It's not so bad
jag borde gå och lägga mig,
är alldeles för trött för att stanna uppe.
Men jag kan inte.
De mörka timmarna finns för att utnyttjas.
Jag älskar de mörka timmarna.
Jag har idag mottagit ett erbjudande från Malin,
om att komma upp och hälsa på henne innan skolan börjar,
ett erbjudande som jag genast åtog mig att tacka ja till,
utan att jag riktigt tänkte mig för, kanske.
Med tanke på mina känslor efter förra besöket var det är oerhört dumt val jag gjorde idag,
men jag är övertygad, alltid övertygad, om att denna gång blir det bättre.
Alltså, jag åker dit på måndag.
Jag ska försöka att vara lite mer medgörlig den här gången.
Jag antar att jag får stå ut med någon tidig morgon för de där hästarnas skull,
och kanske något avbrutet nöje, även det för hästarna.
En gång i tiden var jag också hängiven hästfanatiker, jag är glad att det har gått över och lämnat plats åt mycket annat. Vad som tagit dess plats är jag ännu inte säker på.
Hursomhelst,
jag blir upphämtad på onsdagseftermiddagen,
åker sedan med Alice och Marianne till Arlanda, varifrån vi tar flyget upp till Kiruna, varifrån vi tar bil över norska gränsen, kör ett par timmar och sedan plötsligt befinner oss utanför min faders bostad.
Jag saknar honom ganska mycket, jag hatar att jag har börjat göra det på senare tid, men för varje gång vi träffas påminns jag mer och mer om hur lika vi är och hur jag har fått tagit över hans tankesätt.
Inga ungdomar vill bli som sina föräldrar, hör man ju, men jag skulle inte se det som någon katastrof to end up just like him.
Iallafall, längre än så vill jag inte tänka, inte planera, förutom att det blir friidrotts VM den tjugofjärde augusti, vilket ger mig anledning att sitta inne hela dagarna.
Så, det är min sommar. Förresten kanske vi åker till Helsingfors också, men det är inte bokat.
Det känns skönt att ha planer.
Just det, jag läste i DN idag att Jan Stenmark ställer ut på Kulturhuset. Jag älskar Jan! Helt underbart, och det är gratis och jag ska gå dit någon dag när jag kommit hem och bosätta mig. Vill till biblioteket och läsa mer av honom.
I swear that we are best friends.
så jag tänker bara säga så här:
Resten av den här veckan ska jag inte göra något annat än att vara hemma,
ta tag i mig själv genom att städa upp lite, fixa saker som man lätt glömmer,
jobba och läsa böcker.
Inget mer med att vara upptagen eller åka in till stan.
Självfokusering.
Helt enkelt.
Det är bra, jag har ett mål.
Nu ska jag sova. Länge.
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?
Någonting kommer att hända.
Någonting måste hända.
Det här är ingenting jag har läst i ett horoskop,
hela min tillvaro säger mig att det är någonting på gång.
Jag tog ingen medicin igår och jag sov längre än jag någonsin gjort idag,
jag har suttit hela dagen vid datorn och jobbat och lyssnat på Säkert!.
Jag känner för att göra något sådant som man inte får,
som jag och Julia gjorde mycket förra sommaren, som inte kommer bli av i år,
det är en märklig sommar i år, som inte alls blev som den borde.
Eller vad ska jag säga?
Annika Norlin har i sitt projekt Säkert! skrivit en låt som heter Du kanske var på Holmön,
som är den tråkigaste på skivan, men jag känner igen mig så otroligt i texten, som bara går ut på spekulationer från Annikas sida varför den hon ringde till inte svarade.
Det är lättare att komma på konstiga ursäkter än att låta sig själv bli besviken.
Fan, jag hatar besvikelser, varför kommer de alltid tillbaka?
Jag drömde en märklig dröm i natt, och den var så märklig att den inte går att återberätta,
kanske är det mest drömmen som har fått mig att tro att det är ändringar på gång.
Det var någonting som hände när jag och Sarah lyssnade på Hellogoodbye's Here in your arms,
som inte riktigt har gått över så här tre dagar senare.
Vad jag har nu är Gunnar Ardelius och Annika Norlin, de bygger upp min egen verklighet, som är så lätt att gömma sig i, jag vill aldrig mer besöka den riktiga världen, om en eller två veckor ska jag åka till Norge.
Varje gång jag lyssnar på Allt som är ditt med Säkert!, påminns jag om hur mycket jag har förlegat mig när det gäller alla mina åsikter. Citaten ur Valerie Solanas livsverk hänger på väggen, jag låter bli att läsa dem för att inte bli besviken på mig själv. Hon hade verkligen starka åsikter, och hon framförde dem, hon stod på sig, hon var psykiskt störd, men hon var den smartaste i sin tid.
T-shirten som Julia tryckte sin åsikt på åt mig, har jag klippt sönder.
Det är så typiskt mig att vilja så mycket att det resulterar i ingenting.
Jag vet att allt jag skriver nu bara beror på att jag har kommit ur medicinbalans och att det regnar ute,
jag vet att allt jag tänker nu bara beror på min ålder.
Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid, sjunger Annika om tonåren.
Kanske ska min musikaliska identitetskris som har pågått en längre tid nu, resultera i att jag börjar lyssna på svensk musik, jag fick sådan lust att plocka fram mina Håkan Hellström-skivor,
jag har Kent och R&M utöver det, och Annika förstås.
Förresten tog Madrugadas gitarrist och låtskrivare livet av sig nyligen. Det kändes konstigt.
När jag började umgås med Julia för ett och ett halvt år sedan, fick jag en chock över hur ärlig hon var,
och Annika Norlin har skrivit en låt som heter Sanningsdan, som handlar om ärlighet,
och jag älskar det, ärlighet alltså, men själv har jag aldrig lyckats vara ärlig.
Jag har ett alldeles för känsligt samvete, men vem ska man tänka på om inte bara sig själv.
Jag måste sluta bry mig så mycket om andras känslor, det är faktistk inte viktigt, inte för mig, för mig är det bara en person som spelar roll, och det är jag själv.
Jag tittade runt lite på Internet, där står det att filmen Velvet goldmine inte går att få tag på längre, så därför skyndade jag mig till Record hunter och köpte den för nittio spänn, jag gav den till Sarah, men jag ska få tillbaka den sen. Jag vet inte om jag någonsin vill se den igen, för den får mig att må så dåligt, men samtidigt sporrar den mig, jag vill vara så där, jag vill leva så där, och jag vill definitivt träffa Ewan McGreggor som sjuttiotalsrockare.
"När ska det bli inne att vara som jag; blek och feg och sävlig och lat?
Jag har köpt varje nummer sen -96, men det som fortfarande gäller är
vacker och lycklig och just nu kjol med särskilda veck."
Annika Norlin
Kalles musiklista
0-19 = IG
20-39 = G
40-59 = VG
60-79 = MVG
80-100 = MVG +
ROCK
[x] Blink-182
[x] Red Hot Chili Peppers
[x] Nirvana
[x] Foo Fighters
[ ] Queens Of The Stone Age
[x] Audioslave
[x] Nickelback
[x] The Sounds
total: 7
CLASSIC ROCK
[x] The Animals
[x] Pink Floyd
[x] Jimi Hendrix
[x] Aerosmith
[x] Queen
[x] The Rolling Stones
[x] The Who
[ ] T-Rex
[ ] Mean Street
total: 8
POP
[x] Britney Spears
[x] Christina Aguilera
[x] Justin Timberlake
[x] Kelly Clarkson
[x] Simple Plan
[x] Backstreet Boys
[x] Rachel Stevens
[x] The Beatles
total: 8
HIP HOP/ RnB
[x] 50 CENT
[x] Fat Joe
[x] Kanye West
[x] Eminem
[x] Sean Paul
[x] Snoop Dogg
[x] 2pac
[x] D12
[ ] Xzibit
[ ] G-Unit
total: 8
METAL/Hard Core/Nu Metal
[x] System Of A Down
[ ] 36 Crasyfists
[ ] Thine Eyes Bleed
[ ] Lamb Of God
[x] Korn
[x] Slipknot
[x] Linkin Park
[ ] Mudvayne
[x] Limp Bizkit
total: 5
HEAVY METAL
[x] AC/DC
[x] Black Sabbath
[x] Judas Priest
[ ] Motörhead
[x] Iron Maiden
[x] Deep Purple
[x] Led Zeppelin
[x] Jimi Hendrix
total: 7
Melodic Death Metal/Death Metal/Viking Metal
[x] In Flames
[ ] Dark Tranquillity
[ ] At The Gates
[ ] Amon Amarth
[ ] Arch Enemy
[x] Morbid Angel
[ ] Children Of Bodom
[ ] Chimiara
total: 2
GOTHIC METAL
[ ] Epica
[ ] Paradise Lost
[x] Nightwish
[x] Lacuna Coil
[x] After Forever
[ ] Xandria
[x] Within Temptation
[ ] Charon
totat: 4
PUNK
[x] Sex Pistols
[x] The Clash
[ ] Misfits
[ ] Towers Of London
[x] Pennywise
[ ] The Dead Kennedys
[x] The Ramones
total: 4
INDIE
[x] Arctic Monkeys
[x] The Killers
[x] Blur
[x] Franz Ferdinand
[ ] Razorlight
[x] The Kooks
[x] The Strokes
[ ] The Libertines
[ ] Dirty Pretty Things
total: 6
ALTERNATIVE
[ ] Muse
[ ] Radiohead
[ ] Skunk Anansie
[x] Placebo
[ ] Massive Attack
[x] The Darkness
[x] Portishead
[ ] The Shroud
total: 3
"EMO"
[x] Fall Out Boy
[x] My Chemical Romance
[x] Hawthorne Heights
[x] Funeral For A Friend
[x] Taking Back Sunday
[x] Atreyu!
[x] Lost Prophets
[x] Panic! At The Disco
total: 8
Check out the trouble I'm in
Jag bara fick ett behov att skriva.
Vi lyssnade på radion, och de spelade Hellogoodbye-låten Here (In your arms),
och sedan fick vi för oss att vi skulle kolla in videon på Youtube,
och jag fick en sådan otrolig ångestattack att jag inte trodde att jag skulle komma ur den, någonsin.
Jag har hämtat mig en smula, men fortfarande vill jag nästan bara gråta.
Det kan bero på att jag har varit väldigt trött idag.
Jag har iaf varit inne på biblioteket och hämtat min Lukas Moodysson-bok Vitt blod,
jag älskar Lukas, den här boken verkar helt underbar.
Jag måste dra med mig Anton till Stadsbiblioteket snart.
Igår såg vi en helt underbar film som heter May som alla borde se, för man blir så totalt kär i huvudpersonen och i andra personer i filmen, typ Polly, som kommer med den underbara repliken "Do you wanna watch me file?", så jag måste nästan åka till St: Eriksgatan och köpa den filmen för femtio spänn för att kunna se den när jag mår dåligt. Jag köpte fem filmer igår:
Alien
Dreamcatcher
Falling down
Ride with the devil
Donnie Darko
Den här veckan ska jag inte göra något annat än att jobba hemma och titta på film. Mer film kommer på posten inom ett par dagar.
Riding the bullet
Alice i Underlandet
Jag är Dina
Ebba och Didrik
Kanske beställer jag Spider också, för att jag har fått för mig att jag inte kan leva utan den.
Medan ångesten lägger sig inuti mig, sänker sig, väntar på nästa tillfälle att dyka upp,
hör jag Sarah komma tillbaka in i rummet.
När alla här så här nära finns det ingen att sakna.
Det är jobbigt.
Jag vill ligga hela dagarna och vrida mig i saknad.
Det som inte kunde ske.
I sexan, det år jag skulle fylla tolv, tipsade mig Lisen om att läsa boken Sandor/Ida.
Mellanstadiet var den perioden jag läste som mest, de flesta böcker jag minns att jag läste när jag var yngre, minns jag som att jag läste i sexan.
Jag läste min första Per Nilsson-bok (Sjutton), och jag läste Guldkompassen av Philip Pullman, och de satte spår i mig, kanske inte ett spår framkallat av känslor jag känt under läsningen av boken, jag bara minns det så tydligt.
Imorgon när kriget kom, och de sex efterföljande böckerna i serien, minns jag handlingen sämre från, men jag minns saker jag tänkte och kände när jag läste dem, och jag minns att jag lät bli att läsa sista hälften ur sista boken, för jag ville inte veta hur det gick, jag ville inte att de människorna jag så väl lärt känna skulle dö, jag trodde inte att jag skulle klara av det.
Jag minns den dagen jag gick ner till biblioteket i Falun för att låna Sandor/Ida, jag letade under K, hittade platsen där boken skulle ha stått, såg den inte, tänkte att fan den är utlånad. Jag blev lite arg, jag hade ju bestämt mig för att låna hem och läsa något bra. Så såg jag plötsligt en bok som hade åkt in lite i hyllan och hamnat bakom de andra böckerna.
Gissa vilken det var?
Sandor/Ida.
Jag minns den kvällen när jag läste boken, jag sträckläste den, kanske fick jag lov att stanna uppe längre än jag borde, jag minns inte.
Jag minns att jag grät.
Kanske var Sandor/Ida den första boken jag grät till.
Jag har läst boken en eller kanske två hela gånger efter det, och jag vet inte riktigt vad det var som väckte så starka känslor hos mig i den boken den där kvällen det år jag skulle fylla tolv.
Men om jag tänker kan jag hitta en teori som håller, och om det är så, var jag mycket smartare i sexan än jag först vill minnas det som.
Idag har jag börjat läsa Det som inte kunde ske, Kent Härstedts berättelse om Estoniakatastrofen.
Den boken har stått i mammas bokhylla som en lockelse hela min barndom, ett kriterie att nå upp till: när jag blir tillräckligt gammal ska jag läsa den där boken.
Jag minns att jag försökte mig på att läsa den någon gång där i min värsta läsperiod, första kapitlet handlar bara om varför Kent alls skulle åka med Estonia, och beskrivningar av diverse politiska projekt som har med honom själv eller resan att göra. Jag minns att jag tänkte, då när jag var kanske elva, att det var för långt fram till båten började sjunka. På något sätt var jag ganska fascinerad av sådant där när jag var yngre, jag skrev en uppsats om Titanic (som jag önskar att jag hade gjort bättre, i efterhand kom jag på många idéer att göra den uppsatsen bättre).
Jag orkade inte igenom första kapitlet, som är tjugofyra sidor långt, hade jag bara tagit mig igenom det hade det inte tagit lång tid innan båten börjat sjunka, men jag var inte så tålmodig, och att jag var tvungen att sätta tillbaka boken igen blev ett bakslag och ett tydligt tecken på att tiden faktiskt går alldeles för sakta.
Än var jag inte tillräckligt gammal.
Jag hade nog ändå blivit besviken.
Visserligen sjunker båten, visserligen får man återgivet hjälprop och desperata människor i panik, men katastrofer för mig på den tiden ("på den tiden" är ett uttryck jag unnar mig att få använda, det var ju ändå minst fem år sedan) var mer sakligt, jag ville aldrig visa medkänsla, har aldrig velat.
Idag kändes som absolut rätt tidpunkt att börja läsa Det som inte kunde ske på nytt, den har stått i min bokhylla ett par år, jag har nästan vant mig vid tanken att den kanske aldrig kommer därifrån läst.
Jag har kommit ungefär en fjärdedel, trots att jag fått läsa relativt ostört under de senaste timmarna.
Jag har inte gråtit ännu, och kommer antagligen inte börja gör det heller, det är inte den typen av bok, men med jämna mellanrum måste jag stänga ihop boken en stund, tänka fan vad jobbigt, eller shit vad hemskt, hämta andan och fortsätta.
Jag kom på mellan sidorna att det här nog är första boken jag läser som är skriven av någon som var med. Annars har jag bara kommit över fiktiva berättelser, även om boken handlat om något som verkligen har hänt, har den som berättat bara haft fakta, och hittat på resten.
Det är en väldig skillnad, det är så många tankar man aldrig tänker på att man tänker, men Kent skriver precis som han minns att han tänkte, det blir så mänskligt och så simpelt. Omedvetet, antar jag.
Jag vet precis vem som dör och vem som överlever, Kent har redan förtäljt mig, det känns skönt att det inte ska bli någon slags stående spänning som man ska vänta på upplösningen av i slutet, men jag är fortfarande mycket spänd på vad som händer de kommande tre fjärdedelarna.
Ytterligare reflektion må komma.
Är du fortfarande arg?
"Kommer du att sakna mig?"
"Jag kommer sakna någon som förstår mig"
"Jag förstår inte dig"
Introducing...Annika.
de pratade med en av kvinnorna bakom Feministiskt initiativ,
och i pausen spelade de Allt som är ditt med Säkert!,
den kombinationen fick mig att känna mig totalt...värdelös.
Så jag orkade inte jobba mer.
Istället laddade ner hela Säkert!-skivan och den är helt underbar.
Antagligen kommer Annika Norlin bli min nya källa till citat.
Antons pappa har en bok som heter 100 sätt att rädda världen,
jag behöver en bok som heter 100 sätt att rädda dig själv.
Eller kanske behöver jag inte ändra mig själv, kanske behöver jag bara växa i kostymen.
Try
Jag vet att allt snart kommer att ta slut. Jag har vetat det sedan det började.
Jag vill stanna i det skrivna ordet.
den höga volymen gör att jag tappar bort mina hjärtslag,
rytmen sätter sig i plastmattan som är spräcklig i fula färger.
Jag är en åskledare för sådant det inte går att sätta ord på.
Tre och en halv minut går fort.
Tre och en halv minut slukar timmarna och torkar ut huden.
Det magiska får åter inträde i den värld som jag byggt upp och som är omringad av principer.
Jag försöker minnas, det där som man aldrig ska glömma, det där som man aldrig vill tänka på,
aldrig igen.
Nåt för dem som väntar.
Jag ringer tre nummer, men får inget riktigt svar.
Det tutar, klickar till, gälla röster berättar att det är ingen som vill prata med mig just nu.
"Jag är en idiot som tycker synd om mig själv när det inte går något bra på teve".
Gunnar Ardelius tröstar mig när jag utan anledning bara vill gråta.
Jag är också en idiot, men jag bryr mig inte tillräckligt för att åtgärda det.
Men det blir en frågeställning också.
Varför?
När jag gick i åttan och nian sa alltid min SO-lärare att vi skulle tänka på "Varför", så att vi skulle lära oss mer.
När jag tänker Varför blir jag bara mer förvirrad.
JAG VET INTE.
Vad skulle bli bättre av ett telefonsamtal?
Antagligen skulle allting bli värre.
Egentligen borde jag bara sätta mig och titta på Lost in translation för att hitta någon som känner som jag.
Fast det är American beauty som är nästa på tur. Underbara film.
I sängen har jag laddat upp med två böcker, tre kuddar, min mobiltelefon, och den bärbara telefonen. Om någon söker mig ska jag vara snabb att svara.
Kanske är jag bara trött, rent av hungrig. Kanske ska jag svälja en burk med tabletter och krypa ner i röran i mitt rum och låta den övervinna mig.
Take a walk on the wild side
Kanske var det så jag kände mig, i sommarsolen kände jag mig pånyttfödd.
Precis när tågets dörrar stängts för att ta mig hem igen, började det att regna.
Att komma tillbaka till biblioteket idag, kändes ingenting speciellt. Jag fick med mig två böcker, men nästa vecka har jag fyra stycken att hämta. Alltså har jag tagit åt mig mer än jag kommer orka och hinna.
Jag öppnade ett kuvert med 202 modepass idag, 202 kort med adresser som jag ska skriva in i datorn.
Det låter så enkelt. Det är enkelt. Men det är tröttsamt. Jag har gjort mitt för idag, egentligen vill jag bara sätta mig i soffan och titta på About Schmidt (nästa i ordningen, även om det är Sarah's film), men vi ska iväg till grannarna och grilla om inte så länge, och det känns mest jobbigt.
Jag hade hoppats på att få träffa Anton på biblioteket, men han var inte där. Istället träffade jag Carro på väg dit, vi pratade inte länge, vi har väl ingenting att säga varandra egentligen, ibland kan jag sakna den tid när vi hade det. Sedan träffade jag Soma när jag skulle gå ner mot stationen igen, och hon log mot mig, ett falskt leende, jag log lika falskt tillbaka.
Jag måste sitta mindre vid datorn resten av lovet. Förutom jobbet ska jag försöka att inte sitta här alls mer än nödvändigt, för det finns annat som är nyttigare att slösa bort tid på. Jag måste intala mig själv det, och jag måste skriva till Sarah och se om hon har några planer än, på när hon ska komma ner. Hon är faktiskt rik nu.
Jag är också rik, så jag ska gå in på diverse hemsidor och se om jag kan få hem lite film och böcker med posten.
Nej, inget mer blogg idag, det har jag inte tid med.
Something to talk about
Om en pojke står först (About a boy).
Ungefär halva filmen har gått nu, men jag kan inte låta bli att gå ifrån och skriva lite.
"People talking, keeps us alive" sjunger Badly drawn boy, som står för hela soundtracket, i låten Walking out of stride (kanske den bästa låten på skivan).
Livet är ganska mycket som det man kan hitta i Om en pojke.
"I am bloody Ibiza" och "I really am this shallow" är två av mina favoritcitat, det är det sättet jag vill leva på, men som inte är direkt accepterat av omvärlden. Man får inte vara en ö, det är onormalt och måste botas. Att vara asocial kan liknas lite grann vid homosexuella, det är konstigt, och man undviker dem helst. Kanske tar man en omväg för att slippa säga hej. Jag gör ett försök att vara bildlig, får se hur det tolkas av de som läser.
Will har varit min ledsager sedan jag för första gången läste boken Om en pojke.
När Will träffar Rachel på en nyårsfest, upptäcker han hur livet hade kunnat vara, om han bara på något sätt var intressant. Jag kommer bli precis så. Jag kommer sitta bredvid världens vackraste och mest bohemiska kvinna på en nyårsfest det år jag fyllt 38 och veta att det inte ens är värt att försöka fånga hennes uppmärksamhet, för det finns ingenting att säga, ingenting vi har gemensamt.
En blandning av Jonas Gardells skapelse Fru Björk, och Nick Hornby's skapelse Will Freeman, är min framtidsutsikt.
Jag antar att jag kunde ha det värre.
I'm not half the man I used to be
hon sitter i soffan och tittar på Velvet goldmine.
Jag såg den för några veckor sedan,
jag försökte se den igen, men det gick inte,
jag ville bara börja gråta.
Kanske är det för att jag är trött och lättpåverkad just nu,
men det är en känsla i magen jag får av Jonathan och Ewan och Toni.
Velvet goldmine är långt ifrån den djupaste film du kan se,
eller den film med mest budskap, eller mest tragiska dödsfall eller vad man nu oftast faller i gråt för när man ser på film.
Enda anledningen till att jag bara vill gråta är sättet jag tolkar mig själv i förhållande till filmen och framför allt dess huvudroller. De flesta blir ju aldrig mer än bara Christian Bale, och det gör ont. Samma känsla som på Marit Bergman-konserten.
Den här dagen har förutom Velvet goldmine, handlat mycket om känslor.
Ganska mycket dåliga känslor, även om jag varit i stan med Julia hela dagen.
Det blev liksom fel från början. Jag har bara sett tråkiga människor på stan, förutom en man som var tråkig på alla sätt utom det sätt han log på. Jag önskar att jag haft något att säga till honom.
Jag adderar Curt Wild och Brian Slade till listan över de jag ska gifta mig med. De existerar visserligen inte i verkligheten, men sannorlikheten att jag skulle gifta mig med Jack White är lika stor som att jag skulle gifta mig med Brian Slade.
Min lista so far:
1. Jack White
2. Rufus Wainwright
3. Fredrik Wikingsson
4. Regina Spektor
5. Brian Slade
6. Curt Wild
Det finns mycket jag önskar, och speciellt i mina kritiska gränsen-till-natt-sammanbrott. Just nu önskar jag bara att jag vore ung under sjuttiotalet och att jag var glamrockare. Och sett David Bowie live under hans stortidsperiod. Det är faktiskt inte så mycket begärt, tycker jag.
Jag är lika rädd, så rädd som du
som jag inte har ork att uttrycka.
Mest handlar det om rädslor, men de flesta är gamla rädslor, som jag kommit över,
och kanske har jag till och med sett dem vända om och bli njutningar.
För ett tag sedan gjorde jag en lista på vad jag är rädd för,
eftersom jag är rädd för så många saker, rädd i så många situationer.
Det blev femton punkter.
Men jag tänkte, att om man är rädd för allt, så kan man säga att man inte är rädd för någonting, eftersom rädslan blir standard och utgångspunkt. Fast det måste jag fråga Julia om, hon kan konsten att slå hål på teorier.
I alla fall, eftersom jag behöver tid på mig innan jag kan uttrycka mig om mina föråldrarde rädslor som bor i mig nu, tänkte jag posta listan över allt jag är rädd för, så länge.
1. Eld
2. Trafik
3. Människor
4. Vassa föremål (oavsett avstånd)
5. Saker som rör sig, tex snurrar (om någon snurrar på sitt nyckelband el. liknande)
6. Bollar (hör antagligen till saker i rörelse)
7. Misstag
8. Skam
9. Tunnlarna till tunnelbanan
10. Frågor
11. Trappor
12. Öppna ytor
13. Pojkar/killar/män
14. Åka bil (för alla risker, krockrisk, motorstoppsrisk, halka-av-vägenrisk osv)
15. Konfrontationer
What a world it seems we live in
Dags att skriva här, känner jag, även om jag är trött och har huvudvärk, även om Alvedonen inte börjat verka ännu, och kanske inte har planer på att börja göra det heller.
Nu är jag iaf hemma igen.
Jag har bara varit borta i två veckor, men det känns som en evighet.
Inte så att tiden har gått långsamt, eller att jag har haft tråkigt, kanske mer att det har hänt så mycket att det känns som om två veckor egentligen inte borde räcka till.
Hänt så mycket. Det är ju inte mer än vad det är heller. En festival och den obligatoriska Danmarksresan.
Min första festival någonsin, Peace and love.
Så spännande var det inte.
Jag menar, vi kom dit, Anton hade redan slagit upp tältet, vi sov dåligt, vi såg några band, träffade några trevliga människor men lika många otrevliga, vi trängdes en del, vi stod i toalettköer, vi åt bara bönor och potatissallad.
Mycket mer var det inte.
Jag fick visserligen träffa Jonas Hassen Khemiri, och det var nästan det roligaste på hela veckan. Det tråkigaste var att jag missade Kristian Anttila, och Tough alliance, även om Tough alliance inte framför sin musik på sina livekonsterter, utan bara står och dansar till den typ, hade det varit trevligt att sitta inne i den varma trånga lokalen och bara lyssna till bra musik. Marit och Anna var höjdpunkterna.
Fast den riktiga höjdpunkten, top of the pops, kom ju veckan därpå. Den enda riktigt fina dagen på hela Danmarksvistelsen.
Jag åkte direkt från P&L till Danmark, i pappas bil som vanligt, klockan var fyra på natten och jag hade inte sovit någonting, jag hade varit uppe och tittat på Alice Cooper och The Horrors, så jag sov i bilen, nästan hela vägen. Ändå var jag extremt trött när vi kom fram, och ganska mosig även dagen efter.
Den första Danmarkssemestern ever som vi inte slösat bort all tid på standen. Jag badade inte en enda gång, och det går att skylla på vädret för det, det regnat nästan oavbrutet, och här borde jag säga att det har varit helt udnerbart, och till viss del har det så klart varit helt underbart, jag älskar regn, men på Köpenhamns gator vill jag hellre gå i solsken, eller åtminstone uppehåll, för någonstans går gränsen till hur våt man vill bli, och Köpenhamn är en underbar stad, men den är svår att beundra genom ett butiksfönster.
Det jag kommer komma ihåg av just den här resan, är regnet. Men det är också den där enda soliga dagen, som var så perfekt helt igenom.
Det började med sen frukost och en promenad med hunden längst stranden, men så började alla dagar, vi åt något lätt till lunch och tog bilen in till Köpenhamn, ända ut till Operan, den nya Operan vi beundrat en gång tidigare, och sedan åkte vi båt därifrån, i strålande sol, tog en dricka och en glass i Nyhavn, kokossorbet är det bästa som finns.
Vi tog båten tillbaka till Operan efter några timmar och en pölse, vi satt utanför och drack Campari, och Operan ligger precis vid vattnet, och solen glittrade däri, och glittrade i Operahusets stora fönster, och jag var aldrig nervös, bara glad.
Rufus Wainwright kom in sist av alla på scenen i vit kostym som glittrade, och han spelade alla låtar från nya skivan, och några jag känner igen från Want one, I don't know what it is gör sig riktigt bra live, och han bytte kläder i pausen och han slutar aldrig att förvåna mig, och nu har jag gjort en lista på de jag vill gifta mig med, och Rufus står på första plats, vilket betyder att han har petat ner Regina Spektor. Fast Regina är fortfarande snyggast, förstås.
När vi kom ut från Operan, efter tre timmars total lycka, var himlen otroligt vacker, skymande mörk, och jag ville inte åka hem, men det är bara pappa som förstår sig på det där, vilket påminde mig om när vi var i Grekland för några år sedan, när jag och pappa gick hem till hotellet sent på kvällen i mörker, det var nog det jag tyckte bäst om på hela den resan.
