag. Och jag skulle behöva jobba på Mitt altare. Än så länge har jag lagt ner två saker i min rymdkapsel. Jag tror jag ska hitta en mindre burk..
Förresten, om jag får hoppa tillbaka till ämnet mästerverk, så måste jag nog gå och se Darjeeling limited igen snart innan jag förgås. Jag saknar tågmästaren med de fina byxorna.
Would you believe me if I told you the truth now
Jag ska förklara situationen i punktform:
1. Det är måndag
2. Jag håller på att bli sjuk, har jag otur är det influensa och har jag ännu mer otur dör jag av min influensa, för jag hörde på radion att två tusen människor i Sverige dör av det varje år och att det är den vanligaste dödsorsaken.
3. Jag missade medicinen igår
4. Jag har haft matte i en och en halv timme
5. Vi har forum idag, vilket betyder att vi inte slutar så tidigt som jag trodde att vi skulle göra
Jag tror att det var allt, faktiskt. Jag fryser och vill åka hem och sova. Jag tänkte i morse att jag skulle stanna hemma, men sedan kom jag på mig själv med att tänka mig sjukare än vad jag är så att jag skulle få en anledning att stanna hemma, men än så länge är jag inte sjuk, vilket betyder att än så länge får jag inte stanna hemma.
Jag har lunch nu, men jag har inte rätt att äta förrän om en halvtimme, jag tror inte att jag ska äta idag, jag orkar inte sitta nere i matsalen med resten av skolan, jag behöver lugnet som rådet här i datorsalen; Jim ligger och sover i soffan och Josephine sitter vid en dator tvärs över rummet, annars är det tomt.
Ikväll ska jag hem och se på de filmer jag inte hann se igår, och duscha väldigt länge.
Förresten, nu kom jag ju på en sjätte punkt, nästan den jobbigaste:
6. Jag har inga pengar på mobilen, och inte heller råd att fylla på den förrän på onsdag.
Två dagar utan mobil är jobbigt. Men imorgon ska jag och Julia äta semlor och gå på gratis bio, och då behöver jag inte skicka iväg så många meddelanden till henne. Jag får nog faktiskt skriva en överlevnadplan.
Jag måste börja på mitt altare också, jag har en superbra glasburk, fast det är tomtar på den, det gör lite ont faktiskt, tomtar passar inte in i mitt altare.
Stop turning the girl into the ground.
Jag orkar inte sitta här och vänta på att Camilo ska logga in.
Idag har inte varit en Billie the vision and the dancers-dag.
Idag har inte varit en popig dag.
Istället har jag lyssnat mycket på Counting crows, ibland får jag för mig att göra det.
Skoldagen har inte varit särskilt minnesvärd. Jessica var tillbaka efter en veckas frånvaro, vilket blir både lite jobbigare och lite tryggare. Den gyllene medelvägen. Jag är Göran i Tillsammans alldeles för ofta.
Vi har pratat lite islam, lyssnat lite på Bob Hansson, jag stack till Farsta över lunchen och missade en lektion, men Jonas sa att den var väldigt flummig så det gör inget, och sedan besökte vi moskén.
Jag tyckte jättemycket om att vara därinne, kanske mest för att tjejen som visade oss runt var väldigt kompetent och sjävlsäker och cool och snabb på svaren.
Sedan hängde jag och Julia på Kulturhuset en timme innan vi gick och köpte jättemycket godis och när jag kom hem tog jag mig faktiskt tid att läsa lite, satte mig med boken som Camilo lånat ut, om Lasermannen, och jag tycker att det är lite jobbigt att låna hem saker från folk jag inte riktigt känner, jag vill gärna lämna tillbaka dem så fort som möjligt och då blir jag alltid stressad och allting blir jättejobbigt. Jag måste sluta känna så.
Imorgon blir skönare, gå till skolan, läsa Svinalängorna i en och en halv timme, träffa min mentor, träffa Kulturgruppen, och sen, okej, måste jag träffa Arne och han har givit oss en värdelös uppgift om pedagogik, det är den jag och Camilo ska göra, men han har stuckit till affären, så jag tycker vi gör det imorgon. Så är det fredag och jag ska pyssla lite, och The Jacket går på fyran mitt i natten som jag tänker sitta uppe och se. Helg är helt underbart, och helgplaner är ännu bättre. Jag har massor av dem.
Nu ska jag sluta skriva, det blir otroligt sakligt. Jag ska gå och äta godis och titta på Animal planet innan jag går och lägger mig.
Idag har inte varit en Billie the vision and the dancers-dag.
Idag har inte varit en popig dag.
Istället har jag lyssnat mycket på Counting crows, ibland får jag för mig att göra det.
