Stockholm.
och sa
Det är strejk i Norge.
Hon sa
Vi kan ta dig till Riksgränsen men inte längre (det bryter mot strejkreglerna).
Min pappa sa
Jag kan hämta dig i Riksgränsen
men jag måste köra i fyra timmar,
det betyder att du måste vänta i minst åtta.
Och jag kände jag vet inte vad jag ska göra i åtta timmar på fel sida om gränsen, så nu är jag hemma och ska alltså inte åka någonstans.
Jag orkar inte reagera.
Tromsö.
och sa
Ska du komma upp hit så får du komma nu.
Så jag bokade biljetter och åker imorgon.
Det känns otroligt bra.
Jag åker tåg i arton timmar och sedan buss i fyra timmar till och stannar åtminstone till på måndag, kanske någon dag till. Och struntar i allt jag har här hemma, vilket är det enda sättet jag kan förhålla mig till problem, ignorera dem.
Min pappa sa
du kanske vill komma trots det dåliga vädret.
Jag vill komma på grund av det dåliga vädret. Några plusgrader och regn.
Jag tar med ett par böcker och ny musik.
Allting faller.
Jag kände att det passade ganska bra in just nu.
Kan vi utelämna några detaljer,
som ett avslut
kan jag få behålla min hemlighet
som en sista bit värdighet
Det är sådant man gör
för att verka oberörd
när allting faller samman
It feels just like...
Jag har en vecka kvar i skolan.
Det ser ut att bli den värsta veckan hittills i år.
Det är nog inte sant egentligen, men allt skolarbete är klart och jag har så svårt för all den här tiden vi bara ska fylla ut.
Vi ska ha EU-dag, och vi ska segla med övernattning och vi ska ha picnic på Djurgården och vi ska avslutningsdag. Dagar som bara går ut på att vi ska få umgås med varandra, vi som har träffats varje dag i ett år nu, vi som egentligen bara vill ha ett slut på det här, sätta punkt och gå vidare.
Det känns inte sorgligt, det känns utdraget och plågsamt. Det skulle vara så lätt att bara stanna hemma.
Eller borta.
På måndag flyr vi i alla fall Frallan, Sot och jag.
You do what you love, and fuck the rest (evangeliet enligt Dwayne).
And I will never learn from this.
Klockan är alltså halv tolv dagen innan inlämning och jag har precis bestämt mig för att jag inte orkar bry mig om hur min rapport blir så nu har jag mailat den till min lärare och det finns ingen återvändo.
Jag är ganska stolt över mig själv faktiskt, eftersom jag senast igår bestämde mig för att jag skiter i den här uppgiften och gör andra saker jag tycker bättre om, titta på Wes-film till exempel. Å andra sidan vet jag att allting alltid känns jobbigt för att jag är så bra på att förstora upp saker och ting. Det är därför avdramatisera är mitt nya uttryck. Jag behöver verkligen avdramatisera allting i mitt huvud.
Det känns lite som att jag slutar skolan idag och inte om två veckor, kanske mest för att jag åker bort imorgon, och det känns som en tydlig gräns för när allting ska vara färdigt. När jag kommer tillbaka väntar bara en massa feedback och kommentarer till det jag skrivit, men jag tror inte jag vill höra, jag vill inte diskutera saken. Jag vill lämna den bakom mig.
Jag vill lämna det mesta bakom mig, även om jag fick en aning panikkänsla idag när jag för första gången insåg att det är väldigt kort tid kvar till jag går ut skolan (jag har fått tillåtelse att känna ångest trots att jag ska tillbaka till samma skola i höst igen).
Så, jag åker alltså bort imorgon och jag har fortfarande lättare att fokusera på de jobbiga sakerna än på de bra. Trots att det här är det enda jag velat göra hela året. Åka iväg. Komma bort.
Jag kan ändå inte tänka på annat än att det kommer gå ännu en helg där jag inte kommer få någonting gjort, att jag kommer ha svårt att koppla bort omvärlden (Sot) i fyra dagar, att det kanske ändå bara blir jobbigt eftersom jag måste intensivumgås med människor och inte kunna dra mig undan.
Så jag garderar mig med böcker och skrivblock och nya Billie the vision-låtar.
Det är så påfrestande att alltid känna att man inte orkar.
Jag orkar inte känna att jag inte orkar.
Så nu försöker jag känna tvärtom.
Allting kommer gå bra.
Det fungerar hyfsat.
You'd better watch out 'cause I like you.
Where the ocean meets my hand
"
I need a break
and I need a vacation
take me away from the civilization
this year has been so rough to me
I do believe I've had enough, you see
"
Nevermind
"
Marcus försökte minnas några ord ur låtarna på Nirvana-skivan som Will givit honom i julklapp. Han hade bara lyckats urskilja några småbitar: "I feel stupid and contagious." "A mosquito." "I don't have a gun." Det var inget som betydde något för honom.
"
Om en pojke, Nick Hornby
Men jag vet. Jag har inte heller några kompisar.
Saker som är bra:
- Jag är hemma och kan träffa Sot igen
- Jag och Sot ska gå på Jonas-teater
- Jag ska åka till Amsterdam
- Det är inte ens en månad kvar i skolan
- Sot har köpt en ny telefon
- Jag har hört att det ska regna imorgon. Och på tisdag.
- Axel
- The Kinks (och Nirvana)
Saker som är dåligt:
- Jag har köket imorgon. Och på tisdag.
- Jag har fått saker att göra i skolan. Jag är inte riktigt förberedd.
- Det börjar bli sommar på riktigt
- Det är en spindel i mitt badrum. Jag hoppas att den är utsänd av Valerie.
Dubbelt så många bra punkter som dåliga. Det måste betyda någonting.
Söndag reinkarnerad.
Och det förefaller för mig ironiskt,
att om jag fick välja nu,
så skulle jag vilja sitta med Sot
på centralstationen och äta bananchips och prata om sådant vi båda tänker på.
Istället för ljud
- Fast vad menar du med att leva på riktigt? frågar jag som inte riktigt begriper vad det är jag och Hea begriper.
- Då är man alltid helt ärlig mot sig själv och sin omgivning. Man säger ingenting som man inte menar. Man gör ingenting som man inte vill. Man lyssnar alltid till sitt innersta och rättar sig efter vad det innersta vill. På så sätt kan man aldrig välja fel väg i livet och kommer aldrig att ångra sig.
- Lever du så? frågar jag som inte kan låta bli att undra vad som händer om man innerst inne vill döda en massa människor och spränga hela Jorden i luften och så vidare.
- Jag försöker, säger hon och slutar vicka på stolen.
- Går det bra?
- Ibland, ibland inte.
Hon rycker på axlarna.
- Jag flyr jag också, flyr från mig själv, flyr och flyr...
"
- Johanna Nilsson, Flickan som uppfann livet
Det är väl det där jag försöker göra. Leva på riktigt.
Det är väl därför jag inte var på föreläsning idag heller, därför som jag reste mig mitt under mattelektionen och gick därifrån, gick till busshållplatsen och åkte hem.
Sen jag kom hem har jag bara ätit, sovit och läst. Tittat på Rickard. Tittat på Axel.
Köpt bussbiljetter. Härifrån.
Pratat med pappa som ska köpa andra biljetter till mig. Härifrån.
Jag har börjat känna vämjelse inför allting omkring mig, speciellt alla människor och kanske i synnerhet mig själv och det är därför jag måste åka bort, för att samla allt till en punkt, inte tänka på allt som jag inte vill tänka på. Tänka på annat. Så jag läser böcker och skriver på Rema och lyssnar på indierock från 90-talet och sitter kvar i kollektivtrafiken fast jag borde kliva av, och slutar prata med människor jag brukar prata med, för jag vill inte ha något att göra med det som brukade vara.
Problemlösning
Idag är jag alltså inte på föreläsning med skolan på kvällstid.
På torsdag om en vecka kommer jag alltså inte att infinna mig i köket.
Jag kan inte tänka på vad det här får för konsekvenser, jag förstår inte att det finns en morgondag, jag kan inte känna det, inte relatera till det. Istället för att möta mina demoner tänker jag åka upp till Falun och träffa en vän jag inte träffat på länge. Istället för att försöka lösa problemen åker jag trettio mil härifrån till den mest kravlösa miljö jag kunde komma att tänka på.
Det lossnar tyngder från mig när jag tänker på att jag faktiskt inte behöver genomgå allt det som jag tycker är jobbigt. Inte just nu i alla fall. Allting går att skjuta upp. Just nu är det det enda jag behöver, så det känns värt det. Jag är inte riktigt i form för att driva en kamp.
Inte i år.
I'll leave to day - I'm gone
Det här har varit ett uselt år hittills, jag har rannsakat mig själv efter sätt att få allting att kännas en aning bättre, och idag har jag bestämt mig för att börja fokusera på de fina människorna som faktiskt finns, och de fina saker som de säger
som när Orhan ler stort och säger Hej hej med större inlevelse än vanligt och sedan säger Vi bjuder idag,
eller när Alva säger När du säger någonting lyfter hela diskussionen till en ny dimension,
eller som när Jonas säger Men du verkar väldigt smart när jag har förklarat för honom att jag ofta känner mig väldigt dum. Eller ta något så enkelt som när Sot säger Jag förstår precis vad du menar eller Jag har tänkt precis samma sak innan jag hinner gå in på några detaljer, vilket händer förvånansvärt ofta.
Jag ska titta åt andra hållet när en fet gubbe sätter sig bredvid mig på tåget, eller när ett gäng tonårspojkar luktar öl tolv på dagen en vanlig tisdag, eller när tjejerna i klassen diskuterar om det är bäst med badrock eller handduk.
För att hjälpa det hela på traven funderar jag på att åka till Köpenhamn. Jag får fråga Sot om hon vill vara med. Annars får jag väl åka ensam. Jag kanske kan bo hos Gerda...
She likes the weather
She likes the weather today
She said "It's raining' in my head"
All of the flowers I've raised
Come up a little cloudy
Life is bitter. Life is cheap.
The cowgirl settles down alone.
Yeah, ten years out of Eden now
She's got a little garden of her very own
Back home
Jag förstår inte hur man ska fira påsk,
så jag har städat istället,
hela dagen
och lyssnat på musik som jag lyssnade på när jag var fjorton.
Det börjar bli varmt ute och jag hatar solen och värmen, jag hatar att vakna av att resten av familjen är ute i trädgården, jag hatar att den är ljust när jag vaknar, jag hatar att det inte är mörkt på kvällarna. Det finns liksom ingenting jag tycker om med den här tiden på året. Förutom kanske mina kinaskor.
Men eftersom jag inte ska göra någonting som helst i sommar så kommer jag kunna vända på dygnet, och jag tycker om sommarnätter, men jag kommer alltid önska att det regnar. Jag tycker om sommarregn mot asfalt.
Än så länge är min enda anledning att längta till sommaren endast den att jag vill att skolan ska ta slut. Det har varit ett uselt år hittills, och jag vill kunna vända på det, men då behöver jag tid till att göra det. Ett sommarlov, till exempel.
Det är ett ganska övervägande skäl.
Så jag säger som Ryan Key säger:
Another sunny day beneath this cloudless sky
Sometimes I wish that it would rain here
And wash away the west coast dreamin from my eyes
There's nothing real for them to see here
Fight the fight
vad glad att du inte bor hos Fritzl,
han säger
det är bara tre veckor av ditt liv.
Han säger
man behöver inte ta varje fight
och han säger
vi kanske åker någonstans i påsk.
Jag känner mig lugnare.
I hope you go to hell
Jag citerar Adam Duritz istället.
I'm thinkin about leaving tomorrow
I'm thinkin about being on my own
Think I been wasting my time
I'm thinkin about getting out
You dont know how much I feel
You say you see
But I don't agree
Dont know, don't know how I feel
Counting crows - Speedway
En för alla och tre för en.
men tänkte läsa Hallåhej
för att sova bättre.
Det slutade med att jag läste stora delar av Istället för hip hop
högt för mig själv
för Daniel är så svår att läsa tyst,
jag läste samma dikter
(Sot) brukar läsa högt för mig på tunnelbanan till Skärholmen.
(Det kändes som om det var första gången.)
Jag hittade en dikt som jag tror kommer passa in på mig och (Sot) när vi bor i Hagsätra tillsammans med Tourette.
Jag vill ha en tjej med svart hår som inte röker
så får jag barn med svart hår som inte röker.
The new school
på Record hunter och köpte CD-skivor.
Det är en befriande känsla.
Materiell.
Jag köpte TTA,
men ingen av de sofistikerade filmer jag hade siktat in mig på fanns, vilket jag hade räknat med att de inte skulle,
så jag måste fortfarande göra en beställning från CDON.
Vissa saker kan man inte leva utan.
I miss you (I'm pregnant)
Jag har haft en bra måndag.
Eller rättare sagt:
Jag har inte haft en dålig måndag.
Jag har varit vid gott mod.
Så kommer man hem, ska ta tag i sitt liv för en gång skull, trycker på play för cd 1 i stereon - Mother am I good looking (Laakso) - muntert visslandes med i refrängen. Till ungefär två minuter in i låt två när cd-spelaren stannar, helt av sig själv.
Jag får panik och tror att någon har repat den enda skiva jag för tillfället orkar med, men den såg hyfsad ut till ytan, jag blåste ur lite damm ur spelaren, stoppade tillbaka skivan, trycker fram till låt tre, men stereon vägrar, och till slut säger den till mig att skivan inte är finalized! Finalized liksom, vad betyder det egentligen? Okej om det varit en bränd skiva, men den här har jag verkligen köpt för mina alldeles egna pengar och den har högt affektionsvärde.
Jag vet att jag lätt kan bränna den, jag vet att den ligger på ipoden, men vissa skivor måste jag verkligen ha helt fysiskt i original att hålla i mina händer. Mother am I good looking är en av dem.
Jag orkar inte med det här.
Gud såg att jag inte haft någon motgång idag och såg lätt till att det ändrades.
I hate the bridge and the things it makes me think of
Jag lyssnar på
Laakso
på ett seriöst plan för första gången på länge,
och det är märkligt hur det verkar som om
det aldrig passat så bra in på mig som
just nu.
Det verkar som om
I can't stop
är skriven
för just de här ögonblicken just de här dagarna.
Min pappa brukar säga att man inte kan ångra sig för att man alltid gjorde det bästa av situationen som var då, vilket man lätt glömmer när man ser tillbaka på saker man gjort. Men jag ångrar mig verkligen.
Jag och (Sot) har kommit fram till att vi är usla på att läsa tecken, och idag har jag fått så många tecken. Gud liksom verkligen ville att jag skulle göra rätt och ändå lyckades jag göra helt fel. Det är verkligen en prestation.
Finns det en kurs jag kan gå? Kan jag sluta göra mig själv besviken?
Jag vet att jag alltid överreagerar. Jag vet att det kommer kännas bättre vilken dag som helst.
Det hjälper inte ett dugg.