...
Jag vet inte hur
"Jag ska bara in till stan och ta en kaffe med Anton"
blev till
"Ska vi vara hos dig och titta på film hela natten?"
men så blev det i alla fall,
vi satt uppe ganska sent och tittade på skräckklassikern The Thing,
mysig film, men se hellre Alien.
Därför kom jag en och en halv timme för sent till jobbet idag, men Anton missade tre lektioner,
så han var aningen värre än mig. Beaten.
Idag ska jag fika med Julia, det känns som att det var länge sedan jag pratade med henne,
massor av sms visserligen, men några dagar sedan vi pratade med varandra,
det känns märkligt.
Jag har pass med Anders, men jag orkar inte starta ett samtal,
han sitter ändå och läser sporten på nätet,
jag ska inte störa, han är ändå inte den jag vill att han ska vara.
Det är en fin dag, men jag känner mig nere.
Kanske är jag bara trött.
"Jag ska bara in till stan och ta en kaffe med Anton"
blev till
"Ska vi vara hos dig och titta på film hela natten?"
men så blev det i alla fall,
vi satt uppe ganska sent och tittade på skräckklassikern The Thing,
mysig film, men se hellre Alien.
Därför kom jag en och en halv timme för sent till jobbet idag, men Anton missade tre lektioner,
så han var aningen värre än mig. Beaten.
Idag ska jag fika med Julia, det känns som att det var länge sedan jag pratade med henne,
massor av sms visserligen, men några dagar sedan vi pratade med varandra,
det känns märkligt.
Jag har pass med Anders, men jag orkar inte starta ett samtal,
han sitter ändå och läser sporten på nätet,
jag ska inte störa, han är ändå inte den jag vill att han ska vara.
Det är en fin dag, men jag känner mig nere.
Kanske är jag bara trött.
Great romances of the 20th century
You always come close but this never comes easy.
Någon borde vara här och tala mig tillrätta.
Någon borde vara här och tala mig tillrätta.
I hit the ground
Jag vet inte var jag ska börja.
Den här dagen har varit så lång, och ändå har jag inte varit uppe så länge.
1. Det måste vara något allvarligt fel på mig
2. DET ÄR TRE DECIMETER SNÖ UTE
Jag skrev punkt två i versaler så att den inte skulle kännas underprioriterad.
Angående punkt 1:
Jag vaknade vanlig tid i morse, kände en tyngd i huvudet, vända mig om, tänkte att det kan inte göra någonting om jag kommer en timme för sent. Jag märkte också av ett konstigt ljus inne i rummet, jag såg ut genom fönstret. Voila. Tre decimeter snö och det snöade fortfarande. Det jobbiga är att det inte...kändes. Inget lyckorus. Jag somnade om.
Jag minns inte när jag vaknade nästa gång, jag vet bara att radion slogs av och plötsligt var det strömavbrott, men jag hade iallafall mobilklockan, och den berättade för mig, att vid den tidpunkt jag gick upp var klockan ungefär halv tre på eftermiddagen. Jag räknar inte det som normalt beteende, jag hatar att det måste vara något fel på mig.
Vad är det för fel på att vara normal? Egentligen?
Angående punkt 2:
Jag har redan nämnt det.
Okej, så här: Jag älskar snö.
Den extremt djupa snön utanför är helt underbart vacker.
I knew it, but I couldn't feel it, som Will säger.
Jag såg att det var vackert, men det kändes inte. Jag minns i vintras när den första riktiga snön kom (det var betydligt senare, i Januari, jag tror mindre och mindre på växthuseffekten), jag minns min känsla då, hur upprymd jag blev, hur glad jag var.
Jag vill känna så igen, men finner mig oförmögen.
Det går inte.
Snön ställde till det som fan.
1. Trafikkaos. Förstås. Jag är så otroligt glad att jag stannade hemma idag.
2. Strömavbrott.
Det var okej först, snön gjorde det ganska ljust, jag satte mig i vardagsrummet med en bok, släppte in så mycket ljus genom fönstren som möjligt, men alla vet att det blir mörkt fort den här tiden på året, så till slut fick jag sitta med ett stearinljus i ena handen och boken i den andra.
Sen fick jag gå och hämta Emma, första gången på hela dagen jag var ute i snön, knappt att mina jättehöga gummistövlar kunde hålla snön ute. Sen satt vi och tittade på Shrek och gjorde julkort och jag lagade mat, vilket inte förekommer så ofta.
Emma somnade i soffan och jag tittade på House (strömmen kom tillbaka vid fyratiden för de som tycker att min berättelse blev ologisk) och klockan blev mycket jag var fortfarande ensam hemma och mamma ringde och sa att det stod runt 50 långtradare och blockerade vägen.
Så nu sitter jag här och lyssnar på en gammal Takin back Sunday-skiva, och skulle gråtit, om jag inte ringt till Anton, för jag gråter alltid när jag lyssnar på Tell all your friends. Jag hatar det.
Vi är inte bättre än myrorna egentligen, vi drar våra strån och dör, säger Anton och lyckas göra mig glad i allafall, som han alltid gör.
Nu: mer House
(De tre bsattheterna: House, Anders, Anton)
Den här dagen har varit så lång, och ändå har jag inte varit uppe så länge.
1. Det måste vara något allvarligt fel på mig
2. DET ÄR TRE DECIMETER SNÖ UTE
Jag skrev punkt två i versaler så att den inte skulle kännas underprioriterad.
Angående punkt 1:
Jag vaknade vanlig tid i morse, kände en tyngd i huvudet, vända mig om, tänkte att det kan inte göra någonting om jag kommer en timme för sent. Jag märkte också av ett konstigt ljus inne i rummet, jag såg ut genom fönstret. Voila. Tre decimeter snö och det snöade fortfarande. Det jobbiga är att det inte...kändes. Inget lyckorus. Jag somnade om.
Jag minns inte när jag vaknade nästa gång, jag vet bara att radion slogs av och plötsligt var det strömavbrott, men jag hade iallafall mobilklockan, och den berättade för mig, att vid den tidpunkt jag gick upp var klockan ungefär halv tre på eftermiddagen. Jag räknar inte det som normalt beteende, jag hatar att det måste vara något fel på mig.
Vad är det för fel på att vara normal? Egentligen?
Angående punkt 2:
Jag har redan nämnt det.
Okej, så här: Jag älskar snö.
Den extremt djupa snön utanför är helt underbart vacker.
I knew it, but I couldn't feel it, som Will säger.
Jag såg att det var vackert, men det kändes inte. Jag minns i vintras när den första riktiga snön kom (det var betydligt senare, i Januari, jag tror mindre och mindre på växthuseffekten), jag minns min känsla då, hur upprymd jag blev, hur glad jag var.
Jag vill känna så igen, men finner mig oförmögen.
Det går inte.
Snön ställde till det som fan.
1. Trafikkaos. Förstås. Jag är så otroligt glad att jag stannade hemma idag.
2. Strömavbrott.
Det var okej först, snön gjorde det ganska ljust, jag satte mig i vardagsrummet med en bok, släppte in så mycket ljus genom fönstren som möjligt, men alla vet att det blir mörkt fort den här tiden på året, så till slut fick jag sitta med ett stearinljus i ena handen och boken i den andra.
Sen fick jag gå och hämta Emma, första gången på hela dagen jag var ute i snön, knappt att mina jättehöga gummistövlar kunde hålla snön ute. Sen satt vi och tittade på Shrek och gjorde julkort och jag lagade mat, vilket inte förekommer så ofta.
Emma somnade i soffan och jag tittade på House (strömmen kom tillbaka vid fyratiden för de som tycker att min berättelse blev ologisk) och klockan blev mycket jag var fortfarande ensam hemma och mamma ringde och sa att det stod runt 50 långtradare och blockerade vägen.
Så nu sitter jag här och lyssnar på en gammal Takin back Sunday-skiva, och skulle gråtit, om jag inte ringt till Anton, för jag gråter alltid när jag lyssnar på Tell all your friends. Jag hatar det.
Vi är inte bättre än myrorna egentligen, vi drar våra strån och dör, säger Anton och lyckas göra mig glad i allafall, som han alltid gör.
Nu: mer House
(De tre bsattheterna: House, Anders, Anton)
Ska vi träffas på Kulturhuset och ta hand om varandra?
Okej,
jag har klagat jättemycket på Anders idag,
för att han inte pratat med mig,
för att han inte ens hade sett filmen han lånade av mig.
Jag känner mig som en trettonåring som är kär i en sextonåring i smyg och blir helt nedbruten om killen inte kollar åt hennes håll på hela dagen, fast att hon vet att han inte bryr sig ett skit om henne.
Julia citerade Rocky för mig idag, en seriestripp som gick ut på att Rocky kände det som att han bara praoat som vuxen i tre år, efter att ha blivit sparkad och vräkt och nu bodde hemma hos föräldrarna igen.
Så är jag.
Så är man kanske till mans.
Men egentligen har jag haft en bra dag, jag menar, mycket att göra, det var till och med lätt att gå upp i morse.
Och sedan fick jag träffa Julia, vilket alltid är terapi, fast att vi stod och skrek åt varandra (nästan) inne i en skobutik för att jag vägrade henne att köpa de fulaste skorna i hela världen.
Jag köpte ett par torgvantar iallafall, orangea såklart, som jag kan ha på mig inne så att handlederna inte går sönder.
Medan jag satt på pendeltåget och min mp3 la av, som den börjat göra på senare tid, jag tror inte att batteriet mår så bra, så tänkte jag att när jag kommer hem ska jag lyssna på en massa bra musik, men jag minns inte vilken musik jag tänke på, jag hittar ingenting bra på hela hårddisken. Jag hatar det. Det slutar väl med att jag laddar ner en Marilyn Manson-skiva...
Jag borde ringa Sarah, men det känns jobbigt att ringa till henne, för jag vet inte vad jag ska säga, samma känsla som ibland när jag tänker att jag vill ringa till Anton, men i det fallet är det nog en bra känsla, annars skulle jag ringa till Anton exakt hela tiden.
Jag hoppas att de tar hand om varandra.
(Idag var jag ute och gick med Mio, runt kvarteret, och det snöade på riktigt och jag älskar älskar älskar snö, och Mio ville äta alla snöflingor, och November är den bästa månaden på hela året)
jag har klagat jättemycket på Anders idag,
för att han inte pratat med mig,
för att han inte ens hade sett filmen han lånade av mig.
Jag känner mig som en trettonåring som är kär i en sextonåring i smyg och blir helt nedbruten om killen inte kollar åt hennes håll på hela dagen, fast att hon vet att han inte bryr sig ett skit om henne.
Julia citerade Rocky för mig idag, en seriestripp som gick ut på att Rocky kände det som att han bara praoat som vuxen i tre år, efter att ha blivit sparkad och vräkt och nu bodde hemma hos föräldrarna igen.
Så är jag.
Så är man kanske till mans.
Men egentligen har jag haft en bra dag, jag menar, mycket att göra, det var till och med lätt att gå upp i morse.
Och sedan fick jag träffa Julia, vilket alltid är terapi, fast att vi stod och skrek åt varandra (nästan) inne i en skobutik för att jag vägrade henne att köpa de fulaste skorna i hela världen.
Jag köpte ett par torgvantar iallafall, orangea såklart, som jag kan ha på mig inne så att handlederna inte går sönder.
Medan jag satt på pendeltåget och min mp3 la av, som den börjat göra på senare tid, jag tror inte att batteriet mår så bra, så tänkte jag att när jag kommer hem ska jag lyssna på en massa bra musik, men jag minns inte vilken musik jag tänke på, jag hittar ingenting bra på hela hårddisken. Jag hatar det. Det slutar väl med att jag laddar ner en Marilyn Manson-skiva...
Jag borde ringa Sarah, men det känns jobbigt att ringa till henne, för jag vet inte vad jag ska säga, samma känsla som ibland när jag tänker att jag vill ringa till Anton, men i det fallet är det nog en bra känsla, annars skulle jag ringa till Anton exakt hela tiden.
Jag hoppas att de tar hand om varandra.
(Idag var jag ute och gick med Mio, runt kvarteret, och det snöade på riktigt och jag älskar älskar älskar snö, och Mio ville äta alla snöflingor, och November är den bästa månaden på hela året)
It's no misstake if it's always repeating
Livet känns lite bättre nu när jag vet att Julia finns,
och om tre timmar ska vi ta tåget in till stan, men inte stanna så länge,
jag måste köpa något för mina handleder, jag håller på att dö,
det är så synd om mig.
Men de har inte gått sönder än. Det kanske kommer imorgon.
Ikväll ska jag hem och ta tag i mitt liv, det är en jobbig tanke, och nödvändig.
Jag ska se om jag har fått något mail av Peter, han kan få vara min räddare idag istället för Anders,
som så totalt misslyckades med sitt uppdrag.
och om tre timmar ska vi ta tåget in till stan, men inte stanna så länge,
jag måste köpa något för mina handleder, jag håller på att dö,
det är så synd om mig.
Men de har inte gått sönder än. Det kanske kommer imorgon.
Ikväll ska jag hem och ta tag i mitt liv, det är en jobbig tanke, och nödvändig.
Jag ska se om jag har fått något mail av Peter, han kan få vara min räddare idag istället för Anders,
som så totalt misslyckades med sitt uppdrag.
Patetiskt.
Jag håller på att bli galen, och Julia envisas med att inte svara på mina SMS.
Främst beror min sinnesförvirring på att det har börjat en ny tjej här, hon heter Gunilla, alla i hela världen verkar heta Gunilla, och hon måste lära sig alla saker från grunden. Det betyder att hon tar all Anders tid. Är det viktigt att hon gör det just nu? När han har pass och borde prata med mig för att rädda min dag, han skulle ju bli min räddare idag. Helpatetiskt att bli besatt av någon annan. Lyd mitt råd och bli aldrig det, kära ni.
Idag gick jag upp i tid för att stryka min Gina Tricot-klänning, jag älskar den klänningen,
och Ethel sa att jag ser ut som Pippi Långstrump, och som vanligt vet jag inte hur jag ska tolka det. Siw i bildarkivet sa som vanligt att hon blir glad av mina kläder.
Det har kännts som en bra dag tills nu, efter fikat, men jag ska försöka att få en bra uppfattning av den här Gunilla iallafall, hon verkar ganska trevlig, väldigt självsäker, och sådant främjar jag ju, som princip.
Det finns en massa böcker som ska tillbaka till sina hyllor, jag får låta det bli terapi,
och sedan får jag dricka massor av varm choklad.
Främst beror min sinnesförvirring på att det har börjat en ny tjej här, hon heter Gunilla, alla i hela världen verkar heta Gunilla, och hon måste lära sig alla saker från grunden. Det betyder att hon tar all Anders tid. Är det viktigt att hon gör det just nu? När han har pass och borde prata med mig för att rädda min dag, han skulle ju bli min räddare idag. Helpatetiskt att bli besatt av någon annan. Lyd mitt råd och bli aldrig det, kära ni.
Idag gick jag upp i tid för att stryka min Gina Tricot-klänning, jag älskar den klänningen,
och Ethel sa att jag ser ut som Pippi Långstrump, och som vanligt vet jag inte hur jag ska tolka det. Siw i bildarkivet sa som vanligt att hon blir glad av mina kläder.
Det har kännts som en bra dag tills nu, efter fikat, men jag ska försöka att få en bra uppfattning av den här Gunilla iallafall, hon verkar ganska trevlig, väldigt självsäker, och sådant främjar jag ju, som princip.
Det finns en massa böcker som ska tillbaka till sina hyllor, jag får låta det bli terapi,
och sedan får jag dricka massor av varm choklad.
Sammanfattning ej möjlig.
I'm talking to the ceiling
my life just lost all meaning
Do one thing for me tonight
I'm dying in this silence.
Nu för tiden är det inte ofta jag tar fram Blink 182-skivan.
Det är nog bara när jag känner mig så här.
Mitt i Jodie Foster-filmen som gick på tv började jag att gråta,
och sedan dess har det inte slutat, och till slut tror man att man ska gråta upp alla organen,
att mitt inre skulle vända sig ut och in av mina kraftiga andhämtningar eller så.
Jag skickade ett SMS till Anton, och han sa att det garanterat skulle gå över,
och jag älskar när han säger det, för jag tror alltid på honom.
Jag tror att jag skrivit om Anton i alla inlägg den senaste veckan, jag kanske håller på att bli besatt av honom också. Fan fan fan.
my life just lost all meaning
Do one thing for me tonight
I'm dying in this silence.
Nu för tiden är det inte ofta jag tar fram Blink 182-skivan.
Det är nog bara när jag känner mig så här.
Mitt i Jodie Foster-filmen som gick på tv började jag att gråta,
och sedan dess har det inte slutat, och till slut tror man att man ska gråta upp alla organen,
att mitt inre skulle vända sig ut och in av mina kraftiga andhämtningar eller så.
Jag skickade ett SMS till Anton, och han sa att det garanterat skulle gå över,
och jag älskar när han säger det, för jag tror alltid på honom.
Jag tror att jag skrivit om Anton i alla inlägg den senaste veckan, jag kanske håller på att bli besatt av honom också. Fan fan fan.
This is the new shit
Blogg är det enda jag har just nu.
Varför känns det mycket lättare att andas med Anton på telefon?
Han satt på tunnelbanan, mitt emot Annika Lantz, och hann prata med mig nästan exakt tolv minuter.
Jag önskar att jag hade någon musik som stämmer in på vad jag känner just nu, men det har jag inte.
Jag vet ju inte ens vad det är jag känner just nu.
Jag vill vara arg, men kan inte,
det har jag aldrig kunnat.
Kanske ska jag läsa lite Valerie Solanas och skicka citat hela kvällen till Julia per SMS.
Valerie låter mig få ut min ilska. För den finns där inne någonstans, kan bara inte uttrycka den.
Nej, jag behöver House. Behöver alltid House. Ska bli som honom.
"Being miserable doesn't make you special, it only make you miserable"
Jag önskar att han kunde köra runt mig på sin orangea motorcykel. Jag önskar att han fanns på riktigt.
(Nu fick jag för mig att jag skulle lyssna på This is the new shit med Marilyn Manson, och det hjälpte ju riktigt bra. Det jag tycker bäst om med honom är hans artistnamn. Mycket fascinerande. Men den här låten har hjälpt förut)
Varför känns det mycket lättare att andas med Anton på telefon?
Han satt på tunnelbanan, mitt emot Annika Lantz, och hann prata med mig nästan exakt tolv minuter.
Jag önskar att jag hade någon musik som stämmer in på vad jag känner just nu, men det har jag inte.
Jag vet ju inte ens vad det är jag känner just nu.
Jag vill vara arg, men kan inte,
det har jag aldrig kunnat.
Kanske ska jag läsa lite Valerie Solanas och skicka citat hela kvällen till Julia per SMS.
Valerie låter mig få ut min ilska. För den finns där inne någonstans, kan bara inte uttrycka den.
Nej, jag behöver House. Behöver alltid House. Ska bli som honom.
"Being miserable doesn't make you special, it only make you miserable"
Jag önskar att han kunde köra runt mig på sin orangea motorcykel. Jag önskar att han fanns på riktigt.
(Nu fick jag för mig att jag skulle lyssna på This is the new shit med Marilyn Manson, och det hjälpte ju riktigt bra. Det jag tycker bäst om med honom är hans artistnamn. Mycket fascinerande. Men den här låten har hjälpt förut)
Fact check
"Stigmatisering (av stigma) innebär att kroppen utan världslig, medicinsk förklaring får blödande sår som liknar de Jesus fick på korset. Fenomenet är omtvistat; inom romerks-katolska kyrkan räknas det som ett mirakel. Såren uppträder på samma ställen som Kristi sår, d.v.s. i händer, på fötter, i pannan, i sidan och ibland på andra delar av kroppen. Såren uppstår oftast i samband med en stark inlevelse i Jesu lidandeshistoria, ibland beledsagade av extatiska visioner.
Den förste som katolska kyrkan erkänner ha haft stigmata var Franciskus av Assisi; man firar hans stigmatisering den 17 september. Det första beskrivna fallet är från ärkebiskopen i Canterbury Stephen Langton i England 1222. Katolska kyrkan erkänner åtminstone 62 fall, men hundratals har rapporterats. Under 1900-talet tillhör Padre Pio, helgonförklarad 2002, de mest kända stigmatiserade personerna."
Det är alltså typ det där jag tror att jag ska uppleva. Texten är hämtad från Wikipedia.
Men jag tror inte på Jesus, så det kommer inte infalla i samband med stark inlevelse i Jesu lidelsehistoria.
Kanske ska jag droppa stigmatiserings-liknelsen och bara beskriva det så här:
Jag tror att mina handleder kommer spricka upp och mina hälsenor gå sönder, det har varit så i över ett år och det är en obehaglig tanke.
Stigmata
Idag har jag tittat på House exakt hela dagen. Det är okej att göra det när det är söndag.
Jag har tyckt om den här helgen, den har varit lång, vilket betyder att det har hänt mycket.
Eller inte egentligen hänt saker, men jag har inte hunnit ha tråkigt.
Jag åkte till Anton i fredags kväll, vi gick ut och köpte middag och hyrde film, och köpte alldeles för mycket godis, och sedan satt vi uppe hela natten och pratade. Eller, Anton pratade, vilket han kan störa sig på ibland, men jag är en mycket bättre lyssnare än talare. Vet var jag ska nicka och var jag ska skaka på huvudet. Vet vad folk vill höra.
Och egentligen skulle jag åka hem relativt tidigt på lördagen, men Anton skippade att åka till sin farmor, så därför stannade jag hela dagen, vi såg på mer film, köpte mer godis.
Vi såg på den skräckfilmsklassade "Them" och jag önskar att Anton sett det som mer än en rysare, för det gör jag, och jag vill ha någon att prata med den om. Ska tvinga Julia att se den, och så måste jag förklara den för Anders imorgon, även om han inte alls gillar skräckfilm.
På tåget hem vid sju-tiden träffade jag Julia, vilket var helt otippat, men hon ville följa med hem, och det fick hon förstås, vi satt i mitt kök och hade möte och kom fram till väldigt många bra saker, skrev en hel del. Sedan stod vi ute i mörkret och kylan och delade på min cigarett som jag skulle spara till nödfall, som fick bli räddningen på Julias nöd istället för min. Vi stannade uppe väldigt länge och tittade på SIgns, jag älskar den filmen, Shyamalan är super på att skriva manus, även fast jag vet att det inte är i Oscar-klass. Dock blev han nominerad för bästa manus för Sjätte sinnet, men jag gillar de andra filmerna bättre.
Nu är det söndagkväll, jag glömde medicinen igår, jag är helt säker på att jag kommer att bli utsatt för Stigmata, och ångesten kommer. Jag hoppas Anders har pass imorgon, han får bli min räddare, jag hoppas att han har sett filmerna jag lånat ut åt honom, jag vill höra vad han tycker.
