I bloody hate Joni Mitchel
Det här är en dag som handlar om slut.
Jag läste just ut About a boy.
Att en bok tar slut är ingen big deal,
att About a boy tar slut är det.
Jag kan fortfarande inte sätta fingret på det.
Att min vistelse på biblioteket tar slut för evigt idag är en större fråga,
jag vet inte vad jag ska känna,
eller ens vad det är jag känner.
Ungefär samma som förra gången jag slutade, kan jag tänka.
Irina gav mig sin Library lovers-pin,
jag älskar den och hon visste om det och därför fick jag den,
hon mindes att jag hade kommenterat den för flera månader sedan.
Jag plockade åt mig massor av böcker på Kulturrådsvagnen också,
böcker som är över och som personalen får gratis, och alla stackare jag känner kommer få gratisböcker i julklapp.
"Nu går jag och kommer inte tillbaka" deklarerade jag för Anders.
"Jag kommer att sakna dig här. Seriöst!" sa han.
Jag har lovat att höra av mig, men jag fick starka Peter-vibbar, det tog mig typ två år att höra av mig till Peter fast att jag visste att han antagligen väntade på att få höra något från mig.
Idag är en dag av glada överraskningar.
Jag har helt glömt bort att jag inte fått min lön av Indiska än.
Jag fick brev av dem idag.
Sedan räknade jag ihop vad jag ska få i matersättning av kommunen i januari. Det blir en hel del pengar. Jag tycker om att ha en hel del pengar. Så imorgon ska jag åka in till stan och köpa något till mamma och farmor och mig själv utan att ha ångest över hur mycket pengar som går åt, detta trots att jag köpte upp fem hundra spänn i förrgår. (En t-shirt med rymdhamstrar på till Emma och en väska till mig själv - äntligen en ny väska till mig själv! - som jag nästan börjat komma överens med.)
Bra. Livet känns bra. Och det behövdes bara pengar. Herregud. Livet är enklare än jag trodde.
Jag borde lyssna på Will lite oftare.
Life is simple, har han sagt till mig länge.
I could wait for you all my life
it would be no waste or sacrifice.
det låter som en väldigt bra dag :D