Ingen hör.
Nu för tiden har det blivit så att jag skriver för att jag inte har något bättre för mig.
Herregud, det är lördag och jag har ingenting bättre att göra än att sitta här. Jag kan iaf trösta mig med att jag har gjort någonting tidigare idag, och igår.
Igår såg jag, Julia och Anton på The Shining (Anton var måttligt imponerad, medan jag bara tycker att den blir bättre och bättre för varje gång jag ser den), och sedan såg jag på Life aquatic, men den är inte lika bra som The Royal Tenenbaums, och nu måste vi se Rushmore.
I förmiddags såg vi på Dunderklumpen, vi orkade väl inte mer, ingen av oss hade sovit särskilt bra, jag vaknade ett par gånger under natten, och på morgonen hade jag ont i nacken, vilket leder till huvudvärk, vilket leder till trötthet. Det är jobbigt att vara på det humöret när Anton är hungrig, eller Anton är trött, det är jobbigt att vara på det humöret när Julia är trött eller hungrig också, men inte likadant.
Vi slösade bort hela dagen, klar söndagskänsla över hela huset, men det var iaf skönt att Fiffi och Micke åkte med halv två-bussen, så att vi fick huset för oss själva. Eller det kanske var det som var problemet, jag vet inte.
Sedan fick Julia ett infall och vi förvandlades till Nynäshamnare efter några minuter framför spegeln, jag har aldrig varit sådan, som gjort sådana saker. Ett tag kanske jag önskade det, men det var i sådana fall i en desperat period av mitt liv. Med Julia är det annorlunda. Anton satt bara ute i köket och läste M3.
Den sista timmen spelade vi TP, och jag var nära att vinna, men det var bara för att vi spelade med barnfrågorna, och inte ens dem klarade vi.
Vi gjorde inte så mycket. Egentligen är väl det vad jag tycker om. Det är lite synd att de andra inte tänker likadant. Jag och Julia har iaf kommit på hur vi ska fira min födelsedag, men det tänker jag nog inte berätta, jag är lite rädd att försäga mig och förstöra hela grejen. Anton tyckte jag skulle bjuda in alla jag känner till en fest, och jag kände bara... nej tack. Nej, det är väl det sista jag vill, ungefär, jag hatar fester, och detta kan jag säga utan att ha varit på särskilt många, Anton hatar när jag gör så, Julia också, men jag känner mig själv så pass bra. Prinsesstårta blir det iaf, oavsett vad vi gör.
Det finns en dålig sak med höstvintern, och det är att det är för kallt för att sitta på taket till Antons hus på Odengatan, vilket är det ställe jag helst av allt skulle vilja tillbringa morgondagen. Ja, jag vet att jag, efter att jag kom ner därifrån förra gången, sa att jag inte skulle upp dit igen, men väl nere på marken har jag ändrat mig.
Jag lyssnar på The hjärta och smärta EP, och jag minns när jag köpte den, i Falun under en vistelse hos farmor, på order av Pim, jag minns det brevet, jag minns att jag satt i källaren och lyssnade på Nirvana på min bärbara CD-spelare.
Jag ska inte sitta här så länge till, men jag tvivlar på att jag orkar se någon film ikväll, nu när klockan är kvart över tio. Jag är så otroligt trött. Dessutom vill Andie och Lee inte träffa mig imorgon, så det blir väl en heldag med Julia, vi ska trakassera August, och om två veckor ska vi genomföra våran sedan länge planerade, mer lokala kupp. Skylten vet jag inte när vi ska ta oss tid att göra. Jullovet kanske, vi behöver tid på oss.
Herregud, det är lördag och jag har ingenting bättre att göra än att sitta här. Jag kan iaf trösta mig med att jag har gjort någonting tidigare idag, och igår.
Igår såg jag, Julia och Anton på The Shining (Anton var måttligt imponerad, medan jag bara tycker att den blir bättre och bättre för varje gång jag ser den), och sedan såg jag på Life aquatic, men den är inte lika bra som The Royal Tenenbaums, och nu måste vi se Rushmore.
I förmiddags såg vi på Dunderklumpen, vi orkade väl inte mer, ingen av oss hade sovit särskilt bra, jag vaknade ett par gånger under natten, och på morgonen hade jag ont i nacken, vilket leder till huvudvärk, vilket leder till trötthet. Det är jobbigt att vara på det humöret när Anton är hungrig, eller Anton är trött, det är jobbigt att vara på det humöret när Julia är trött eller hungrig också, men inte likadant.
Vi slösade bort hela dagen, klar söndagskänsla över hela huset, men det var iaf skönt att Fiffi och Micke åkte med halv två-bussen, så att vi fick huset för oss själva. Eller det kanske var det som var problemet, jag vet inte.
Sedan fick Julia ett infall och vi förvandlades till Nynäshamnare efter några minuter framför spegeln, jag har aldrig varit sådan, som gjort sådana saker. Ett tag kanske jag önskade det, men det var i sådana fall i en desperat period av mitt liv. Med Julia är det annorlunda. Anton satt bara ute i köket och läste M3.
Den sista timmen spelade vi TP, och jag var nära att vinna, men det var bara för att vi spelade med barnfrågorna, och inte ens dem klarade vi.
Vi gjorde inte så mycket. Egentligen är väl det vad jag tycker om. Det är lite synd att de andra inte tänker likadant. Jag och Julia har iaf kommit på hur vi ska fira min födelsedag, men det tänker jag nog inte berätta, jag är lite rädd att försäga mig och förstöra hela grejen. Anton tyckte jag skulle bjuda in alla jag känner till en fest, och jag kände bara... nej tack. Nej, det är väl det sista jag vill, ungefär, jag hatar fester, och detta kan jag säga utan att ha varit på särskilt många, Anton hatar när jag gör så, Julia också, men jag känner mig själv så pass bra. Prinsesstårta blir det iaf, oavsett vad vi gör.
Det finns en dålig sak med höstvintern, och det är att det är för kallt för att sitta på taket till Antons hus på Odengatan, vilket är det ställe jag helst av allt skulle vilja tillbringa morgondagen. Ja, jag vet att jag, efter att jag kom ner därifrån förra gången, sa att jag inte skulle upp dit igen, men väl nere på marken har jag ändrat mig.
Jag lyssnar på The hjärta och smärta EP, och jag minns när jag köpte den, i Falun under en vistelse hos farmor, på order av Pim, jag minns det brevet, jag minns att jag satt i källaren och lyssnade på Nirvana på min bärbara CD-spelare.
Jag ska inte sitta här så länge till, men jag tvivlar på att jag orkar se någon film ikväll, nu när klockan är kvart över tio. Jag är så otroligt trött. Dessutom vill Andie och Lee inte träffa mig imorgon, så det blir väl en heldag med Julia, vi ska trakassera August, och om två veckor ska vi genomföra våran sedan länge planerade, mer lokala kupp. Skylten vet jag inte när vi ska ta oss tid att göra. Jullovet kanske, vi behöver tid på oss.
Kommentarer
Trackback