Änglar.
Jag och Emma var ute och gjorde snöänglar i den djupa snön idag.
Jag drabbades av en insikt när jag låg i trädgården och sprattlade.
Eller insikt...för det första kom jag att minnas mig och Sarah, en vinterkväll för länge sedan (undrar undrar om hon minns det här), vi gick väl i femman eller sexan, vi var ute och gick längs Östanforsån, den där turen förbi Preemmacken, och vi när vi kom till gångtunneln där i Herrhagen, vid parkeringen, närmare fotbollsplanen, började vi prata om att växa upp. Jag tror att vi båda växte upp väldigt fort, eller hur jag ska uttrycka mig. Det var inte för att vi har fått olämplig mängd ansvar redan som små, vi bara var sådana. Det var väl därför vi hittade varandra, kanske. Iaf, jag minns att vi båda önskade att vi var barn, jag menar, vi var ju bara elva-tolv då, men..ja. Vi lade oss i snön iaf. Kanske gjorde vi änglar, kanske kaste vi snöbollar, jag minns inte. Jag minns bara att vi ville prova på att vara små igen. Vi var elva år.
Sedan kom jag att tänka på hur jag alltid har hatat att gå upp på söndagsmornarna och tvingas ut i täckbyxor och skidjacka för att rulla ihop någon snögubbe. Jag minns en dag i Stennäset, jag var väl åtta, när mamma och Joakim gick ut och byggde snölyktor och snögubbar, och jag absolut vägrade följa med. Med undantag på den kvällen med Sarah, tror jag att jag inte gjort snöänglar sedan jag var liten. Innan jag var åtta. Det var en märklig känsla. Med snön så tätt intill mig, och den gråtonade (vackra) himlen som enda utsikt, kände jag mig otroligt upprymd, liksom fri, det var helt underbart, jag ville aldrig resa mig igen. Men det gjorde jag. Reste mig. Lämnade efter mig en ängel på marken.
Jag har bokat biljetter idag, till nästa helg. Jag ska få träffa Sarah. Det var inte så länge sen, men det känns som månader, år. Jag måste träffa henne nu! Jag kanske ska bjuda henne på bio? Jag har inte varit på bio sedan Oktober, när jag och mamma såg Lady in the water (mys!). Jag tänkte att jag skulle skriva till Andie också, kanske träffa henne någon dag, kanske åka till MG på fredag. Kanske ta ledigt på torsdag, ge mig ut i staden och se allmänt konstig ut. Vi får se. Nu ska jag gå och se film med Joakim.
Jag drabbades av en insikt när jag låg i trädgården och sprattlade.
Eller insikt...för det första kom jag att minnas mig och Sarah, en vinterkväll för länge sedan (undrar undrar om hon minns det här), vi gick väl i femman eller sexan, vi var ute och gick längs Östanforsån, den där turen förbi Preemmacken, och vi när vi kom till gångtunneln där i Herrhagen, vid parkeringen, närmare fotbollsplanen, började vi prata om att växa upp. Jag tror att vi båda växte upp väldigt fort, eller hur jag ska uttrycka mig. Det var inte för att vi har fått olämplig mängd ansvar redan som små, vi bara var sådana. Det var väl därför vi hittade varandra, kanske. Iaf, jag minns att vi båda önskade att vi var barn, jag menar, vi var ju bara elva-tolv då, men..ja. Vi lade oss i snön iaf. Kanske gjorde vi änglar, kanske kaste vi snöbollar, jag minns inte. Jag minns bara att vi ville prova på att vara små igen. Vi var elva år.
Sedan kom jag att tänka på hur jag alltid har hatat att gå upp på söndagsmornarna och tvingas ut i täckbyxor och skidjacka för att rulla ihop någon snögubbe. Jag minns en dag i Stennäset, jag var väl åtta, när mamma och Joakim gick ut och byggde snölyktor och snögubbar, och jag absolut vägrade följa med. Med undantag på den kvällen med Sarah, tror jag att jag inte gjort snöänglar sedan jag var liten. Innan jag var åtta. Det var en märklig känsla. Med snön så tätt intill mig, och den gråtonade (vackra) himlen som enda utsikt, kände jag mig otroligt upprymd, liksom fri, det var helt underbart, jag ville aldrig resa mig igen. Men det gjorde jag. Reste mig. Lämnade efter mig en ängel på marken.
Jag har bokat biljetter idag, till nästa helg. Jag ska få träffa Sarah. Det var inte så länge sen, men det känns som månader, år. Jag måste träffa henne nu! Jag kanske ska bjuda henne på bio? Jag har inte varit på bio sedan Oktober, när jag och mamma såg Lady in the water (mys!). Jag tänkte att jag skulle skriva till Andie också, kanske träffa henne någon dag, kanske åka till MG på fredag. Kanske ta ledigt på torsdag, ge mig ut i staden och se allmänt konstig ut. Vi får se. Nu ska jag gå och se film med Joakim.
Kommentarer
Postat av: Pim
"Jag tror att vi båda växte upp väldigt fort, eller hur jag ska uttrycka mig. Det var inte för att vi har fått olämplig mängd ansvar redan som små, vi bara var sådana."
Det där kunde lika gärna varit jag.
Trackback