Jag ser månen, jag hoppas den ser mig.

Ännu en dag framför tv:n och friidrotts-VM.
Jag blir glad när Susanna springer fort,
och blir glad, och gråter vid mikrofonen
och pratar med samma dialekt som jag.
Jag vill också ha något att vara besviket glad över.
Resten av dagen har jag gjort Mio sällskap i trädgården,
förlorat i dragkamp och matat honom med Frolic.
Dagarna går sakta.
Jag vet inte vad jag skulle vilja göra med dem.
Jag vill prata med någon som gör mig glad.
Det är ingen som svarar.
Jag kanske bara borde krypa ner någonstans och läsa dikter.
Men regnet har slutat.
Jag har känt mig så svart de senaste dagarna,
så som jag brukade göra för något år sedan, i åttan typ.
Jag minns inte när det tog slut, minns inte varför.
Kanske var det när jag började träffa Julia.
Jag vill vara anonym igen.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du kommer nog må bra av den där praktiken, ett tips är att välja något där du får arbeta ordentligt med händerna, inte bara stå och sälja saker.
Jag har inget speciellt tips eftersom jag inte vet allt du intresserar dig för, men man kanske skulle prova något nytt?
Det som hände då var nog inte samma sak, eller har jag fel där? ärligt talat tror jag att det här är något annat, du är ensam, på grund av alla runtomkring.
Way to empty, in a world overfull.
sköt om dig, det ska bli ett nöje att lära känna dig, mest eftersom vi är så lika, med skillnad att jag är för blyg.
We've way too much in common...

2007-08-29 @ 20:05:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback