Röd som förlossningsbordet.
Det hänger en fåordig dikt på väggen i konsthallen precis bredvid bildarkivet.
Första gången jag läste den blev jag alldeles glad.
Experimental ung man, tänkte jag.
När jag läste den en andra gång, blev jag besviken.
Kvinna.
Det är en kvinna som har skrivit den.
Dikten förlorade sin glans och jag gick därifrån.
Den här världen är en hemsk plats att leva.
Första gången jag läste den blev jag alldeles glad.
Experimental ung man, tänkte jag.
När jag läste den en andra gång, blev jag besviken.
Kvinna.
Det är en kvinna som har skrivit den.
Dikten förlorade sin glans och jag gick därifrån.
Den här världen är en hemsk plats att leva.
Kommentarer
Postat av: Erica,
Vackert på något sätt.
Trackback