Slutet gott, allting gott.

Jag ringde till Julia i ren desperation som alltid.
Hon svarade. Tack Gud.
Jag mår dåligt, sa jag.
Åk in till stan, sa Julia, jag kan hoppa över idrotten.
Så jag gjorde det. Tog nästa tåg till stan, gick in på Edenborgs, köpte mig en kaffe latte, ringde till Julia, hon kom bara en stund senare. Allting blir så mycket lättare med henne. Vi fikade en stund, pratade. Sedan gick vi och köpte cd-skivor, fast jag köpte ingen, även om jag hittade Counting crows för 65 spänn. Jag kanske ångrar mig. Lite.
Vi åkte ut till Alvik bara för att det är så mysigt att åka tunnelbana när man inte har bråttom. Sedan tog vi Tvärbanan till slutstationen, och missade det tåg tillbaka som skulle gjort så att Julia hann med sista bussen, så nu är hennes mamma inte så glad. Det är inte min mamma heller. Jag vet inte vad hon tror, det känns som hon tror att jag fejkar mitt dåliga sinne för att få vara med Julia. Så är det inte. Hon vet ju inte att jag har tagit ledigt de här dagarna. Jag tänker nog inte säga det heller, hon skulle nog bli ännu mindre glad.
Jag tittade på P3 guld, bra vinnare måste jag tycka, bra programledare måste jag också tycka. Bra att Anna Ternheim vann, för Girl laying down, den enda låt jag hört från nya skivan, är verkligen, verkligen bra. Synd att Marit inte vann något. Julia är nog glad för The Knifes två priser. Jag är glad för I'm from Barcelona.
Imorgon ska jag vara med Julia ännu mer. Det har jag inte sagt till mamma. Det blir nog bra, till slut. Sedan ska jag träffa Sarah!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback