I'm talking to the ceiling

Om inte mamma hade varit hemma, så hade jag åkt hem nu,
tittat på några gamla avsnitt av House som jag redan sett fyra gånger,
koka upp lite spaghetti kanske.
Men mamma är ledig idag, och jag kan inte åka hem,
och det är väl lika bra, jag måste lära mig stå ut, klara mig fast att allting känns jobbigt.
Jag vet inte ens om saker och ting känns jobbigt just nu, jag tror bara att jag har börjat lokalisera alla känslor som jobbiga känslor, av ren vana.
Jag skulle behöva hämta ut ny medicin idag, men jag glömde receptet hemma, får se till att ta mig någonstans imorgon, jag orkar nog ändå inte vara hemma.
Jag tänkte att jag skulle åka hem till Julia i helgen, men jag tror inte att jag orkar, även om jag inte har varit där sedan i somras och inte ens träffat Salvador Snus än.
Äta pepparkakor, dricka julmust, städa, tvätta, titta på film, läsa böcker.
Det är det jag ska göra i helgen.
Ringa till lite folk som kan göra mig gladare,
prata med pappa kanske.
Det var inte så länge sedan, men det känns behövligt iallafall.
Jag går och tar lunch nu, jag är inte alls hungrig, eller i alla fall inte sugen på att äta något, men jag behöver kanske en paus, behöver dricka lite vatten, äta fabrikspepparkakor som knappt smakar. Och som vanligt koncentrera mig på att andas. Jag tror att jag ska ta ur Will ur väskan, han kanske kan hjälpa mig, han brukar hjälpa.