Torsdag.
I knew I did the right thing.
Jag vet! Jag är patetisk. Men sådant får man inte låta hindra en.
Jag stannade kvar i stan i två och en halv timme för att kunna ta 17.22-tåget.
Iofs har jag inget problem med att vara själv, och har man SL-kort kan man göra det mesta för att fördriva tiden. Hade det varit fint väder hade jag åkt ut till Skeppsholmen igen, nu var jag rädd för regnet, så jag satt på Centralstationen, och sedan McDonald's och kände mig småfånig tills det gick över.
Och, ja, det gjorde jag för att få träffa Julia i fyrtio minuter. Jag var inte ens säker på att hon skulle ta det tåget, men jag chansade, och först såg det ut som om det hade varit i onödan allting, tåget kom, jag gick på, och hade givit upp, när jag plötsligt såg en blå basker. Julias basker. Och efter henne kom Anton, och jag kände på en gång att det hade varit värt det, för jag behövde verkligen träffa dem.
Vi planerade höstlovet. Vi övertalade Anton om att Gotland var det bästa alternativet, sedan får vi se hur allting blir. Jag förväntar mig inte att det ska bli av egentligen, men jag förväntar mig att vi ska göra någonting, vad kvittar. Fyra nätter i Visby skulle inte göra mig någonting.
Sen ville jag gråta. Det var väl när vi kom in på ciggaretter och Kicki, ungefär. Det blir alltid så, jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Hade en okej dag med Andie och Annah i stan på alla museer idag, även fast jag skulle vilja...det blir aldrig tid att slappna av, eller njuta av det man ser eller upplever. Det är kanske bara jag som har en massa inre upplevelser när jag går genom museer. När vi var på Nordiska, minns jag när vi var där med klassen i Gröndal, och det är tro det eller ej, bra minnen. Jag var med Yvanna och Matilda och några fler, och varför jag inte var med Julia och Carro...det var väl i nian vi var där? Det känns som det. Det var kanske innan Julia/Carro-perioden, som inte började förrän...nja, ganska tidigt, november kanske. Kanske tidigare. I don't remember really, but I can find out until another day. Hela mitt liv är nämligen noggrannt dokumenterat.
Iaf, Andie och Annah tyckte inte att det var lika spännande som jag, de ville bara sluta, och varför de ville det har jag ingen aning om, hem till sina datorer kanske. Åkte iaf Djurgårdsfärja för första gången i mitt liv.
Imorgon är det fredag. Jag ska åka till Borlänge, men jag kunde ha haft en helhelg med Julia. It's just too bad, men jag kommer säkert att ha det trevligt där uppe också, bara Julia ringer mig i början på nästa vecka. I can't take this anymore.
Så, nu orkar jag inte skriva mer, dessutom lär det vara middag snart, Joakim lagar sin specialitet. My favorite. [Apple pie, my favorite]
Jag vet! Jag är patetisk. Men sådant får man inte låta hindra en.
Jag stannade kvar i stan i två och en halv timme för att kunna ta 17.22-tåget.
Iofs har jag inget problem med att vara själv, och har man SL-kort kan man göra det mesta för att fördriva tiden. Hade det varit fint väder hade jag åkt ut till Skeppsholmen igen, nu var jag rädd för regnet, så jag satt på Centralstationen, och sedan McDonald's och kände mig småfånig tills det gick över.
Och, ja, det gjorde jag för att få träffa Julia i fyrtio minuter. Jag var inte ens säker på att hon skulle ta det tåget, men jag chansade, och först såg det ut som om det hade varit i onödan allting, tåget kom, jag gick på, och hade givit upp, när jag plötsligt såg en blå basker. Julias basker. Och efter henne kom Anton, och jag kände på en gång att det hade varit värt det, för jag behövde verkligen träffa dem.
Vi planerade höstlovet. Vi övertalade Anton om att Gotland var det bästa alternativet, sedan får vi se hur allting blir. Jag förväntar mig inte att det ska bli av egentligen, men jag förväntar mig att vi ska göra någonting, vad kvittar. Fyra nätter i Visby skulle inte göra mig någonting.
Sen ville jag gråta. Det var väl när vi kom in på ciggaretter och Kicki, ungefär. Det blir alltid så, jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Hade en okej dag med Andie och Annah i stan på alla museer idag, även fast jag skulle vilja...det blir aldrig tid att slappna av, eller njuta av det man ser eller upplever. Det är kanske bara jag som har en massa inre upplevelser när jag går genom museer. När vi var på Nordiska, minns jag när vi var där med klassen i Gröndal, och det är tro det eller ej, bra minnen. Jag var med Yvanna och Matilda och några fler, och varför jag inte var med Julia och Carro...det var väl i nian vi var där? Det känns som det. Det var kanske innan Julia/Carro-perioden, som inte började förrän...nja, ganska tidigt, november kanske. Kanske tidigare. I don't remember really, but I can find out until another day. Hela mitt liv är nämligen noggrannt dokumenterat.
Iaf, Andie och Annah tyckte inte att det var lika spännande som jag, de ville bara sluta, och varför de ville det har jag ingen aning om, hem till sina datorer kanske. Åkte iaf Djurgårdsfärja för första gången i mitt liv.
Imorgon är det fredag. Jag ska åka till Borlänge, men jag kunde ha haft en helhelg med Julia. It's just too bad, men jag kommer säkert att ha det trevligt där uppe också, bara Julia ringer mig i början på nästa vecka. I can't take this anymore.
Så, nu orkar jag inte skriva mer, dessutom lär det vara middag snart, Joakim lagar sin specialitet. My favorite. [Apple pie, my favorite]
Kommentarer
Postat av: Martina
Jo, det stämmer. vem är du?
Trackback