I'm talking to the ceiling

Förra nyår bestämde jag mig för att ringa ut hatet. Jag gjorde en del anteckningar. Jag tänkte offentliggöra dem nu, ett år senare.

"Det är svårt att vet vad som egentligen är sant.
Det som först verkar vara ett dumt skämt kan senare uppenbara sig som den allra mörkaste sanning.
Att tänka på det gör mig rädd,
för det måste betyda att man inte kan lita på någon.
Man behöver någon att lita på.
Det bara är så. Jag tror att det är det som är den felande länken i mitt liv.
Vissa saker är det nödvändigt att man delar med sig av."

"Jag vill leva.
När kom jag på det?
Plötsligt har jag fyllts med nyfunnen livslust
och en aning nyfikenhet om vad som ska hända"

"Det är nyårsafton.
Jag är inte säker på att nästa år kommer att bli så mycket bättre än det förra.
Ett år bland alla andra.
Det är lätt att säga att man ska ändra på sitt liv.
Jag ska sluta hata. Gråta mindre.
Skratta oftare.
Bara spendera min tid med de som förtjänar den.
Jag ska bli lycklig.
Det är svårare att verkligen besanna det"

"Jag tror att det handlar om uppmärksamhet.
Hela livet går ut på att få sin uppmärksamhet från önskat håll,
inte alltid, men ofta, i form av kärlek.
Jag förstår inte att det ska vara så svårt att hitta den?"

"Kärlek var aldrig någonting för mig.
Det är ett evigt trånande annars
från tjejer i min ålder.
De tror att de kan spela en viktig
roll i någon annas liv.
Jag vet bättre.
Det finns ingen som inte sätter sig
själv i första hand.
Till slut, visar det sig, betyder du ingenting."

"De trodde att vi var bra vänner.
Vi hade ju så roligt tillsammans.
Eller hur?
Visst. Vi skrattade en del.
Ibland fick jag kramp i magmusklerna
och fick kippa efter andan i fler minuter.
Jag minns det.
Jag skrattar mindre nu.
Det var inte värt det.
Hon var inte värd det."

"Nu står jag här med min frihet.
Bländande vacker är den,
smärtsam att se på.
Ännu har den inte lärt mig flyga.
Men visst värmer den
i ensamheten.
En gåva.
Ett straff.
Något att kämpa för.
Något att ångra."

"Jag lämnar allting bakom mig nu.
Lossar rävsaxen från mina blödande anklar.
Jag ska söka efter en plats att läka såren på.
Jag målar svarta ringar under mina ögon.
Jag vet inte vad det är jag försöker att dölja.
Eller är det något hos mig själv som jag vill frambringa?
Min odödlighet?"

"Jag ritar ett hjärta längst bak i mitt skrivhäfte
eftersom det är det enda jag kan forma.
Inuti textar jag med små bokstäver LOVE"
Jag vet inte varför.
Vad håller jag på med?
Det liknar mig och mina tjejkompisar för några år sedan,
när jag trodde att det var det livet handlade om.
Love."

"Jag är rädd för att göra saker jag kommer att ångra.
Rädd för att säga saker vid fel tillfälle.
Som att gå på nålar.
Ständigt iakttagnade.
Rädlsa är ingenting att hålla fast vid.
Trots det är det få som lägger det åt sidan.
Jag antar att det beror på att den
har varit vår följeslagare så länge."

"Framför mig ser jag ett par vackra ögon.
Samma färg som vinterns klara istappar.
Lika frånstötande.
Lika lockande.
Omgivna av täta ögonfransar.
De får mig att stanna.
Ett leende för mitt plötsliga infall.
Rodnande kinder.
Så fortsätter jag.
Någonting hos mig är sig inte likt."

"Ett stående nej är en bekräftelse
på att man inte duger.
Det är därför jag aldrig frågar.
Hellre ovetande än avvisad."

""Ring ut hatet"
mässar Jan Malmsjö.
Det är precis vad jag ska göra"

"BE STRONG WHEN THINGS FALL APART"