Jag hatar att jag bygger upp mitt liv kring andra människor, precis som jag lovade mig själv att aldrig göra, jag har inte blivit ett dugg klokare sedan åttonde klass, jag hatar mig själv. Eller som dr. Wilson säger till House "You don't like yourself, you admire yourself". Jag förstår vad han menar. Och jag vet att jag har citerat just det avsnittet, just den dialogen, tidigare.
Min mage håller på att gå sönder för att kolsyra och jag vill inte gå upp imorgon. Jag måste ringa Anton.
Jag har tyckt om den här helgen, den har varit lång, vilket betyder att det har hänt mycket.
Eller inte egentligen hänt saker, men jag har inte hunnit ha tråkigt.
Jag åkte till Anton i fredags kväll, vi gick ut och köpte middag och hyrde film, och köpte alldeles för mycket godis, och sedan satt vi uppe hela natten och pratade. Eller, Anton pratade, vilket han kan störa sig på ibland, men jag är en mycket bättre lyssnare än talare. Vet var jag ska nicka och var jag ska skaka på huvudet. Vet vad folk vill höra.
Och egentligen skulle jag åka hem relativt tidigt på lördagen, men Anton skippade att åka till sin farmor, så därför stannade jag hela dagen, vi såg på mer film, köpte mer godis.
Vi såg på den skräckfilmsklassade "Them" och jag önskar att Anton sett det som mer än en rysare, för det gör jag, och jag vill ha någon att prata med den om. Ska tvinga Julia att se den, och så måste jag förklara den för Anders imorgon, även om han inte alls gillar skräckfilm.
På tåget hem vid sju-tiden träffade jag Julia, vilket var helt otippat, men hon ville följa med hem, och det fick hon förstås, vi satt i mitt kök och hade möte och kom fram till väldigt många bra saker, skrev en hel del. Sedan stod vi ute i mörkret och kylan och delade på min cigarett som jag skulle spara till nödfall, som fick bli räddningen på Julias nöd istället för min. Vi stannade uppe väldigt länge och tittade på SIgns, jag älskar den filmen, Shyamalan är super på att skriva manus, även fast jag vet att det inte är i Oscar-klass. Dock blev han nominerad för bästa manus för Sjätte sinnet, men jag gillar de andra filmerna bättre.
Nu är det söndagkväll, jag glömde medicinen igår, jag är helt säker på att jag kommer att bli utsatt för Stigmata, och ångesten kommer. Jag hoppas Anders har pass imorgon, han får bli min räddare, jag hoppas att han har sett filmerna jag lånat ut åt honom, jag vill höra vad han tycker.
Jag hatar att jag bygger upp mitt liv kring andra människor, precis som jag lovade mig själv att aldrig göra, jag har inte blivit ett dugg klokare sedan åttonde klass, jag hatar mig själv. Eller som dr. Wilson säger till House "You don't like yourself, you admire yourself". Jag förstår vad han menar. Och jag vet att jag har citerat just det avsnittet, just den dialogen, tidigare.
Min mage håller på att gå sönder för att kolsyra och jag vill inte gå upp imorgon. Jag måste ringa Anton.
Fan vad jag hatar att sätta rubriker.
Egentligen får jag nog inte blogga,
egentligen måste jag nog vara och i köket och se till maten på spisen.
Men matlagning gör mig nervös, så jag låter bli.
Anton kom precis hem från att ha sprungit iväg och köpt mjölk bara för att jag ville ha sås till min pasta.
Sådana saker tycker jag om när folk gör. Anton har faktiskt givit med sig i många frågor idag.
Känslan av att få igenom sina åsikter är helt underbart,
som när Anders kom fram till mig på biblioteket idag och sa att de ändrat kategorierna i poesitävlingen, efter min kommentar. Det känns väldigt bra.
Nu lyssnar jag på Nick Cave, underbara Nick, och Anton lagar mat åt mig, och sedan ska vi äta chips och titta på en massa bra filmer, och livet känns helt enkelt bra just nu. Jag borde göra trevliga saker oftare.
På söndag kommer Julia och spelar Bingolotto med mig <3
egentligen måste jag nog vara och i köket och se till maten på spisen.
Men matlagning gör mig nervös, så jag låter bli.
Anton kom precis hem från att ha sprungit iväg och köpt mjölk bara för att jag ville ha sås till min pasta.
Sådana saker tycker jag om när folk gör. Anton har faktiskt givit med sig i många frågor idag.
Känslan av att få igenom sina åsikter är helt underbart,
som när Anders kom fram till mig på biblioteket idag och sa att de ändrat kategorierna i poesitävlingen, efter min kommentar. Det känns väldigt bra.
Nu lyssnar jag på Nick Cave, underbara Nick, och Anton lagar mat åt mig, och sedan ska vi äta chips och titta på en massa bra filmer, och livet känns helt enkelt bra just nu. Jag borde göra trevliga saker oftare.
På söndag kommer Julia och spelar Bingolotto med mig <3
Var det du som flög över taken i morse?
Idag var jag på biblioteket i en och en halv timme,
innan det blev så synd om mig att jag var tvungen att åka hem.
Tittade på Kenny Starfighter, det är det bästa med att må dåligt, att få en ursäkt att se Kenny.
Tillsammans med koncentrerad värme och ett par tabletter botade han allt det jobbiga.
Jag gav mina nycklar till Joakim i morse, vilket var dumt, men efter ett tag kom han och låste upp den stora huset,
så nu har jag hunnit både duscha och äta och skicka otaliga sms till Julia med Kenny Starfighter-citat.
Snart ska jag åka till Anton,
får se om han kan ge mig alla de där kramarna han avslutade alla sms med igår.
I think I need it.
Han ska i alla fall köpa godis till mig, och sedan ska vi äta färsk pasta och titta på film och ha djupa samtal.
(Förresten sa Siw i bildarkviet att jag var jättesnygg idag, och om jag mått bra hade jag antagligen också tyckt att jag var jättesnygg, för jag har så himla snygga kläder på mig idag. Bara en parantes)
innan det blev så synd om mig att jag var tvungen att åka hem.
Tittade på Kenny Starfighter, det är det bästa med att må dåligt, att få en ursäkt att se Kenny.
Tillsammans med koncentrerad värme och ett par tabletter botade han allt det jobbiga.
Jag gav mina nycklar till Joakim i morse, vilket var dumt, men efter ett tag kom han och låste upp den stora huset,
så nu har jag hunnit både duscha och äta och skicka otaliga sms till Julia med Kenny Starfighter-citat.
Snart ska jag åka till Anton,
får se om han kan ge mig alla de där kramarna han avslutade alla sms med igår.
I think I need it.
Han ska i alla fall köpa godis till mig, och sedan ska vi äta färsk pasta och titta på film och ha djupa samtal.
(Förresten sa Siw i bildarkviet att jag var jättesnygg idag, och om jag mått bra hade jag antagligen också tyckt att jag var jättesnygg, för jag har så himla snygga kläder på mig idag. Bara en parantes)
Tupac
Om någon hade hört mig
nyss
hade jag skrattat för mig själv
nyss
hade jag skrattat för mig själv
Title track
Well, she didn't look like no princess to me.
But with the proper words bestowed, and with her morning shoot,
and her evening clothes,
don't call her a prostitute - she ain't one of those -
just call her a proper little statue come unfroze.
But with the proper words bestowed, and with her morning shoot,
and her evening clothes,
don't call her a prostitute - she ain't one of those -
just call her a proper little statue come unfroze.
Our life is not a movie or maybe
Jag lyssnar på Okkervil's låt Savannah smiles
och vill bara gråta,
som vanligt.
Jag gillar namnet på låten. Förstås.
Anders stack den här skivan i händerna på mig. Jag älskar att Anders tycker så bra saker.
Imorgon ska han få en ny film av mig.
(Och Anton är ett stort PUCKO som inte svarar när jag ringer till honom)
och vill bara gråta,
som vanligt.
Jag gillar namnet på låten. Förstås.
Anders stack den här skivan i händerna på mig. Jag älskar att Anders tycker så bra saker.
Imorgon ska han få en ny film av mig.
(Och Anton är ett stort PUCKO som inte svarar när jag ringer till honom)
Saker man ser
"Mamma, sen när jag hamnar i rullstol.."
"Sluta! Det ska du väl aldrig göra"
"Men om!"
"Men du gillar inte Harry Potter?"
"Nej, men de är helt olika, Harry Potter är liksom så overklig med ugglor som flyger. Och magi..."
"Sluta! Det ska du väl aldrig göra"
"Men om!"
"Men du gillar inte Harry Potter?"
"Nej, men de är helt olika, Harry Potter är liksom så overklig med ugglor som flyger. Och magi..."
Vad är en dikt?
Jag har precis fått reda på en fasansfull sak.
Anders golfar.
Själva sporten golf verkar urtråkig, men jag dömer inte ut folk för att de spelar tråkiga sporter.
(Eller, ja, kanske, att det händer, för jag är ju duktig på att döma ut folk för småsaker).
Saken är den att det stämmer så otroligt dåligt in på den bild jag har av Anders.
Så otroligt dumt av mig att bli besatt (jag kallar det besatt, för jag har inget bättre ord) av någon jag inte känner särskilt bra. Det är det jag säger, jag gör bara dumma saker. Hela tiden.
Som att be om att bli besviken.
Jag hatar när jag gör så här.
Vad blir nästa avslöjande? Och om vem?
Och vad är en dikt?
Anders golfar.
Själva sporten golf verkar urtråkig, men jag dömer inte ut folk för att de spelar tråkiga sporter.
