I'm dying to see you
Tisdag. Jag har ingen koll på dagarna längre.
Ingenting har hänt idag.
Det kom nästan inget folk till biblioteket, så det fanns inte mycket att göra.
På förmiddagen trängdes det en massa barn utanför dörren, de skulle in på Vågen och titta på någon show, och i pauserna kom det in en massa trettonåringar och slogs om datorerna.
Vi kunde inte ha dörren öppen på grund av allt ljud, jag hatar ljud, men vi slapp iaf julmusiken från Folkets hus.
Jag satt inne hos Gunilla och lyssnade på en gregoriansk manskör (från Ryssland^^), och höll på att somna, det var bedövande på något sätt, liksom lugnande, och jag önskade att jag kunde få stänga in mig där på kontoret och lyssna på en skivan resten av veckan. Jag skulle behöva lite ensamhet på min arbetstid, enda gången jag får det är på lunchen. Jag älskar att sitta inne i personalrummet och träna på delstaterna. Jag har lärt mig dem nu.
Jag älskar mornarna också, när vi inte har öppnat ännu, då brukar jag gå mellan hyllorna och försöka se upptagen ut fast att jag bara njuter av tystnaden. Ibland tar jag ner böcker eller filmer från hyllorna för att de kan komma till användning någon tråkig söndag.
Det finns en kille, han kanske är nio, som kommer till oss ibland, och han är så försynt, och jag önskar att alla killar kunde vara så där. Liksom inte blyg eller tillbakadragen eller ens artig, bara...jaa..så som barn borde vara. Jag tycker om honom.
Så finns det en kille som är betydligt äldre, som heter Ludvig, han är väl tjugo-trettio. Honom blir jag alltid glad när jag ser, han var där med sin flickvän idag. Jag älskar att jag alltid kan ta reda på vad folk heter, jag älskar att få ett namn till ett ansikte, och det är inte ens olagligt. Ludvig är väl inte speciell på något sätt, han bara ser så otrolig sympatisk ut, och varje gång han kommer in reagerar jag på det, fast jag vet inte varför. Jag pratade lite med honom när han lånade böcker, och jag tror att han skulle kunna ha varit som den där nioåringen när han själv var barn. Jag vill att människor ska vara så. I wish I made cures for how people are.
Jag pratade med Julia idag.
Hon vill att vi ska ut och handla julklappar,
hon vill att vi ska ha filmkväll, med tema.
Hon har stått och jonglerat idag igen. I söndags stod hon på julmarknaden i Gamla stan och jonglerade och fick in två hundra spänn, idag fick hon in nästan lika mycket, på kortare tid. Jag ösnkar att jag var bra på något. Vilket påminner mig om den där killen på Drottninggatan, det lär ha varit i somaras, som sålde dikter. Han hade en skylt bredvid sig som det stod Poet till salu på.
Iaf, det känns bra att det är Julia som vill en massa saker, för då kanske det blir av, istället för att det är jag som driver på, för då blir det inte lika angeläget. Jag menar, ankorna behöver ju mat och så.
Jag har Sarah-abstinens.
Ingenting har hänt idag.
Det kom nästan inget folk till biblioteket, så det fanns inte mycket att göra.
På förmiddagen trängdes det en massa barn utanför dörren, de skulle in på Vågen och titta på någon show, och i pauserna kom det in en massa trettonåringar och slogs om datorerna.
Vi kunde inte ha dörren öppen på grund av allt ljud, jag hatar ljud, men vi slapp iaf julmusiken från Folkets hus.
Jag satt inne hos Gunilla och lyssnade på en gregoriansk manskör (från Ryssland^^), och höll på att somna, det var bedövande på något sätt, liksom lugnande, och jag önskade att jag kunde få stänga in mig där på kontoret och lyssna på en skivan resten av veckan. Jag skulle behöva lite ensamhet på min arbetstid, enda gången jag får det är på lunchen. Jag älskar att sitta inne i personalrummet och träna på delstaterna. Jag har lärt mig dem nu.
Jag älskar mornarna också, när vi inte har öppnat ännu, då brukar jag gå mellan hyllorna och försöka se upptagen ut fast att jag bara njuter av tystnaden. Ibland tar jag ner böcker eller filmer från hyllorna för att de kan komma till användning någon tråkig söndag.
Det finns en kille, han kanske är nio, som kommer till oss ibland, och han är så försynt, och jag önskar att alla killar kunde vara så där. Liksom inte blyg eller tillbakadragen eller ens artig, bara...jaa..så som barn borde vara. Jag tycker om honom.
Så finns det en kille som är betydligt äldre, som heter Ludvig, han är väl tjugo-trettio. Honom blir jag alltid glad när jag ser, han var där med sin flickvän idag. Jag älskar att jag alltid kan ta reda på vad folk heter, jag älskar att få ett namn till ett ansikte, och det är inte ens olagligt. Ludvig är väl inte speciell på något sätt, han bara ser så otrolig sympatisk ut, och varje gång han kommer in reagerar jag på det, fast jag vet inte varför. Jag pratade lite med honom när han lånade böcker, och jag tror att han skulle kunna ha varit som den där nioåringen när han själv var barn. Jag vill att människor ska vara så. I wish I made cures for how people are.
Jag pratade med Julia idag.
Hon vill att vi ska ut och handla julklappar,
hon vill att vi ska ha filmkväll, med tema.
Hon har stått och jonglerat idag igen. I söndags stod hon på julmarknaden i Gamla stan och jonglerade och fick in två hundra spänn, idag fick hon in nästan lika mycket, på kortare tid. Jag ösnkar att jag var bra på något. Vilket påminner mig om den där killen på Drottninggatan, det lär ha varit i somaras, som sålde dikter. Han hade en skylt bredvid sig som det stod Poet till salu på.
Iaf, det känns bra att det är Julia som vill en massa saker, för då kanske det blir av, istället för att det är jag som driver på, för då blir det inte lika angeläget. Jag menar, ankorna behöver ju mat och så.
Jag har Sarah-abstinens.
Kommentarer
Trackback