Hitta sig själv på andra sidan jordklotet.
Dels på grund av Farväl Falkenberg,
dels på grund av Antons cirkusföreställning.
Fast jag tyckte om båda två.
Det är bara det att... det hände någonting, som Julia sa.
Utan henne hade jag nog varit död nu.
Det bäst jag har upplevt på länge, är när filmen var slut, och vi lät menyn stå på ett långt tag samtidigt som Julia försökte förstå sig på känslorna genom att göra metaforer och jämförelser. I väldigt många situationer är hon otroligt dålig på jämförelser, men inte när det gäller känslor. Kanske för att det bara är då jag absolut förstår vad det är hon försöker säga.
Nej, jag ville sitta i en tunnelbanevagn i resten av mitt liv och bara gråta, och efter vad jag förstod skulle Julia gärna hållt mig sällskap.
Fast hon måste följa med Molly hem. Jag tror att jag tycker om Molly (himla fint namn iaf^^)
Tonåring.
Alldeles för mycket bubblar i mig.
Inte som tankar som måste ut,
mer som känslor,
i något sorts psykiskt illamående.
Eller är det hunger?
Det kan vara svårt att skilja dem åt ibland, särskilt på mornarna, men då brukar det hjälpa att drick ett par glas apelsinjuice.
Jag har lyssnat på Taking back Sunday oavbrutet i tre dagar.
Jag känner igen mig i dem, precis som jag gjorde förut, när jag var lite mindre kräsen när det gällde musik. Ja, det känns som om jag backar istället för att röra mig framåt, men samtidigt mår jag nog bäst av att vika mig inför det, mår jag bra av överdramatisk depressionstonårsmusik, så varför inte lyssna på det?
Nu har jag iaf planer för helgen igen.
Från att ha varit helt normalplanerad, till att bli helt tom, till att övergå till stressig.
Fredag: Hem till Julia, vara statist till Molly när hon och klasskamrater ska spela in film. Sova över.
Lördag: Vara hos Julia hela dagen, åka in till stan på kvällen och se när Anton uppträder
Söndag: Packa, och åka till Borlänge
Jag ska ta med mig lite film och skivor, och vi har mycket att prata om.
Jag tror att jag ska ha på mig min nya kjol så att Julia får se den.
Ja, nu har jag några fler Taking back Sunday-låtar iaf.
Tack Gud för att det finns möjlighet till att vara olaglig utan att få dålig samvete.
To hell with you and all your friends.
I just wanna break you down so badly.
It's not a lie if you believe it,
it's no mistake if it's always repeating
I don't nee to hear it from you
Tänk att få tillåtelse av sig själv att få vara tonåring igen.
Mina hål i verkligheten.
"Jag skapar mina egna hål i verkligenheten.
Det är inget originellt uttryck, men det är så det känns.
Kanske som i "Den mörka materian"-trilogin, där Will och Lyra kan skära sönder luften med sin konstiga kniv och kliva in i andra världar.
Jag kanske är som Alice, som kryper ner i ett kaninhål och hamnar någon helt annanstans där ingenting är som det brukar.
Fast i min värld skulle allting inte vara konstigt, som i Underlandet, kanske lite vrickat, men mest mycket bättre än den värld som råder.
Ja, jag har hamnat i en Alice i Underlandet-period.
I alla fall, när jag fick nekande svar igår, påminde jag mig själv om den tid när jag inte var beroende av någon, aldrig förväntade någonting, och så åkte jag till stan själv och slösade bort fyrahundra spänn på kläder och böcker. Det kändes bra.
När jag vaknade i morse var jag trött. Jag tvingade upp mig, tvingade mig själv ut i kylan.
Jag hade ingen inspiration till initiativ, så jag kröp upp i mitt fysiska verklighetshål, till skillnad från tidigare då jag brfunnit mig i det psykiska hålet, den yta framför nödutgången och brandsläckaren man absolut inte får blockera.
Jag satte mig på golvet och läste ut två böcker. Två barnböcker visserligen, men nu har jag läst nästan alla Per Nilsson-böcker.
Jag tyr mig till min plastmugg varm choklad, lokalen är för stor för att kunna hållas varm.
Jag håller mig undan uppgifterna eftersom huvudvärken och tröttheten är mer påtagliga än arbetslusten.
På lunchen lånar jag Alice i Underlandet på originalspråk för att träna upp min engelska.
Jag tror att jag älskar böcker.
Jag och familjen på pappas sida drar till Danmark (<3) på måndag och det är också ett slags hål för mig. När jag kommer dit finner jag frid. Jag ska nog flytta till Heather hills. Eller till Samsö, fast Poul bor inte kvar. Han har flyttat till Århus eller Aalborg, varför är det så svårt att hålla de två städerna isär?
Hur som helst, en gång drog jag parallellen att Danmark är för mig vad dörren i garderoben, till Narnia är för Peter, Susan, Edmund och Lucy. Jag håller fast vid det, fast utan isdrottning"
Jag kan göra allt.
På söndag åker jag till Borlänge, men det visste jag redan,
tillsammans med Joakim och pappa,
och sedan åker vi tillsammans därifrån, hela familjen (Alice, Harry, Tara, Lars, Joakim och jag) med bil till Göteborg från var vi tar färjan till Fredrikshamn och vidare till våran hyrda vinterstuga.
Jag har varit i Danmark en gång på vintern, men då var vi bara i Köpenhamn, bara några dagar, vi var på Tivolis julmarknad, helt underbart visserligen, men det här ska bli något helt annat.
För det första ska det bli obeskrivligt skönt att komma här ifrån. Jag behöver det - miljöombyte.
Sedan, kan jag inte tänka mig något bättre än Danmark i februari.
Från och med imorgon hoppas jag att det ska bli en bra vecka, för att sedan fortsätta i ett bra lov.
Om allt blir som planerat (vilket det antagligen inte blir, jag har ju med Julia att göra) ska jag träffa Julia i stan imorgon, gå på Antons cirkusshow på torsdag, och åka hem till Julia på fredag.
Ja, det är ganska mycket Julia och Anton nu för tiden, men det är verkligen i deras sällskap jag trivs bäst. Jag får ju faktiskt inte träffa mer än bibliotekarier och pensionärer om dagarna, så jag behöver lite brutal ärlighet mellan alla polerade kommentarer. Daniel Boyacioglu tror att kallprat är oundvikligt, och faktiskt hjälper oss en del, och jag antar att han har rätt, jag vill bara inte erkänna det, för är det något jag hatar, så är det verkligen kallprat.
Nu kände jag mig jättetjatig. Dessutom hamnade jag i ett dilemma. Jag är jättehungrig (skippade middagen), men Desperate housewives börjar om tio minuter. Okej, mat eller tv? ^^
Can't help it
Tjej 1: Alltså, jag har alltid haft svårt att skilja på George Harrison och Harrison Ford, men NU har jag i alla fall lärt mig att George Harrison är skådis och Harrison Ford var trummis i The Who.
Två fjortisar sitter och kollar på en affisch från Miljöpartiet med texten: “Jag är inte beroende av olja jag kan sluta när jag vill, eller?”.
Fjortis 1: Men vaddå, man kan ju steka i smör också?!
Tjej ~16 #1: Asså jag fattar inte hur de kan göra toapapper av lamm!
Tjej ~16 #2: Men det gör man ju inte!
Tjej 1: Men vad gör man toapapper av då?
Tjej 2: Av typ träd!!
Tjej 1: Ja, men då fattar jag inte varför de har lamm med i reklamen.
(Fyra ungdomar sitter runt ett bord och pratar)
Tjej ~14 #1: De har inte ens döpt sin katt än. Men jag tycker den borde heta Fido.
Tjej ~17: Jag träffade en som hette Fido en gång! På riktigt! Shit, jag tycker synd om honom.
Tjej ~14 #2: Va, kan man heta det?!
Kille ~19: Men det måste väl vara ganska vanligt i Italien. Ni vet han Fido Castro.
(Alla runt bordet bryter ihop av skratt)
Fjortistjej #1: Alltså har du sett den där friendsreklamen?
Fjortistjej #2: Ja, men vilken menar du?
Fjortistjej #1: Den med nätmobbning, typ, när de liksom mobbar henne hemma.
Fjortistjej #2: Ja, usch, det är så synd om henne!
Fjortistjej #1: Mm, men hur kommer de in i hennes lägenhet?
En bra sak.
Både idag och igår har varit riktigt jobbiga, ändå fick jag sluta tidigt idag.
Det fanns ingenting att göra,
jag packade upp lite boklådor, låtsades städa lite på ungdom, sorterade tidningar och passade på att läsa i dem också.
Sedan satte jag mig i mitt nyfunna nödutgångshörn och läste Daniel Boyacioglu tills jag gick till Helen och begärde få gå hem pga brist på arbetsuppgifter.
Jag ringde till Julia, jag visste att hon inte skulle vara i skolan idag, men hon hade inte tid att träffa mig,
så jag åkte hem, kokade spagetti och tittade på film istället.
Everything is illuminated - Allt är upplyst, efter boken med samma namn. Underbar film. Jag älskar när karaktärerna blir så tydliga och annorlunda. Se den.
Sedan låg jag i soffan framför tv:n i typ två timmar med huvudvärk och kände mig jättetrött och kall. Jag kanske håller på att bli sjuk eller så, för igår var det exakt samma sak. Då låg jag och tittade på På andra sidan häcken med Emma tre gånger i rad. Jag kan nästan alla replikerna^^
Jag fick semlor till fikat i morse, som Kerstin och Anita fixat ihop, men de var knappt goda, de jag Julia och Anton gjorde i helgen var mycket godare.
Men, det finns en bra sak med idag, och det är att det nu är en dag mindre kvar till lovet. På fredag ska jag träffa Julia, hon jag och Anton ska vara statister i Mollys film om något krig eller så. På söndag får jag träffa pappa. Jag vill att det ska bli helg. Imorgon ska jag till tandläkaren, men jag får inte träffa Andie, för hon har blivit sjuk. Det får bli ngn annan gång.
Perfect blue buildings
Down on Virginia and La Loma
Where I got friends who'll care for me
You got an attitude of everything I ever wanted
I got an attitude of need
Help me stay awake, I'm falling...
It's 4:30 A.M. on a Tuesday
It doesn't get much worse than this
In beds in little rooms in buildings in the middle
of these lives which are completely meaningless
Help me stay awake, I'm falling...
I got bones beneath my skin, and mister...
There's a skeleton in every man's house
Beneath the dust and love and sweat that hangs on everybody
There's a dead man trying to get out
Please help me stay awake, I'm falling...
HOW AM I GONNA KEEP MYSELF AWAY FROM ME?
Där trapetskonstnärer inte stinker sprit
Som någon slags överdriven gravitation.
Kanske hade det med att göra att jag glömt ta medicinen.
Jag kom en halvtimme för sent, fick tränga in mig vid det redan överbefolkade fikabordet,
jag minns inte att det brukar vara så fullt, men antagligen är det så varje måndag.
Jag höll hårt i min kopp choklad, som den enda räddningen, som det enda att hålla fast vid, min egen fasta punkt i tillvaron. Ja, det var så det kändes, och jag kunde inte ens lyssna till de andras samtal.
Jag höll mig inne på ungdom. Jag hade i uppgift att städa där med Johanna, fast hon gick till barn, det var skönt, jag fick vara ensam. Fast jag brukar vara mycket på ungdom, jag brukar städa ofta, jag visste redan att det inte var mycket fel, så jag gick igenom fantasy, häst och sport efter kvitton istället. Jag hittade nitton stycken och ett bokmärke.
Så hittade jag ett nytt hörn. Inte så att jag inte sett det förut, mer att jag inte har tänkt på möjligheterna.
Det är en insänkning i väggen för en nödutgång och en brandsläckare. Utrymmet är inte särskilt brett, en och en halv meter, typ, och det enda stället man är synlig ifrån är hcf, och ingen befann sig där.
Så till slut, när jag blev sysslolös, och alla vet hur jag blir när sysslorna tar slut och jag inte tagit min medicin, så kröp jag ihop i mitt nya hörn med en bok där Ylva Eggehorn (haha,, henne har jag kramat^^) samlat dikter från diverse poeter och sångtextförfattare som hon tycker passar unga. Jag och Julia har ju bestämt att vi måste börja läsa mer dikter, och jag tycker verkligen om det. Jag ska låna några av mammas Kristina Lugn-böcker, och sedan ska jag plöja (jag tycker om det uttrycket, jag kan se det framför mig) diktboken jag passande nog fick av Sarah.
Johanna kom förbi när jag satt där på golvet, med Hunger i händerna, undangömd för världen. Hon såg på mig, men verkade inte tycka att det var dumt att jag smitit undan från arbetet. Det enda hon sa var "Man kanske borde ha en fåtölj i det där hörnet" "Det är ett bra hörn svarade jag", och sedan lät vi varandra vara. Nästan som en överenskommelse.
Jag gick en halvtimme tidigare. På vägen hem lyssnade jag på Taking back Sunday. Det är sådana här dagar, ångestdagar, jag känner igen mig i texterna. De fick mig lugn. När jag sedan kom hem, drack jag Varma koppen, åt en bit kladdkaka, lade mig i soffan framför På andra sidan häcken och somnade. Trots de båda filtarna kände jag mig kall. Det som är bra, är att Filip och Fredrik träffar Arne Waise ikväll. Honom har jag också träffat. I Gävle. Fast jag bryr mig inte om Arne, det viktiga är att Filip och Fredrik är där och gör mig på bra humör igen.
Tjuvlyssnat
Igår, på biblioteket, satt jag och läste en bok som heter Tjuvlyssnat, som i princip går ut på att man har samlat samtal man hört av helt vanliga människor på offentliga platser och gjort en bok av det. Ibland vet jag inte om jag ska tro på det - är folk verkligen så där dumma? Jag återger några citat.
Två tjejer sitter på tunnelbanan. Tågets dataröst ropar ut nästa station i högtalarna.
En av tjejerna: Alltså, den där kvinnan förföljer mig, när jag åkte gröna linjen i morse pratade hon också!
En mamma och hennes tonårsdotter på stan:
Mamman: Önskar du dig fortfarande Marie Serneholts skiva?
Dottern: Sch! Mamma, jag är punkare nu!
Två medelåldersmän på pendeltåget:
Man 1: Hur kan du vara besviken?
Man 2: Jag hade ställt in mig på att det skulle bli en son
Man 1: Du har ett friskt barn, varför spelar det någon roll om det är en pojke eller flicka?
Man 2: Men jag hade tänkt att vi skulle kunna göra saker tillsammans. Spela golf tex
Man 1: Annika Sörenstam?
Man 2: Men hon är väl gift?
Man 1: Idiot
Everybody's OK but me. HELP.
Det har iaf hittills varit en bra dag.
Förutom att jag återigen blev påmind om tonårspojkars existens. Jag förstår inte varför jag inte kan få vara lyckligt ovetande. Ösmo-tåget var försenat i morse, så alla som skulle med det kom in i vårat tåg istället, och de flesta av dem är skolbarn, och även om det här gänget med killar, i min ålder, något år yngre eller så, som satte sig i min vagn, inte störde särskilt mycket, inte som dem med snöbollarna, de sprang inte, skrek inte, men jag hörde deras samtal (eftersom min mp3-spelare dog), jag jag blir lika deprimerad varje gång. Inte för att de sa något hemskt eller jobbigt, det vara...var så typiskt tonårskillar. Jag orkar inte riktigt med det.
Siw bad mig om hjälp med sin dator, jag skulle bränna en skiva åt henne, ville hon, och det gör jag gärna, slipper ifrån böckerna en stund, får lite variation. Fast först var jag tvungen att scanna in bilderna hon skulle bränna. Jag har aldrig använt en scanner i hela mitt liv, men det tänkte jag inte säga till henne. Farmor brukar säga att anledningen till att unga är så bra med teknik är att de inte är rädda för någonting, och det stämmer, (fast inte när det gäller Malin) jag är inte rädd för att prova, jag känner ungefär konsekvenserna. Det var inte ett dugg svårt, fast jag drog ut på tiden lite. Jag satt där nere i nästan en och en halv timme, det var en hel del bilder att scanna och redigera. Siw sa att jag är välkommen tillbaka och göra lite annat tråkigt pappersarbete. Jag älskar tråkigt pappersarbete. Sådana där uppgifter som Tomas gav mig, eller som Anders ger mig.
Jag åt potatismos till lunch, det har jag inte ätit på hur länge som helst, det har blivit så mycket pasat på senare tid, fast jag älskar pasta, saknar jag potatisen, särskilt potatismoset. Jag ska tvinga mamma (eller Micke) att göra det någon gång.
Det finns 33.000 böcker i biblioteket, om man avrundar lite, och det är inte så ofta som jag letar efter någon speciell. Men om jag plötsligt får för mig att det är en speciell bok som jag vill läsa, då kan du ge dig fan på att den är försvunnen. Antingen stulen, eller tillbakasatt på helt fel ställe att det är omöjligt att hitta den. Detta kan ges i exempel genom tex Landet Oz, andra delen i serien om sju om Dorothy och Trollkarlen från Oz, men också genom Vi som ser på och nu senast Istället för hip-hop, diktsamling av underbara Daniel Boyacioglu. Den finns inte. Jag blir knäpp. Han har skrivit fyra diktböcker, två har jag läst, en är utlånad, och den sista ska finnas inne men står inte där den står. Skönt, skönt att vi ska ha städdagar på både måndag och tisdagar. Jag kanske får äta semlor med Johanna. Fast först ska vi städa på barn, och jag hoppsa hitta någon av dessa tre försvunna böcker. Dessutom hade en Stefan stuckit av med våran Fucking Åmål i maj för två år sedan. Vad är det här. Man får låna böckerna, inte ta vad man vill ha. Jag hatar människor. De har aldrig tillfört mig något bra.
Förresten sa Anders till mig idag att jag borde läsa Räddaren i nöden. Det vill jag också, för det är en klassiker, och man ska ha läst den, men Anders sa att han läste den när han var arton-nitton, och han tyckte väldigt mycket om den, och att författaren är väldigt cynisk i texten, så nu vill jag verkligen läsa den. Tack Gud för bokrea. Hoppas vi kan åka till Leksand med farmor. Hon ger oss alltid böcker. Förra året köpte jag Per Nilsson, det vill jag göra i år också, fast en annan bok kanske, och så ska jag köpa något till Sarah och Malin.
