I'm talking to the ceiling

Sedan jag började här har jag sett min vänlighet som en makt.
Det har alltid varit ett val - vara trevlig, eller inte.
Det har alltid berott på om besökarna förtjänat det eller inte.
Vänlighet, leenden och allmänt trevligt bemötande från min sida har alltid varit en belöning till dem som uppträtt liknande mot mig, eller bara varit generellt intressanta människor. Det finns ett fåtal sådana.
Idag känner jag mig allmänt glad.
Det slutade inte så igår kväll, det började inte så den här morgonen, men tillsammans med det fina vädret och dragspelsmusik har det bara vuxit inuti mig hela dagen.
Dock har jag inte träffat någon intressant människa ännu idag, förutom att jag har sagt hej till Anders. Jag vet inte om han har pass idag, jag skulle inte tro det, men jag hoppas, just nu är Pirjo och Helen här, den tråkigaste kombinationen, förutom på fredagar när det är Helena och Pirjo.
Tomas och Inger var det ultimata paret, jag saknar båda två emellan åt.
Vid fikat planerar dem semesterveckor.
Det är ett evigt diskuterande, anpassande, uppoffrande, pusslande.
Man är så otroligt bortskämd med sommarlov, jag kanske ska bli lärare iallafall, bara för att få så många veckor ledigt. Mamma har ju alltid varit ledig samtidigt som jag och Joakim, jag har aldrig tänkt på att föräldrar ofta inte är det, oftast inte är hemma hela somrarna, eller på sportloven.
Anton säger att jag har ett bra liv och ingenting att vara ledsen över.
Imorgon har jag tid hos Majlis.

Jag läste en ytterst underhållande artikel om Mark Haddon där han, författaren, gjorde dessa uttalanden. Nu längtar jag till att läsa hans nya vuxenroman Ett utslag av oro.


- Vad jag kan är att få roman­figurer att bli levande. Jag är ingen riktig man, jag kan inte sätta upp en hylla eller laga en bil, men jag är bra på att förstå mig på människor.



- Att vara författare är som att vara gay. Det är inget man väljer, det är något man efter mycket vånda erkänner för sig själv att man är för att sedan försiktigt komma ut inför släkt och vänner med hopp om att de kommer att acceptera en.

