Tjuvlyssnat
Igår, på biblioteket, satt jag och läste en bok som heter Tjuvlyssnat, som i princip går ut på att man har samlat samtal man hört av helt vanliga människor på offentliga platser och gjort en bok av det. Ibland vet jag inte om jag ska tro på det - är folk verkligen så där dumma? Jag återger några citat.
Två tjejer sitter på tunnelbanan. Tågets dataröst ropar ut nästa station i högtalarna.
En av tjejerna: Alltså, den där kvinnan förföljer mig, när jag åkte gröna linjen i morse pratade hon också!
En mamma och hennes tonårsdotter på stan:
Mamman: Önskar du dig fortfarande Marie Serneholts skiva?
Dottern: Sch! Mamma, jag är punkare nu!
Två medelåldersmän på pendeltåget:
Man 1: Hur kan du vara besviken?
Man 2: Jag hade ställt in mig på att det skulle bli en son
Man 1: Du har ett friskt barn, varför spelar det någon roll om det är en pojke eller flicka?
Man 2: Men jag hade tänkt att vi skulle kunna göra saker tillsammans. Spela golf tex
Man 1: Annika Sörenstam?
Man 2: Men hon är väl gift?
Man 1: Idiot
Åh herregud.
Saker man hör på stan kan få en att skratta eller vilja brista ut i gråt. Ibland båda.
Ibland vet man inte vilket.