Jag fick sluta tidigare för Anders bara för att det var fredag och inte hände något vid disken, så nu har jag varit hemma ett tag och hunnit se nästan hela dalmatiner-filmen, tagit en dusch och skrivit ett blogginlägg, plus kommit en bit framåt i min bok. Det blir en fortsatt bra fredag och imorgon ska jag hem till Julia <3 Dessutom håller brorsan på att baka kladdkaka :D
Återkomsten.
och det liksom känns i mig, att jag inte har fått ur mig allt.
För det är verkligen vad jag har bloggen för.
I tisdags, kom jag inte upp. Det har hänt för ofta.
Jag var liksom hemma hela förra veckan, och så orkar jag bara en måndag innan jag bryter ihop och måste åka in till stan, sätta mig på Edenborg och vänta på Julia.
Det var iaf skönt att få träffa henne, sitta avskurna från världen i den röda slitna soffan och vara tysta.
Så köpte vi russinbullar på vägen hem och Julia bjöd återigen hem mig till henne på lördag för födelsedagsfirande. Det känns så skönt att få träffa dem, familjen Nilsson och Anton, men det känns också skönt att ha fredagen tom, bara komma hem, titta på Så ska det låta (familjetradition, jag tycker jättemycket om Peter Settman), och kanske någon dålig film med min brorsa, och sedan veta att man har planer för resten av helgen.
Nästa vecka kanske jag ska träffa Andie förresten, över en bio.
Idag har inte varit ngt speciellt. Mycket bättre än i tisdags, jag har klarat mig hela dagen, igår också faktiskt, det måste vara goda tecken trots allt. Jag och Dorota fick lite tråkigt på slutet, så vi stod i disken och tränade på att säga tex "Det låter spännande", eller "Var ligger busshållplatsen" på japanska. Det gick sådär.
Nästa vecka, måndag och tisdag, har vi stängt, och då ska vi städa istället, jag ska vara med Johanna båda dagarna, först ska vi städa på barn och ungdom, sedan ska jag få vara med när hon har föräldrabokprat. Jag tror att det bli lugna dagar.
Alla hjärtans dag igår var inget att hurra för. Jag menar, jag såg verkligen inget tecken på att det var något speciellt igår, jag försökte se på människorna på tåget om de såg annorlunda ut, kanske hade fina halsband de fått av sina pojkvänner på morgonen, eller bara såg lite gladare ut. Inte alls. Det nämndes inte på jobbet heller. Förutom att Johanna haft en alla hjärtansdag-tävling på barn, men jag vet inte om den är avgjord ännu.
Jag fick iaf veta en sak till om Anders idag: han har inget körkort. Det är en riktig utmaning att ta reda på saker om Anders, om man inte vill fråga rakt på. Så här, jag kan namnen på alla kollegornas barn, förutom Anders', ändå vet jag att han har minst två-tre stycken. Han säger aldrig någonting om sig själv. Jag tor att det är medvetet, för han pratar en del, på fikat och så, och man måste anstränga sig för att inte bli personlig. De vet ingenting om mig heller, men det är ju för att jag inte säger något överhuvudtaget. Jag vet att Johanna har en bror som bor på Gotland, jag vet att Anita och hennes man har skilda sovrum, jag vet att Pirjo har en döende släkting i Finland, alla vill berätta om saker som händer därhemma, men inte Anders. Det är sånt som gör mig nyfiken. Vad har han för skäl att dölja det? Jag tror att han mår allmänt dåligt. Det liksom känns som det. Eller så vill jag bara att det ska vara så. Varför man nu skulle önska en sån sak.
Jag såg igår att det bara är en vecka kvar till sportlovet nu, det känns så otroligt bra, jag vill att det ska bli nu, jag vill åka med pappa ner till Danmark, jag vill bara komma härifrån, så fort som möjligt, byta miljö, få tänka på något annat.
Och ikväll är det Antikrundan. Underbar torsdagsavkoppling.
Jag älskar listor.
1. vad heter du? Josefine
2. vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Savannah
3. vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Isabelle
4. vilket stjärntecken är du? Skytt
5. vilken årgång är du? 1990
6. vart bor du? Segersäng^^
7. bott utomlands? Nej.
8. flyttat antal gånger? 9, om man är noga, vilket jag är
9. vart skulle du vilja bo? Någonstans med intressanta människor och bra väder/klimat
10. vilken skolklass? Jag går inte i skolan
11. vad vill du bli när du blir äldre? Författare, bibliotekarie eller museiintendent
FAVORITER
1. filmer? Filmer med bra manus. American beauty, Eternal sunshine, Lukas Moodysson
2. låtar? Recovering a satellite eller någon annan med Counting crows
3. årstider? Höst, jag klarar inte solen
4. mat/dryck? Joakim lagar god mat/jag och Julia gjorde en lista på godaste drickor, fläderblomssaft hamnade överst
5. djur? Jag har väl gått ifrån djurstadiet. Katt kanske.
6. färg? Sjuttiotal
7. parfym?
8. tv-program? Det Filip och Fredrik leder, ytterligare förebilder
9. ämne i skolan? Svenska
10. sysselsättning? Skriva
KLÄDER
1. vad använder du just nu för jacka? Antingen min active-jacka, eller min ulljacka, som är lite för stor
2. vad använder du just nu för skor? Jag har bara ett par: mina höstconverse, som sett sina bästa dagar
3. favoritfärg på kläder? Sjuttiotal
4. favoritmaterial på kläder? Tyg.
5. vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Jag måste öka sjuttiotalsbeståndet
6. favoritaffärer? Myrornas^^
7. för ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? Det var länge sen
8. favoritmärke? Har ingen favorit direkt
DITT RUM
1. stort, litet eller mitt emellan? Stort, tror jag.
2. vilken färg på tapeterna? Vit-beiga
3. vilka färger går rummet i i övrigt? Vitt..
4. favoritmöbel i rummet och varför? Jag har ingen favorit
5. vad vill du ändra där inne? Lagerlokalskänslan
6. vad har du där inne av följande:
a) tv? Ja
b) video/dvd? Både och
c) dator? Ja
d) stereo? Ja
e) telefon? Ja
7. vad ser du om du tittar ut genom ditt fönster? Ljuspunkter
8. vad gör du oftast i ditt rum? Sitter vid datorn i olika ärenden
9. vem förutom du brukar sova i din säng? Varför skulle det sova någon annan i min säng?
10. favoritpryl i rummet? Det ligger en hel del livsviktigt på hårddisken
BLANDAT
1. vad heter din morfar? Min morfar hette Hans, när han levde
2. var har du i din:
a) jackficka just nu? Jag använder inte mina jackfickor
b) skolväska just nu? En bok, vet jag iaf
c) handväska eller liknande just nu? Plånbok, tuggummi, pennor, lappar
3. vad är du beroende av? Lypsyl, minttuggummin,
4. vilket land kommer du i från? Sverige.
5. vilken sorts lipsyl använder du? Helst Nueva
6. vad tror du på? Kan låta banalt, men: ärlighet
7. vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Ingen alls. Tar avstånd från religion
8. vad köpte du senast? Lunchen, eller en kopp varm choklad
9. har du nåt husdjur? Nej. Och saknar det inte.
10. vad bor du i? Friggebod.
GREJER
plånbok: En fejk som mamma fick i julklapp av Britta^^
tandborste: Svart apotekstandborste
smycken: Mitt svarta hjärta <3
solglasögon: Can’t see why to wear them
underkläder: Ja
nagellack: Nej, inte för tillfället
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"...ka, febervarma veckor. Han som cyklar från Bjergsted mot sko-" Mannen som älskade Yngve, Tore Renberg
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid? Min handduk
3. Vad var det senaste du såg på tv? Något tråkigt Disney channel-program
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är: Runt sju [in fact: 18,57]
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu? Ingenting.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då? Gick emellan husen, eller gick ifrån tåget
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen? Fyllde i en annan lista
8. Vad har du på dig? Byxor och tröja^^
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad? Nej, i natt drömde jag nog inget, tack och lov
10. När skrattade du senast? Falsk med Dorota tidigare idag
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? Det är ganska kalt på väggarna
12. Har du sett något konstigt på sistone? Konstiga människor finns det gott om
14. Vilken var den senaste film du såg? United 93. Bra.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa? En massa saker. Egen lägenhet i Stockholm.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till. Folk vet ingenting om mig.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara? Allting har ju med politik och skuldkänslor att göra. Och allt annat är bra som det är. Jag vet inte.
18. Tycker du om att dansa? Nej. [In case you didn’t know]
19. George Bush? Han den där nya kandidaten verkar bättre
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka? Rita/Stellan
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands? Ja. Danmark eller England
Jag älskar listor.
Jag har:
(x) snott den här listan från nån (x) rökt en cigarett
( ) rökt en cigarr
( ) varit hög
( ) varit full
( ) hånglat med någon av samma kön
( ) varit kär
( ) blivit dumpad
( ) dumpat någon
( ) fått sparken
( ) varit i knytnävsslagsmål
(x) rymt hemifrån
( ) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
( ) hånglat med en främling
( ) gått på en blinddejt
(x) ljugit för en kompis
( ) varit kär i en lärare
(x) skolkat
( ) legat med en medarbetare
( ) sett någon dö
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(x) flugit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
( ) ätit sushi
( ) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
( ) varit i ett våldsamt förhållande
(x) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel (x) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
(x) åkt släde
(x) fuskat när jag spelat spel
(x) varit ensam
( ) somnat i skolan/på jobbet
( ) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
(x) rört en orm
( ) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur/en get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
(X) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
( ) dansat i månljus
(x) hatat mitt utseende
(x) varit vittne till ett brott
( ) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
( ) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
( ) lekt polis och rånare
(x) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
(x) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon jag bryr mig om
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med en apa
( ) burit pärlor
( ) hoppat från en bro
(x) ätit hund/kattmat
( ) sagt till en främling att du älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
( ) burit en svart klänning
( ) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något
( ) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att jag inte fått luft
( ) byggt en kärra
( ) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(X) haft en trädkoja
(x) är rädd för att titta på skräckfilm ensam
(x) tror på spöken
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
( ) blivit puttad i en pool med kläderna på
( ) blivit tillsagd av en främling att jag är het
( ) brutit ett ben
( ) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
(x) gråtit så mycket att jag skrattade
(x) fuskat på ett prov
( ) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
( ) sovit naken(x) varit överlycklig
( ) kört bil i 180 K/h
(x) funderat varför jag finns
( ) frågat nån om dom gillar sitt utseende
( ) slagit ner någon
( ) blivit nerslagen
( ) snott en cykel
( ) snattat i en affär
(x)haft/har en bästis
( ) ett bitsår på handen
( ) bastat i 120 grader
(x) blivit skrämd
Konstruktivt.
den har präglat hela dagen.
Jag vet inte riktigt varför jag tyckte att just den var så hemsk.
Det handlade om tjuvjägare, de skjöt hundar, fast jag vet inte om det fanns vilda hundar eller om de faktiskt skjöt folks hundar. Någon på den plats jag jobbade, motsvarighet till Johanna på biblioteket, tog mig med ut i skogen för att jag skulle få se det med egna ögon, och jag var verkligen livrädd för jägarna. Livrädd. Jag fick höra att det fanns anledning till det också, och det är den känslan, den rädslan, som jag burit runt på hela dagen sen.
Efter att jag varit ute i skogen, gick jag till en fest. Alla var där, från alla skolor jag gått i. Jag träffade Filip i trappan, och saker han sa lärde mig återigen att det inte går att lita på folk. Han sa något om att en tjej jag pratat med i skolan bara hade lurat mig, och det kändes som om alla på den där festen var emot mig. Jag snurrade runt med Elina i ett stort rum också. Till slut hittade jag Julia och Anton, de satt och halvsov framför en tv, och jag ville berätta om allt det obehagliga jag upplevt i skogen, men ingen av dem lysnade på mig, de bara avbröt mig, började prata om annat, och skrattade.
Det är svårt att berätta om drömmar, men den var verkligen jobbig.
Annars blrjade dagen ganska bra, jag kände mig bra, men jag har inte gjort någonting idag, mer än städat. Sedan ringde pappa till mig och han sa att han planerar att vi ska åka till Danmark på sportlovet, och jag kan inte tänka mig något bättre än Danmark i februari/mars. I really want it. Särskilt som jag är osäker på om jag kommer kunna följa med i sommar, med tanke på alla festivaler vi planerar att åka på. Okej, bara två stycken, men de ligger ganska dåligt till ur semestersynvinkel. Pappa skulle vilja ta oss till Barcelona i april, men det kommer inte bli så. Hamnar jag i Danmark på sportlovet blir jag inte ledsen för det.
Så ringde Julia till mig, och vi pratade mycket om just sommaren. Det är så mycket som ska gå ihop. Vi funderar på att köpa biljetterna till Peace and lov på tisdag, så att vi får Kärlekspris. Sedan bjöd hon mig till semelbakning på lördag, som för att fira hennes födelsedag som äger rum på fredag, och jag har köpt hennes present, och det är en bra present, och jag vill ge henne den nu!
Jag åt min andra semla för i år idag, kylskåpssmak på grädden, annars är semlor hur gott som helst.
Jag har inte varit på biblioteket på en vecka, jag måste säga att jag har saknat det de senaste dagarna, saknat stillheten. Saknat organiseringen, att få bestämma hur det ska vara, jag har saknat perfektionen. Hemma är allting bara en enda röra. På alla sätt.
Propaganda.
"En lunartjej fick mig på Eminem-spåret.
Det kanske utlöstes av att 8 mile går på tv.
Iaf, jag började lyssna på The Eminem show.
Jag kan inte påstå att jag minns första gången jag lyssnade på den,
men jag minns hur Sarah försökte få mig att förstå att det var bra.
Så förstod jag äntligen texten i My dad’s gone crazy.
Och ja, jag tyckte att det var bra.
Egentligen gör jag nog det fortfarande.
När jag lyssnar på det, minns jag alla de där citaten jag brukade skriva längst bak i mina skrivböcker i skolan, särskilt från Hailies song och My dad’s gone crazy.
More pain inside of my brain,
then in the eyes of a little girl inside of a plane,
aimed at the world trade
Till exempel.
Jag vill bara påminna mig själv om att jag var tolv år när jag ansåg mig känna igen mig i det här. Och nästa:
Some days I sit, starin’out the window
Watchin’this world pass me by
Sometimes I think theres nothin’to live for
I almost break down and cry
Jag tänkte också mycket över andra, kortare saker.
Parents are piss but the kids love it.
Micke brände skivan av mig.
Så satt jag och lyssnade på Eminem i min pre-tonårsförvirring.
På något sätt är det skönt att någon vågar säga vad alla tänker.
Men allt de som inte gillar Eminem hör när de lyssnar på hans musik är alla svordomar.
Och okej, det är ett helvete att se en Eminem-video på Ztv eller så, för det kommer uppehåll för varje svordom och det är en hel del sådana, men de som klagar på det, är precis som när äckliga gubbar säger ”Vilket kackel”, när en kvinna försöker få honom att förstå någonting. De lyssnar inte. Folk lyssnar inte.
Så. Nog med Eminem-propaganda för idag. Jag vet inte varför jag tog upp det. "
Feministångest.
Wounds the brain, free instead
But I could never pull the trigger
I get too scared
So I stand up instead
And I go wild
Jag behövde någon som höll med mig, någon som höll om mig, och jag valde Martha Wainwright.
Underbara Martha, skivan jag snodde från pappa så att han fick lov att köpa en ny.
Påtal om pappa kanske jag skulle ringa honom.
Jag skulle verkligen behöva prata med Julia nu, men hon har mobilen avslagen, jag kan gissa varför,
så jag kanske borde ringa till Norge istället. Om han nu inte har annat för sig en lördagkväll. Förhoppningsvis inte.
Jo, han var på jobbet förstås. Visserligen kan han ofta prata iaf, men han lät besvärad. Jag ska ringa upp lite senare.
Jag trodde att den här lördagen skulle bli ganska bra. Den var ganska bra. Vi var inne i stan, träffade mammas kompis, åt på kinarestaurang, gick runt lite på de iskalla gatorna. Micke skulle gå in på Ica och köpa semlor, vi skulle åka hem, fika, jag skulle gömma mig i mitt hus och skratta torrt åt Kristian Luuk som jag tycker om, och skratta rått åt de dåliga artisterna. Förutom The Ark förstås. Det har klagats en del på deras uttalande i tidningarna, att Ola och gänget skulle vara för självsäkra och behöva lite mer ödmjukhet, men jag tycker att det är väl upp till var och en hur man vill uppfattas, och Ola kan kosta på sig att vara lite kaxig, tänk vad tråkigt det är med snälla människor.
Men det blev inte så bra. Självklart var det Micke som förstörde allting. Han finns alltid där, som något som kommer att utlösas. Inte som en tickande bomb, mer att jag vet att det inte kommer att fortsätta vara bra, för honom kan allting inte vara bra. Han ska alltid göra en massa dumma grejer.
Män. Jag pallar inte. Alla är likadana. Lika förutsägbara och lika hemska att ha att göra med. (Bloody motherfucking asshole spelas i radion^^ <3)
Jag älskar listor.
Jag är inte så imponerad av den här listan, men det är dock en lista, och jag är beroende av att fylla i listor.
Innan jag dör måste jag: (nej,, jag klarar mig nog utan de flesta av punkterna)
[ ] Tatuera mig.
[ ] Bli nöjd med migsjälv och mitt utseende.
[ ] Operera mig.
[ ] Bryta någonting.
[] Pierca mig.
[ ] Rymma, utan att någon vet vart och stanna där ett tag.
[X] Få ett syskon.
[ ] Få barn.
[ ] Få sparken.
[X] Hoppa av skolan.
[ ] Få ett bra jobb.
[ ] Kissa påmig av skratt.
[X] Gråta av skratt.
[ ] Limma fast min hand i något.
[ ] Skratta tills någon form av dricka kommer ut ur näsan.
[ ] Ha sönder byxorna på en offentlig plats.
[ ] Sy ett sår.
[X] Flyga flygplan.
[ ] Hoppa fallskärm.
[ ] Hoppas bungyjump.
[X] Se en stjärna falla.
[ ] Gåut i pyjamas.
[ ] Trycka på alla knappar i en hiss.
[ ] Sparka någon mellan benen.
[ ] Vara på ett casino.
[ ] Dricka en hel liter mjölk på en timme.
[X] Krockat i en bil.
[ ] Vara med i en film.
[ ] Sova på ett tak.
[X] Åkt taxi.
[ ] Förlova mig.
[ ] Gå på blind date.
[ ] Ha sex.
[X] Kramat en helt okänd person.
[ ] Jag har kysst en helt okänd person.
[X] Dricka alkohol.