Fördelen med att det nu finns tre stolar i recenptionen, lika många som datorerna, är att jag kan ta mig en dator, och en stol, och sätta mig framför Internet, om det inte finns något annat vettigt att göra.
Det gör det inte nu.
Det har det inte gjort på hela dagen.
Under förmiddagen satt jag i mitt hemliga hörn på ungdom och läste en bok av Katarina von Bredow.
Jag fick en väldig lust att läsa en ungdomsbok, och hon fyllde behovet väldigt väl, när hon lät mig bli vän med Felicia, Konstnären och Anton.
Varför allting alltid måste sluta med en kärleksrelation ungdomar emellan, vet jag inte ännu.
Varenda bok jag läst för min målgrupp slutar just så. Och om de inte gör det, så har det iaf funnits en kärleksrelation mellan ungdomarna i huvudrollerna tidigare i texten.
En av de viktiga personerna i boken hette Anton. Han var poet, och homosexuell.
Jag vet inte varför, men det var konstigt att se Antons namn skrivet där så många gånger.
"Anton är Anton" tänker Felicia, och det är väl precis så jag tycker också. Fast vi har inte samma Anton i tankarna.
Till lunch drack jag Varma koppen och skrev slut min Black cat-anteckningsbok, så nu måste jag köpa ett nytt kollegieblock som får plats i väskan. Jag saknade Pax och Måne, och min mörkögda självfrände ganska mycket runt lunch. Jag tog inte min medicin igår, tror jag (svårt att skilja dagarna åt), därför känner jag mig konstig idag, och därför skulle jag behöva fly in i den världen jag har byggt åt Pax, Måne, och flickan som inte har något namn ännu, och kanske aldrig får det. Fast det är klart, om någon har förslag på mörka, mystiska namn så går det bra att förmedla dem till mig.
En man kommer fram till mig och avbryter mitt skrivande. Han pratar lågt till en bröjan, men när han märker att han får respons börjar han tala högre, och han klarar språket bättre än jag först trodde, och han gör mig glad, för han är glad och trevlig mot mig, och jag känner att han förtjänar detsamma tillbaka, och jag känner mig glad för första gången idag.
Iallafall, större delen av eftermiddagen, som inte hunnit så långt ännu, har jag suttit här framför datorn, önskat att jag kunde prata med Julia (how I need her), ögnat igenom nyheterna på DN:s kultursida, döpt min nästa person i novellen till Crocket, trots att jag sagt till mig själv att inte införa några fler personer, det är ju det berättelsen går ut på. Ingen kärlek.
När jag kommer hem ska jag läsa oavbrutet tills Leende guldbruna ögon börjar. Hur många gånger har jag inte lovat liknande? Jag måste läsa ut Drömfakulteten så att jag kan ge den till Anders. Jag hoppas att han tycker om den, jag hoppas att så många män som möjligt läser den, trots att den är rosa och handlar om en otroligt feministisk prostituerad och sinnesförvirrad (men genialisk, varför måste man vara pyskiskt sjuk för att vara ett geni?). Sedan vill jag läsa ut den nya boken av Katarina von Bredow, jag vet inte varför jag läser henne så mycket just nu, men det är något med hur hon blandar orden, gamla och nya, märkliga med vardagliga.
Det första vackra jag någonsin sett i Ösmo såg jag imorse. På perrongen. En flicka. (Jag ska sluta använda ordet tjej, det är hur fult som helst.) Hon var kanske i min ålder. Jag vet inte varför jag tyckte så mycket om henne, allt det vackra hos henne var säkert bara smink, hårspray och kläder. Hennes hud var fläckfri, 'pure' skulle jag ha uttryckt det om jag skrev på engelska, jag hittar ingen bra översättning, hennes ögon var sminkat i svart på ett sätt som fick dem att locka och skrämma iväg på samma gång, och läpparna flöt ihop med resten av ansiktet på det mest naturliga sätt, och de hade en perfekt form. Håret var färgat i svart, och dränkt i spray, inget speciellt egentligen, bara att det passade så bra in i sammanhanget. Hon hade en fin ullkappa på sig, med skärp i midjan, som avslöjade hennes smala kroppsform, kappan var lång, och under den avslöjades hennes ben i ett par svart/vitrandiga strumpbyxor. Hennes hållning var stolt, hon såg ganska lång ut, men sådant har jag aldrig kunnat avgöra på avstånd. Hon stod ensam. Hon bröt av den vattenfärgade verkligheten som en färgfläck, trots att hon nästan helt gick i svart kändes hon färgglad. Hon klev på tåget mot Stockholm, flyr till storstaden (hoppas jag, hoppas att hon inte kliver av halvvägs). Skorna var det enda jag inte tyckte om hos henne, men nu när våren är kommen kanske hon byter till något nättare, något som passar bättre. Jag ville gå ut och prata med henne, men det gjorde jag naturligtvis inte.
Naturligtvis.
Om det var något mer jag skulle berätta så har jag glömt det nu.

Det blev verkligen en bra kväll igår.
Första gången jag medvetet åkt till Anton för att träffa bara Anton, inte Julia.
Det kändes inte ett dugg konstigt.
Jag satt och väntade på honom en och en halv timme i hans trappuppgång innan han kom från båtmässan.
Det gjorde inte så mycket, jag har alltid varit bra på att ha tråkigt.
Dessutom finns det jättebra fönster att krypa upp i, även om utsiken är en asfalterad bakgård, är det skönt att luta pannan mot rutan och känna draget utifrån genom de dålig isolerade fönsterkarmarna.
Vi åt indiskt, chicken tikka masala, typ, fast utan chicken, den ersattes med quorn.
Jag har alltid trott att det skulle vara jobbigt att vara vegetarian, men sedan jag träffade Anton, sedan Julia också slutade med kött, har jag förstått att det är nästan ingen skillnad. Jag kan till och med äta bönor.
Anton spelade Postal service för mig, det är verkligen ett mysigt band.
Sedan tittade vi på Kill Bill, jag är inte jätteimponerad, inte så där fantastisk som jag hört folk beskriva den, men den har ett klart underhållningsvärde. Nästa gång blir det väl volym 2.
När Kill Bill var slut slog vi över till SVT 1, och kom precis lagom till att Kristian Luuk fiskade fram sin elräkning, och sedan framförde tittarnas röster och också det slutgiltiga resultatet. Visst, jag hejade på The Ark, men jag kände ingenting när underbart snygga Ola gick upp på scenen och framförde vinnarbidraget.
Sedan såg vi Science of sleep, Eternal sunshine of the spotless mind-regissörens nästa film, och den var jättesöt, jättemysig, verkligen, men den slår inte Eternal sunshine. Å andra sidan är det inte mycket som gör det. Den är en av mina absoluta favoritfilmer.
Klockan var tolv när den tog slut, Anton tog fram de sista glassarna ur frysen, vi tog på oss jackorna och gav oss av ut i Vasaparken. Vi gick och frös med varsin Magnum mandel i handen, iakttog några skränande tonåringar som jagade kaninerna, och jag tänkte, att de kommer dö snart, kaninerna, och det kändes lite jobbigt, för kaniner är så lätta att skrämma ihjäl (I tell you about it, jag vet inte hur många av mina och Joakims kaniner som gick åt för att pappas siberian husky hundar skrämde ihjäl dem).
Man är uppe för lite på nätterna.
Jag och Anton satt med tända ljus vid köksbordet, bara pratade, lekte med elden (varför ska sådant man är rädd för alltid locka?)
Vi gick och la oss klockan två, och vaknade vid tio-tiden idag, jag vaknade av att mamma ringde. Så gjorde vi toast, drack yoghurt med päron/ingefära-smak, den smakade päronsplitt (gott!), och drack våran tropiska juice.
När Anton senare satte igång att diska, satt jag vid datorn och spelade Grand theft auto San Andreas. Jag tyckte väldigt bra om den uppdelningen. Jag har inte spelat GTA på evigheter, flera år, men nu blev jag sugen på att installera det igen, bara för att få återuppleva det där...jag vet inte.
På pendeltåget satt vi sedan och planerade inför sommaren, vi har många planer, en utopi förstås, att kunna genomföra allihopa i år, Arvika, Peace & love, Paris, Budapest, så mycket pengar har vi inte, och jag får ångest när jag tänker på hur mycket pengar det krävs. Men jag ska verkligen spara ihop allt jag kan.

Nu är Gunborg och Lennart här, Micke fyller år idag.
Jag tycker verkligen inte om hans föräldrar.
"Hej Joakim" säger Gunborg och menar mig.
"Hej" säger Lennart och sträcker fram handen fast att vi hälsade för två sekunder sedan.
Jag flyr.
Gittan har lovat att komma senare. Henne tycker jag iaf om. She's got attitude.

Btw, Regina Spektor är inte bara hur snygg som helst, hon gör bra musik också! Inte ofta man hittar en sådan kombination.

Igår ringde Anton till mig (från Myrornas)
och berättade att Julia inte kan se på film med mig idag (fast egentligen ville han fråga om jag ville ha en bok).
Skit tänkte jag.
Fast du kan ju komma hit iallafall, sa han.
Anton och Julia är de mest problemlösa människor jag känner. Jag älskar det.
Så ringde han till mig i förmiddags igen.
Vi kan laga god middag, gå på promenad i det fina vädret och se på film, sa han.
Det låter bra, sa jag.
Jag åker om någon timme.
Hittills idag har jag ägnat väldigt mycket tid åt att övertyga Emma om att gå på sin bästa kompis kalas fast att mamma inte kunde vara med, för hon var i stallet. Sedan drack jag Varma koppen över dagens DN (som blir ett extra Aftonblad så här i Melodifestivalstider, varför de sviker mig på det sättet vet jag inte), och direkt efter det satt jag i någon timme över min bok, Sara Stridsberg's Drömfakulteten. En fantastiskt bra bok. LÄS DEN. Allihopa.
Jag ska bli som Valerie. Jag ska hjälpa henne bygga det samhälle hon drömmer om. Manshat leder bara till trubbel.
Nu sitter jag här, funderar på om jag ska ladda ner fler Kurage den hariga hunden-avsnitt, eller kanske Ed, Edd 'n' Eddy-avsnitt, eller Svampbob. Längre film än så klarar inte min dator av. Då blir den knäpp. Det gör ingenting. Joakim har en massa film jag vill se, liksom Anton, som laddat ner Little miss Sunshine, Science of sleep, Babel, mfl. Torkel i knipa var dock ingen höjdare.
Imorgon kanske Julia kommer förbi. Antagligen inte. Men jag borde städa upp lite här inne. För säkerhets skull.

Jag har hittat en ny lista. Fast inte så mycket skiljer den från andra listor. Jag ska fylla i den iaf, för det stimulerar mig.

[ ] Jag är kortare än 160cm.
[X] Ibland tycker jag att jag är ful.
[ ] Jag blir lätt brun.
[X] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har en tatuering.
[ ] Jag har haft/har tandställning.
[ ] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[X] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har/haft mer än två piercingar.
[ ] Jag har/haft piercingar på andra ställen än i öronen.
[\] Jag har fräknar. Jag blir småfräknig på sommaren^^


FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar. Nej, det känns inte som att jag har det
[X] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[ ] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[ ] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.


SKOLA/JOBB
[ ] Jag studerar.
[ \] Jag jobbar. Jag praktiserar
[ ] Jag har somnat i skolan/jobbet
[X] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[X] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.


SKAMLIGHETER
[ ] Jag har sagt "lol", i en riktig diskussion.
[X] Jag kan fortfarande börja gråta av Disneyfilmer. Av andra anledningar än när jag var mindre
[ ] Jag har pissat på mej av skratt.
[ ] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[X] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[ ] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom
[ ] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[ ] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonsiller har tagits bort.
[ ] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[ ] Jag har genomgått en allvarlig operation.
[X] Jag har haft vattkoppor.


RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300 km på en dag.
[X] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.
[ ] Jag har varit i Asien.


EFARENHETER
[ ] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[X] Jag har sett en fallande stjärna.
[X] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[ ] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[X] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[X] Jag har krockat i en bil.
[X ] Jag har skidat. "skidat"? Jag har åkt skidor. Det känns som samma sak
[X] Jag har medverkat i ett skådespel.
[ ] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[X] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[X] Jag har sett norrskenet.
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[ ] Jag har aprillat någon.
[X] Jag har åkt taxi.
[ ] Jag har ätit sushi.
[ ] Jag har åkt snowboard.


FÖRHÅLLANDEN
[X] Jag är singel
[ ] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag har varit på en blind date.
[X] Jag saknar någon just nu.
[ ] Jag är rädd för att bli övergiven.
[ ] Jag har varit otrogen i ett förhållande.
[ ] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande.


SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön. inte förtjust som i kär.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[X] Jag har kramat en till mig helt okänd person.
[ ] Jag har kysst en till mig helt okänd person.


ÄRLIGHET
[X] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[X] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[ ] Jag har smugit ut utan lov.
[X] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[ ] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[X] Jag har fuskat i ett spel.
[X] Jag har struntat i ett prov.


DÅLIGA TIDER
[X] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[\ ] Jag kan inte svälja piller. jag vet inte vad som menas egentligen. Men jag kan inte svälja Valerina natt^^
[X] Jag har blivit diagnoserad med depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[ ] Jag har vaknat gråtande.
[X] Jag har somnat gråtande.


DÖDEN
[\] Jag är rädd för att dö. Ibland, ibland inte
[X] Jag hatar begravningar. Jag har aldrig varit på någon, men jag antar det
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.


MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDn.
[X] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga.
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[X] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar.
[ ] Jag äger något från Benetton.
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay.
[X] Jag äger något från Diesel.


RANDOM
[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det. Jag har aldrig provat
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[X] Jag ser på nyheterna. Inte regelbundet. Men ibland.
[X] Jag dödar inte insekter.
[X] Jag svär ofta.
[ ] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[X] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[X] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka. Jag är hur dålig som helst på allt som har med köket att göra
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till skolan.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[ ] Jag är kär i kärleken.
[ ] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[\] Jag äter snabbmat varje vecka. Jag äter micromat varje vecka, är det samma sak?
[ ] Jag är bra på matematik.
[ ] Jag tror på spöken.
[X] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[X] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[X] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[ ] Jag är bra på att minnas ansikten.
[X] Jag är bra på att minnas namn.
[X] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv

Alla som råkar gå förbi Sara Stridberg's bok Drömfakulteten kan slå upp sidan 32 och läsa den kursiva texten,
så kommer alla veta varför, och förhoppningsvis också förstå varför, jag kände för att ta livet av mig här och nu.
Eller iaf göra lite hål på mig.
Jag känner mig matt och gråtfärdig och jag längtar efter något som gör ont, vilket jag inte gjort på väldigt länge.
Jag hatar män.
Jag är en schablon, men det stämmer.
Jag står inte ut länge till,
hur kan de förvänta sig det?
Jag ska bygga mig en egen värld.
I den finns inga pojkar, killar, män, gubbar.
Det motsatta könet nekas inträde.
Fast jag tycker ju om Anders. Jag nästan längtar tills imorgon när jag ska ha pass med honom hela dagen.
Jag vill bara sitta och diskutera med honom.
Okej, Anders får bo i min värld. Och Anton, för annars skulle inte Julia klara sig. Inte jag heller kanske.
Inte ens min destruktiva hardcore får mig att känna mig bättre.
Vem kan då hjälpa mig?
Julia.

Jag solar mig i feministiska klichéer idag.
Med tanke på den Internationella kvinnodagen skrev jag en text på jobbet idag.
"Jag borde ta tillfället i akt. Jag borde göra den Internationella kvinnodagen till en bra dag.
"Är ni så förtryckta att ni behöver en egen dag?" fräser en av gubbarna på den mansdominerade arbetsplatsen
"Ja" tänker jag.
Om det varit mitt bibliotek hade jag ställt fram en hylla med böcker skrivna av duktiga, starka kvinnor, skivor där sångerna är skrivna av kvinnor som inte intagit den plats de blivit tilldelade. Det är sånt man behöver.
Den här dagen och alla andra dagar.
Jag ser den här dagen som en ursäkt. Jag får en impuls att ta plats, och tänker, att jag alltid kan skylla mitt höjda självförtroende på att det är just min dag idag.
Tänk att få he en egen dag utan att vara mor eller far. Utan att vara kär.
Min dag. Ja, det är det sannerligen."

Jag lånade hem en film till mamma (när jag tänker efter är titeln Den bästa av mödrar ganska passande). Mer har jag inte ansträngt mig. Kan man tänka.
Men jag har tänkt. Jag har läst DN och blivit förtvivlad över hur sent världen reagerar, och hur många lagar som egentligen behövs för att folk (MÄN) är slut i huvudet.
Nu sitter jag och lyssnar på Martha Wainwright. Den coolaste bruden jag vet som även gör bra musik. Jag höjer volymen när Bloody motherfucking asshole spelas. "Det är poesi, det" kommenterade pappa titeln. När man lyssnat igenom låten förstår man, att det är precis vad det är. Poesi.
Och när vi ändå är inne på den linjen, och även ska uppmärksamma kvinnorna idag, ska jag lägga ut mina favoritdikter av Edith Södergran.

Jag såg ett träd...
Jag såg ett träd som var större än alla andra
och hängde fullt av oåtkomliga kottar;
jag såg en stor kyrka med öppna dörrar
och alla som kommo ut voro bleka och starka
och färdiga att dö;
jag såg en kvinna som leende och sminkad
kastade tärning om sin lycka
och såg att hon förlorade.

En krets var dragen kring dessa ting
den ingen överträder

Kärlek
Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några
                                                                                          rosor
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett
                                                                i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än
                                                                   -försvinna
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting
                                                                        behöver

Så där. Idag ska jag se till att Micke lagar maten och sedan ska jag försöka ringa till Julia.

Julia finns alltid.
Jag är så himla bortskämd, jag bara ringer när jag mår dåligt, och hon säger "Kom in till stan",
och så sitter vi på café i flera timmar tills hon måste åka för att hinna med halv sju-bussen.
Nej, jag kom inte upp idag heller.
Det är den där tyngdkraften som håller mig tillbaka, det går liksom inte att röra sig, och ju mer jag tänker på det, desto mer paralyserad känner jag mig.
Jag har legat i sängen i flera timmar och haft dåligt samvete för att jag inte gått till biblioteket, men samtidigt vet jag att det bara är att ringa, bara säga till Helen precis som det är, och jag slipper komma. På ett sätt känns det som om jag utnyttjar det för enkelt, men å andra sidan har jag aldrig använt den ursäkten förut.
Jag kanske inte är en så dålig människa ändå.
Förresten har jag inte träffat Julia på över en vecka, det känns jobbigt. Hon är ett beroende.
Om några timmar ska jag träffa henne i Farsta centrum, hon måste skriva sitt repotage till skolan,
jag får väl finna mig i det.
Jag bör städa upp i mitt rum innan jag åker, sätter mig på tåget som blir min sista utväg.
Last resort.


Cut my life into pieces
I've reached my last resort
Suffocation, no breathing
Don't give a fuck if I cut my arm bleeding
Do you even care if I die bleeding?
Would it be wrong, would it be right
If I took my life tonight
Chances are that I might
Mutilation out of sight
And I'm contemplating suicide
(Oj vad det kändes länge sedan jag tyckte om den låten, det måste vara två år sedan nu)

Jag kan inte andas.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag får koncentrera mig på att få in luft i lungorna,
jag får tänka på att behålla humöret.
"Hej" säger dem.
Panik, tänker jag, växer i mig.
"Hej" ler jag tillbaka.
Madeleine gör livet lättare. Hon är vacker. Jag önskar det fanns fler vackra människor. Jag önskar jag var en av dem.

Den här dagen har förstört mitt liv.
Dels på grund av Farväl Falkenberg,
dels på grund av Antons cirkusföreställning.
Fast jag tyckte om båda två.
Det är bara det att... det hände någonting, som Julia sa.
Utan henne hade jag nog varit död nu.
Det bäst jag har upplevt på länge, är när filmen var slut, och vi lät menyn stå på ett långt tag samtidigt som Julia försökte förstå sig på känslorna genom att göra metaforer och jämförelser. I väldigt många situationer är hon otroligt dålig på jämförelser, men inte när det gäller känslor. Kanske för att det bara är då jag absolut förstår vad det är hon försöker säga.
Nej, jag ville sitta i en tunnelbanevagn i resten av mitt liv och bara gråta, och efter vad jag förstod skulle Julia gärna hållt mig sällskap.
Fast hon måste följa med Molly hem. Jag tror att jag tycker om Molly (himla fint namn iaf^^)

Nej, det räckte inte med att jag citerade mig själv i det förra inlägget.
Alldeles för mycket bubblar i mig.
Inte som tankar som måste ut,
mer som känslor,
i något sorts psykiskt illamående.
Eller är det hunger?
Det kan vara svårt att skilja dem åt ibland, särskilt på mornarna, men då brukar det hjälpa att drick ett par glas apelsinjuice.
Jag har lyssnat på Taking back Sunday oavbrutet i tre dagar.
Jag känner igen mig i dem, precis som jag gjorde förut, när jag var lite mindre kräsen när det gällde musik. Ja, det känns som om jag backar istället för att röra mig framåt, men samtidigt mår jag nog bäst av att vika mig inför det, mår jag bra av överdramatisk depressionstonårsmusik, så varför inte lyssna på det?
Nu har jag iaf planer för helgen igen.
Från att ha varit helt normalplanerad, till att bli helt tom, till att övergå till stressig.
Fredag: Hem till Julia, vara statist till Molly när hon och klasskamrater ska spela in film. Sova över.
Lördag: Vara hos Julia hela dagen, åka in till stan på kvällen och se när Anton uppträder
Söndag: Packa, och åka till Borlänge
Jag ska ta med mig lite film och skivor, och vi har mycket att prata om.
Jag tror att jag ska ha på mig min nya kjol så att Julia får se den.

Ja, nu har jag några fler Taking back Sunday-låtar iaf.
Tack Gud för att det finns möjlighet till att vara olaglig utan att få dålig samvete.

To hell with you and all your friends.
I just wanna break you down so badly.
It's not a lie if you believe it,
it's no mistake if it's always repeating
I don't nee to hear it from you

Tänk att få tillåtelse av sig själv att få vara tonåring igen.

Jag hade ingenting att göra idag, så jag satt i receptionen och skrev. Jag citerar mig själv.

"Jag skapar mina egna hål i verkligenheten.
Det är inget originellt uttryck, men det är så det känns.
Kanske som i "Den mörka materian"-trilogin, där Will och Lyra kan skära sönder luften med sin konstiga kniv och kliva in i andra världar.
Jag kanske är som Alice, som kryper ner i ett kaninhål och hamnar någon helt annanstans där ingenting är som det brukar.
Fast i min värld skulle allting inte vara konstigt, som i Underlandet, kanske lite vrickat, men mest mycket bättre än den värld som råder.
Ja, jag har hamnat i en Alice i Underlandet-period.
I alla fall, när jag fick nekande svar igår, påminde jag mig själv om den tid när jag inte var beroende av någon, aldrig förväntade någonting, och så åkte jag till stan själv och slösade bort fyrahundra spänn på kläder och böcker. Det kändes bra.
När jag vaknade i morse var jag trött. Jag tvingade upp mig, tvingade mig själv ut i kylan.
Jag hade ingen inspiration till initiativ, så jag kröp upp i mitt fysiska verklighetshål, till skillnad från tidigare då jag brfunnit mig i det psykiska hålet, den yta framför nödutgången och brandsläckaren man absolut inte får blockera.
Jag satte mig på golvet och läste ut två böcker. Två barnböcker visserligen, men nu har jag läst nästan alla Per Nilsson-böcker.
Jag tyr mig till min plastmugg varm choklad, lokalen är för stor för att kunna hållas varm.
Jag håller mig undan uppgifterna eftersom huvudvärken och tröttheten är mer påtagliga än arbetslusten.
På lunchen lånar jag Alice i Underlandet på originalspråk för att träna upp min engelska.
Jag tror att jag älskar böcker.
Jag och familjen på pappas sida drar till Danmark (<3) på måndag och det är också ett slags hål för mig. När jag kommer dit finner jag frid. Jag ska nog flytta till Heather hills. Eller till Samsö, fast Poul bor inte kvar. Han har flyttat till Århus eller Aalborg, varför är det så svårt att hålla de två städerna isär?
Hur som helst, en gång drog jag parallellen att Danmark är för mig vad dörren i garderoben, till Narnia är för Peter, Susan, Edmund och Lucy. Jag håller fast vid det, fast utan isdrottning"

Min farmor ringde precis till mig och gjorde hela livet mycket bättre.
På söndag åker jag till Borlänge, men det visste jag redan,
tillsammans med Joakim och pappa,
och sedan åker vi tillsammans därifrån, hela familjen (Alice, Harry, Tara, Lars, Joakim och jag) med bil till Göteborg från var vi tar färjan till Fredrikshamn och vidare till våran hyrda vinterstuga.
Jag har varit i Danmark en gång på vintern, men då var vi bara i Köpenhamn, bara några dagar, vi var på Tivolis julmarknad, helt underbart visserligen, men det här ska bli något helt annat.
För det första ska det bli obeskrivligt skönt att komma här ifrån. Jag behöver det - miljöombyte.
Sedan, kan jag inte tänka mig något bättre än Danmark i februari.
Från och med imorgon hoppas jag att det ska bli en bra vecka, för att sedan fortsätta i ett bra lov.
Om allt blir som planerat (vilket det antagligen inte blir, jag har ju med Julia att göra) ska jag träffa Julia i stan imorgon, gå på Antons cirkusshow på torsdag, och åka hem till Julia på fredag.
Ja, det är ganska mycket Julia och Anton nu för tiden, men det är verkligen i deras sällskap jag trivs bäst. Jag får ju faktiskt inte träffa mer än bibliotekarier och pensionärer om dagarna, så jag behöver lite brutal ärlighet mellan alla polerade kommentarer. Daniel Boyacioglu tror att kallprat är oundvikligt, och faktiskt hjälper oss en del, och jag antar att han har rätt, jag vill bara inte erkänna det, för är det något jag hatar, så är det verkligen kallprat.
Nu kände jag mig jättetjatig. Dessutom hamnade jag i ett dilemma. Jag är jättehungrig (skippade middagen), men Desperate housewives börjar om tio minuter. Okej, mat eller tv? ^^

Två tjejer, ~15 pratar på tunnelbanan.
Tjej 1: Alltså, jag har alltid haft svårt att skilja på George Harrison och Harrison Ford, men NU har jag i alla fall lärt mig att George Harrison är skådis och Harrison Ford var trummis i The Who.

Två fjortisar sitter och kollar på en affisch från Miljöpartiet med texten: “Jag är inte beroende av olja jag kan sluta när jag vill, eller?”.
Fjortis 1: Men vaddå, man kan ju steka i smör också?!

Tjej ~16 #1: Asså jag fattar inte hur de kan göra toapapper av lamm!
Tjej ~16 #2: Men det gör man ju inte!
Tjej 1: Men vad gör man toapapper av då?
Tjej 2: Av typ träd!!
Tjej 1: Ja, men då fattar jag inte varför de har lamm med i reklamen.

(Fyra ungdomar sitter runt ett bord och pratar)
Tjej ~14 #1: De har inte ens döpt sin katt än. Men jag tycker den borde heta Fido.
Tjej ~17: Jag träffade en som hette Fido en gång! På riktigt! Shit, jag tycker synd om honom.
Tjej ~14 #2: Va, kan man heta det?!
Kille ~19: Men det måste väl vara ganska vanligt i Italien. Ni vet han Fido Castro.
(Alla runt bordet bryter ihop av skratt)

Fjortistjej #1: Alltså har du sett den där friendsreklamen?
Fjortistjej #2: Ja, men vilken menar du?
Fjortistjej #1: Den med nätmobbning, typ, när de liksom mobbar henne hemma.
Fjortistjej #2: Ja, usch, det är så synd om henne!
Fjortistjej #1: Mm, men hur kommer de in i hennes lägenhet?

Det känns som om det blir sämre och sämre utan anledning.
Både idag och igår har varit riktigt jobbiga, ändå fick jag sluta tidigt idag.
Det fanns ingenting att göra,
jag packade upp lite boklådor, låtsades städa lite på ungdom, sorterade tidningar och passade på att läsa i dem också.
Sedan satte jag mig i mitt nyfunna nödutgångshörn och läste Daniel Boyacioglu tills jag gick till Helen och begärde få gå hem pga brist på arbetsuppgifter.
Jag ringde till Julia, jag visste att hon inte skulle vara i skolan idag, men hon hade inte tid att träffa mig,
så jag åkte hem, kokade spagetti och tittade på film istället.
Everything is illuminated - Allt är upplyst, efter boken med samma namn. Underbar film. Jag älskar när karaktärerna blir så tydliga och annorlunda. Se den.
Sedan låg jag i soffan framför tv:n i typ två timmar med huvudvärk och kände mig jättetrött och kall. Jag kanske håller på att bli sjuk eller så, för igår var det exakt samma sak. Då låg jag och tittade på På andra sidan häcken med Emma tre gånger i rad. Jag kan nästan alla replikerna^^
Jag fick semlor till fikat i morse, som Kerstin och Anita fixat ihop, men de var knappt goda, de jag Julia och Anton gjorde i helgen var mycket godare.
Men, det finns en bra sak med idag, och det är att det nu är en dag mindre kvar till lovet. På fredag ska jag träffa Julia, hon jag och Anton ska vara statister i Mollys film om något krig eller så. På söndag får jag träffa pappa. Jag vill att det ska bli helg. Imorgon ska jag till tandläkaren, men jag får inte träffa Andie, för hon har blivit sjuk. Det får bli ngn annan gång.

Detta är inte frivilligt. Läs.

Down on Virginia and La Loma
Where I got friends who'll care for me
You got an attitude of everything I ever wanted
I got an attitude of need
Help me stay awake, I'm falling...

It's 4:30 A.M. on a Tuesday
It doesn't get much worse than this
In beds in little rooms in buildings in the middle
of these lives which are completely meaningless
Help me stay awake, I'm falling...

I got bones beneath my skin, and mister...
There's a skeleton in every man's house
Beneath the dust and love and sweat that hangs on everybody
There's a dead man trying to get out
Please help me stay awake, I'm falling...

HOW AM I GONNA KEEP MYSELF AWAY FROM ME?

Det var svårt att komma upp idag igen.
Som någon slags överdriven gravitation.
Kanske hade det med att göra att jag glömt ta medicinen.
Jag kom en halvtimme för sent, fick tränga in mig vid det redan överbefolkade fikabordet,
jag minns inte att det brukar vara så fullt, men antagligen är det så varje måndag.
Jag höll hårt i min kopp choklad, som den enda räddningen, som det enda att hålla fast vid, min egen fasta punkt i tillvaron. Ja, det var så det kändes, och jag kunde inte ens lyssna till de andras samtal.
Jag höll mig inne på ungdom. Jag hade i uppgift att städa där med Johanna, fast hon gick till barn, det var skönt, jag fick vara ensam. Fast jag brukar vara mycket på ungdom, jag brukar städa ofta, jag visste redan att det inte var mycket fel, så jag gick igenom fantasy, häst och sport efter kvitton istället. Jag hittade nitton stycken och ett bokmärke.
Så hittade jag ett nytt hörn. Inte så att jag inte sett det förut, mer att jag inte har tänkt på möjligheterna.
Det är en insänkning i väggen för en nödutgång och en brandsläckare. Utrymmet är inte särskilt brett, en och en halv meter, typ, och det enda stället man är synlig ifrån är hcf, och ingen befann sig där.
Så till slut, när jag blev sysslolös, och alla vet hur jag blir när sysslorna tar slut och jag inte tagit min medicin, så kröp jag ihop i mitt nya hörn med en bok där Ylva Eggehorn (haha,, henne har jag kramat^^) samlat dikter från diverse poeter och sångtextförfattare som hon tycker passar unga. Jag och Julia har ju bestämt att vi måste börja läsa mer dikter, och jag tycker verkligen om det. Jag ska låna några av mammas Kristina Lugn-böcker, och sedan ska jag plöja (jag tycker om det uttrycket, jag kan se det framför mig) diktboken jag passande nog fick av Sarah.
Johanna kom förbi när jag satt där på golvet, med Hunger i händerna, undangömd för världen. Hon såg på mig, men verkade inte tycka att det var dumt att jag smitit undan från arbetet. Det enda hon sa var "Man kanske borde ha en fåtölj i det där hörnet" "Det är ett bra hörn svarade jag", och sedan lät vi varandra vara. Nästan som en överenskommelse.
Jag gick en halvtimme tidigare. På vägen hem lyssnade jag på Taking back Sunday. Det är sådana här dagar, ångestdagar, jag känner igen mig i texterna. De fick mig lugn. När jag sedan kom hem, drack jag Varma koppen, åt en bit kladdkaka, lade mig i soffan framför På andra sidan häcken och somnade. Trots de båda filtarna kände jag mig kall. Det som är bra, är att Filip och Fredrik träffar Arne Waise ikväll. Honom har jag också träffat. I Gävle. Fast jag bryr mig inte om Arne, det viktiga är att Filip och Fredrik är där och gör mig på bra humör igen.