Skoldagen har inte varit särskilt minnesvärd. Jessica var tillbaka efter en veckas frånvaro, vilket blir både lite jobbigare och lite tryggare. Den gyllene medelvägen. Jag är Göran i Tillsammans alldeles för ofta.
Vi har pratat lite islam, lyssnat lite på Bob Hansson, jag stack till Farsta över lunchen och missade en lektion, men Jonas sa att den var väldigt flummig så det gör inget, och sedan besökte vi moskén.
Jag tyckte jättemycket om att vara därinne, kanske mest för att tjejen som visade oss runt var väldigt kompetent och sjävlsäker och cool och snabb på svaren.
Sedan hängde jag och Julia på Kulturhuset en timme innan vi gick och köpte jättemycket godis och när jag kom hem tog jag mig faktiskt tid att läsa lite, satte mig med boken som Camilo lånat ut, om Lasermannen, och jag tycker att det är lite jobbigt att låna hem saker från folk jag inte riktigt känner, jag vill gärna lämna tillbaka dem så fort som möjligt och då blir jag alltid stressad och allting blir jättejobbigt. Jag måste sluta känna så.
Imorgon blir skönare, gå till skolan, läsa Svinalängorna i en och en halv timme, träffa min mentor, träffa Kulturgruppen, och sen, okej, måste jag träffa Arne och han har givit oss en värdelös uppgift om pedagogik, det är den jag och Camilo ska göra, men han har stuckit till affären, så jag tycker vi gör det imorgon. Så är det fredag och jag ska pyssla lite, och The Jacket går på fyran mitt i natten som jag tänker sitta uppe och se. Helg är helt underbart, och helgplaner är ännu bättre. Jag har massor av dem.
Nu ska jag sluta skriva, det blir otroligt sakligt. Jag ska gå och äta godis och titta på Animal planet innan jag går och lägger mig.
Miami
Det är inte ofta jag lyssnar på Counting crows' nyare musik.
Men ibland gör jag det, och ibland fastnar jag för de mer banala textraderna, som de här till exempel:
It just gets hard to believe
That god sent his angel to watch over me
Cause my angel
She don't receive my calls
Says I'm to dumb to ...
To dumb to fight
To dumb to save
Well, maybe I don't need no angel at all
Men ibland gör jag det, och ibland fastnar jag för de mer banala textraderna, som de här till exempel:
It just gets hard to believe
That god sent his angel to watch over me
Cause my angel
She don't receive my calls
Says I'm to dumb to ...
To dumb to fight
To dumb to save
Well, maybe I don't need no angel at all
Let's get their priority queer.
Egentligen borde jag leta reda på Jonas, men det känns redan som om jag stalkar honom, så jag tror att jag väntar ett tag.
Jag har ägnat halva lunchen åt att äta äcklig rotfruktslåda, och andra halvan tänker jag sitta här i datorsalen. Jag har skrivit mail till Peter och han kändes långt bort, jag hade svårt att tänka vem det var jag skrev till egentligen. Och så har jag tackat nej till en högre position i Nynäshamns litteraturhus-förening.
Jag vill träffa Anders, jag kan inte låta bli att sakna honom, även om Jonas också är väldigt bra att diskutera film med, förutom att han inte har sett en enda av dem som jag pratar om.
Jag har skrivit om Simone de Beauvoir hela förmiddagen, vi ska läsa mer om existentialisterna nu efter lunch, och sedan börja med en uppgift som heter något så konkret som Mitt altare. Jag tror jag vet hur jag ska göra, även om det kanske kommer att bli lite torftigt, men hellre något som inkluderar en glasburk och några grillpinnar än den vanliga tittskåpsmodellen.
Jag ska träffa Alice och Marianne efter skolan, få lite pengar, och imorgon ska jag sätta in lite pengar till mamma så att jag kan köpa biljetterna till Tallinn, och dessutom ska jag försöka fixa passet imorgon. Jag vet inte hur jag ska hinna med allting, men det gör inget. Jag och Camilo har inte skrivit vårat pedagogikarbete än, men det är helt och hållet hans fel, för han håller inte våra överenskommelser. Så, vad skönt att ha någon att skylla på.
Fem minuter kvar tills lektionen börjar, det är väl lika bra att jag letar reda på var vi ska vara någonstans.
Jag har ägnat halva lunchen åt att äta äcklig rotfruktslåda, och andra halvan tänker jag sitta här i datorsalen. Jag har skrivit mail till Peter och han kändes långt bort, jag hade svårt att tänka vem det var jag skrev till egentligen. Och så har jag tackat nej till en högre position i Nynäshamns litteraturhus-förening.
Jag vill träffa Anders, jag kan inte låta bli att sakna honom, även om Jonas också är väldigt bra att diskutera film med, förutom att han inte har sett en enda av dem som jag pratar om.
Jag har skrivit om Simone de Beauvoir hela förmiddagen, vi ska läsa mer om existentialisterna nu efter lunch, och sedan börja med en uppgift som heter något så konkret som Mitt altare. Jag tror jag vet hur jag ska göra, även om det kanske kommer att bli lite torftigt, men hellre något som inkluderar en glasburk och några grillpinnar än den vanliga tittskåpsmodellen.
Jag ska träffa Alice och Marianne efter skolan, få lite pengar, och imorgon ska jag sätta in lite pengar till mamma så att jag kan köpa biljetterna till Tallinn, och dessutom ska jag försöka fixa passet imorgon. Jag vet inte hur jag ska hinna med allting, men det gör inget. Jag och Camilo har inte skrivit vårat pedagogikarbete än, men det är helt och hållet hans fel, för han håller inte våra överenskommelser. Så, vad skönt att ha någon att skylla på.
Fem minuter kvar tills lektionen börjar, det är väl lika bra att jag letar reda på var vi ska vara någonstans.
The swedish pop freaks went Hey hey ho
I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters.
And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter.
I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace,
but they say "It's not like on your flat screen TV". It's gotta be like on my flat screen TV.
Jag har suttit och supertittat på House, fyra avsnitt på rad på canal plus.
House är underbar, men inte i sista avsnittet, som för övrigt är sista avsnittet för hela säsongen. Kanske för alltid, fast Jonas säger att det inte är så, men jag litar inte på honom.
Den här helgen har gått fort fast ändå inte. Jag har lagt mig tidigt alla nätter, jag gillar egentligen inte att gå och lägga mig tidigt, jag tycker om att utnyttja nätterna, men ibland orkar jag verkligen inte, som i fredags när jag och Joakim kom hem från bio och jag var optimistisk till att se en film till och somnade sedan i soffan, vilket jag aldrig gör vanligtvis.
Idag är det söndag, då har man rätt att vara trött. Man har rätt att vara lite deprimerad också, eftersom de har flyttat Bingolotto till lördagar, vem har egentligen tid att titta på Bingolotto på lördagar? Söndagar är perfekta Rickard Olsson-dagar, men någon pensionär misstyckte tydligen.
Min farmor ringde precis och frågade om jag hade lust att träffa henne och min faster i stan på onsdag. Visst. Ännu en chans att bli lite bortskämd. Ännu en chans att bida lite tid. Jag behöver det. Vara lite upptagen. Därför känns det bra att jag och Julia har väldigt mycket planer framöver. Teater, bio, kyrkor, eventuella resor. Det känns väldigt bra faktiskt. Särskilt som jag hittade billiga biljetter idag, även om de inte kommer ta oss till Thailand. Vem vill egentligen åka till Thailand?
Anton säger att jag får sova hos honom någon natt den här veckan. Faktumet att man får dra det erbjudanet ur honom gör mig mindre entusiastik, men vissa faktum kvarstår. Han har tre av mina filmer, jag har två av hans, han är skyldig mig pengar. Det gäller att dölja sig under sakliga anledningar. Det brukar hjälpa.
Jag lyssnar på Billie the vision and the dancers och önskar att livet var lite mer som i deras låtar. Men då måste jag börja spela i ett band, och jag kan inte spela några instrument, och inte sjunga heller. Fast i Overdosing with you (se citat i början av inlägget) behöver man inte kunna något av det för att känna igen sig. Vem har inte tittat på amerikanska tv-såpor för att försöka kill the pain? USA är det bästa botet mot ångest. Eller det största upphovet kanske.
And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter.
I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace,
but they say "It's not like on your flat screen TV". It's gotta be like on my flat screen TV.
Jag har suttit och supertittat på House, fyra avsnitt på rad på canal plus.
House är underbar, men inte i sista avsnittet, som för övrigt är sista avsnittet för hela säsongen. Kanske för alltid, fast Jonas säger att det inte är så, men jag litar inte på honom.
Den här helgen har gått fort fast ändå inte. Jag har lagt mig tidigt alla nätter, jag gillar egentligen inte att gå och lägga mig tidigt, jag tycker om att utnyttja nätterna, men ibland orkar jag verkligen inte, som i fredags när jag och Joakim kom hem från bio och jag var optimistisk till att se en film till och somnade sedan i soffan, vilket jag aldrig gör vanligtvis.
Idag är det söndag, då har man rätt att vara trött. Man har rätt att vara lite deprimerad också, eftersom de har flyttat Bingolotto till lördagar, vem har egentligen tid att titta på Bingolotto på lördagar? Söndagar är perfekta Rickard Olsson-dagar, men någon pensionär misstyckte tydligen.