[ ] Pröva droger.
[ ] Gå på en begravning.
[X] Gå på ett bröllop.
[X] Gå på ett dop.
[ ] Se någon dö.
[ ] Köpa något från ebay.
[ ] Sno en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[ ] Gå med pyjamas till skolan/jobbet.
[X] Se ett spöke.
[ ] Äta bajs.
[ ] Dricka kiss.
[ ] Smaka på människokött.
[ ] Döda någon.
[ ] Sova ett helt dygn utan att vakna.
[ ] Ha analsex.
[ ] Ha en flickvän.
[ ] Ha ett förhållande i över 1 år.
[ ] Ha ett förhållande i över 2 år.
[ ] Kasta en TV från en ballkong.
[X] Röka en cigarett.
[ ] Röka en cigarr.
[ ] Röka upp ett ciggpaket på 1 dag.
[ ] Spruta eld.
[ ] Sätta eld på ett hus.
[ ] Äta snor.
[X] Lukta i en svettig sko.
[ ] Snatta.
[ ] Åka fast av polisen.
[ ] Sitta i häktet.
[ ] Titta på en rättegång.
[ ] Sitta i en rättegång.
[ ] Få heltids-tinitus.
[ ] Åka på festival.
[X] Gå på konsert.
[ ] Svälja en del till en mobiltelefon.
[X] Trampa på ett häftstift.
[ ] Måla nagellack på läpparna.
Det var inte mycket av det där man kunde fylla i. På något sätt känns det rätt bra.
Dagens diss.
När alpina VM är slut för dagen brukar jag bläddra emellan våra numer endast tre musikkanaler VH1, MTV och Voice (plus VH1 classic som bara körs efter klockan 6). Vocie spelar ofta och gärna Beyonce's, vad jag förmodar, senaste singel Irreplacealbe.
Tro inte för en sekund att du är oersättlig, sjunger hon i den låten.
Det jag först trodde var en smäktande ballad är alltså motsatsen, likt Rihanna försöker Beyonce vinna sympati hos alla hjärtekrossade genom att sjunga som om hon var en av dem.
Nej, jag tror inte att kända människor är mer stålsatta än 'vanliga', men det finns flera logiska brister. Det första är att hon, Beyonce, ler under ungefär hela videon, samtidigt som hennes pojkvän försvinner i en taxi med alla hans saker utan tanke på att komma tillbaka. Även om jag kan inse att hon har drabbats av en självförtroendekick, med självkänslan som adrenalin genom kroppen, är ett konstant leende lite för mycket för att jag ska tro på henne.
Jag kan ha fel, jag är ingen expert på amerikanska r'n'b-stjärnor, men senast jag hörde från Beyonce, i någon av de utomordentligt intressanta skvallertidningarna, höll hon på att planera bröllop med Jay-z. Ännu en anledning för mig att inte tro henne.
Snygg, skulle hon nog även klassas, själv tycker jag att det är ganska motbjudande faktiskt. Hon skulle säkert vara snygg om hon inte gick så djupt in i det. Men det gör hon. För en större publik, kan man anta. Där rök det som var över av chansen för henne att vinna mitt förtroende.
Dagens diss: Beyonce Knowles.
Dagens hiss: Marie Öhman
Jag såg om Hugo och Josefin idag, Marie spelar Josefin, hon är oerhört söt och trovärdig, filmen är helt underbar, och suget efter att läsa Maria Gripe blev så starkt att jag nu sitter här med Agnes Cecilia.
Det är ju det jag säger. Alla bra filmer gjordes för länge sen. 1967 är Hugo och Josefin ifrån, 1962 skrevs boken. Allt som nyproduceras nu är av samma mening.
Nej, jag ljuger ju. Jag tycker om en hel del av filmerna, böckerna och musiken som kommit under 2000-talet också, men ärligheten kan man glömma.
Dålig idé.
Nu läser jag Svenne.
Jag kan inte säga att det är samma sak nu, men någonstans kan jag ändå dra en parallell. Jag är mer fundersam än arg. Han lämnar inga frågor obesvarade på samma sätt, han får mig bara att undra vad det är han vill mig. Vad är det han vill säga. Kanske drar han nytta av sin roll som lärare, kanske försöker han läxa upp mig, som den naiva tonåring jag är, kanske tycker han att jag borde smaka på verkligheten. Kanske vill han ge mig en inblick i politiken. Hur det fungerar. Kanske vill han lära mig någonting.
Men även om Per Nilsson gärna drar in politik, flyktingfrågor, miljöfrågor, alla möjliga slags frågor, etik, moral, allt sånt där, i sina berättelser, är en uppläxning inte likt honom. Det är inte det han vill, jag förstår det genom erfarenhet, aldrig förut har han haft det som poäng med det han berättar. Små poänger mot våldet har han alltid lagt in, paranteser om respekt och sånt, utan att alls bli blek eller långdragen, och det är ju bra, förstås, förutom att allt sådant prat redan dränkt mig, i skolan och av föräldrar (dock inte mina egna föräldrar, faktiskt), av andra ungdomar, av exakt alla, jag behöver det inte från Per. Visst håller jag med dem, visst ska vi utrota svält och våld och orättvisor och blabla, men det är inte propaganda jag behöver, jag vill inte få min åsikt som något konkret, direkt i händerna. Kanske är det vad Per vill ändra på. Det konkreta. Jag ska nog läsa de restrerande kapitlen och se om jag förstår bättre.
Jag ska gå till historia.
Nu ska jag vara sådär jobbig och skriva ett långt inlägg om vad jag har gjort i helgen.
Det har varit en bra helg.
Jag har träffat Julia och Anton hela helgen. Två dygn i sträck. Och det har känts bra.
Förutom att Antonkänslan infann sig en aning när jag och han sat på Odengatan och väntade på Julia.
Det började i fredags morse, när jag vaknade av ett SMS från Anton, en inbjudan till "myskväll". Ett tecken på att jag skulle överleva även denna helg. Fast Julia var tvungen att dela reklam först, så hon skulle inte komma förrän klockan nio.
Jag kom fram till Anton vid fyra-tiden, och vi hade tagit oss an uppgiften att göra ordning inför kvällen. Dock tog vi det lugnt, lyssnade på lite msuik, pratade lite, försökte komma in i stämningen, lyckades. Sedan åkte vi och hyrde film. Anton är en sådan som gärna går runt länge i videobutikerna, och jag tycker om det, vi fingrade på den ena filmen efter den andra, tills jag övertalade Anton att vi skulle hyra Alien, bara för att jag tycker att den är så mysig, och ingen av de andra hade sett den.
Sedan gick vi och handlade. Det var extrapris på chips, det var därför det blev så mycket, plus dipp, och en påse godis, för Julias skull, och lite mat till mig och Anton, wraps som vi åt på Gotland, och flashbacks infann sig naturligtvis, och jag längtar tills våran nästa tripp. Jag hoppas att vi kommer till Köpenhamn någon gång, det skulle vara underbart. Annars blir det väl Arvika nästa, Patrick Woolf kommer, en av Julias absoluta favoriter.
Anton gick in i duschen, jag satte mig på Benkes säng och skrev lite. Det var länge sedan jag skrev lägesrapporter, jag måste ta upp det igen. Bloggen har börjat ta över mitt skrivande.
Julia kom tjugo över nio, utan pluskort måste hon gå ifrån Karlberg, och vi var glada att hon kom fram överhuvudtaget.
Vi började titta på filmen nästan omgående, och det har tydligen blivit rutin för Julia att somna i filmerna vi ser, först Dag och natt, nu Alien. Hon bedyrade att det inte hade att göra med att filmen var tråkig, och det verkade hon inte tycka heller, även Anton verkade tycka om filmen, och jag kände mig nöjd. Det är så jobbigt annars, om man säger att en film är jättebra, låter någon annan se den, och denna person tycker att den är jättedålig. Som när jag såg Million dollar hotel med Julia för typ ett år sedan, hennes favoritfilm, och hon frågade mig ungefär var tionde minut om jag tyckte att den var bra eller tråkig.
Jag fick sova i Benkes säng den här gången, det kändes ovant, som om jag sov i en annan lägenhet, det enda man såg var fåtöljerna och fönstret och jag kände mig helt ensam. Jag föredrar nog Antons säng, jag tycker om att vara lite avskärmad istället för att sova i ett helt öppet rum. Jag blir lätt lite smått paranoid.
Halv tio, jag kände mig mosig, fick i mig en tallrik fil, hjälpte till att städa upp, vi var ute ur lägenheten ganska fort eftersom vi visste att Benke skulle komma hem.
Anton: Nu kommer han
Julia: Han är väl inget monster heller
Först gick vi till Record hunter, det har blivit någon slags utgångspunkt. Anton köpte Flaming lips och vi fortsatte till Stadsbiblioteket. Faktiskt första gången jag var där, förutom förra gången jag var där med samma sällskap, när vi bara satt i Ljudbiblioteket.
Vi satt där länge, det var en vacker byggnad, fylld med böcker, men ändå…kändes det som om jag hade förväntat mig större. Inte en besvikelse, bara ett konstaterande. Jag och Anton gick till Lidl (jag förstår inte att det finns folk som handlar på Lidl), och köpte tunnbröd, fetaost och ruccolasallad. Sedan satte vi oss alla tre i en trappa precis innanför entrén till biblioteket och intog en uteliggarlunch. Jag älskar våra spartanska måltider.
När planerna sedan skulle smidas, bestämde majoriteten att de ville åka hem till mig. Det var ett snabbt beslut jag inte var beredd på, men ett bra beslut, för så här åtta månader efter att jag började umgås med Anton hade mamma fortfarande inte träffat honom. Kanske tvivlade hon till och med på hans existens.
Så klart skulle Benita krångla, det gör hon alltid, vi satt på i Centralhallen, och Julia blev ledsen förstås, för att det alltid blir så, och jag kom att tänka på förra gången jag såg henne gråta. Jag har upplevt det två gånger, båda på Centralstationen, båda av samma anledning. Första gången var efter balen, när Benita inte lät Julia sova inne i stan för att hon var arg för att vi stuckit ifrån balen. Den här gången tänkte Julia efter ett tag, innan hon bestämde sig för att faktiskt trotsa beslutet, och hon tog tåget hem till mig ändå. Detta visade sig inte få några vidare konsekvenser.
Vi åt pizza och satte oss framför tv:n, såg på Melodifestivalen delvis på ljudlöst, förutom när det var Kristian Luuks tur att prata, jag älskar hans humor.
Sedan väntade vi på att Signs skulle börja, och i väntan utbytte vi erfarenheter, och jag ångrar att jag inte lyssnade mer på Julia, så här i efterhand var det tydligt att hon ville få fram något hon aldrig lyckades med.
Aftonbladet ger Signs ett plus, vilket innebär att de tycker att den är dålig. Jag älskar Signs. Även jag kan inse att det inte är något filmiskt mästerverk, men varför ska det alltid behövas för att man ska få tycka om den? Man måste kunna tänka bort utomjordingarna. Jag är expert på det. Jag tycker om Joaquin Phoenix, jag tycker om M. Night Shyamalan i övrigt, jag tycker om humorn, jag tycker om blandningen av alla möjliga genres, jag tycker om pojken, som kanske är släkt med Macaulay Culkin, eftersom han heter Rory Culkin. På så vis blev det lite utomjordningstema på våran helg. Vi gick och la oss sent, Anton och Julia fick dela på tältsängen, och jag sov ensam i min egen säng, även om den är mycket bredare. De påstod att det inte var något problem.
Julia åkte hem tidigt nästa morgon, hon tog niotåget, som en kompromiss med sin mamma bestämde hon sig för att åka hem och städa. Anton däremot stannade fram till klockan fem, och vi hann göra en hel del, mest jobbade vi med dokumentärfilmen vi håller på med, som handlar om Segersäng, som vi kanske ska lämna in till bibliotekets tävling för ungdomar om vardag. Bäst var när Anton imiterade Emma, 3 år.
Vi hann också äta mer pizza, hjälpa mamma att rätta matteböcker och se på Placid Lake. Varje gång jag ser den filmen inser jag hur extremt dåligt slutet är i förhållande till resten av filmen. Han kanske fick slut på budgeten, vad vet jag. Söt film i övrigt.
Anton tog femtåget och lämnade mig ensam halvt urdruckna kaffemuggar och smulor av Joakims avancerade kladdkaka.
Det har varit en lång helg, och för första gången på väldigt länge, lång på ett bra sätt.
