It's a strenght

Jag tror att jag har bestämt mig för att inte berätta så mycket om Gotland.
Inte för att det nödvändigtvis måste hållas hemligt,
mer för att inte ta död på magin.
Ja, vi hade det bra.
Gick och la oss tidigt, gick upp tidigt, åt nyttigt, var ute i den friska luften mycket, när vi inte satt på café.
Vi stod ut med varandra fem dagar utan uppehåll. Det är ganska bra gjort, även om vi inte var överens exakt hela tiden gick det bättre än jag hade förväntat mig.. Jag lär fortfarande känna Anton, men Antonkänslan infann sig knappt alls, vilket känns bra, jag vill bli av med den för alltid.
Pappa lät väldigt skeptisk åt att de är vegetarianer, men jag har levt utan kött i fem dagar och jag lever fortfarande, Julia har säkert rätt i alla sina åsikter gällande det ämnet.
På Gotland var det bara väldigt väldigt hård vind och hagel, men när vi kom tillbaka låg det snö nästan överallt, och det var isande kallt, och det är det fortfarande, och vintern är här och det känns mest jobbigt. Fast när jag såg Döda poeters sällskap, och Motion city soundtrack's musikvideo till underbara You hold me down, längtade jag efter snön, fast efter riktig snö med julkänsla och som glittrar så där vackert genom belysta fönster, det här duger inte riktigt.
Jag kunde vara hos pappa nu, men jag valde bort det. Det känns rätt bra, trots att jag saknar honom, trots att jag vill vara där, orkar jag inte efter den här intensiva veckan, sätta mig på ett tåg i tre timmar för att stanna där en helg, det känns inte värt det, jag vill vara hemma nu. Jag får skriva ett mail till pappa om att jag har hoppat av skolan, det känns lättare, och jag vet ju att ju längre jag väntar, desto jobbigare blir det.
Praktiken börjar på måndag, fast mamma ska prata med Helen, för vi har egentligen en tid vi inte vill missa. Det gör mig ingenting att jag börjar på tisdag istället, annat än att jag kanske hamnar efter i schemat.
[Jag har förälskat mig i Julias skiva med Tough alliance, jag lyssnade mig sjuk på den under hemresan, när jag mådde illa så att jag inte kunde tänka, men personalen var glad över att det lugnat ner sig till kuling.]
Synd att Julia och Anton är bjudna på fest på lördag, annar hade jag nog ringt och bokat in en filmkväll, nu när vi faktiskt har köpt Life aquatic (älskingsfilm), fast Julia får inte vara med för hon har inte betalat^^
Jag vill titta på Kenny Starfighter och några av Joakims nya filmer, fast imorgon natt är det ju skräckfilmstema, det vill jag inte missa. Jag får sova länge imorgon så att jag orkar sitta uppe, iaf de första filmerna..
Jag har inte så mycket mer att berätta för tillfället, förutom att nu har nedräkningen till födelsedagen börjat, bara tjugofyra dagar kvar, och efter det kommer nedräkningen till julafton. Jag kan inte fatta att det snart är jul, men det känns rätt bra, förutom att jag alltid har en massa julklappspress. De enda jag vill köpa till är familjen (mamma, Emma, Joakim) och de vänner jag känner är värda det. Jag hatar julklappar egentligen.

Kommentarer
Postat av: Pim

Det blir så jobbigt och fel med julklappar nuförtiden, det känner jag också. När man var liten fanns inte stressen och pengabristen där, då satt man där och gjorde ett armband eller en teckning och det kändes så... bra. Så kul.
Genom stressen och allt det andra förlorar julklapparna sin egentliga mening och värde.

Varför skriver jag det här?
Meningslöst...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback