I'm talking to the ceiling

"Cheer up, it is I, have no fear."

Ibland ser jag en bil åka förbi vid tågstationen hemma hos mig,
som har samma bokstäver på reg.plåten
som min pappas bil har.
Idag har jag målat mina naglar i den färg
som min pappa köpte till mig
i början av sommaren.

Jag undrar om det är för sent för att ringa,
och jag undrar om jag skulle klara av att ringa utan att börja gråta.
Jag undrar om det spelar någon roll, egentligen.
Jag konstaterar att det var länge sedan jag kände så här.



(jag kommer inte kunna hantera min telefon utan att skava bort nagellacket)

Någon natt när jag inte kunda sova,
det kanske var förra veckan,
låg jag och tänkte på musik som jag brukade lyssna på men inte lyssnar på längre.
Detta gjorde det oundvikligt att tänka på Blink 182,
jag kan själv inte förstå vilken djup och lång period jag hade med att lyssna på dem,
men jag lyssnade på dem oavbrutet. Nästan.
Så den här natten förra veckan skulle jag försöka komma ihåg någon av deras låttexter,
men jag mindes aldrig mer än en vers eller refrängen av de låtar jag fick upp i mitt huvud, vilket kändes väldigt konstigt för det fanns verkligen en tid när jag kunde de allihop utantill.
I det liv jag lever nu, känns den tiden förvissor extremt långt borta, nästan som att den aldrig har funnits, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på Here's your letter när jag skulle försöka komma på en låt som passar in på mitt humör just nu.

Fuck I can't let this kill me, let go
I need some more time to fix this problem

I'm talking to the ceiling
My life just lost all meaning
Do one thing for me tonight
I'm dying in this silence

Ungefär så känns det.

"
Most shy people I know
are extremely boring.
Either that or they are miserable from all the shit
they've been storing
"









Jens <3

Jag skulle kunna säga att det är en bra dag idag,
men jag kanske skulle ljuga.
Jag skulle hellre säga att det är en enkel dag idag.
Som i morse när jag skulle välja kläder, så tänkte jag bara på att jag inte skulle frysa.
Så nu fryser jag inte.
Det är en dag av instinkter.
Det som är bra med idag är att vi pratar om August på lektionen.
Jakob undrar, som en öppen fråga, vad vi vet om August.
Jag kan inte låta bli att säga, Han föddes 1849,
för det har jag lärt mig,
vilket gör Jakob en aning imponerad, och när han börjar berätta om Augusts liv så har han blicken på mig som för att säga att jag är välkommen att slänga in mer information, för nu tror Jakob att jag är väldigt kunnig inom ämnet August, vilket inte är sant, men jag tycker om att folk tror det, för jag önskar att det var sant.
Jag är kär i August och jag borde åka hem och läsa Det där rummet.

Vi har en ekonomiansvarig på skolan som bara är här på onsdagar. Så jag tänkte titta in och hämta fler mathäften jag kan sälja vidare till desperata klasskamrater eftersom jag är pank. Men tydligen så är hon bara här på onsdags eftermiddagarna. En halv dag i veckan! Det hade inte varit något problem och jag också skulle vara här i eftermiddag, men det ska jag inte, för vi ska på museum och sen ska jag till Saija,
och jag måste tillägga att jag verkligen tycker om Jakob för han låter som en sportkommentator och ger intryck av att veta mycket, jag tycker om folk som ger intryck av att veta mycket,
alltså tycker jag om mig själv idag.

Det enda som jag egentligen inte tycker om idag,
är att jag har förlorat min prisplan Comviq Kompis, och måste därför dras med Comviq Kontant, tills jag fyller på mer pengar, vilket jag hade gjort på stört om det inte var så att jag inte har några pengar,
och allt det här leder till att jag inte kan skicka ett enda meddelande till Sot, jag kan inte ens berätta för henne hur otroligt stolt jag över mig själv som vet att August är född 1849, även om det kanske skulle kunna klassas som Sot's förtjänst.

Jag vill inte åka till Saija idag,
jag vill åka hem och titta på massor av House, för han är det bästa som finns.

Jag fattar inte att det bara är onsdag,
jag vill att det ska vara fredag,
jag vill att det ska vara final hos Rickard
så att jag kan se hur det går för Axel, han är lite av min nya kärlek.

Jag har läst en bok om morden i Knutby. Jag vet inte varför, det intresserar mig inte särskilt, men hur som helst, så efter att jag läst boken så blev jag intresserad av att se lite gamla intervjuer med de inblandade, några av dem nämns i boken, och jag blir nyfiken.
Jag youtubar.
Det finns en del klipp, till exempel från när Sara Svensson aka Barnflickan, går igenom händelseförloppet på plats, i Helge Fossmos villa, där hon dödade Alexandra Fossmo.
Det som gör mig 'upprörd' är inte själva filmen, den är endast intressant, jag följer den noga, utan kommentarerna som folk har postat till klippet.
Det är ett faktum att Sara Svensson bara fick Vård som straff, medan Helge fick livstids fängelse. Det verkar vara det värsta folk har hört om någonsin. Det mest fascinerande är att alla som kommenterat klippet på You Tube VET att det är FEMINISTERNAS fel! Ljushuvudet här, till exempel:

"Feministerna har stor påverkan i det hela
och det är förmodligen många av dem i rätten som dömde henne och Fossmo..
Dom ansåg henne som ett offer (dom flesta kvinnor är offer enligt feministerna)
och Helge som gärningsman (gärningsmännen är oftast män)..
Sara kom undan livstid på grund av att samhället behandlar kvinnor som offer och män som gärningsmän :(! "

Alla i Tingsrätten är feminister, och varje gång en kvinna sitter åtalad så lägger de ifrån sig sin yrkesroll och plockar fram sina personliga åsikter, och dömer efter dem istället. Självklart!

Fler helt underbara människor som jag är glad finns i mitt samhälle:

"Jag håller med till 100%!

Precis så fungerar samhället!

Kvinnliga förövare är på något märkligt sätt ALLTID "offer" och det måste bara finnas någon "hjärna" (=man?) i bakgrunden.

Är inte DET förnedrande för kvinnor, om något?

Det finns alltså TVÅ offer i detta sammanhang: Alexandra och Sara Svensson?

Daniel Linde då, den skottskadade och försmådde mannen?

Vilket var motivet att skjuta honom?
Helt ologiskt, liksom mordet på Alexandra!

Varför granskar ingen Åsa Waldau?"

Anledningen till att jag kände skepsis mot mig själv när jag bestämde mig för att läsa boken, var att jag kände att jag redan visste allting. Allt hade redan granskats i medierna, det skrev inte om annat 2004. Men tydligen var det många som var bortkopplade från verkligheten just det året, för folk verkar inte ha ngn koll överhuvudtaget.
Läs på, för i helvete.

"Dom publicerade bara "fina" bilder på Sara där hon såg ut som en snäll flicka
och Helge ser ut som en renrasig psykopat."

De som kommenterar fortsätter att göra det här målet till någon slags könskamp. Jag antar att de inte har läst vad Knutby församlingen tycker om Kvinnor vs Män. Det är i alla fall inte särskilt positivt för kvinnona. Om jag nu ska ansluta mig till det spåret.
Sara Svensson benämns också, i kommentarerna på You tube, som både Hora, Fitta och Subba.
Och visst, hon har mördat en person och skottskadat en annan. Det är fakta. Och kanske får man stå ut med vissa saker som morddömd. Men jag tror att det är mer 'allmänheten' som borde se över sin kvinnorsyn, än Tingsrätten som ska se över sin manssyn.