Nu är jag hemma igen, och får lägga det där bakom mig, har bara biljetten kvar.
En och en halv månad sommarlov kvar, sex tomma veckor i min kalender. Men jag har ringt till Sarah och hon ska komma hit så snart hon kan, och jag har skrivit till Andie, och jag och Julia filar på ett projekt, så jag tvivlar på att det kommer hinna bli särskilt tråkigt. Jag har filmer att se och böcker att läsa.
Jag älskar listor.
[X] mamma
[X]pappa
[ ]styvmamma
[X]styvpappa
[x]bror
[X]syster
[ ]brorson
[ ]systerdotter
[x]mobiltelefon
[X]eget badrum
[x]eget rum
[ ]swimmingpool
[ ]hot tub
[ ]gästrum
[x]dator
[x]tv
TOTAL : 9
[X]säng större än normalt
[ ]mer än 4par skor
[ ]solglasögon
[ ]klocka
[x]mp3spelare / ipod
[X]en fungerande PS2
[ ]Nintendo wii
[ ]xbox som funkar
[ ]nintendo64 som funkar
[ ]game boy / advance
[ ]gamecube
[ ]nintendo ds
TOTALT: 3
[ ]pokerbord
[ ]basketkorg
[ ]hockeyspel
[ ]biljardbord
[ ]fooseball
TOTALT: 0
[X]nattduksbord
[X]stereo på rummet
[]CD-spelare
[ ]har något klädesplagg från Abercrombie och Fitch eller Hollister/ AE
[ ]dina föräldrar har gett dig kreditkort /atm kort
TOTALT: 2
[ ]Jobb/sommarjobb
[ ]shoppar minst en gång i veckan
[ ]har dyr parfyme /cologne
[x]AIM / MSN
[x]kamera/video kamera
[X]Telefon
TOTALT: 3
[ ]skoter/motorcykel/bil/fyrhjuling
[ ]Gitarr/trummor/basgitarr
[ ]piano/keybord
[ ]något annat instrument
[x]varit på kryssning
[x]rest utomlands
[ ]haft en personlig tränare
[x]dyra smycken
[x]träffat en kändis
TOTALT: 4
[ ]platt/locktång
[ ]har varit i en slagbur som är till för baseboll
[x]har 1000 spänn på dig nu
[x]kreditkort,debetkort eller bankkort
[x]rest i Europa
[ ]varit på Hawaii
[ ]varit i USA
[ ]varit i Asien
[ ]varit i Australien
[ ]varit i sydamerika
TOTALT: 3
[x]Föräldrarna har bil
[ ]jetski/båt
[ ]Husbil/vagn
[ ]jag har en bil
TOTALT: 1
[x]hemmagjord mat nästan varje dag
[ ]suttit i en Limo
[x]Suttit i en helikopter
[ ]äger en videokamera
[ ]egen laptop
[x]egen dator
TOTALT: 3
1-23 = Ghetto-kid
24-33= vanlig
34-40=bortskämd brat
41+ = Uppeklassens snobb
Åh nej, jag är helt vanlig.
Jag älskar listor.
-Vad är kl? 15,03
-Namn och betydelse? Josefine -
Piercingar/Tatueringar? Jag har ett hål i ett öra om det räknas
-Längd? 170 cm
-född år? 1990
-Skostorlek? 39
-Hudfärg? Ja, solen har då inte gjort ngn skillnad
-Fräknar? Njae
-Vikt? Ja
-Motto? Nej
om jag...
-hittade en hundring? Oj, vad jag har mycket jag vill köpa
-råkade sparka på en gammal dam? Få panik, kasta ett 'förlåt' över axeln och springa därifrån typ
-fann Gandalf dansades till SMK i källaren? Jag har ingen källare
jag gillar att...
-dansa naken? Nej
-sova naken? Nej
-pilla mig i näsan offentligt? Ja, mitt största intresse
-ha sex? Nej
-dra mig upp på morgonen för att ta mig till skolan och sitta inne halva dagen? Nej
-springa runt på stan och shoppa? Nja
-vandra i sommarsolen på en sandstrand? Nej
-sjunga? Nej. Fast i vissa refränger kan jag inte låta bli
-vuxenlivet närmar sig med stormsteg? Ja
-tar du droger? Nej
-är du kär i någon? Nej
-senaste person du kysste? Nej
-senaste person du hånglade med? Nej
-ringde dig senast? Julia
-ringde du senast? Julia
-senaste saken du gjorde på toaletten?
vad skulle du göra om du träffade...
-Göran Persson i en blomaffär? Ta det jag ska ha och gå ut?
-Kungen ut i blåbärsskogen? Vafan
-på en jordgubbe på månen? Vilka hemska frågor
-din lärare stupfull på krogen? Jag vill inte svara
-Harry Potter i bland dina frukostflingor? Så jag låter bli
favorit...
-mat? Det någon annan lagar
-alkoholhaltig dryck? Nej
-kläder? Orange
-skor? Nej
-film? The Royal Tenenbaums = true love <3
-väder? Regn och åska och dimma
-årstid? Höst
-bil? Nej
-tvserie? Scrubs
-gångstil? Ja inte är det min egen iaf
-möbel? Nej
har du någonsin..
-gråtit över ett djur? Ja
-hoppat över elden? Nej
-ljugit för någon? Ja
-sprungit så mycket att du inte orkat längre? Ja
-rullat runt i nyklippt gräs? Inte vad jag kan komma på så här, spontant..
-ätit gul snö? Nej
-haft sex i ett tält/skogen? Nej
-ätit något du inte vetat vad det var? Ja
Antal...
-spadar sand har du ätit? Vem äter sand? Ingen hoppas jag
-gånger har du vart kär? Oräkeneliga
-tjejer du kysst? Nej
-killar du kysst? Nej
-pensionärer du kysst? Nej (kräks av den där nikotintuggummi-reklamen)
-gånger du brutit något/någons ben? Inte lika många som jag önskar att jag hade
-glas vatten kan du dricka efter varann? Om jag riktigt ligger i, kanske ett par stycken
-ärr har du på kroppen? Egentligen bara ett litet fånigt på armen
-vad har du gjort idag? Wasted time
-var det kul? Nej
-varför? Varför? Jag tror jag ska börja göra mina egna listor, de här frågorna suger
-åt du till frukost? Jag åt ingen frukost
-senaste sak du köpte? Oj...mat
-senaste bok du läste? Vill gå hem av Jonas Gardell
-gillar du bostongurka? Nej
-kängor eller gummistövlar? Mina röda gummistövlar
-korv eller köttbullar? Köttbullar
-cykel eller bil? Bil
-sommar eller vinter? Vinter (höst)
-sol eller skugga? Skugga
-kaviar eller prickigkorv? Prickig korv
-strul eller förhållande? Nej
-ja eller nej? Nej
-gädda eller delfin? Va? Delfin, typ
-gräddfil eller smörblomma? Vadfan!
-näcken eller påskharen? Båda..?
-mygga eller fästing i filen? Det tror jag inte
-grönt eller kött? Lite av varje
-vilket land skulle du vilja besöka? England
-är du glad? Inte speciellt
-vad gör dig glad? Jag vet inte
-favoritsport? Nej
-intresse? Jadå
-är de idiotiska frågor? Extremt
-varför svarar du på dessa? Det gör jag inte
-vad är kl? 15.18
Open fire or fall in love.
i det svarta regn som föll efter bomberna,
och jag kunde inte minnas
det som var lätt att komma ihåg.
Kriget låg för mina fötter när jag steg åt sidan.
Kanske skulle jag hindrat det, kanske skulle jag gjort det sällskap.
Så här:
Klockan är halv tre mitt i natten, eller början på morgon, jag vet inte.
Jag är inte så trött som jag brukar, inte ens så trött som jag borde.
Jag har tagit ett beslut:
Det är slut med längtan.
Det är slut med självömkan och att ge efter.
Mitt nyapplicerade nagellack har redan börjat skavas bort, och jag struntar i dem som struntar i mig.
Magnus kunde inte påminna mig tillräckligt om det där citatet, undrar om det var från en The Smiths-låt.
"In my life, why do I give valuable time to people who don't care if I live or die"
Så är det med det. Ingen som inte förtjänat det ska få min uppmärksamhet.
Mitt nya schitzofrena jag har trädit fram och tagit sin plats på den vänstra balkongen, för att se att allting går rätt till.
Dagens rubrik är en del ur en replik i Tim Burtons tråkiga Batman returns, men det stämmer väldigt bra in nu.
Jag kan välja på att öppna eld eller bli kär, och det är ett val baserat på min omgivning.
Det finns ingenting mitt emellan öppen eld och kärlek.
Jag måste ta ännu ett exempel, för att jag själv riktigt ska förstå vad jag menar.
I den fantastiska animerade japanska filmen Eldflugornas grav, vill mostern inte ge systerbarnen lika bra mat som hennes egna barn, för att systerbarnen inte jobbar om dagarna.
Så är det. Folk ska fan få jobba för kärleken, annars kan det hända att jag öppnar eld.
Nog om det. Nu ska jag sova. Med stängt fönster för att inte bli väckt imorgon.
Hungrig är jag också.
Good night you people.
Skuld.
Jag har inte feber, men jag önskar mig det,
önskar mig en anledning att krypa tillbaka dit jag kom ifrån.
Det är varmt i mitt rum, men golvet är kallt, kanske är det därför jag fryser.
Någon säger något han tror är sant,
men som klingar lögn i mina öron.
Jag vet inte varför jag skriver om sanningen som om jag kände den vid mer än namn,
för jag har aldrig varit värd den,
och alla omkring mig ser det, ser hur jag försummar förtroendet något har lagt i mina händer,
som ett barn ligger det i mina händer,
tills det rinner genom mina fingrar.
Eller är det mina händer, mitt barn, min likgiltighet?
Mitt minne suddas ut som om det var något som någon försökte dölja.