(Eller, ja, kanske, att det händer, för jag är ju duktig på att döma ut folk för småsaker).
Saken är den att det stämmer så otroligt dåligt in på den bild jag har av Anders.
Så otroligt dumt av mig att bli besatt (jag kallar det besatt, för jag har inget bättre ord) av någon jag inte känner särskilt bra. Det är det jag säger, jag gör bara dumma saker. Hela tiden.
Som att be om att bli besviken.
Jag hatar när jag gör så här.
Vad blir nästa avslöjande? Och om vem?
Och vad är en dikt?
Pray to God he hears you
Jag satt med Mio ganska länge i hallen idag.
Jag behövde någon problemfri.
Jag behövde någons hjärtslag.
Jag började sakna Anton idag,
så otroligt dumt,
saknad är rent livsfarligt.
Jag har börjat göra så extremt dumma saker på senare tid,
jag vet inte vad det är med mig.
Någon ringde in till radioprogrammet och sa att hon ville vara lika smart som Dr. House.
Idag tittade jag på fyra nya avsnitt av säsong två.
Alla mina förebilder är män.
(Utom Helen. Det måste jag låta henne veta.)
Det är hemskt. Egentligen gillar inte jag män.
Jag och Julia ska ha Indiana Jones-kväll, sedan ska vi kasta sand omkring oss och upptäcka broarna.
Nu vill jag bara att Anton ska svara på mina sms.
Jag behövde någon problemfri.
Jag behövde någons hjärtslag.
Jag började sakna Anton idag,
så otroligt dumt,
saknad är rent livsfarligt.
Jag har börjat göra så extremt dumma saker på senare tid,
jag vet inte vad det är med mig.
Någon ringde in till radioprogrammet och sa att hon ville vara lika smart som Dr. House.
Idag tittade jag på fyra nya avsnitt av säsong två.
Alla mina förebilder är män.
(Utom Helen. Det måste jag låta henne veta.)
Det är hemskt. Egentligen gillar inte jag män.
Jag och Julia ska ha Indiana Jones-kväll, sedan ska vi kasta sand omkring oss och upptäcka broarna.
Nu vill jag bara att Anton ska svara på mina sms.
Jag tar tillbaks mina tankar.
Egentligen vill jag bara kräkas.
Jag vet inte varför, det kändes bara som det rätta att göra.
Jag känner mig helt slut.
Jag vill åka hem, men jag klarar inte av att ta tåget.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Sätta mig ner och rensa ur allting genom tårkanalerna. Kanske.
Jag vet inte varför, det kändes bara som det rätta att göra.
Jag känner mig helt slut.
Jag vill åka hem, men jag klarar inte av att ta tåget.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Sätta mig ner och rensa ur allting genom tårkanalerna. Kanske.
Puckosömn som aldrig infaller.
Jag visste att jag skulle försova mig när jag vaknade klockan fyra imorse.
I regel när jag vaknar så tidigt, brukar jag vrida mig ett par timmar,
somna om igen ungefär då jag borde gå upp,
och sedan sova ett par timmar.
Jag vaknade halv tio igen,
och visste inte hur jag skulle göra, antingen bara ligga kvar, helst hela dagen, resten av livet,
eller helt enkelt gå upp, göra det jag ska, det jag borde, och rädda mig från dåligt samvete.
Jag bestämde mig för det första, innan jag ändrade mig och gick upp.
Så nu är jag på biblioteket, och känner mig trött och jobbig. Men jag ska snart ha pass med Anders.
Innan dess ska jag äta den sista Risifrutti som Julia köpte igår. Med körsbärssmak!
Ikväll vill jag hem och titta på House. I natt ska jag sova mycket bättre. Och jag måste åka upp och träffa Sarah.
Fick plötslig jätteabstinens. Får se hur jag ska hinna med det.
I regel när jag vaknar så tidigt, brukar jag vrida mig ett par timmar,
somna om igen ungefär då jag borde gå upp,
och sedan sova ett par timmar.
Jag vaknade halv tio igen,
och visste inte hur jag skulle göra, antingen bara ligga kvar, helst hela dagen, resten av livet,
eller helt enkelt gå upp, göra det jag ska, det jag borde, och rädda mig från dåligt samvete.
Jag bestämde mig för det första, innan jag ändrade mig och gick upp.
Så nu är jag på biblioteket, och känner mig trött och jobbig. Men jag ska snart ha pass med Anders.
Innan dess ska jag äta den sista Risifrutti som Julia köpte igår. Med körsbärssmak!
Ikväll vill jag hem och titta på House. I natt ska jag sova mycket bättre. Och jag måste åka upp och träffa Sarah.
Fick plötslig jätteabstinens. Får se hur jag ska hinna med det.