Om man är arg, så är man lite besviken
Jag har suttit på Johannas kontor ganska mycket idag, lånat ut och lämnat tillbaka boklådor.
Det är rätt skönt, att få sitta lite för sig själv.
Det var sista dagen innan jul idag.
Kanske.
Kanske borde jag egentligen gå imorgon, Joakim slutar imorgon, men jag sa till Anders att jag tog lov nu. Han sa ingenting, så det är väl okej. Imorgon åker jag in till stan.
Det är helt sjukt att det är jul snart.
På fredag ska vi köpa julgran, och pynta lite i huset. Kanske känslan infinner sig en aning då. Jag får hoppas det.
Jag tänkte vara lite kommersiell igen. Jag tycker om den här texten.
And the sun was wondering if it should stay away for a day
Til the feeling went away
And the sky was falling and the clouds were dropping
And the rainfall forgot how to bring salvation
The dogs were barking at the new moon
Whistling a new tune hoping it would come soon
So that they could die
Vet ni vem jag träffade idag? Soma. Det kändes konstigt, mest för att hon alltid mår superbra, och alltid ler, och alltid har läppglans. Jag blir så nervös i sådana människors sällskap, även fast jag ibland har önskat att jag var en av dem.
Och jag behöver träffa Julia, för jag behöver prata med henne, jag har så mycket att säga. Tre timmar över en kopp te i Gamla stan skulle inte göra någonting. Men hon svarar inte i sin telefon, så klart.
Men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör, och jag vill veta hur de mår.
Och jag vill veta varför pappan i familjen alltid kör, är det nåt bara han förstår?
Jag borde sätta mig ner och titta på The Royal Tenenbaums, så att jag blir lite glad, eller läsa en bra bok. Jag är inte alls imponerad av Augustpris-nominerade Tusen gånger starkare, men den påminner mig om Slangbellan-belönade Det jag inte säger, som jag inte har läst på hur länge som helst, jag som brukade läsa den hela tiden just efter att jag köpt den.
Ja, jag borde ta mig för något, inte slösa bort min tid, på det sätt jag alltid gör nuförtiden.
Idag fick jag min första julklapp, av Helen, som var förbi en stund på biblioteket och hälsade alla god jul. Gunilla hälsade också på, men henne har jag ju knappt träffat, hon sjukskrev sig samma vecka som jag började praktisera. Men hon är Tomas favorit bland personalen, och det bådar ju gott, för Tomas är en sådan där person det tar lång tid att glömma.
Johanna är så bra på att berätta saker. Hon är så bra på att säga rätt saker vid rätt tillfälle, hon är så bra på att göra varje situation dråplig, hon är så bra på att få de andra att skratta. Ethel är tvärtom. Henne skrattar man åt (fast med) för att hon är så handfallen med ord.
Johanna ska fira jul på Gotland. Det måste vara det optimala. Jag ska tvinga någon i min bekantskapskrets att flytta till Visby, så att jag kan komma dit och fira jul. Det kanske är jag som ska flytta dit förresten. Varför inte. För att jag mår illa av att åka Gotlandsfärja. Iallafall om det blåser kuling.