Lördag.
Dagar man bli lycklig av är sådana dagar som den här helgen har bestått av.
Förutom Emma så var fredagen trevlig, jag menar, varken Joakim eller Micke var hemma, och vi hade hyrt film, och allting var liksom bra. Och sedan på lördagen fick jag iofs spendera hela dagen fram tills klockan fem på egen hand, men det gjorde inte så mycket, eftersom jag visste vad som väntade.
Jag skulle hem till Anton i Sorunda, där hans mamma bor och där jag aldrig varit tidigare. Micke skjutsade dit mig, och det tog ett tag att fatta vilken väg vi skulle svänga in på, för den var verkligen näst intill osynlig, men det gick till slut, med Julias hjälp.
När jag kom dit var det ingen hemma, det visste jag om, förutom Umbra, deras border collie. Men dörren var olåst, så jag kunde bara gå in och göra mig hemmastad.
Huset såg, inte ruckligt, men rörigt, ut från utsidan och jag blev förvånad när jag kom in. Inte för att det var något helt spetakulärt, men det låg verkligen en speciell känsla där inne, väldigt behagligt. Umbra var en totalt värdelös vakthund, både jag och Micke kunde kliva innanför tröskeln utan problem, och det var nog lika bra.
Jag tog plats i soffan, det var dunkelt i rummet och det fanns ingen takbelysning, så jag tände läslampan och satte mig för att skriva de tjugo minuterna Anton och Molly skulle dröja.
Jag har aldrig umgåtts med Molly, riktigt, bara pratat lite med henne, träffat henne under middagar hos familjen Nilsson, men aldrig varit i närheten av lära känna henne. Men hon och Julia är så otroligt lika i både utseende och sätt, och de två tillsammans..alla systrarna har verkligen en relation som utåt bemärks som väldigt bra, sedan att Julia ibland påstår något annat är väl ur en annan synvinkel, men hon och Molly verkar aldrig ha svårt för varandra.
Julia kom lite senare, då hade Anton redan visat oss runt, i huset som visserligen var ganska litet. Antons rum var ett loft med en stege upp till, det var jättemysigt, men lite jobbigt att det aldrig blev riktigt ljust där, och att man bara kunde stå raklång i mitten av rummet.
Julia och Molly fick i uppgift att laga till lite snabb middag, medan Anton tänkte ta mig med till Shell för att hyra The Shining, som vi tänkt väldigt länge att vi ska se tillsammans. Han sa att jag kunde behöva komma ut och åka lite moppe, och hade jag vetat hur mycket moped vi skulle åka nästa dag, hade jag kanske inte hållit med honom.
The Shining fanns inte på macken, förstås, även om jag hade förväntat mig det. Så valde vi istället Danny the dog efter ganska mycket om och men, men den hittade inte mannen i kassan på lagret, så det fanns inte mer än fodralet, och då fick vi gå in och välja en ny film, vilket tog en ganska bra stund, innan vi kom fram till The woodsman. När vi sedan kom hem till en färdig middag fick vi reda på att både Julia och Molly sett filmen innan, så det hade varit ganska bortkastat.
Som vanligt när man är med dem, är det liksom inte direkt sysselsättningen som är huvudattraktionen, i det här fallet filmerna, de fungerar mest som.. jag vill inte säga ursäkt, men ni kanske förstår vad jag menar. Vi vill inte träffas för att se film, vi vill träffas för att träffas, men vi ser ofta på film iaf. Först så såg vi Livet med Jonas Gardell, jag har bara sett den en gång förut, men jag mindes den bra. Jag tycker om den, Livet är mer komisk än Väckelsemöte, vad jag minns, även om det var två år sedan jag såg Väckelsemöte nu. Sedan började vi se på Bound, något som Anton intalat oss var en skräckfilm, men efter ungefär en kvart var alla överens om att stänga av den, för det var något annat, något dåligt. Och sedan en scen ur en Stefan och Krister film innan jag äntligen övertalade dem att se American beauty. Anton var inte imponerad, vilket jag inte trott heller, men Julia tyckte om den, kanske inte omåttligt, men iaf, och det hade jag trott också, annars hade jag inte propsat så på att hon skulle se den. Vad Molly tyckte har jag faktiskt ingen aning om, men hon klagade iaf inte^^
Antons mamma Birgitta, bortrest till Tallin, visste inte hur många som skulle komma och titta på film, hon hade köpt fyra 300grams chipspåsar, fyra cola, en påse godis och en påse nötter, plus två dipper och gräddfil. När American beauty var slut, var även två chipspåsar slut, och en dricka. Då var klockan någonstans mitt i natten. Vi satt och pratade en stund, och bråkade lite om vilken film vi skulle se sen. Det tog lång tid innan vi bestämde oss för att vi inte orkade se mer än tecknade Robin Hood, och i mitten av filmen fick Julia lov att gå och lägga sig, då hon skulle upp tidigt nästa morgon. Det skulle visserligen Molly också, och jag och Anton hade tänkt hålla dem sällskap vid frukosten, men ingen av oss andra kände oss direkt panikslagna över det. Jag hade kunnat sitta uppe hela natten, men efter ett tag var både jag och Molly för trötta för att ens vara så där flummiga av trötthet som man alltid blir.
Anton hade bäddat på loftet i sin säng åt mig, och jag blev nästan kär i loftet, och i klockorna som tickade i otakt i hela huset och i Umbras klor mot betonggolvet.
["Hon somnade snart och sov drömlöst"]
Förutom Emma så var fredagen trevlig, jag menar, varken Joakim eller Micke var hemma, och vi hade hyrt film, och allting var liksom bra. Och sedan på lördagen fick jag iofs spendera hela dagen fram tills klockan fem på egen hand, men det gjorde inte så mycket, eftersom jag visste vad som väntade.
Jag skulle hem till Anton i Sorunda, där hans mamma bor och där jag aldrig varit tidigare. Micke skjutsade dit mig, och det tog ett tag att fatta vilken väg vi skulle svänga in på, för den var verkligen näst intill osynlig, men det gick till slut, med Julias hjälp.
När jag kom dit var det ingen hemma, det visste jag om, förutom Umbra, deras border collie. Men dörren var olåst, så jag kunde bara gå in och göra mig hemmastad.
Huset såg, inte ruckligt, men rörigt, ut från utsidan och jag blev förvånad när jag kom in. Inte för att det var något helt spetakulärt, men det låg verkligen en speciell känsla där inne, väldigt behagligt. Umbra var en totalt värdelös vakthund, både jag och Micke kunde kliva innanför tröskeln utan problem, och det var nog lika bra.
Jag tog plats i soffan, det var dunkelt i rummet och det fanns ingen takbelysning, så jag tände läslampan och satte mig för att skriva de tjugo minuterna Anton och Molly skulle dröja.
Jag har aldrig umgåtts med Molly, riktigt, bara pratat lite med henne, träffat henne under middagar hos familjen Nilsson, men aldrig varit i närheten av lära känna henne. Men hon och Julia är så otroligt lika i både utseende och sätt, och de två tillsammans..alla systrarna har verkligen en relation som utåt bemärks som väldigt bra, sedan att Julia ibland påstår något annat är väl ur en annan synvinkel, men hon och Molly verkar aldrig ha svårt för varandra.
Julia kom lite senare, då hade Anton redan visat oss runt, i huset som visserligen var ganska litet. Antons rum var ett loft med en stege upp till, det var jättemysigt, men lite jobbigt att det aldrig blev riktigt ljust där, och att man bara kunde stå raklång i mitten av rummet.
Julia och Molly fick i uppgift att laga till lite snabb middag, medan Anton tänkte ta mig med till Shell för att hyra The Shining, som vi tänkt väldigt länge att vi ska se tillsammans. Han sa att jag kunde behöva komma ut och åka lite moppe, och hade jag vetat hur mycket moped vi skulle åka nästa dag, hade jag kanske inte hållit med honom.
The Shining fanns inte på macken, förstås, även om jag hade förväntat mig det. Så valde vi istället Danny the dog efter ganska mycket om och men, men den hittade inte mannen i kassan på lagret, så det fanns inte mer än fodralet, och då fick vi gå in och välja en ny film, vilket tog en ganska bra stund, innan vi kom fram till The woodsman. När vi sedan kom hem till en färdig middag fick vi reda på att både Julia och Molly sett filmen innan, så det hade varit ganska bortkastat.
Som vanligt när man är med dem, är det liksom inte direkt sysselsättningen som är huvudattraktionen, i det här fallet filmerna, de fungerar mest som.. jag vill inte säga ursäkt, men ni kanske förstår vad jag menar. Vi vill inte träffas för att se film, vi vill träffas för att träffas, men vi ser ofta på film iaf. Först så såg vi Livet med Jonas Gardell, jag har bara sett den en gång förut, men jag mindes den bra. Jag tycker om den, Livet är mer komisk än Väckelsemöte, vad jag minns, även om det var två år sedan jag såg Väckelsemöte nu. Sedan började vi se på Bound, något som Anton intalat oss var en skräckfilm, men efter ungefär en kvart var alla överens om att stänga av den, för det var något annat, något dåligt. Och sedan en scen ur en Stefan och Krister film innan jag äntligen övertalade dem att se American beauty. Anton var inte imponerad, vilket jag inte trott heller, men Julia tyckte om den, kanske inte omåttligt, men iaf, och det hade jag trott också, annars hade jag inte propsat så på att hon skulle se den. Vad Molly tyckte har jag faktiskt ingen aning om, men hon klagade iaf inte^^
Antons mamma Birgitta, bortrest till Tallin, visste inte hur många som skulle komma och titta på film, hon hade köpt fyra 300grams chipspåsar, fyra cola, en påse godis och en påse nötter, plus två dipper och gräddfil. När American beauty var slut, var även två chipspåsar slut, och en dricka. Då var klockan någonstans mitt i natten. Vi satt och pratade en stund, och bråkade lite om vilken film vi skulle se sen. Det tog lång tid innan vi bestämde oss för att vi inte orkade se mer än tecknade Robin Hood, och i mitten av filmen fick Julia lov att gå och lägga sig, då hon skulle upp tidigt nästa morgon. Det skulle visserligen Molly också, och jag och Anton hade tänkt hålla dem sällskap vid frukosten, men ingen av oss andra kände oss direkt panikslagna över det. Jag hade kunnat sitta uppe hela natten, men efter ett tag var både jag och Molly för trötta för att ens vara så där flummiga av trötthet som man alltid blir.
Anton hade bäddat på loftet i sin säng åt mig, och jag blev nästan kär i loftet, och i klockorna som tickade i otakt i hela huset och i Umbras klor mot betonggolvet.
["Hon somnade snart och sov drömlöst"]
Kommentarer
Trackback