Min farmor ringde precis och frågade om jag hade lust att träffa henne och min faster i stan på onsdag. Visst. Ännu en chans att bli lite bortskämd. Ännu en chans att bida lite tid. Jag behöver det. Vara lite upptagen. Därför känns det bra att jag och Julia har väldigt mycket planer framöver. Teater, bio, kyrkor, eventuella resor. Det känns väldigt bra faktiskt. Särskilt som jag hittade billiga biljetter idag, även om de inte kommer ta oss till Thailand. Vem vill egentligen åka till Thailand?
Anton säger att jag får sova hos honom någon natt den här veckan. Faktumet att man får dra det erbjudanet ur honom gör mig mindre entusiastik, men vissa faktum kvarstår. Han har tre av mina filmer, jag har två av hans, han är skyldig mig pengar. Det gäller att dölja sig under sakliga anledningar. Det brukar hjälpa.
Jag lyssnar på Billie the vision and the dancers och önskar att livet var lite mer som i deras låtar. Men då måste jag börja spela i ett band, och jag kan inte spela några instrument, och inte sjunga heller. Fast i Overdosing with you (se citat i början av inlägget) behöver man inte kunna något av det för att känna igen sig. Vem har inte tittat på amerikanska tv-såpor för att försöka kill the pain? USA är det bästa botet mot ångest. Eller det största upphovet kanske.
If you can spare me som change, I can give you the future in exchange.
Jag har blivit besatt av Billie the vision and the dancers (jag gillar namnet). Det är lite som början av min Laakso-period, man kan inte sluta lyssna när man väl börjat, och när man inte har möjlighet att höra dem så längtar man hela tiden till nästa chans.
Ja, man känner sig smått patetisk, men det gör ingenting.
På deras hemsida finns alla skivorna att köpa för 120 kronor styck. Jag vet att jag måste slå till förr eller senare, för så här kan jag inte riktigt fortsätta.
Ja, man känner sig smått patetisk, men det gör ingenting.
På deras hemsida finns alla skivorna att köpa för 120 kronor styck. Jag vet att jag måste slå till förr eller senare, för så här kan jag inte riktigt fortsätta.
You're so sweet, you cause me caries.
Så idag har varit en skitdag.
Jag skippade föreläsningen och åkte hem tidigare.
Dumt gjort.
Okej, jag ville bara gråta.
Okej, jag kunde inte andas ordentligt.
Okej, jag längtade efter en trygg miljö.
Okej, jag hade en extrem huvudvärk.
Men jag hade klarat av det. Jag hade behövt det.
Imorgon kommer bli en mycket bättre dag. Då är det fredag.
När jag kommer till skolan ska jag ha någon form av improteater. Efter det är det fika, och sen ska jag ha någon form av diskussions och kulturtimme. Sedan är det lunch och sedan är skoldagen slut.
Så ser det ut.
Klockan sex, eller halv sju, jag är osäker, ska jag gå på bio med brorsan. Vad jag ska göra i fem timmar däremellan vet jag inte. Visst, staden är mysig och trevlig och lätt att drunkna i, men på egen hand utan budget så har man inte så mycket att göra av fem timmar på. Jag kanske kan lura med mig någon att fika eller så, men knappast på en fredag.
Nej, förresten! Nu kom jag ju på att det inte är sant. Jag ljuger. Arne, våran rektor, var in till oss och berättade att vi nya ska åka in till ett bibliotek, jag minns inte var, på studiebsök, halv ett. Som om jag behöver studiebesök på bibliotek. Jag kan allt. (Här gjorde jag en paus för att testa mig själv om jag kan alla signum, och det kunde jag. Jag är stolt över mig själv). Men det blir bra. Slösa bort tiden lite.
Dessutom är Patrik tillbaka i skolan, det är skönt, jag gillar Patrik.
Jag ska försöka att läsa lite, göra lite skolarbeten, jag kan sitta inne på Kulturhuset, det kanske finns någon intressant fotoutställning jag kan titta på. Gratis är gott, det har min farfar lärt mig.
Jag skippade föreläsningen och åkte hem tidigare.
Dumt gjort.
Okej, jag ville bara gråta.
Okej, jag kunde inte andas ordentligt.
Okej, jag längtade efter en trygg miljö.
Okej, jag hade en extrem huvudvärk.
Men jag hade klarat av det. Jag hade behövt det.
Imorgon kommer bli en mycket bättre dag. Då är det fredag.
När jag kommer till skolan ska jag ha någon form av improteater. Efter det är det fika, och sen ska jag ha någon form av diskussions och kulturtimme. Sedan är det lunch och sedan är skoldagen slut.
Så ser det ut.
Klockan sex, eller halv sju, jag är osäker, ska jag gå på bio med brorsan. Vad jag ska göra i fem timmar däremellan vet jag inte. Visst, staden är mysig och trevlig och lätt att drunkna i, men på egen hand utan budget så har man inte så mycket att göra av fem timmar på. Jag kanske kan lura med mig någon att fika eller så, men knappast på en fredag.
Nej, förresten! Nu kom jag ju på att det inte är sant. Jag ljuger. Arne, våran rektor, var in till oss och berättade att vi nya ska åka in till ett bibliotek, jag minns inte var, på studiebsök, halv ett. Som om jag behöver studiebesök på bibliotek. Jag kan allt. (Här gjorde jag en paus för att testa mig själv om jag kan alla signum, och det kunde jag. Jag är stolt över mig själv). Men det blir bra. Slösa bort tiden lite.
Dessutom är Patrik tillbaka i skolan, det är skönt, jag gillar Patrik.
Jag ska försöka att läsa lite, göra lite skolarbeten, jag kan sitta inne på Kulturhuset, det kanske finns någon intressant fotoutställning jag kan titta på. Gratis är gott, det har min farfar lärt mig.
Huvudvärk kan växa till vad som helst.
Jag tänker inte skriva om hur jag känner mig, för jag har redan skrivit om det så mycket, i mer privata sammanhang. Men, jag känner mig dålig, och nu sitter jag i datorsalen istället för att äta lunch, vilket borde tolkas som något negativt, men grönsakssoppa lät så väldigt tråkigt i alla fall.
Jag började andas djupt och snabbt, vilket är en påbörjan av en panikattack, vilket min medicin ska förhindra, och jag tänkte noga efter, men jag är helt säker på att jag inte missat den på väldigt länge. Det känns jobbigt när det blir så enkelt för fienden att helt enkelt klättra över försvarsmuren och ingen är där för att skjuta ner dem. Jag önskar att det bodde en amerikansk actionfilm inuti mig.
Jag gick ut och ringde till Julia.
Hon hade den goda smaken att matcha sin lunch med min lunch,
och det var extremt skönt,
jag tror jag behövde något att luta mig tillbaks på.
Det känns väldigt dumt, eftersom jag tidigare idag bestämt mig för att skippa tryggheten och fokusera på att inte slösa bort min tid, men jag tror att jag är mycket mer beroende av trygghet än jag vill erkänna för mig själv.
Trygghet finns på olika plan. Jag har planer för helgen, det känns är trygghet för mig just nu.
Jag tror att jag ska inrikta mig på den typen av trygghet, den känns enklast att uppnå.
Nu kom den grabbiga attityden in i datorsalen. Vilken annan dag som helst skulle det inte ha stört mig, men idag är en extrem dålig dag, så jag stör mig på allt, ogillar alla.
Jag tror att jag behöver godis. Godis och sällskap och en bra film. Jag behöver vara i en miljö där jag känner mig trygg med människor jag vet, är helt säker på, att jag tycker om. Hemma. Jag vill åka hem. Jag har fyra timmar kvar i skolan, det är övertid idag för det kommer en man hit och föreläser. Jag kanske borde påstå att jag är sjuk.
Jag är sjuk. Jag skulle ändå inte kunna koncentrera mig. Men jag vet att om man börjar försvinna så fortsätter det gärna och det går inte nu, jag behöver min närvaro, jag behöver disciplin i mitt liv, struktur.
Lukas fyller år idag. Jag drack O'boy i morse och tänkte på honom. Jag ska hem och läsa hans dikter och se hans filmer. Nästa år fyller han jämt. Det var väldigt ointressant fakta. Jag tror att jag ska ägna mig mer åt sånt.
Nu orkar inte jag sitta kvar i datorsalen längre, visserligen har den grabbiga stämningen lagt sig, men jag känner mig omringad, studerad. Jag tror att paranoia hör ihop med min påbörjade panikattack, jag väljer att skylla allt på den, och på Jesus.
Jag började andas djupt och snabbt, vilket är en påbörjan av en panikattack, vilket min medicin ska förhindra, och jag tänkte noga efter, men jag är helt säker på att jag inte missat den på väldigt länge. Det känns jobbigt när det blir så enkelt för fienden att helt enkelt klättra över försvarsmuren och ingen är där för att skjuta ner dem. Jag önskar att det bodde en amerikansk actionfilm inuti mig.
Jag gick ut och ringde till Julia.
Hon hade den goda smaken att matcha sin lunch med min lunch,
och det var extremt skönt,
jag tror jag behövde något att luta mig tillbaks på.
Det känns väldigt dumt, eftersom jag tidigare idag bestämt mig för att skippa tryggheten och fokusera på att inte slösa bort min tid, men jag tror att jag är mycket mer beroende av trygghet än jag vill erkänna för mig själv.
