Måndag

Det ligger en död pojke i min säng.
Idag har jag inbillat mig alla biverkningar av medicinen som någonsin dokumenterats. Jag är sån.
Pojken är femton år och heter Jimmy.
Min säng är tom, men han bor i mitt huvud, den där pojken jag aldrig träffat, som en påminnelse om vad jag än glömmer.
Jag behöver lyssna på något som låter, som låter högt och bullrar, som går igenom mig som en vass egg. Som Diary of Jane. Men jag har ingen sådan musik. Jag förblir tom.

Det är måndag. Det är alltid lika tröstlöst.

Emma-samtal den senaste veckan:
-Emma, kan du säga Max?
-Mask!
-Nej, MAX
-Mask?
-Maax
-ORM!
<3

-Nu blev han platt!
-Pannkaka


Diamonds and babies and cars är det enda som fungerar när det regnar.
She said
my children are growing up mad
they'll never get anywhere.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback