Feministångest.
I got the gun for my head
Wounds the brain, free instead
But I could never pull the trigger
I get too scared
So I stand up instead
And I go wild
Jag behövde någon som höll med mig, någon som höll om mig, och jag valde Martha Wainwright.
Underbara Martha, skivan jag snodde från pappa så att han fick lov att köpa en ny.
Påtal om pappa kanske jag skulle ringa honom.
Jag skulle verkligen behöva prata med Julia nu, men hon har mobilen avslagen, jag kan gissa varför,
så jag kanske borde ringa till Norge istället. Om han nu inte har annat för sig en lördagkväll. Förhoppningsvis inte.
Jo, han var på jobbet förstås. Visserligen kan han ofta prata iaf, men han lät besvärad. Jag ska ringa upp lite senare.
Jag trodde att den här lördagen skulle bli ganska bra. Den var ganska bra. Vi var inne i stan, träffade mammas kompis, åt på kinarestaurang, gick runt lite på de iskalla gatorna. Micke skulle gå in på Ica och köpa semlor, vi skulle åka hem, fika, jag skulle gömma mig i mitt hus och skratta torrt åt Kristian Luuk som jag tycker om, och skratta rått åt de dåliga artisterna. Förutom The Ark förstås. Det har klagats en del på deras uttalande i tidningarna, att Ola och gänget skulle vara för självsäkra och behöva lite mer ödmjukhet, men jag tycker att det är väl upp till var och en hur man vill uppfattas, och Ola kan kosta på sig att vara lite kaxig, tänk vad tråkigt det är med snälla människor.
Men det blev inte så bra. Självklart var det Micke som förstörde allting. Han finns alltid där, som något som kommer att utlösas. Inte som en tickande bomb, mer att jag vet att det inte kommer att fortsätta vara bra, för honom kan allting inte vara bra. Han ska alltid göra en massa dumma grejer.
Män. Jag pallar inte. Alla är likadana. Lika förutsägbara och lika hemska att ha att göra med. (Bloody motherfucking asshole spelas i radion^^ <3)
Wounds the brain, free instead
But I could never pull the trigger
I get too scared
So I stand up instead
And I go wild
Jag behövde någon som höll med mig, någon som höll om mig, och jag valde Martha Wainwright.
Underbara Martha, skivan jag snodde från pappa så att han fick lov att köpa en ny.
Påtal om pappa kanske jag skulle ringa honom.
Jag skulle verkligen behöva prata med Julia nu, men hon har mobilen avslagen, jag kan gissa varför,
så jag kanske borde ringa till Norge istället. Om han nu inte har annat för sig en lördagkväll. Förhoppningsvis inte.
Jo, han var på jobbet förstås. Visserligen kan han ofta prata iaf, men han lät besvärad. Jag ska ringa upp lite senare.
Jag trodde att den här lördagen skulle bli ganska bra. Den var ganska bra. Vi var inne i stan, träffade mammas kompis, åt på kinarestaurang, gick runt lite på de iskalla gatorna. Micke skulle gå in på Ica och köpa semlor, vi skulle åka hem, fika, jag skulle gömma mig i mitt hus och skratta torrt åt Kristian Luuk som jag tycker om, och skratta rått åt de dåliga artisterna. Förutom The Ark förstås. Det har klagats en del på deras uttalande i tidningarna, att Ola och gänget skulle vara för självsäkra och behöva lite mer ödmjukhet, men jag tycker att det är väl upp till var och en hur man vill uppfattas, och Ola kan kosta på sig att vara lite kaxig, tänk vad tråkigt det är med snälla människor.
Men det blev inte så bra. Självklart var det Micke som förstörde allting. Han finns alltid där, som något som kommer att utlösas. Inte som en tickande bomb, mer att jag vet att det inte kommer att fortsätta vara bra, för honom kan allting inte vara bra. Han ska alltid göra en massa dumma grejer.
Män. Jag pallar inte. Alla är likadana. Lika förutsägbara och lika hemska att ha att göra med. (Bloody motherfucking asshole spelas i radion^^ <3)
Kommentarer
Trackback