Trygghet finns på olika plan. Jag har planer för helgen, det känns är trygghet för mig just nu.
Jag tror att jag ska inrikta mig på den typen av trygghet, den känns enklast att uppnå.
Nu kom den grabbiga attityden in i datorsalen. Vilken annan dag som helst skulle det inte ha stört mig, men idag är en extrem dålig dag, så jag stör mig på allt, ogillar alla.
Jag tror att jag behöver godis. Godis och sällskap och en bra film. Jag behöver vara i en miljö där jag känner mig trygg med människor jag vet, är helt säker på, att jag tycker om. Hemma. Jag vill åka hem. Jag har fyra timmar kvar i skolan, det är övertid idag för det kommer en man hit och föreläser. Jag kanske borde påstå att jag är sjuk.
Jag är sjuk. Jag skulle ändå inte kunna koncentrera mig. Men jag vet att om man börjar försvinna så fortsätter det gärna och det går inte nu, jag behöver min närvaro, jag behöver disciplin i mitt liv, struktur.
Lukas fyller år idag. Jag drack O'boy i morse och tänkte på honom. Jag ska hem och läsa hans dikter och se hans filmer. Nästa år fyller han jämt. Det var väldigt ointressant fakta. Jag tror att jag ska ägna mig mer åt sånt.
Nu orkar inte jag sitta kvar i datorsalen längre, visserligen har den grabbiga stämningen lagt sig, men jag känner mig omringad, studerad. Jag tror att paranoia hör ihop med min påbörjade panikattack, jag väljer att skylla allt på den, och på Jesus.
Of course we made it, we're professional liars.
Egentligen tänkte jag läsa nu, men jag orkar inte.
Idag har varit en skitdag.
Inte av någon speciell anledning.
Om jag hade varit buddhist, skulle jag inte tycka att det varit en skitdag. Jag önskar att jag var buddhist.
Okej, jag försov mig. Jag gör alltid det nätter när jag vaknar klockan fyra och sedan lyckas somna om. Sedan har jag gått runt och varit grymt trött hela dagen, jag har inte haft någon självkontroll, och jag har bara betett mig drygt.
Men jag har kunnat uppskatta några få saker:
1. Miguel bjöd på pennor han köpt i Canada. Jag är kär i min nya penna.
2. Jag och Jonas pratade lite om House och Jonas skrattade för sig själv. Folk borde alltid skratta för sig själva.
Vi var på studiebesök i ett buddhistiskt center, och om jag inte varit så trött så hade jag kunnat lyssna bättre, och jag hade kanske förstått mer, men jag minns saker ifrån min Kina-period för typ fyra år sedan, när jag satt hemma och läste om buddhismen, jag hade bara glömt att det är så bra. Hur kan man tro på något annat när buddhismen bara går ut på väldigt bra saker? Jag måste lära mig att meditera. Jag ska bli buddhist.
Nu har jag varit hemma några timmar, det känns så otroligt skönt att vara hemma. Jag borde läsa lite ur min Jonas Gardell-bok så att jag kan göra mitt skriftliga arbete utifrån den, eller den sista halvan av min Eva Dahlgren-bok så att jag kan låna ut den till Julia (jag kommer tvinga henne att läsa den),
men istället för att vara duktig sitter jag här och lyssnar på Bille the vision and the dancers, det är ungefär det jag orkar, och jag har börjat lyssna mycket på dem, de är verkligen mysiga och jag tycker om att känna mig popig.
Vi fick böngryta i skolan idag. Jag vet att vegetarisk mat bygger mycket på bönor, och ofta är det okej, men vid böngryta gick gränsen, så jag åkte hem till Jessica och åt Daim istället, för Daim kan rädda de flesta situationer.
Förresten har jag inte berättat det värsta än.
Jag glömde mobilen hemma.
Det ska jag aldrig göra igen.
När jag kom hem hade jag tre missade samtal och nio mottagna meddelanden. Julia stod för det mesta.
Det är House ikväll. Antagligen ett avsnitt jag redan sett, men det gör ingenting. Om exakt en timme och tjugoen minuter. House är mitt enda hopp på värdelösa tisdagar. House och lite överblivet julklappsgodis..
I KNOW YOU WANNA MAKE ME SMILE, BUT DON'T
Idag har varit en skitdag.
Inte av någon speciell anledning.
Om jag hade varit buddhist, skulle jag inte tycka att det varit en skitdag. Jag önskar att jag var buddhist.
Okej, jag försov mig. Jag gör alltid det nätter när jag vaknar klockan fyra och sedan lyckas somna om. Sedan har jag gått runt och varit grymt trött hela dagen, jag har inte haft någon självkontroll, och jag har bara betett mig drygt.
Men jag har kunnat uppskatta några få saker:
1. Miguel bjöd på pennor han köpt i Canada. Jag är kär i min nya penna.
2. Jag och Jonas pratade lite om House och Jonas skrattade för sig själv. Folk borde alltid skratta för sig själva.
Vi var på studiebesök i ett buddhistiskt center, och om jag inte varit så trött så hade jag kunnat lyssna bättre, och jag hade kanske förstått mer, men jag minns saker ifrån min Kina-period för typ fyra år sedan, när jag satt hemma och läste om buddhismen, jag hade bara glömt att det är så bra. Hur kan man tro på något annat när buddhismen bara går ut på väldigt bra saker? Jag måste lära mig att meditera. Jag ska bli buddhist.
Nu har jag varit hemma några timmar, det känns så otroligt skönt att vara hemma. Jag borde läsa lite ur min Jonas Gardell-bok så att jag kan göra mitt skriftliga arbete utifrån den, eller den sista halvan av min Eva Dahlgren-bok så att jag kan låna ut den till Julia (jag kommer tvinga henne att läsa den),
men istället för att vara duktig sitter jag här och lyssnar på Bille the vision and the dancers, det är ungefär det jag orkar, och jag har börjat lyssna mycket på dem, de är verkligen mysiga och jag tycker om att känna mig popig.
Vi fick böngryta i skolan idag. Jag vet att vegetarisk mat bygger mycket på bönor, och ofta är det okej, men vid böngryta gick gränsen, så jag åkte hem till Jessica och åt Daim istället, för Daim kan rädda de flesta situationer.
Förresten har jag inte berättat det värsta än.
Jag glömde mobilen hemma.
Det ska jag aldrig göra igen.
När jag kom hem hade jag tre missade samtal och nio mottagna meddelanden. Julia stod för det mesta.
Det är House ikväll. Antagligen ett avsnitt jag redan sett, men det gör ingenting. Om exakt en timme och tjugoen minuter. House är mitt enda hopp på värdelösa tisdagar. House och lite överblivet julklappsgodis..
I KNOW YOU WANNA MAKE ME SMILE, BUT DON'T
Top ten #2
Nu listar jag de bästa filmerna med utomjordingar. Alien-filmer är bäst.
1. Alien - Den åttonde passageraren (Ridley Scott, 1979)
Klassiker som är självklar etta på listan. Ska man bara se en sci-fi i hela sitt liv, ska man se den här.
2. Dreamcatcher (Lawrence Kasdan, 2003)
Den här Stephen King-filmatiseringen blir ofta sågad, men jag håller inte alls med. Snyggt gjord och bra stämning plus intressant story - en film jag gärna ser om.
3. The Faculty (Robert Rodriguez, 1998)
Står ut lite på listan, high school film när det är som bäst. Utomjordingar ungdomar och knark står i fokus i en fråga om vem man kan lita på. En parodi som som mycket väl tjänar sitt syfte.
4. War of the worlds (Steven Spielberg, 2005)
Steven Spielbergs nyinspelning där kanske det rymdiska hamnar lite i skymundan, men ändå är ett mycket påtagligt hot.
5. E.T - The Extra-Terrestrial (Steven Spielberg, 1982)
På en sådan här lista är ET ett måste, vad man än tycker om den. Intressant film, är det enda jag vill säga innan jag sett om den.
6. The Thing (John Carpenter, 1982)
Kryptisk film där paranoia och isolering styr. Mycket välarbetad stämning som fortfarande ger obehag.
7. Signs (M. Night Shyamalan, 2002)
Ännu en film som folk älskar att ge dåliga recensioner, som jag inte alls hålle med om. Signs har det mesta, vilket främst infaller genom ett väl genomarbetat manus och utmärkta skådespelarinsatser från birollsinnehavarna.
8. Mars attacks! (Tim Burton, 1996)
Skickligt gjord satir som skiljer sig från Tim Burtons övriga verk, om hur USA blir invaderat av marsianer.
9. Men in black (Barry Sonnenfeld, 1997)
Men in black var en favorit när jag var yngre, med humor och action, och kanske platsar den mer av nostalgiska skäl än något annat.
1. Alien - Den åttonde passageraren (Ridley Scott, 1979)
Klassiker som är självklar etta på listan. Ska man bara se en sci-fi i hela sitt liv, ska man se den här.
2. Dreamcatcher (Lawrence Kasdan, 2003)
Den här Stephen King-filmatiseringen blir ofta sågad, men jag håller inte alls med. Snyggt gjord och bra stämning plus intressant story - en film jag gärna ser om.
3. The Faculty (Robert Rodriguez, 1998)
Står ut lite på listan, high school film när det är som bäst. Utomjordingar ungdomar och knark står i fokus i en fråga om vem man kan lita på. En parodi som som mycket väl tjänar sitt syfte.
4. War of the worlds (Steven Spielberg, 2005)
Steven Spielbergs nyinspelning där kanske det rymdiska hamnar lite i skymundan, men ändå är ett mycket påtagligt hot.
5. E.T - The Extra-Terrestrial (Steven Spielberg, 1982)
På en sådan här lista är ET ett måste, vad man än tycker om den. Intressant film, är det enda jag vill säga innan jag sett om den.
6. The Thing (John Carpenter, 1982)
Kryptisk film där paranoia och isolering styr. Mycket välarbetad stämning som fortfarande ger obehag.
7. Signs (M. Night Shyamalan, 2002)
Ännu en film som folk älskar att ge dåliga recensioner, som jag inte alls hålle med om. Signs har det mesta, vilket främst infaller genom ett väl genomarbetat manus och utmärkta skådespelarinsatser från birollsinnehavarna.
8. Mars attacks! (Tim Burton, 1996)
Skickligt gjord satir som skiljer sig från Tim Burtons övriga verk, om hur USA blir invaderat av marsianer.
9. Men in black (Barry Sonnenfeld, 1997)
Men in black var en favorit när jag var yngre, med humor och action, och kanske platsar den mer av nostalgiska skäl än något annat.
Top ten #1
Satte mig framför Canal + och tittade på nyinspelningen av The hill have eyes, och som vanligt slår det mig hur få bra skräckfilmer det finns. Tänkte lista upp de jag kommer på för tillfället.
1. The Shining (Stanley Kubrick 1980)
Inte bara den bästa skräckfilmen, utan även en av de bästa filmerna överhuvudtaget.
2. Shutter (Parkpoom Wongpoom, Banjong Pisanthanakun 2004)
Thailändsk film som har förstått det här med psykologisk skräck. Snygg och stämningsfull utan blod.
3. Them (David Moreau, Xavier Palud 2006)
Den står under rysare men kan tolkas på flera sätt. Extremt obehaglig med en väldigt intressant intrig.
4. The Others (Alejandro Amenábar 2001)
Mörk, pskykologisk, välspelad, välskriven, intressant i de flesta aspekter.
5. Det spökar på Hill house (Robert Wise 1963)
Lite annorlunda filmsom bygger mest på kuslig stämning i ett öde hus.
6. Psycho (Alfred Hitchcock 1960)
Jag tror inte att det går att sammanställa en skräckfilmslista utan att ha med Psycho. En klassisker även utanför genren som måste ses.
7. The Blair witch project (Daniel Myrick, Eduardo Sánchez 1999)
Den första, och kanske enda, film som verkligen skrämt mig.
1. The Shining (Stanley Kubrick 1980)
Inte bara den bästa skräckfilmen, utan även en av de bästa filmerna överhuvudtaget.
2. Shutter (Parkpoom Wongpoom, Banjong Pisanthanakun 2004)
Thailändsk film som har förstått det här med psykologisk skräck. Snygg och stämningsfull utan blod.
3. Them (David Moreau, Xavier Palud 2006)
Den står under rysare men kan tolkas på flera sätt. Extremt obehaglig med en väldigt intressant intrig.
4. The Others (Alejandro Amenábar 2001)
Mörk, pskykologisk, välspelad, välskriven, intressant i de flesta aspekter.
5. Det spökar på Hill house (Robert Wise 1963)
Lite annorlunda filmsom bygger mest på kuslig stämning i ett öde hus.
6. Psycho (Alfred Hitchcock 1960)
Jag tror inte att det går att sammanställa en skräckfilmslista utan att ha med Psycho. En klassisker även utanför genren som måste ses.
7. The Blair witch project (Daniel Myrick, Eduardo Sánchez 1999)
Den första, och kanske enda, film som verkligen skrämt mig.
I tried not be wrong for her.
Så här är det:
Brad Pitt står i en källarlokal och predikar.
Männen omkring honom höjer knytnävarna och ropar.
Männen skulle kunna tillhöra vilken organisation som helst.
For men only.
Jag hatar att jag vet precis vad Brad Pitt pratar om.
Jag hatar att om jag hade möjlighet skulle jag också spränga alla kreditfirmors huvudkontor.
Vad hindrar mig?
Ingenting.
Ingenting.
All that you wanted,
all that you have don't seem so much -
for you to hold on to,
for you to hold on to
for you to belong to.
Where is my mind?
"
I have no husband
I have no children
I have no reason to be alive
please give me one.
"
I have no husband
I have no children
I have no reason to be alive
please give me one.
"