Say it, I will listen.

Jag hatar när det känns som om jag har skrivit, fast jag egentligen bara tänkt.
Jag hatar när jag tänker saker som inte går att skriva ner. Inte för att det är särskilt komplicerat, jag bara tänker för fort helt enkelt.
Jag har ingen lust att skriva, det blir så definitivt, i tanken är det enkelt att sudda, börja om, ändra. Det behöver inte finnas någon logik för det är ändå ingen annan som kommer behöva försöka förstå.
Å andra sidan är det föga lönande att sitta och tänka i flera timmar. Roande, men meningslöst bedrivande av tid om det inte blir bevarat på något sätt.
Egentligen önskar jag att alla mina tankar blev sparade i något slags arkiv, så kunde jag få sitta och rensa ur sedan, om det är något jag vill spara, resten kan jag bara radera. Jag antar att det mesta skulle bli raderat, men man vet aldrig.
Jag vill inte att mina tankar ska vara tänkta i onödan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback