Du ska inte säga aldrig.
Maria Gripe är död, sa pappa till mig.
Det kändes konstigt. Vågar jag säga att jag är ganska präglad av hennes böcker?
Kanske.
Jag har då tidiga minnen. Det var bara några veckor sedan jag läste Agnes Cecilia, för kanske femte gången.
Skönt iallfall, att böckerna alltid kommer att finnas kvar.
Det har varit en dålig dag.
Var det någon som någonsin trodde att jag skulle komma ihåg att ta med mig medicinen på resan?
Den som trodde det var ovanligt optimistisk.
Självklart inte. Jag glömde den hemma. Fyra dagar utan medicin. Det gick bra i början, bättre än jag trodde.
Men idag straffar det sig.
Jag sov hyfsat, men vaknade trött, även om klockan var halv tio. Sedan dess har jag känt mig konstig, ömtålig, ofokuserad, rastlös.
Det är bara att försöka tänka på annat.
Farmor köpte böcker till mig igår. Fem böcker för under två hundra spänn. Det är billigt.
Ernest Hemmingway, Eric-Emmanuel Schmitt, Orhan Pamuk, Mikael Neimi och JD Salinger.
Jag älskar böcker.
Då och då har jag hittat hål i "nu ska minsann hela familjen umgås"-mentaliteten, och då har jag kunnat sitta nere i källaren och läst Den gamle och havet. Den är ganska fascinerande faktiskt, och jag har bestämt att jag måste läsa fler nobelpristagare. Hittills har jag bara läst en bok skriven av en pristagare, Dvärgen av Pär Lagerkvist, och den var definitivt läsvärd, bra och nästan väldigt bra, fast jag tror att jag måste läsa om den. Sedan har jag börjat med Albert Camus' Främlingen och där tog det nog slut, vad jag minns. Ernest och Orhan nästa alltså.
När jag inte läst har jag suttit nere i källaren och skrivit. Tjugo åtta sidor har berättelsen om Dimma hunnit bli (det är skönt att hon fått ett namn så att jag kan känna mig mer konkret) och jag känner mig glad när jag skriver den, som om det vore en verklig bedrift, men egentligen är jag nog bara glad att jag tar mig för något överhuvudtaget.
Förresten ska nog Eric-Emmanuel Schmitt-boken vara en påskpresent till Julia. Jag hoppas att jag får träffa henne innan hon åker till Gotland i tio dagar. Annars klarar jag mig nog inte. Visserligen har hon sagt att jag gärna får ringa och störa, men det blir ju aldrig samma sak som ett möte.
Kanske kan jag tigga till mig en övernattning hos Anton nästa helg, det skulle vara ganska skönt faktiskt, även om hans pappa inte var så glad efter förra gången jag sov där, för att Anton brände sönder vaxduken, men å andra sidan kanske vi inte behöver säga något till honom.
Det är påskhelg nu och på lördag får vi långväga släktbesök, av både moster, hennes man och två av kusinerna med respektive. Hur jag ska ta mig igenom det får bli ett senare projekt. Först ska jag se till att komma igenom morgondagen. Vi åker bil ner till Stockholm igen, eller iallafall till Arlanda, därifrån får vi åka buss in till stan, varifrån vi tar pendeltåget hem. Mindre komplicerad resa har jag varit med om, men det får väl vara värt det, idag har jag längtat hem ganska mycket, till mina saker, till min trygghet, mina människor och kanske framför allt medicinen. Nästan längtar jag till biblioteket också.
På påskafton ska jag sitta framför tv:n hela dagen och titta på film. Jag ska se Passion of the Christ, och Strandvaskaren, och några mer jag inte minns men som stod i Aftonbladets tv-bilaga, och idag köpte jag Expressens tv-bilaga för att få Planet of the apes på dvd, och både Lars och Joakim tyckte att det var vansinnigt. Jag vet då några som inte ska få se på den filmen. Den är säkert jättedålig, men vad skulle det spela för roll.
Marianne ringde idag, och hon har lovat mig och Joakim en varsin skiva istället för påskägg. Jag tror att jag ska köpa Regina Spektor bara för att jag verkligen älskar den skivan. Eller kanske Rufus Wainwright. Jag har inte bestämt mig. Eller Badly drawn boy kanske.