Elvis, Jesus och jag
”
”Nu är det officiellt, jag är en pojke. Mamma, du har två söner från och med nu, är inte det härligt?”
Mamma stod och kokade tvätt på spisen och något hände, som när man byter kanal under Dr Who mitt i Dalekepidosen. Som en paus. Jag vet inte. Hon vände sig om och såg ut som om hon hade blivit stungen av ett bi fast hon inte kunde få ur sig skriket. När hon talade var bröstkorgen alldeles stel och framskjuten som hos en höna.
”Du kan inte bara förvandla dig till pojke.”
Ger gick för att hämta mjölk och kakor, som om det var Familjen Walton på teve hon pratade om. Hon pratade en hel del om dem.
”Jag vill inte vara flicka, det är hela saken, och jag förvandlar mig inte till pojke, Jesusbarnet hjälper mig.”
”Vad har Jesusbarnet med det här att göra?”
”Jag ber och jag vet att ganska snart kommer han att ge mig en snopp precis som Seany.”
”Men vännen, vad menar du? Det där är tokerier. Du kommer aldrig att bli en pojke. Det är härligt att vara flicka.”
Ger lyssnade inte på det örat.
”Det är det inte. Pojkar får göra allt som är kul, och pengar får de också, verkar det som.”
Hon var inte dum, min syster, den saken var klar.
”De får flyga till månen, skjuta mål, åka med bak på traktorn, och det är bara början, säg mig en enda flicka du skulle vilja vara.”
Mamma tittade på mig som om hon förväntade sig att jag skulle komma med någonting, men just i det ögonblicket kunde jag inte tänka på en enda flicka jag skulle vilja vara förutom Jungfru Maria kanske. Hon hade ju fött Guds son, vilket var rätt ovanligt, men om jag fick välja mellan att vara henne och att vara George Best vet jag precis vem jag skulle välja. Som jag såg det gjorde Jungfru Maria sin stora bedrift bara en gång, medan George Best fick skjuta mål för Nordirland om och om igen. Det gick inte att jämföra.
”
Emer McCourt i översättning av Eva M Ålander
Elvis, Jesus och jag
”Nu är det officiellt, jag är en pojke. Mamma, du har två söner från och med nu, är inte det härligt?”
Mamma stod och kokade tvätt på spisen och något hände, som när man byter kanal under Dr Who mitt i Dalekepidosen. Som en paus. Jag vet inte. Hon vände sig om och såg ut som om hon hade blivit stungen av ett bi fast hon inte kunde få ur sig skriket. När hon talade var bröstkorgen alldeles stel och framskjuten som hos en höna.
”Du kan inte bara förvandla dig till pojke.”
Ger gick för att hämta mjölk och kakor, som om det var Familjen Walton på teve hon pratade om. Hon pratade en hel del om dem.
”Jag vill inte vara flicka, det är hela saken, och jag förvandlar mig inte till pojke, Jesusbarnet hjälper mig.”
”Vad har Jesusbarnet med det här att göra?”
”Jag ber och jag vet att ganska snart kommer han att ge mig en snopp precis som Seany.”
”Men vännen, vad menar du? Det där är tokerier. Du kommer aldrig att bli en pojke. Det är härligt att vara flicka.”
Ger lyssnade inte på det örat.
”Det är det inte. Pojkar får göra allt som är kul, och pengar får de också, verkar det som.”
Hon var inte dum, min syster, den saken var klar.
”De får flyga till månen, skjuta mål, åka med bak på traktorn, och det är bara början, säg mig en enda flicka du skulle vilja vara.”
Mamma tittade på mig som om hon förväntade sig att jag skulle komma med någonting, men just i det ögonblicket kunde jag inte tänka på en enda flicka jag skulle vilja vara förutom Jungfru Maria kanske. Hon hade ju fött Guds son, vilket var rätt ovanligt, men om jag fick välja mellan att vara henne och att vara George Best vet jag precis vem jag skulle välja. Som jag såg det gjorde Jungfru Maria sin stora bedrift bara en gång, medan George Best fick skjuta mål för Nordirland om och om igen. Det gick inte att jämföra.
”
Emer McCourt i översättning av Eva M Ålander
Elvis, Jesus och jag
Kommentarer
Trackback